TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)

den 4 maj 2022 (*)

”Statligt stöd – Stöd beviljat av Grekland – Beslut genom vilket ett stöd förklaras oförenligt med den inre marknaden – Begreppet statligt stöd – Förmån – Principen om en privat aktör – Garantipremie – Företag i svårigheter – De grekiska myndigheternas kännedom – Kommissionens tillkännagivande om statligt stöd i form av garantier – Uppenbart oriktig bedömning”

I mål T‑423/14 RENV,

Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE, Aten (Grekland), företrätt av advokaterna I. Drillerakis, E. Rantos och N. Korogiannakis,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av A. Bouchagiar, i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2014/539/EU av den 27 mars 2014 om det statliga stöd SA.34572 (13/C) (f.d. 13/NN) som Grekland har genomfört till förmån för Larco General Mining & Metallurgical Company SA (EUT L 254, 2014, s. 24),

meddelar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen),

sammansatt av ordföranden G. De Baere samt domarna V. Kreuschitz (referent) och K. Kecsmár,

justitiesekreterare: E. Coulon,

följande

Dom

 Bakgrund

1        Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE (nedan kallad sökanden eller Larko) är ett företag som specialiserat sig inom utvinning och bearbetning av lateritmalm, utvinning av brunkol och produktion av ferronickel och biprodukter.

2        Larko etablerades år 1989 som ett nytt företag efter likvidationen av Hellenic Mining and Metallurgical SA. Vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna hade bolaget tre aktieägare: Grekiska staten, vilken innehade 55,2 procent av aktierna via det privata kreditinstitutet Hellenic Republic Asset Development Fund, National Bank of Greece SA (nedan kallad NBG), som innehade 33,4 procent av aktierna, och Public Power Corporation (den största elproducenten i Grekland, i vilken staten är majoritetsägare), som innehade 11,4 procent av aktierna.

3        I mars 2012 underrättade Hellenic Republic Asset Development Fund Europeiska kommissionen om ett program för privatisering av Larko.

4        I april 2012 inledde kommissionen på eget initiativ en preliminär granskning av privatiseringen enligt reglerna om statligt stöd.

5        Undersökningen avsåg följande sex åtgärder:

–        Den första åtgärden gällde ett avtal om skulduppgörelse från år 1998 mellan Larko och dess största fordringsägare. Enligt avtalet skulle Larkos skulder till fordringsägarna löpa med en årlig ränta på 6 procent. Åtgärden avsåg också den omständigheten att grekiska staten aldrig krävde betalning av dessa skulder (nedan kallad åtgärd nr 1).

–        Den andra åtgärden avsåg en garanti för ett lån på 30 miljoner euro från ATE Bank till Larko. Den av den grekiska staten år 2008 beviljade garantin (nedan kallad åtgärd nr 2 eller 2008 års garanti) täckte 100 procent av lånet i upp till tre år och hade en garantipremie på 1 procent per år.

–        Den tredje åtgärden rörde en ökning av aktiekapitalet med 134 miljoner euro som Larkos styrelse hade föreslagit år 2009. Larkos tre aktieägare hade godkänt ökningen i vilken grekiska staten deltog fullt ut och NBG deltog delvis (nedan kallad åtgärd nr 3).

–        Den fjärde åtgärden rörde en garanti som staten beviljade år 2010, på obestämd tid, vilken skulle täcka ett garantibrev från NBG till Larko på omkring 10,8 miljoner euro, med en garantipremie på 2 procent per år (nedan kallad åtgärd nr 4). Detta garantibrev garanterade uppskov med verkställigheten, från Areios Pagos sida (Högsta domstolen, Grekland), av en dom meddelad av Efeteio Athinon (appellationsdomstol i Aten, Grekland) i vilken det fastställdes att Larko hade en skuld på 10,8 miljoner euro hos en fordringsägare.

–        Den femte åtgärden rörde garantibrev som genom beslut av grekiska domstolar ersatte förskottsbetalning av ett obligatoriskt skattetillägg på 25 procent (nedan kallad åtgärd nr 5).

–        Den sjätte åtgärden avsåg två garantier som staten lämnade år 2011 för ett lån på 30 miljoner euro och ett lån på 20 miljoner euro från ATE Bank. Garantierna gav 100 procent täckning och hade en premie på 1 procent per år (nedan kallad åtgärd nr 6).

6        Under undersökningens gång begärde kommissionen kompletterande upplysningar av de grekiska myndigheterna, vilka dessa översände år 2012 och år 2013. Det hölls även möten mellan kommissionens ansvariga avdelningar och företrädare för de grekiska myndigheterna.

7        Genom beslut av den 6 mars 2013 (EUT C 136, 2013, s. 27) (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet), inledde kommissionen den formella granskningen som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF angående statligt stöd SA.34572 (13/C) (ex 13/NN).

8        Under det förfarande som föreskrivs i 108.2 FEUF anmodade kommissionen de grekiska myndigheterna och berörda tredje parter att lägga fram synpunkter på de åtgärder som nämnts ovan i punkt 5. Kommissionen mottog de grekiska myndigheternas synpunkter den 30 april 2013 men mottog inga synpunkter från berörda tredje parter.

9        Den 27 mars 2014 antog kommissionen beslut 2014/539/EU om det statliga stöd SA.34572 (13/C) (f.d. 13/NN) som Grekland har genomfört för Larco General Mining & Metallurgical Company SA (EUT L 254, 2014, s. 24) (nedan kallat det angripna beslutet).

10      I det angripna beslutet fann kommissionen inledningsvis att Larko, vid den tid då de sex ifrågavarande åtgärderna hade beviljats, var ett företag i svårigheter, i den mening som avses i punkterna 9–11 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EUT C 244, 2004, s. 2) (nedan kallade riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering).

11      Vad gäller bedömningen av de åtgärder som nämnts i punkt 5 ovan, fann kommissionen att åtgärderna 2–4 och 6 utgjorde statligt stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Vidare ansåg kommissionen att dessa åtgärder hade beviljats i strid med skyldigheterna att underrätta kommissionen och att förbjuda genomförandet som fastställs i artikel 108.3 FEUF samt att de nämnda åtgärderna utgjorde stöd som var oförenliga med den inre marknaden och måste återkrävas enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, 1999, s. 1).

12      Kommissionen fann även att två andra åtgärder, nämligen åtgärderna nr 1 och 5 angående utebliven betalning av en skuld till finansministeriet, respektive två statliga garantier från år 2011 (se punkt 5 ovan), inte utgjorde statligt stöd.

13      Artikeldelen i det angripna beslutet har följande lydelse:

”Artikel 1

Avsaknaden av betalning av skulder till finansministeriet och garantibrev i stället för förskottsbetalning av ytterligare skatt 2010, som Grekland har genomfört till förmån för [Larko] utgör inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 [FEUF].

Artikel 2

Det statliga stöd på 135 820 824,35 euro i form av statliga garantier till [Larko] under 2008, 2010 och 2011 och statens bidrag till företagets kapitalökning under 2009 som Grekland olagligen har beviljat i strid mot artikel 108.3 [FEUF] är oförenligt med den inre marknaden.

Artikel 3

1.      Grekland ska från mottagaren återkräva det oförenliga stöd som anges i artikel 2.

2.      Det stöd som ska återkrävas ska innefatta ränta från och med den dag då stödet ställdes till stödmottagarnas förfogande till och med den dag det har återbetalats.

3.      Räntan ska beräknas som sammansatt ränta enligt kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 i dess ändrade lydelse.

4.      När det gäller åtgärd [nr] 3 ska Grekland tillhandahålla exakt datum när landet lämnade sitt bidrag till 2009 års ökning av aktiekapitalet.

5.      Grekland ska inställa alla utestående betalningar av det stöd som avses i artikel 2 från och med dagen för antagandet av detta beslut.

Artikel 4

1.      Återkravet av det stöd som avses i artikel 2 ska genomföras omedelbart och effektivt.

2.      Grekland ska se till att detta beslut genomförs inom fyra månader från dagen för delgivningen av beslutet.

Artikel 5

1.      Inom två månader efter den dag då detta beslut har delgivits ska Grekland lämna följande uppgifter till kommissionen:

a)      Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från stödmottagaren.

b)      En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att rätta sig efter detta beslut.

c)      Dokument som visar att stödmottagaren har anmodats att betala tillbaka stödet.

2.      Grekland ska informera kommissionen om hur de nationella åtgärderna för att verkställa detta beslut fortskrider, intill dess det stöd som avses i artikel 2 är helt återbetalt. Grekland ska på kommissionens begäran omgående lämna uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att rätta sig efter detta beslut. Grekland ska också lämna detaljerad information om de stödbelopp och motsvarande ränta som redan har återkrävts från stödmottagaren.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till Republiken Grekland.”

14      I bilagan till det angripna beslutet tillhandahålls ”Information om stödbelopp som har tagits emot, som ska återkrävas” vilken återges nedan:

Stödmottagarens identitet – åtgärd

Totalt mottaget stöd

Stödbelopp totalt som ska återkrävas (kapital)

Redan återkrävt stödbelopp, totalt




Kapital

Ränta på återkrävt belopp

Lar[k]o – åtgärd [nr] 2

30 000 000

30 000 000

0

0

Lar[k]o – åtgärd [nr] 3

44 999 999,40

44 999 999,40

0

0

Lar[k]o – åtgärd [nr] 4

10 820 824,95

10 820 824,95

0

0

Lar[k]o – åtgärd [nr] 6

50 000 000

50 000 000

0

0

 Förfarandet och parternas yrkanden

15      Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 6 juni 2014.

16      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 9 oktober 2014 ansökte Elliniki Metalleftiki kai Metallourgiki Larymnis Larko AE om att få intervenera i förevarande förfarande till stöd för sökandenas yrkanden. Interventionsansökan avslogs genom beslut av den 11 juni 2015, Larko/kommissionen (T‑423/14, ej publicerat, EU:T:2015:439). Ett överklagande av detta beslut ogillades även genom beslut av den 6 oktober 2015, Metalleftiki kai Metallourgiki Etairia Larymnis Larko/kommissionen (C‑385/15 P(I), ej publicerat, EU:C:2015:681).

17      Genom beslut av ordföranden på tribunalens nionde avdelning av den 3 september 2015 förklarades målet vilande till dess att domstolen avkunnat dom i mål C‑385/15 P(I). Förfarandet återupptogs den 16 oktober 2015.

18      I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på sjätte avdelningen, och målet tilldelades följaktligen, enligt artikel 27.5 i tribunalens rättegångsregler, sjätte avdelningen.

19      På förslag av referenten beslutade tribunalen (sjätte avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och den ställde, som en åtgärd för processledning i enlighet med artikel 89 i rättegångsreglerna, skriftliga frågor till parterna och uppmanade dem att besvara dem skriftligen. Parterna inkom med sina svar till tribunalens kansli inom den föreskrivna fristen.

20      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 26 januari 2017.

21      Genom dom av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen (T‑423/14, EU:T:2018:57), ogillade tribunalen talan i dess helhet.

22      Genom handling som inkom till domstolens kansli den 4 april 2018 överklagade klaganden domen av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen (T‑423/14, EU:T:2018:57).

23      Genom dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), upphävde domstolen domen av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen (T‑423/14, EU:T:2018:57), i den del tribunalen slog fast att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den första grundens första del, med avseende på åtgärd nr 2, och ogillade överklagandet i övrigt samt återförvisade målet till tribunalen och lät frågan om rättegångskostnader anstå.

24      När det gäller den första delen av den första grunden konstaterade domstolen att tribunalen hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning (dom av den 26 mars 2020, Larko mot kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkterna 61–71).

25      Närmare bestämt framgår det, för det första, av punkt 70 i domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), att eftersom kravet på återbetalning av det aktuella stödet från den som har gynnats av stödet syftar till att undanröja den snedvridning av konkurrensen som orsakats av den konkurrensfördel som det olagliga stödet har medfört, kan kommissionen inte förutsätta att ett företag har gynnats av en förmån som utgör statligt stöd genom att enbart grunda sig på en negativ presumtion för att det saknas uppgifter på grundval av vilka en motsatt slutsats kan dras, när det inte finns andra uppgifter med stöd av vilka förekomsten av en sådan förmån kan fastställas (dom av den 17 september 2009, kommission/MTU Friedrichshafen, C‑520/07 P, EU:C:2009:557, punkterna 57 och 58). Domstolen ansåg, att eftersom tribunalen – trots att den saknade uppgifter om den situation som förelåg innan eller samtidigt som åtgärd 2 beviljades, vilka skulle ha kunnat visa att de grekiska myndigheterna hade kännedom om Larkos svårigheter när denna åtgärd beviljades – presumerade att en privat aktör som befunnit sig i samma situation som de grekiska myndigheterna skulle ha haft kännedom om dessa svårigheter vid denna tidpunkt, åsidosatte tribunalen den rättspraxis som det hänvisats till ovan och underlät att utgå från den situation som förelåg när åtgärden vidtogs (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkt 71). Vidare angav domstolen att det ankom på tribunalen att pröva huruvida handlingarna i det administrativa förfarandet innehöll tillförlitliga och samstämmiga uppgifter som kunde utgöra en tillräcklig grund till stöd för slutsatsen att de grekiska myndigheterna, vid tidpunkten då åtgärd nr 2 beviljades, hade eller borde ha haft kännedom om Larkos påstådda svårigheter, och att denna omständighet inte var tvistig mellan kommissionen och de grekiska myndigheterna under det administrativa förfarandet (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkt 123).

26      För det andra fann domstolen att det inte var nödvändigt att pröva klagandens argument i punkterna 50 och 51 i domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238), avseende frågan huruvida den årliga garantipremien på 1 procent var förenlig med en privat investerares agerande (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkt 72).

27      Till följd av domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), har målet, som nu har målnummer T‑423/14 RENV, tilldelats tribunalens tredje avdelning, vid vilken referenten förordnats att tjänstgöra.

28      I enlighet med artikel 217 i rättegångsreglerna har parterna inom föreskriven tid inkommit med yttranden och kompletterande yttranden om de slutsatser som ska dras av domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), för att lösa tvisten.

29      På förslag av referenten beslutade tribunalen (tredje avdelningen) att, som en åtgärd för processledning i enlighet med artikel 89 i rättegångsreglerna, ställa skriftliga frågor till parterna, och uppmanade dem att besvara dem skriftligen. Parterna inkom med sina svar till tribunalens kansli inom de föreskrivna fristerna.

30      Genom beslut av tribunalens ordförande av den 22 november 2021, i enlighet med artikel 27.1 i rättegångsreglerna, har mål T‑423/14 RENV tilldelats en ny referent på tredje avdelningen.

31      I sitt yttrande över de slutsatser som ska dras av domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), har sökanden yrkat att tribunalen ska

–        bifalla talan enligt den första delen av den första grunden,

–        ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet i den del där åtgärd nr 2 däri kvalificeras som statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden,

–        ogiltigförklara artikel 3 i det angripna beslutet i den del där det föreskrivs att det påstådda stödet till nämnda åtgärd ska återkrävas jämte ränta uppgående till 30 miljoner euro,

–        förordna om återbetalning, jämte ränta, av varje belopp som direkt eller indirekt har återkrävts från sökanden i detta avseende vid genomförande av det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader såväl vid tribunalen som vid domstolen.

32      I sitt yttrande över de slutsatser som ska dras av domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), har kommissionen yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan såvitt avser den första grundens första del och följaktligen ogilla talan i dess helhet, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

 Tvistens omfattning

33      Enligt artikel 61 första och andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol är tribunalen, om överklagandet är välgrundat och ärendet återförvisas till tribunalen för avgörande, bunden av domstolens beslut i rättsfrågor. När domstolen har upphävt ett avgörande och återförvisat målet till tribunalen, anhängiggörs målet, enligt artikel 215 i rättegångsreglerna, vid tribunalen genom domstolens dom. Tribunalen ska då på nytt pröva samtliga grunder för ogiltigförklaring som sökanden har åberopat med undantag för de delar av domslutet eller beslutet som domstolen inte upphävt samt överväganden som utgör nödvändig grund för dessa delar, eftersom dessa har vunnit laga kraft (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2018, Keramag Keramische Werke m.fl./kommissionen, T‑379/10 RENV och T‑381/10 RENV, ej publicerad, EU:T:2018:400, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

34      När det gäller omfattningen av förevarande tvist ska det erinras om att tvisten endast avser den första delen av den första grunden. Sökandens andra grunder har nämligen ogillats slutgiltigt genom domen av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen (T‑423/14, EU:T:2018:57), eftersom denna fastställts genom domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238) (se punkt 23 ovan).

35      Den första grunden avser att ifrågasätta den motivering som anges i skälen 73, 74 och 77 i det angripna beslutet, som har följande lydelse:

”(73)      Kommissionen instämmer inte i de grekiska myndigheternas argument att villkoren i [punkt] 3.2 i [kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 FEUF på statligt stöd i form av garantier] är uppfyllda. Kommissionen har fastställt att Lar[k]o var ett företag i svårigheter 2008. Dessutom kan en årlig garantipremie på 1 % inte anses återspegla risken för fallissemang för garanterade lån, med tanke på Lar[k]os betydande finansiella svårigheter, framför allt företagets höga skulder i förhållande till eget kapital.

(74)      Kommissionen anser att en försiktig kreditgivare i en marknadsekonomi inte skulle ha gett Lar[k]o en garanti på dessa villkor. Eftersom åtgärden beviljades selektivt till Lar[k]o drar kommissionen slutsatsen att den statliga garantin från 2008 innebar en selektiv fördel för stödmottagaren.

(77)      Följaktligen dras slutsatsen att åtgärd [nr] 2 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 [FEUF] …”

36      I skäl 73 i det angripna beslutet anges i huvudsak två skäl, nämligen, för det första, kommissionens konstaterande att Larko år 2008 var ett ”företag i svårigheter”. i den mening som avses i punkt 3.2 a i kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna [107 FEUF] och [108 FEUF] på statligt stöd i form av garantier (EUT C 155, 2008, s. 10) (nedan kallat tillkännagivandet om garantier), jämfört med definitionen i punkterna 9–11 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering (nedan kallat den första uppsättningen skäl), och, för det andra, övervägandet att ”en årlig garantipremie på 1 % inte [kan] anses återspegla risken för fallissemang för garanterade lån, med tanke på Lar[k]os betydande finansiella svårigheter, framför allt företagets höga skulder i förhållande till eget kapital”, i punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier (nedan kallat den andra uppsättningen skäl). Vidare framgår det tydligt av strukturen i skäl 73 att dessa två uppsättningar skäl enligt kommissionen i princip utgjorde alternativa skäl, utifrån punkt 3.2 a respektive punkt 3.2 d i nämnda tillkännagivande, för att dra slutsatsen att de grekiska myndigheterna inte hade visat att åtgärd nr 2 var förenlig med marknadsvillkoren och att den därför innebar en fördel, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

37      I sin dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkterna 53–71 och 121–123), uttalade sig domstolen om tribunalens bedömning av den första uppsättningen skäl samtidigt som den uttryckligen avstod från att pröva Larkos invändningar mot tribunalens bedömning av den andra uppsättningen skäl (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkt 72). I beslutet om att återförvisa målet slog domstolen dessutom fast att det ankom på tribunalen att pröva huruvida handlingarna i det administrativa förfarandet innehöll tillförlitliga och samstämmiga uppgifter som kunde utgöra en tillräcklig grund till stöd för slutsatsen att de grekiska myndigheterna, vid tidpunkten då åtgärd 2 beviljades, hade eller borde ha haft kännedom om Larkos påstådda svårigheter, och att denna omständighet inte var tvistig mellan kommissionen och de grekiska myndigheterna under det administrativa förfarandet (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkt 123).

38      Med hänsyn till att skälen i skäl 73 i det angripna beslutet är alternativa anser tribunalen att det är nödvändigt att först pröva argumenten avseende den andra uppsättningen skäl, som har samband med tillämpningen av punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier, med beaktande av kravet på att kontrollera huruvida de grekiska myndigheterna kände till eller borde ha känt till Larkos påstådda ekonomiska svårigheter senast vid beviljandet av åtgärd nr 2, och därefter frågan huruvida denna aspekt var tvistig mellan kommissionen och dessa myndigheter under det administrativa förfarandet.

 Frågorna om huruvida argumenten i den första delen av den första grunden, avseende den andra uppsättningen skäl i skäl 73 i det angripna beslutet, var välgrundade, om de grekiska myndigheternas kännedom om Larkos påstådda ekonomiska svårigheter och om huruvida denna aspekt var omtvistad under det administrativa förfarandet

39      Vad gäller frågan huruvida den andra uppsättningen skäl är välgrundad mot bakgrund av det kriterium som avses i punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier, har sökanden endast gjort gällande, för det första, att den årliga garantipremien på 1 procent återspeglade Larkos goda solvens vid tidpunkten för beviljandet av åtgärd nr 2, med beaktande av bolagets lönsamhet under de tre föregående åren, och, för det andra, att Larko under samma år, nämligen år 2008, hade erhållit ett lån utan garanti från ATE Bank och, för det tredje, att denna premie var förenlig med de premier som den grekiska staten tog ut för garantier för lån som beviljades andra bolag som befann sig i en situation, liknande Larkos situation.

40      Sökanden har i sitt yttrande över slutsatserna av domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), ifrågasatt resonemanget i punkterna 91–98 i domen av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen (T‑423/14, EU:T:2018:57), och gjort gällande att det inte finns någon omständighet som gör det möjligt att anse att en privat aktör som befann sig i samma situation som de grekiska myndigheterna innan åtgärd nr 2 beviljades borde ha känt till Larkos påstådda ekonomiska och finansiella svårigheter. Larko har preciserat att kommissionen ersatte kriterierna i punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier med en vag hänvisning till Larkos finansiella svårigheter. Vidare underlät kommissionen att iaktta skyldigheten att själv undersöka premiens storlek och lade över bevisbördan på Larko och grekiska staten, för att visa att denna var adekvat. Enligt sökanden fastställde kommissionen varken någon referens för garantipremier på finansmarknaderna eller marknadspriset för ett liknande lån utan garanti och placerade inte heller in låntagaren i en viss riskkategori. Slutligen är slutsatsen i skäl 74 i det angripna beslutet ogrundad och saknar motivering.

41      Kommissionen har bestritt sökandens argument och anser i huvudsak att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grundens första del, bland annat på grund av den andra uppsättningen skäl i skäl 73 i det angripna beslutet (se punkt 36 ovan).

42      I detta fall ska kommissionens argument godtas.

43      För det första ska hänvisningen, i den andra uppsättningen skäl i skäl 73 i det angripna beslutet, till ”Lar[k]os betydande finansiella svårigheter”, inte sammanblandas med hänvisningen, inom ramen för den första uppsättningen skäl i samma skäl, till Larkos ställning som ”företag i svårigheter” år 2008, vilket motsvarar definitionen i punkterna 9–11 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering och till vilken det endast hänvisas i punkt 3.2 a i meddelandet om garantier (se punkt 36 ovan). Såsom framgår av punkt 104 i domen av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen (T‑423/14, EU:T:2018:57), vilken inte har kritiserats av domstolen, är de villkor som anges i punkt 3.2 i nämnda meddelande kumulativa, i den meningen att de tillsammans är tillräckliga ”för att förekomsten av statligt stöd ska kunna uteslutas”. Härav följer att om ett av dessa villkor inte är uppfyllt, såsom i förevarande fall det som avses i punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier, enligt vilket ett marknadsorienterat pris ska betalas för premien, så är denna omständighet tillräcklig för att kommissionen ska kunna anse att den berörda medlemsstaten inte i tillräcklig grad har visat att förekomsten av ett statligt stöd kan uteslutas med stöd av detta tillkännagivande.

44      För det andra uttalade sig domstolen, i sin dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), varken om huruvida den andra uppsättningen skäl i skäl 73 i det angripna beslutet var välgrundad, eller om huruvida tribunalens bedömning, i punkterna 93–98 i tribunalens dom av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen (T‑423/14, EU:T:2018:57), var välgrundad, trots klagandens uttryckliga kritik i sitt överklagande (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkterna 50, 51 och 72). Domstolen begränsade sig till att underkänna tribunalens tillämpning av principen om en privat aktör. Domstolen kom fram till att tribunalen, genom en negativ presumtion, och följaktligen, med åsidosättande rättspraxis avseende fördelningen av bevisbördan för tillämpningen av nämnda princip, antog att de grekiska myndigheterna, när de beviljade åtgärd nr 2 år 2008, borde ha känt till att Larko var ett ”företag i svårigheter” år 2008, i den mening som avses i punkt 3.2 a i meddelandet om garantier, jämförd med punkterna 9–11 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkterna 53–70). Följaktligen ålade domstolen tribunalen att undersöka om det fanns några bevis för att dessa myndigheter i förekommande fall hade eller borde ha haft kännedom om ”Larkos svårigheter” i situationen före eller samtidigt med beviljandet av åtgärd nr 2 (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkterna 71 och 123).

45      För det tredje slog kommissionen fast, i den andra uppsättningen skäl i skäl 73 i det angripna beslutet, att det fanns ett samband mellan Larkos ”betydande ekonomiska svårigheter”, å ena sidan, och Larkos ”höga skulder i förhållande till eget kapital”, som påverkade dess ”[risk] för [betalningsförsummelse] för garanterade lån”, å andra sidan. Den andra och den tredje kolumnen i tabellen i skäl 56 i det angripna beslutet visar nämligen att denna kvot var 1,3 år 2007, att den totala skulden uppgick till 141,2 miljoner euro och eget kapital till 104 miljoner euro, och mindre än 575 miljoner euro år 2008, med en total skuld på 230,1 miljoner euro och eget kapital på mindre än 0,4 miljoner euro. Enligt tabellen minskade Larkos egna kapital från 104 miljoner euro till minus 0,4 miljoner euro mellan åren 2007 och 2008, medan företagets totala skuld ökade från 141,2 miljoner euro till 230,1 miljoner euro.

46      För det fjärde anser tribunalen att dessa konstateranden, jämförda med den relevanta bevisning som framgår av handlingarna i målet, är tillräckliga för att styrka att Larko, senast vid tidpunkten för beviljandet av åtgärd nr 2, hade drabbats av betydande finansiella svårigheter och att de grekiska myndigheterna var medvetna om detta, vilket de inte bestred under det administrativa förfarandet. Denna bedömning visas genom följande omständigheter som framgår av handlingarna i målet.

47      För det första uppmärksammade kommissionen uttryckligen, i punkterna 36–38 i beslutet att inleda förfarandet, de grekiska myndigheterna på att garantipremien på 1 procent, som avsåg att betala åtgärd nr 2, enligt punkt 3.2 i tillkännagivandet om garantier eventuellt inte var förenlig med marknadsvillkoren, samt att 2008 års garanti täckte över 80 procent av beloppet för det garanterade lånet, nämligen 100 procent av beloppet, vilket innebar att förekomsten av ett stöd inte kunde uteslutas (se punkt 3.2 c i detta tillkännagivande). Kommissionen hade, i punkt 37 i beslutet att inleda förfarandet, preciserat att den inte hade någon uppgift om något motsvarande referensvärde för liknande garantipremier på finansmarknaden och, såsom tribunalen redan hade påpekat i punkt 97 i domen av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen (T‑423/14, EU:T:2018:57), ansåg kommissionen att det inte vid första anblicken framgick att en premie på 1 procent motsvarade risken för inställda betalningar på de garanterade lånen, med hänsyn till Larkos stora ekonomiska svårigheter och i synnerhet, dess höga skuldsättningsgrad och det negativa egna kapitalet.

48      För det andra framgår det att kommissionen uttryckligen uppmanade de grekiska myndigheterna att inkomma med alla relevanta uppgifter för att göra det möjligt för kommissionen att, bland annat mot bakgrund av kriterierna i punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier, bedöma huruvida premien på 1 procent som avgift för ett lån som täcktes till 100 procent av 2008 års garanti var lämplig, jämfört med ”motsvarande avgift på finansmarknaden” och med hänvisning till risken för utebliven betalning från Larko, i förekommande fall bedömd på grundval av att de ”klassificeras utifrån en riskvärdering”, exempelvis genom att ”jämföra de priser som företag med samma kreditvärdighet betalar på marknaden” (se punkt 3.2 d fjärde stycket i nämnda tillkännagivande). I första stycket i beslutsdelen, i beslutet, att inleda förfarandet anmodade kommissionen den grekiska staten att inkomma med ”alla uppgifter som kan bidra till bedömningen av stödet/åtgärden [och således även åtgärd nr 2] inom en månad”.

49      För det tredje begränsade sig emellertid de grekiska myndigheterna i sitt yttrande över beslutet att inleda förfarandet till att, på ett uppenbart otillräckligt eller till och med bristfälligt sätt, påstå att Larko hade ”goda kreditbetyg” (good credit rating) år 2008, grundat på dess lönsamhet under de tre föregående åren, och att garantipremien på 1 procent motsvarade marknadsvillkoren, dock utan att lägga fram någon bevisning till stöd för dessa påståenden (punkterna 3.52 och 3.53 i yttrandet av den 29 mars 2013) (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen, T‑423/14, EU:T:2018:57, punkt 97). Detta kortfattade svar på kommissionens uppmaning att utförligt redogöra för skälen till att nämnda premie motsvarade marknadspriset, i enlighet med de kriterier som föreskrivs i bland annat punkt 3.2 d fjärde stycket i tillkännagivandet om garantier, strider mot dessa myndigheters påståenden i punkterna 2.27–2.32 i deras yttrande, i vilka myndigheterna erkände ”den allvarliga försämringen” av Larkos finansiella situation under det andra halvåret 2008 (se även punkt 51 nedan). Mot bakgrund av dessa omständigheter finner tribunalen således att kommissionen inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att den årliga garantipremien på 1 procent inte kunde anses återspegla risken för utebliven betalning från Larko för de garanterade lånen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 februari 2018, Larko/kommissionen, T‑423/14, EU:T:2018:57, punkterna 92–98).

50      För det fjärde stöds denna slutsats inte bara av den oförändrade omfattningen av Larkos förluster under åren 2007 och 2008, vilka redan hade fastställts och meddelats av kommissionen i punkt 18 i beslutet att inleda förfarandet och som det erinras om i skäl 56 i det angripna beslutet (se punkt 45 ovan), utan även av punkt 3.2 c i tillkännagivandet om garantier, av vilket det framgår att förekomsten av statligt stöd inte kan uteslutas, eftersom 2008 års garanti täcker ”mer än 80 procent av det utestående beloppet av lånet”, vilket kommissionen redan hade hänvisat till i punkt 36 in fine i beslutet att inleda förfarandet. Det är även utrett att åtgärd nr 2 var avsedd att täcka 100 procent av det lån på 30 miljoner euro som ATE Bank hade beviljat Larko.

51      För det femte konstaterar tribunalen, i enlighet med kravet i punkt 123 i domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), att det framgår av det administrativa underlaget, det vill säga de grekiska myndigheternas yttrande avseende beslutet om att inleda förfarandet, vilka sammanfattas i skälen 32–34 i det angripna beslutet, att dessa myndigheter sedan mitten av år 2008 hade känt till Larkos mycket dåliga finansiella situation, som gjorde att det ifrågasattes om garantipremien på 1 procent var ett marknadsmässigt pris vid tidpunkten för beviljandet av garantin, det vill säga den 22 december 2008. Såsom kommissionen har anfört anges nämligen bland annat följande i punkterna 2.27–2.32 i nämnda yttrande från de grekiska myndigheterna:

”Från och med andra halvåret [2008] försämrades L[arkos] finansiella resultat kraftigt. Denna försämring berodde främst på det kraftiga prisfallet på nickel från mitten av år 2008 … Denna utveckling ledde till att L[arkos] omsättning minskade och till extremt negativa ekonomiska resultat för år 2008. L[arkos] negativa finansiella situation försämrades också på grund av att risksäkringsavtalen upphörde att gälla, vilket ledde till ytterligare bokföringsmässiga förluster … Den negativa bilden av L[arkos] finansiella resultat började upptäckas från i juli 2008 och den fortsatte därefter i och med det världsomspännande prisfallet på nickel. Trots att bolaget gick med vinst och hade goda ekonomiska resultat fram till mitten av år 2008, uppvisade det nämligen en kraftig försämring som ledde till att L[arko] framstod i extremt negativ dager vid årets slut (som stod i proportion till det kraftiga globala prisfallet på nickel).”

52      I punkterna 63–66 i sitt kompletterande yttrande över de slutsatser som skulle dras av domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238), inskränkte sig sökanden dock till att försöka minimera bevisvärdet av dessa uppgifter genom att på ett kortfattat och icke trovärdigt sätt ange att Larkos ekonomiska svaghet endast var tillfällig, huvudsakligen på grund av att nickelpriset hade sjunkit under det andra halvåret 2008 och att Larkos ekonomiska svaghet för första gången konstaterades i redovisningen för räkenskapsåret 2008, som ansågs utgöra en omständighet som inträffat efter tidpunkten för beviljandet av åtgärd nr 2. Dessa påståenden motsägs emellertid av de grekiska myndigheternas yttrande över beslutet att inleda förfarandet och är otillräckliga för att ifrågasätta dels den omständigheten att dessa myndigheter redan i september 2008, när beslut om beviljande av åtgärd nr 2 antogs, var fullt medvetna om Larkos drastiska försämrade finansiella situation, dels att denna fråga inte var tvistig mellan dem och kommissionen under det administrativa förfarandet.

53      För det femte kan, med hänsyn till ovanstående överväganden, reglerna om fördelning av bevisbördan i samband med tillämpningen av principen om privat aktör inte vederlägga denna slutsats. I annat fall skulle bevisbördan omvändas på ett orimligt sätt till nackdel för kommissionen och omfattningen av medlemsstatens skyldighet till lojalt samarbete enligt artikel 4.3 FEU skulle åsidosättas med hänsyn till den åtskillnad mellan kunskaps- och ansvarsområden som ligger till grund för kraven på att tillhandahålla relevant information, särskilt enligt punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier.

54      Det framgår visserligen av fast rättspraxis att kommissionen, för att tillgodose intresset av en god förvaltning av EUF-fördragets grundläggande regler om statligt stöd, är skyldig att genomföra det administrativa förfarandet på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt för att förfoga över de mest kompletta och tillförlitliga uppgifterna när det slutliga beslutet antas. Det ankommer således på kommissionen att förelägga den berörda medlemsstaten att inkomma med alla relevanta upplysningar som gör det möjligt för kommissionen att kontrollera att villkoren för tillämpning av principen om en privat aktör är uppfyllda. Även om den berörda medlemsstaten inte har uppfyllt sin samarbetsskyldighet och har underlåtit att lämna de upplysningar som kommissionen har förelagt den att tillhandahålla, ankommer det likväl på kommissionen att grunda sitt beslut på tillförlitliga och samstämmiga uppgifter som kan utgöra en tillräcklig grund till stöd för slutsatsen att ett företag har gynnats av en fördel som utgör statligt stöd. Kommissionen kan härvidlag inte förutsätta att ett företag har gynnats av en förmån som utgör ett statligt stöd genom att enbart grunda sig på en negativ presumtion om att det saknas uppgifter på grundval av vilka en motsatt slutsats kan dras, när det inte finns andra uppgifter med stöd av vilka förekomsten av en sådan fördel kan fastställas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkterna 67–70 och där angiven rättspraxis, och dom av den 7 maj 2020, BTB Holding Investments och Duferco Participations Holding/kommissionen, C‑148/19 P, EU:C:2020:354, punkterna 48–51 och där angiven rättspraxis). Lagenligheten av ett beslut avseende statligt stöd ska dessutom bedömas av unionsdomstolen mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen hade tillgång till när den antog beslutet och som den på egen begäran hade kunnat få tillgång till under det administrativa förfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2017, kommissionen/Frucona Košice, C‑300/16 P, EU:C:2017:706, punkterna 70 och 71 och där angiven rättspraxis).

55      Vidare har det i rättspraxis slagits fast att de förhållningsregler som antagits av kommissionen, såsom tillkännagivandet om garantier, inte i sig kan skapa skyldigheter för medlemsstaterna (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl., C‑526/14, EU:C:2016:570, punkterna 40–44), inbegripet vad gäller bevisbördan för att visa att det föreligger en fördel.

56      I förevarande fall förfogade kommissionen emellertid, mot bakgrund av vad som angetts i punkterna 45–51 ovan, redan i beslutet att inleda förfarandet över tillräckligt tillförlitliga och samstämmiga uppgifter för att visa att de grekiska myndigheterna var medvetna om Larkos svåra ekonomiska situation vid tidpunkten för beviljandet av åtgärd nr 2 och att denna åtgärd inte motsvarade marknadsvillkoren. I beslutet uppmanade kommissionen dessutom uttryckligen de grekiska myndigheterna att inkomma med relevanta upplysningar i detta avseende, varför det ankom på dem att, för att uppfylla kriterierna i punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier, lägga fram uppgifter som kunde vederlägga dessa indicier. I synnerhet hade de grekiska myndigheterna kunnat försöka fastställa att premien på 1 procent för att täcka ett lån till 100 procent, trots Larkos ostridiga finansiella svårigheter, motsvarade praxis på den grekiska finansmarknaden, eller så hade de kunnat lägga fram bevis för att Larkos riskvärdering kvarstått oförändrad fram till december 2008, vilket varken nämnda myndigheter eller Larko gjorde. Enbart den omständigheten, som åberopats av dessa myndigheter, att Larko år 2008 även gynnades av ett lån som ATE Bank hade beviljat utan att kräva en statlig garanti, påverkar inte denna bedömning, eftersom kommissionen på goda grunder erinrade om att denna bank i detta skede kontrollerades av grekiska staten och att beviljandet av lånet inte uteslöt en senare försämring av Larkos ekonomiska situation under samma år.

57      Denna bedömning överensstämmer för övrigt med den fördelning av kunskaps- och ansvarsområden som ligger till grund för villkoren i punkt 3.2 i tillkännagivandet om garantier, vilka framför allt är avsedda att underlätta för medlemsstaten att visa att en enskild offentlig garanti inte utgör statligt stöd som ska anmälas till kommissionen. Även om kommissionen, genom ett sådant meddelande som inte är rättsligt bindande för medlemsstaterna, inte kan kasta om bevisbördan för att det föreligger statligt stöd till nackdel för medlemsstaterna, vilket det erinras om i den rättspraxis som avses i punkt 54 ovan, så står det ändå kommissionen fritt att i nämnda meddelande precisera relevanta uppgifter, särskilt ekonomiska sådana, som enligt kommissionen kan utesluta förekomsten av statligt stöd och som medlemsstaten kan tillhandahålla enligt skyldigheten till lojalt samarbete enligt artikel 4.3 FEU, just på grund av att de omfattas av dess kunskaps- och ansvarsområde.

58      Slutligen påverkas inte heller denna bedömning av domen av den 12 mars 2020, Elche Club de Fútbol/kommissionen (T‑901/16, EU:T:2020:97, punkterna 132–137), och domen av den 12 mars 2020, Valencia Club de Fútbol/kommissionen (T‑732/16, överklagad, EU:T:2020:98, punkterna 134–136), om vilka parterna yttrade sig efter en skriftlig fråga från tribunalen. I detta avseende räcker det att notera att dessa domar rör sakförhållanden som skiljer sig mycket från det aktuella fallet, särskilt på grund av att det fanns säkerheter till förmån för den berörda borgenären, såsom pant eller inteckning, som kunde ha en betydande inverkan på bedömningen av om garantipremien, bland annat enligt punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier, var förenligt med marknadsvillkoren.

59      Mot bakgrund av de omständigheter som anges i den andra uppsättningen skäl i skäl 73 i det angripna beslutet, vilka lagakraftvunnet har konstaterats vara tillräckligt motiverade genom domen av den 1 februari 2018 (Larko/kommissionen, T‑423/14, EU:T:2018:57, punkterna 24–44), i den lydelse som fastställdes i domen av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen (C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkterna 102–117 och 124), finner tribunalen att kommissionen, när den antog nämnda beslut, förfogade över tillräckligt med tillförlitliga och samstämmiga uppgifter för att anse, i skälen 74–77 i detta beslut, att garantipremien som var knuten till åtgärd nr 2 inte var förenlig med marknadspriset, bland annat på grund av att kriterierna i punkt 3.2 d i tillkännagivandet om garantier inte var uppfyllda, och därmed utgjorde en fördel, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

60      Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del. Det saknas skäl att pröva frågan huruvida Larko var ett ”företag i svårigheter” år 2008, i den mening som avses i punkt 3.2 a i tillkännagivandet om garantier, jämförd med definitionen i punkterna 9–11 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering, och huruvida de grekiska myndigheterna kände till eller borde ha känt till att de relevanta kriterierna för denna definition var uppfyllda vid tidpunkten för beviljandet av åtgärd nr 2.

61      Talan ska följaktligen ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

62      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Larko ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Larko har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (tredje avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i målen T423/14 och T423/14 RENV samt i mål C244/18 P.

De Baere

Kreuschitz

Kecsmár

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 4 maj 2022.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: grekiska.