Mål T‑631/19
Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation, Post und Eisenbahnen (BNetzA)
mot
Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
Tribunalens dom (andra avdelningen i utökad sammansättning) av den 7 september 2022
”Energi – Den inre marknaden för el – Förordning (EU) 2019/942 – Beslut av Acers överklagandenämnd – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas – Avvisning – Acers behörighet – Artikel 8 i förordning (EG) nr 713/2009 – Artikel 6.10 i förordning 2019/942 – Artikel 9.12 i förordning (EU) 2015/1222 – Tillämplig rätt – Förordning (EU) 2019/943”
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Sakprövningsförutsättningar – Beslut av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) om fastställande av en gemensam regional metod för samordnad beräkning av dagen före- och intradagskapaciteten inom elsektorn – Rättsakten om inrättande av Acer föreskriver ett internt förfarande för att överklaga Acers beslut – Talan om ogiltigförklaring av Acers beslut som väckts trots att det interna överklagandeförfarandet inte har slutförts – Avvisning – Gränser – Grunder som anförs mot skäl som har angetts i Acers beslut och som fastställts i det beslut som antagits efter det att det interna överklagandeförfarandet slutförts – Verkningsfulla grunder
(Artikel 263 femte stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning 2019/942, skäl 34 och artiklarna 28.1 och 29)
(se punkterna 20 och 24–28)
2. Europeiska unionens byråer – Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) – Befogenheter – Omfattning – Slutligt fastställande av en gemensam regional metod för samordnad beräkning av dagen före- och intradagskapaciteten inom elsektorn i avsaknad av en överenskommelse mellan de nationella tillsynsmyndigheterna i detta avseende – Omfattas – Räckvidd – Behörighet som inte är begränsad till att endast avse de frågor där det råder oenighet mellan nämnda myndigheter
(Europaparlamentets och rådets förordningar nr 713/2009, artikel 8, och 2019/942, artikel 6.10; kommissionens förordning 2015/1222, artikel 9.12)
(se punkterna 39, 43–54 och 61)
3. Institutionernas rättsakter – Tillämpning i tiden – Omedelbar tillämpning av en ny bestämmelse på framtida verkningar av en situation som uppkommit enligt en äldre bestämmelse
(Europaparlamentets och rådets förordning 2019/943, artiklarna 14–16)
(se punkterna 78–86)
Resumé
Den 24 juli 2015 antog Europeiska gemenskapens kommission förordning 2015/1222 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning(1) inom elsektorn. I denna förordning anges ett antal krav avseende kapacitetstilldelning mellan områden och hantering av överbelastning på dagen före-marknaderna och intradagsmarknaderna, bland annat fastställande av gemensamma metoder för samordnad kapacitetsberäkning (nedan kallade KBM) i var och en av kapacitetsberäkningsregionerna (nedan kallade KBR).(2)
Med tillämpning av denna förordning(3) ingav de systemansvariga för överföringssystem i KBR Core(4) två förslag till de nationella tillsynsmyndigheterna i den aktuella regionen för godkännande. Dessa förslag avsåg det regionala utkastet till dagen före-KBM respektive det regionala utkastet till intradags-KBM, vilka ändrats på nämnda myndigheters begäran.
Eftersom tillsynsmyndigheterna inte hade lyckats nå en enhällig överenskommelse för att validera de två ändrade förslagen, antog Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer), enligt samma förordning,(5) ett beslut om dagen före- och intradags-KBM i KBR Core (nedan kallat det ursprungliga beslutet).
Sökanden, Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation, Post und Eisenbahnen (BNetzA), överklagade,(6) i egenskap av nationell tillsynsmyndighet i Förbundsrepubliken Tyskland, det ursprungliga beslutet till Acers överklagandenämnd (nedan kallad överklagandenämnden). Eftersom överklagandenämnden avslog sökandens överklagande väckte denna talan vid tribunalen och yrkade, i första hand, att vissa bestämmelser i det ursprungliga beslutet samt överklagandenämndens beslut skulle ogiltigförklaras och, i andra hand, att de båda besluten skulle ogiltigförklaras i sin helhet.
I sin dom ogiltigförklarar tribunalens andra avdelning i utökad sammansättning överklagandenämndens avslagsbeslut, samtidigt som den avvisar talan i den del den riktas mot det ursprungliga beslutet. Vid detta tillfälle preciserar tribunalen dels omfattningen av Acers behörighet i förhållande till de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet vid fastställande av regionala KBM, dels vilken materiell rätt som är tillämplig i förevarande fall.
Tribunalens bedömning
Tribunalen slår inledningsvis fast att talan om ogiltigförklaring ska avvisas i den del den avser det ursprungliga beslutet. Tribunalen påpekar i detta avseende att frågan huruvida en talan om ogiltigförklaring som väckts av fysiska eller juridiska personer mot akter som antagits av Acer och som ska ha rättsverkan i förhållande till dessa personer ska prövas mot bakgrund av de särskilda villkor och former som föreskrivs i den akt genom vilken denna byrå inrättats, nämligen förordning 2019/942.(7) En förutsättning, enligt nämnda förordning, för att talan om ogiltigförklaring av ett beslut av Acer ska kunna anses tas upp till prövning, i händelse av ett internt överklagande av beslutet, är således att talan riktas mot det beslut genom vilket överklagandenämnden har avslagit det interna överklagandet eller genom vilket nämnden, i förekommande fall, har fastställt det ursprungliga beslutet.(8) I den mån överklagandenämndens beslut grundas på de skäl som angetts i det ursprungliga beslutet eller till och med fastställer dessa skäl, antingen underförstått eller uttryckligen, ska samtliga grunder och argument vilka anförts mot samma skäl följaktligen anses vara fullt verksamma vid prövningen av lagenligheten av överklagandenämndens beslut.
I enlighet med vad som fastställts ovan fortsätter tribunalen sin prövning i sak. Tribunalen prövar, för det första, huruvida överklagandenämnden gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte konstatera att Acer, vid antagandet av det ursprungliga beslutet, överskred gränserna för sin behörighet. Den kontrollerar i detta syfte om bestämmelserna i förordningarna 2019/942(9) och 2015/1222,(10) som var i kraft och var tillämpliga vid den tidpunkt då överklagandenämnden antog beslutet, gav Acer befogenhet att slutligt fastställa dagen före- och intradags-KBM för KBR Core. Enligt dessa bestämmelser är Acer således behörig att anta enskilda beslut i tillsynsfrågor eller tillsynsärenden som påverkar gränsöverskridande handel eller gränsöverskridande systemsäkerhet, såsom fastställande av dagen före- och intradags-KBM för varje KBR, när, såsom i förevarande fall, de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna inte har nått en överenskommelse. I motsats till sökandens argument framgår det nämligen inte av dessa bestämmelser att Acers behörighet begränsar sig till att endast avse de punkter beträffande vilka de aktuella myndigheterna är oeniga. Däremot betraktas de tillsynsfrågor eller ärenden som ursprungligen omfattades av de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet – innan de, i avsaknad av en överenskommelse mellan dessa myndigheter, kommit att omfattas av Acers behörighet(11) – såsom en oskiljaktig helhet som de nationella tillsynsmyndigheterna och därefter Acer haft att pröva i deras helhet, utan att göra någon åtskillnad mellan de punkter där det rådde enighet eller de där det rådde oenighet.
Denna bokstavstolkning stöds av sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som dessa bestämmelser ingår i. Av motiveringen till förslagen till förordning 2019/942 och förordning nr 713/2009,(12) som tidigare gällde, följer härvidlag att det var unionslagstiftarens tydliga avsikt att göra beslutsfattandet i gränsöverskridande frågor effektivare och snabbare, genom en förstärkning av Acers individuella beslutsbefogenheter som är förenlig med upprätthållandet av de nationella tillsynsmyndigheternas centrala roll på energiregleringsområdet, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Det framgår även av ingressen till förordning 2019/942(13) att Acer inrättades för att fylla luckor i bestämmelserna på unionsnivå och bidra till välfungerande inre marknader för el och naturgas.
Syftet med de bestämmelser som tolkats och det sammanhang i vilket de ingår, samt omständigheterna i det aktuella fallet, bekräftar således att Acer, när tillsynsmyndigheterna, på medlemsstatsnivå, inte har lyckats fatta ett beslut i detta avseende, har befogenhet att själv besluta om utarbetandet av regionala KBM, utan att det påverkar bibehållandet av den centrala roll som de nationella tillsynsmyndigheterna tillerkänns genom samtycket av tillsynsnämnden, i vilken de företräds, och utan att Acers behörighet är begränsad till att endast avse de särskilda aspekter som ger uttryck för oenigheten mellan nämnda nationella tillsynsmyndigheter. Eftersom Acer har tilldelats egna beslutsbefogenheter för att den ska kunna utföra sitt tillsynsuppdrag på ett självständigt och effektivt sätt, har Acer dessutom rätt att ändra förslag från systemansvariga för överföringssystem för att säkerställa att de är förenliga med unionsrätten på energiområdet, och Acer kan inte vara bunden av eventuella punkter beträffande vilka de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna är eniga.
Tribunalen finner således att överklagandenämnden inte gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte konstatera att Acer överskred gränserna för sin behörighet när den, i det ursprungliga beslutet, prövade punkter i dagen före- och intradags-KBM för KBR Core som angavs ha varit föremål för en överenskommelse mellan de nationella tillsynsmyndigheterna i denna KBR.
Tribunalen prövar, för det andra, huruvida överklagandenämnden gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning vid fastställandet av tillämplig rätt genom att inte pröva huruvida de KBM som angavs i Acers ursprungliga beslut var rättsenliga mot bakgrund av de krav som gäller fastställandet av KBM enligt artiklarna 14–16 i förordning 2019/943.
Tribunalen påpekar i detta hänseende att artiklarna 14–16 i förordning nr 2019/943 omfattar kapacitetstilldelning på marknaderna för gränsöverskridande dagen före- och intradagshandel och fastställer således de krav som ska beaktas vid antagandet av dagen före- och intradags-KBM. Tribunalen erinrar även om att en ny rättsregel ska tillämpas från och med ikraftträdandet av den rättsakt genom vilken den införs och att rättsregeln, även om den inte är tillämplig på rättsliga situationer som har uppkommit och slutligt fullbordats under den äldre lagens giltighetstid, är tillämplig på framtida verkningar av en sådan situation liksom på nya rättsliga situationer. Vid tidpunkten för antagandet av det ursprungliga beslutet, nämligen den 21 februari 2019, var det så, att artiklarna 14–16 i förordning 2019/943 ännu varken hade trätt i kraft eller var tillämpliga, medan de, visserligen med vissa begränsningar vad gäller artikel 16, hade trätt i kraft vid den tidpunkt då överklagandenämnden antog sitt beslut, nämligen den 11 juli 2019. Om, såsom i förevarande fall, ett överklagande har ingetts till överklagandenämnden mot ett beslut av Acer som avser dagen före- och intradags-KBM, är det således överklagandenämndens beslut om fastställande av detta beslut som slutgiltigt slår fast Acers ståndpunkt om dessa metoder, efter det att nämnden gjort en fullständig prövning av den aktuella situationen, i faktiskt och rättsligt hänseende, med beaktande av de rättsregler som var tillämpliga vid den tidpunkt då nämnden antog sitt beslut. Eftersom artiklarna 14–16 i förordning nr 2019/943 redan var tillämpliga vid denna tidpunkt, var överklagandenämnden följaktligen skyldig att kontrollera huruvida de KBM som godkänts av Acer i det ursprungliga beslutet var förenliga med de nya regler som följer av dessa artiklar.
Överklagandenämnden gjorde därför en felaktig rättstillämpning vid fastställandet av tillämplig rätt vid tidpunkten för det slutliga fastställandet av nämnda KBM genom att inte kontrollera huruvida dagen före- och intradags-KBM för KBR Core var rättsenliga mot bakgrund av kraven i artiklarna 14–16 i förordning 2019/943.
Följaktligen ogiltigförklaras överklagandenämndens beslut.