EU-domstolens historia

1952–1958 – EU-domstolens begynnelse: Europeiska kol- och stålgemenskapens domstol

Den 18 april 1951 undertecknade sex länder – Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna – Parisfördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Dessa länder hoppades att det skulle bli omöjligt för dem att kriga mot varandra igen om de underställde sin kol- och stålproduktion en gemensam organisation.

Parisfördraget trädde i kraft den 23 juli 1952 och skapade fyra EKSG-institutioner:

• Höga myndigheten (föregångaren till Europeiska kommissionen).
• Den Gemensamma församlingen (föregångaren till Europaparlamentet).
• Det särskilda ministerrådet (föregångaren till EU:s ministerråd).
• Domstolen.

Domstolens uppgift var att se till att EKSG-lagstiftningen tillämpades på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna och att lösa rättsliga tvister mellan medlemsstaterna och EKSG-institutionerna.

Efter utdragna förhandlingar mellan regeringarna valdes Luxemburg som säte för tre av de fyra EKSG-institutionerna, däribland domstolen. Domstolens första formella sammanträde ägde rum den 4 december 1952 i Villa Vauban, då sju domare och en av de båda generaladvokaterna avlade ed.

Visste du att ...?

I EU-fördraget föreskrivs det nu att det ska finnas en domare per medlemsstat. Före år 2003 angavs emellertid antalet domare som ett fast antal. Antalet domare skulle motsvara antalet medlemsstater eller, om antalet medlemsstater var jämnt, detta antal plus en domare. I takt med att fler länder anslöt sig till EU ändrades detta antal för att avspegla det ökande antalet medlemsstater, men det var alltid ett ojämnt antal. Under perioden 1952–1973 fanns det därför sju domare. Under perioden 1981–1995, då antalet medlemsstater också var jämt, hade domstolen också en extra domare. Anledningen till detta var att det aldrig skulle bli lika röstetal vid en omröstning. År 2009 sammanträdde domstolen alltmer sällan i plenum, utan i stället i avdelningar, och denna regel ansågs inte längre behövas.

Domstolen hade fyra rättegångsspråk: tyska, franska, italienska och nederländska. Domstolens förste ordförande var Massimo Pilotti, som var ordförande under perioden 1952–1958.

Visste du att …?

De första ledamöterna behövde fatta vissa grundläggande beslut för EU-domstolen, och vad som beslutades då lever vidare än idag.

De beslutade om domstolens sigill, som senare blev EU-domstolens logotyp. Rättvisans traditionella symboler, svärdet och vågen, är placerade framför en bok som representerar bildning och visdom. Ovanför dessa symboler finns en krans av eklöv, som är en symbol för makt och auktoritet från romersk tid.

Ordet ”Curia”, vilket betyder ”domstol” på latin, lades till sigillet. På detta sätt undvek man att behöva använda flera språk på sigillet. Detta ord ingår i dag i EU-domstolens webbadress.

De första ledamöterna beslutade också att kåpor skulle bäras vid domstolens förhandlingar. Den tyska domaren föreslog att kåporna skulle vara vinröda, såsom de kåpor som bars av domarna i Bundesgerichtshof (Tysklands federala högsta domstol). Det blev denna färg som valdes. Det är också denna färg som används i EU-domstolens visuella identitet, bland annat på denna webbplats.

Under nästan tjugo års tid bar domstolens ledamöter också en särskild huvudbonad. Detta upphörde år 1973. Kåpans krage var ursprungligen broderad, men detta ändrades en tid senare och kragen blev slät.

Ämbetsdräkten är inte försedd med några kännetecken som särskiljer en ledamot av domstolen från en annan. En skillnad är dock att justitiesekreterarens krage är klädd i satin, medan domarnas och generaladvokaternas kragar är klädda i sammet.

När förstainstansrätten (numera tribunalen) inrättades valdes marinblått som färg på domarkåporna.

Domstolen fick sitt första mål i april 1953: Verband Deutscher Reeder mot Höga myndigheten (1/53). Domstolen meddelade dock inte sina första domar förrän den 21 december 1954. Dessa domar var:

• Frankrike mot Höga myndigheten (1/54).
• Frankrike mot Höga myndigheten (2/54).

Visste du att …?            

I målet Frankrike mot Höga myndigheten angrep Frankrikes regering vissa av Höga myndighetens beslut rörande prissättning och diskriminerande förfaranden inom stålsektorn. Domstolen fann att Höga myndigheten hade åsidosatt fördraget, enligt vilket det var obligatoriskt att på förhand offentliggöra prislistor och försäljningsvillkor.

Mellan 1954 och 1956 ökade antalet mål vid domstolen och den avgjorde mellan tio och tolv mål per år.

1958–1988 – Tre gemenskaper, en domstol: Europeiska gemenskapernas domstol

Den 25 mars 1957 undertecknade medlemsstaterna Romfördragen. Dessa fördrag trädde i kraft den 1 januari 1958 och genom dem upprättades Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).

EKSG-domstolen ersattes av Europeiska gemenskapernas domstol. Denna domstol var ansvarig för EKSG, EEG och Euratom. Den 7 oktober 1958 avlade ordföranden och ledamöterna eden.

Visste du att …?

Den 7 oktober har blivit ett viktigt datum i EU-domstolens kalender. Det är fortfarande på den dagen som förordnandena för domare och generaladvokater börjar. Vart tredje år löper förordnandena ut för hälften av domarna och generaladvokaterna. Detta datum har därför blivit en regelbundet återkommande märkesdag i EU-domstolens kalender då vissa ledamöter lämnar domstolen, nya ledamöter anländer och andra ledamöter får sina förordnanden förnyade för ytterligare sex år.

Domstolen tog emot sin första begäran om förhandsavgörande i juni 1961. Begäran kom från Appellationsdomstolen i Haag i målet De Geus en Uitdenbogerd mot Bosch m.fl. (13/61).

Domstolen slog i början av sin verksamhet fast flera grundläggande konstitutionella principer, såsom principen om direkt effekt och principen om EU-rättens företräde.

För fler upplysningar om dessa och andra viktiga domar, se sidan om Milstolpar i rättspraxis.

Luxemburgska myndigheter beslutade i slutet av 1960-talet att alla EU-institutioner i Luxemburg skulle finnas samlade på Kirchbergplatån. Detta ledde till uppförandet av Palais-byggnaden som stod färdig år 1972.

Detta sammanföll med den första EU-utvidgningen den 1 januari 1973 då Förenade kungariket, Danmark och Irland anslöt sig till EU. Antalet domare i domstolen växte till nio och antalet generaladvokater till fyra. Antalet rättegångsspråk ökade till sju.

Efter Greklands anslutning den 1 januari 1981 hade domstolen elva domare, fem generaladvokater och åtta rättegångsspråk.

Spanien och Portugal anslöt sig år 1986. Detta innebar att domstolen fick tretton domare, sex generaladvokater och tio rättegångsspråk.

Området kring Palais-byggnaden gjordes om för att möjliggöra de tre utbyggnader som krävdes för att inhysa det växande antalet ledamöter och anställda.

Måltillströmningen ökade också avsevärt under denna tid: från 79 inkomna mål år 1970 till 279 inkomna mål år 1980. Denna utveckling ledde till diskussioner om inrättandet av en andra domstol. Då förstainstansrätten (numera tribunalen) inrättades hade antalet inkomna mål år 1987 stigit till 395.

1988–2004 – Två instanser: Inrättandet av förstainstansrätten

Efter det att domstolen hade framställt en begäran om detta, beslutade rådet den 24 oktober 1988 att inrätta Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt. Syftet med att inrätta förstainstansrätten var att minska domstolens arbetsbörda och därigenom göra det möjligt för den att inrikta sig på sin grundläggande uppgift, nämligen att se till att gemenskapsrätten tolkas på ett enhetligt sätt. Ett annat skäl till att inrätta förstainstansrätten var att stärka domstolsskyddet för enskilda personer och företag genom att ge dessa tillgång till en ny underrätt för sådana mål.

För vissa typer av mål skulle förstainstansrätten fungera som underrätt. Förstainstansrättens avgöranden kunde överklagas till domstolen.

Försinstansrätten prövade inledningsvis mål där företag hade överklagat konkurrensbeslut och personalmål som rörde EU-tjänstemän. Dess behörighet kom dock snart att utvidgas till att omfatta många olika rättsområden.

Förstainstansrätten höll till i Erasmus-byggnaden, som stod färdig år 1988. De nya ledamöterna avlade ed den 25 september 1989.

En kort tid därefter höll förstainstansrätten sin första förhandling i målet Tetra Pak Rausing mot kommissionen (T-51/89). Den 30 januari 1990 meddelade förstainstansrätten sin första dom i målet Yorck von Wartenburg mot parlamentet (T-42/89).

Under de kommande åren kom EU-domstolens byggnadskomplex att genomgå stora förändringar. Thomas More-byggnaden stod klar år 1992 och Themis-byggnaden var färdig år 1994.

Visste du att …?

De flesta av EU-domstolens byggnader är uppkallade efter berömda europeiska jurister och rättsfilosofer. Du kan läsa mer om EU-domstolens byggnader och namnen på dem på respektive byggnads sida.

EU fortsatte samtidigt att växa: Österrike, Finland och Sverige blev medlemmar i samband med den fjärde EU-utvidgningen den 1 januari 1995. Domstolen hade nu 15 domare och 9 generaladvokater. Förstainstansrätten utökades också till 15 domare. Båda instanserna arbetade nu på 12 rättegångsspråk.

Visste du att …?

EU-domstolen skaffade sig sin första webbplats år 1996. Från början innehöll webbplatsen endast EU-domstolens avgöranden, men den utvecklades snabbt till en större webbplats med pressmeddelanden och allmän information om EU-domstolen.

Dagens webbplats innehåller förutom EU-domstolens rättspraxis, även information om hur EU-domstolen och dess ledamöter arbetar, samt juridiska resurser av olika slag som riktar sig till praktiserande jurister, doktorander och universitetslärare i juridik samt juridikstudenter.

Den 1 maj 2004 ägde den hittills största utvidgningen av EU rum då tio nya medlemsstater anslöt sig: Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien. Domstolen hade nu 25 domare och 8 generaladvokater. Förstainstansrätten utökades också till 25 domare. Båda instanserna arbetade nu på 21 rättegångsspråk.

Måltillströmningen till båda instanserna ökade i takt med att antalet EU-medlemsstater växte.

2004–2016 – Reform av EU:s domstolssystem

Personaldomstolen inrättades av rådet den 2 november 2004.

Personaldomstolen hade sju domare och avgjorde tvister mellan EU-institutionerna och deras personal. Den skapades för att minska förstainstansrättens arbetsbörda.

Den 1 januari 2007 anslöt sig Bulgarien och Rumänien till EU, vilket innebar att antalet domare i domstolen och tribunalen ökade till 27 i respektive instans och att antalet rättegångsspråk ökade till 23. Antalet generaladvokater vid domstolen förblev 8.

Senare samma år, den 13 december 2007, undertecknades Lissabonfördraget. Det trädde i kraft den 1 december 2009 och innebar bland annat följande förändringar;

• Institutionen ändrade namn till ”Europeiska unionens domstol” (EU-domstolen).
• Förstainstansrätten ändrade namn till ”tribunalen”.
• Den så kallade artikel 255-kommittén inrättades för att bedöma lämpligheten hos de kandidater som medlemsstaterna föreslagit till tjänsterna som domare och generaladvokat.

Det var också vid denna tid som ”förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande” infördes år 2008. Syftet med att inrätta detta förfarande var att göra det möjligt för domstolen att, när det behövs, snabbt kunna meddela ett förhandsavgörande i mål som rör frihetsberövade personer eller mål som rör föräldraansvar eller vårdnaden om barn.

År 2008 var även EU-domstolens fjärde utbyggnad klar. Till denna utbyggnad hörde Ringen, en tvåvåningsbyggnad som omgärdar Palais-byggnaden, och två 24-våningstorn.

Parallellt med dessa strukturella och arkitektoniska förändringar, moderniserade EU-domstolen sitt arbetssätt. År 2011 lanserade EU-domstolen it-plattformen e-Curia och drog därigenom nytta av de möjligheter som digital teknologi erbjuder. Via denna plattform kan advokater och parter skriftväxla elektroniskt med EU-domstolen på ett säkert sätt.

Den 1 juli 2013 blev Kroatien EU:s 28:e medlemsstat och domstolen hade nu 28 domare och 8 generaladvokater. En nionde generaladvokat tillträdde i oktober 2013. Även i tribunalen ökade antalet domare till 28. Båda instanserna arbetade nu på 24 rättegångsspråk.

År 2015 godkände rådet och parlamentet en reform av EU-domstolens struktur. Denna reform föranleddes av det ökade antalet mål och av behovet av att se till att handläggningstiderna i tribunalen förblev skäliga. Antalet domare i tribunalen ökades stegvis till två domare per medlemsstat. Domstolen fick också två ytterligare generaladvokater.

Som ett led i samma reform avvecklades personaldomstolen den 1 september 2016. Behörighet att avgöra de typer av mål som hade prövats av personaldomstolen överfördes till tribunalen.

2016–Pågående modernisering och fortsatt domstolsreform

År 2017 skapade EU-domstolen tillsammans med de högsta domstolarna och författningsdomstolarna i medlemsstaterna EU:s domstolsnätverk. Nätverket tjänar som en plattform för utökat samarbete mellan dess olika domstolar.  

EU-domstolen byggde ett tredje torn som invigdes år 2019.

Visste du att ...?

Det tredje tornet heter ”Rocca-tornet” och är uppkallat efter Giustina Rocca, som anses vara historiens första kvinnliga jurist. Med sina 118 meter och 29 våningar är det Luxemburgs högsta byggnad.

År 2020 lämnade Storbritannien EU, vilket ledde till att antalet domare minskade. Domstolen hade nu 27 domare och 11 generaladvokater. Vid tribunalen fanns det nu 54 domare. Antalet rättegångsspråk var alltjämt 24.

År 2020 var också det år då covid-19-pandemin bröt ut. Domstolen och tribunalen höll för första gången vissa av sina förhandlingar genom videokonferens. Detta projekt blev uppmärksammat och EU-domstolen fick ett pris av Europeiska ombudsmannen för innovation.

År 2022 hölls den första webbsända förhandlingen i ett mål som avgjordes av domstolens stora avdelning. Detta innebar att allmänheten kunde följa förhandlingen från vilken plats som helst i världen.

En annan viktig reform trädde i kraft den 1 oktober 2024. Genom denna reform överfördes delar av behörigheten i mål om förhandsavgörande från domstolen till tribunalen. Denna överföring var möjlig tack vare den tidigare reformen som hade fördubblat antalet domare i tribunalen. Sedan det datumet kan tribunalen pröva mål om förhandsavgörande om de avser något av följande rättsområden:

• Mervärdesskatt.
• Tullar, punktskatter eller tullklassificering av varor.
• Handel med tillstånd för utsläpp av växthusgaser.
• Kompensation till flygpassagerare.

Domstolen hade redan avgjort många mål på dessa rättsområden och de ansågs därför vara områden där behörighet lämpligen kunde överföras till tribunalen. Överföringen av sådana mål till tribunalen innebar att det blev möjligt för domstolen att koncentrera sig på mer betydelsefulla och känsliga mål och på dialogen med nationella domstolar.

EU-domstolen i dag

EU-domstolen spelar i dag en central roll i EU:s rättssystem. Vid EU-domstolen finns det sammanlagt 81 domare – en domare per medlemsstat i domstolen och två domare per medlemsstat i tribunalen – samt 11 generaladvokater. EU-domstolen ser till att EU-lagar tillämpas på rätt sätt och följs inom hela EU. Detta gör att de olika länderna i EU kan förenas i ett gemensamt rättssystem.

EU-domstolens roll har under åren genomgått stora förändringar. Den roll som dagens EU-domstol har är resultatet av flera viktiga avgöranden där EU-domstolens befogenheter har avgränsats och det har klargjorts hur EU-rätten ska tillämpas.

Det har också skett en förändring av de typer av mål som EU-domstolen prövar. I dag handlar målen om mycket mer än ekonomiska frågor, och berör nästan alla delar av det moderna livet. EU-domstolen ser genom sin rättskipning bland annat till att arbetstagares rättigheter värnas, att likabehandlingsprincipen och diskrimineringsförbud respekteras, att miljöskydd och personuppgiftsskydd säkerställs och att rättsstatsprincipen upprätthålls, och den fortsätter att ha djup inverkan på det europeiska samhället.