Om tribunalen

Vem arbetar på tribunalen?

Domarna

Det finns 54 domare i tribunalen, två från varje medlemsstat.

Varje medlemsstat föreslår sina egna domare. Det finns inga EU-regler för hur den person som föreslås till domare ska utses och varje medlemsstat får därför göra detta på sitt sätt. Dock gäller att den person som föreslås ska vara oberoende och vara behörig att inneha ett högt domarämbete. En särskild kommitté granskar kandidaterna för att förvissa sig om att de är lämpade att tjänstgöra som domare. Denna kommitté kallas Artikel 255-kommittén, efter den artikel i fördraget om EU:s funktionssätt genom vilken kommittén inrättades. Domarna utnämns sedan officiellt av medlemsstaterna tillsammans.

Domarna utses för ett förordnande på sex år. Deras förordnanden kan förnyas.

Visste du att ...?

Den domare som har arbetat längst i tribunalen är Marc Jaeger från Luxemburg. Han utnämndes till domare för första gången år 1996. Han var också tribunalens ordförande under tolv år, från september 2007 till och med september 2019.

Domarna väljer en ordförande och en vice ordförande för en treårsperiod.

Tribunalens nuvarande ordförande är Marc van der Woude. Han blev vald till ordförande för första gången år 2019.

Generaladvokater

Till skillnad från domstolen har tribunalen inte några permanenta generaladvokater. Däremot kan en domare tjänstgöra som generaladvokat.

Två av domarna väjs ut för att tjänstgöra som generaladvokater i mål om förhandsavgörande. De väljs för en period på tre år. Generaladvokaten yttrar sig i samtliga mål om förhandsavgörande, men upprättar bara ett förslag till avgörande när målet ger upphov till nya rättsfrågor och ett förslag till avgörande därför kan vara till nytta.

I undantagsfall kan en domare också utses att tjänstgöra som generaladvokat i mål om direkt talan. Detta händer dock sällan. Denna möjlighet har bara använts vid ett fåtal tillfällen under tidigt 1990-tal, då tribunalen nyligen hade inrättats.

Hur många domare avgör ett mål?

Alla domare är inte med och avgör varje mål. När ett mål kommer in tilldelas det en av tribunalens avdelningar.

Tribunalen har tio avdelningar som handlägger mål i sammansättningar med antingen tre eller fem domare. Det finns också en stor avdelning med femton domare och en mellanstor avdelning med nio domare.

Antalet domare som deltar i målets avgörande avspeglar hur viktigt eller komplicerat målet är.

De flesta mål avgörs av avdelningar med tre domare. I sällsynta fall kan mål som tilldelats en avdelning med tre domare avgöras av referenten som ensamdomare. Mål om förhandsavgörande avgörs av avdelningar med fem domare.

Avdelningsordförandena väljs bland domarna för en period på tre år.

Samtliga avdelningar kan avgöra mål om ogiltigförklaring. Immaterialrättsliga mål och personalmål handläggs emellertid av speciella avdelningar. Denna specialisering gör det möjligt att optimera handläggningen av målen.

Det finns två specialiserade avdelningar som avgör de mål om förhandsavgörande som överlämnas till tribunalen från domstolen. Respektive avdelning består av sex domare, av vilka en domare väljs till generaladvokat. Förslag till avgörande lämnas av generaladvokaten på den specialiserade avdelning som inte handlägger målet.

Justitiesekreteraren och kansliet

Tribunalen har ett eget kansli som sköter målhanteringen.

Justitiesekreteraren är ansvarig för kansliet och utses av domarna i tribunalen för en period på sex år. På samma sätt som domarnas förordnanden kan förnyas, kan även justitiesekreterarens tjänstgöringsperiod förnyas. Tribunalens nuvarande justitiesekreterare är Vittorio Di Bucci. Han utnämndes för första gången år 2023.

Tribunalen använder sig också av institutionens övriga avdelningar för att bedriva sin verksamhet.

Vilka typer av mål avgör tribunalen?

Tribunalen avgör många olika typer av mål. I de flesta målen vid tribunalen är det enskilda personer eller företag som har väckt talan mot beslut eller rättsakter från EU-institutioner, EU-organ eller EU-byråer.

Mål om ogiltigförklaring där talan väcks av enskilda

Tribunalen prövar alla mål där talan väcks av enskilda personer, företag eller organisationer mot rättsakter eller beslut som antagits eller fattats av EU-organ. För att ett sådant mål ska kunna prövas av tribunalen måste den angripna rättsakten uppfylla något av följande krav:

1. Den ska vara direkt riktad till personen i fråga. Detta är till exempel fallet med ett beslut om att frysa en persons tillgångar eller ett konkurrensbeslut om att ålägga ett företag böter.
2. Den ska vara en regleringsakt som direkt berör personen och inte kräver någon ytterligare genomförandeåtgärd för att få verkan.
3. Den ska direkt och personligen beröra den rättsliga ställningen för den person som väcker talan.

Begreppet ”direkt och personligen berörd” har en specifik mening i EU-rätten. Det syftar på den situationen att personen i fråga inte är direkt namngiven i rättsakten, men rättsakten påverkar dennes rättsliga ställning på grund av vissa egenskaper som denna person har och som särskiljer honom eller henne från andra personer.

Om tribunalen kommer fram till att ett beslut är felaktigt får den ogiltigförklara beslutet. En ogiltigförklaring leder till att det anses att beslutet aldrig funnits. Den institution eller det organ som fattade beslutet måste därefter vidta de åtgärder som krävs för att följderna av domen ska få verkan.

I mål som rör böter, som till exempel konkurrensmål, har tribunalen ”obegränsad behörighet”. Detta betyder att om tribunalen vid sin prövning hittar fel i beslutet, men dessa fel inte är av sådant slag att de räcker för att ogiltigförklara hela beslutet, får den justera bötesbeloppet. Den kan också besluta att höja bötesbeloppet.

Mål om ogiltigförklaring där talan väcks av medlemsstater

Tribunalen prövar mål där en medlemsstat har väckt talan mot kommissionen.

Tribunalen prövar också under vissa omständigheter mål där en medlemsstat har väckt talan mot rådet. Detta är mål där en medlemsstat har angripit rättsakter som rör:

• Statligt stöd.
• Handels- och antidumpningsfrågor.
• Andra rättsakter där rådet utövar genomförandebefogenheter.

Mål om förhandsavgörande

EU-rätten ingår som en del av varje EU-medlemsstats nationella rätt. Detta betyder att EU-rätten kan användas direkt vid nationella domstolar inom EU. Nationella domare kan därför tillämpa EU-rätten direkt. Detta kallas för EU-rättens ”direkta effekt”.

Om det är oklart exakt hur EU-rätten ska tolkas i ett mål får nationella domare ställa frågor till EU‑domstolen. De nationella domarna kan på detta sätt få det klargjort vad en EU-rättsbestämmelse innebär eller få besked om huruvida bestämmelsen är giltig. Detta gör det möjligt för dem att tillämpa EU-rätten och avgöra om nationell lagstiftning och praxis är förenliga med EU-rätten.

Alla oberoende domstolar inom EU får ställa sådana frågor om de anser att det behövs.

Nationella domstolar vilkas avgöranden inte kan överklagas måste ställa sådana frågor om det inte redan står klart hur de ska besvaras och ett svar behövs för att kunna avgöra målet.

Alla mål om förhandsavgörande kommer först in till domstolen, och det är också domstolen som avgör de flesta av dessa mål. Sådana mål överlämnas emellertid till tribunalen om de rör något av följande rättsområden:

• Mervärdesskatt.
• Tullar, punktskatter eller tullklassificering av varor.
• Handel med tillstånd för utsläpp av växthusgaser.
• Kompensation till passagerare.

Ett mål överlämnas inte till tribunalen om det rör en fråga som kräver ett principavgörande som kan påverka enhetligheten eller konsekvensen i EU-rätten.

När frågorna besvarats går målet tillbaka till den nationella domstolen som är den domstol som slutgiltigt avgör målet.

Ett avgörande från tribunalen kan bli föremål för omprövning av domstolen vad gäller tribunalens avgörande i EU-rättsfrågan om domstolen anser att tribunalens avgörande påverkar enhetligheten eller konsekvensen i EU-rätten. I övrigt är tribunalens avgörande slutligt och bindande. Den nationella domstolen måste följa det svar som tribunalen har lämnat. Andra nationella domstolar i EU måste också följa tribunalens avgörande om de prövar liknande mål.

Mål om passivitetstalan

Dessa mål liknar talan om ogiltigförklaring. I denna typ av mål väcks talan emellertid inte när en institution har fattat ett beslut, utan talan väcks när en institution, en byrå eller ett organ inte har fattat något beslut. Talan kan endast väckas när institutionen ifråga blivit anmodad att vidta åtgärder och är skyldig att göra detta.

Dessa mål är ytterst sällsynta.

På samma sätt som gäller för mål om ogiltigförklaring är det tribunalen som prövar de mål där talan väcks av enskilda. Domstolen prövar mål där talan väcks av medlemsstater eller institutioner.

Det finns en möjlighet för enskilda att anmäla en medlemsstat till kommissionen och göra gällande att medlemsstaten har brutit mot EU-rätten. Kommissionen är dock inte skyldig att väcka talan mot medlemsstaten vid domstolen. Det är i en sådan situation inte möjligt att inleda en passivitetstalan mot kommissionen.

Immaterialrättsliga mål

EU har ett eget system för varumärken och formgivningar. EU-varumärken förekommer parallellt med nationella varumärken. Ett EU-varumärke är giltigt i hela EU.

Det är EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO) som ansvarar för detta system, och det är denna myndighet som beslutar om ett EU-varumärke eller en EU-formgivning kan registreras. Ett beslut som fattas av EUIPO kan överklagas internt till myndighetens överklagandenämnd.

Avgöranden från EUIPO:s överklagandenämnd kan därefter överklagas till tribunalen.

Omkring 25 procent av alla mål i tribunalen är immaterialrättsliga mål.

Personalmål

När en EU-anställd har en arbetstvist med sin arbetsgivare (en EU-institution, en EU-byrå eller något annat EU-organ) är det till tribunalen som denne kan överklaga beslutet i ärendet.

Tribunalen fungerar i denna typ av mål ungefär som arbetsdomstolar i nationella rättssystem.

Mål om skadeståndstalan

Det är tribunalen som prövar mål om ersättning för skador som orsakats av att EU-institutionerna eller andra EU-organ har agerat på ett olagligt sätt.

Särskilda avtal

I avtal mellan EU och enskilda personer eller företag kan det ibland preciseras att det är EU-domstolen som ska vara behörig domstol om det uppstår en tvist med anledning av avtalet. Det är vanligt att det finns sådana klausuler i avtal.

Dessa mål prövas av tribunalen.

Överklagande av tribunalens avgöranden

Det finns en mekanism, liknande den som finns i alla rättssystem, för att överklaga vissa av tribunalens avgöranden till domstolen.

Ett överklagande får endast avse rättsfrågor, inte hur tribunalen har utrett och bedömt omständigheterna i målet.

I vissa typer av mål fungerar tribunalen redan som en appellationsdomstol. Många EU-byråer och EU-organ som fattar beslut, till exempel EU:s immaterialrättsmyndighet eller EU:s kemikaliemyndighet, har nämligen oberoende överklagandenämnder. Innan målet kommer till tribunalen har myndighetens egen överklagandenämnd då redan prövat det inledande beslutet. Avgöranden från tribunalen i sådana mål kan därför endast överklagas om domstolen meddelar prövningstillstånd enligt ett särskilt förfarande. Prövningstillstånd meddelas när överklagandet aktualiserar en fråga som är av vikt för EU-rättens enhetlighet, konsekvens eller utveckling.

Ett överklagande måste lämnas in inom två månader från det att tribunalen meddelat sitt avgörande.

Om domstolen bifaller överklagandet kan den antingen besluta att avgöra målet själv eller återförvisa det till tribunalen för en ny bedömning.

Omkring en fjärdedel av tribunalens avgöranden överklagas. Av dessa upphäver domstolen omkring en fjärdedel. Detta innebär att endast omkring sex procent av tribunalens avgöranden upphävs av domstolen.

Domar i mål om förhandsavgöranden kan inte överklagas. Domstolen får dock ompröva en dom i ett sådant mål om den anser att tribunalens avgörande påverkar enhetligheten eller konsekvensen i EU-rätten.

Hur går förfarandet till?

Förfarandet vid tribunalen regleras av EU-domstolens stadga och tribunalens rättegångsregler.

Förfarandet består av två delar: en skriftlig del och en muntlig del.

I mål om förhandsavgörande är förfarandet i tribunalen detsamma som i domstolen. Andra mål inleds genom att en ansökan ges in till tribunalens kansli. Ansökan måste vara undertecknad av en advokat med behörighet att företräda parter i domstol i en medlemsstat.

Parterna lämnar in sina argument till tribunalen skriftligen. Medlemsstater, EU-institutioner och andra som har ett direkt intresse av utgången i målet får intervenera till stöd för den eller den andra sidan. Detta är den skriftliga delen av förfarandet.

I många mål hålls det också en muntlig förhandling. Muntliga förhandlingar är öppna för allmänheten och förhandlingar i särskilt viktiga mål webbsänds på EU-domstolens webbplats. För fler upplysningar om hur man kan titta på en förhandling, besök sidorna om webbsändning och hur du går på en förhandling. Detta är den muntliga delen av förfarandet.

Om tribunalen har begärt det, lämnar generaladvokaten ett förslag till avgörande. Förslag till avgörande föredras vid ett offentlig sammanträde och vissa föredragningar av förslag till avgörande webbsänds direkt på EU-domstolens webbplats.

När den muntliga delen är avslutad överlägger domarna och beslutar om avgörandet.

Avgörandet meddelas vid ett offentligt sammanträde, och detta direktsänds ibland på EU-domstolens webbplats.

Hela handläggningen av ett mål tar i genomsnitt omkring 20 månader.

För fler upplysningar, se sidan om Förfarandet vid tribunalen.