Om det saknas ett avtal mellan postväsendena i de berörda medlemsstaterna som fastställer "terminalavgifter" med hänsyn till de verkliga kostnaderna för behandling och utdelning av inkommande gränsöverskridande post kan lagstiftningen i denna medlemsstat ge postväsendet i medlemsstaten rätt att påföra porto till inhemsk taxa på försändelserna när avsändare med hemvist inom denna stat postar eller låter posta försändelser i stora kvantiteter hos postväsendet i en annan medlemsstat för remail. De kan emellertid endast kräva avsändarna på skillnaden mellan "terminalavgifterna" (som betalas av postväsendet i avsändarmedlemsstaten) och porto till full inhemsk taxa för att inte anses missbruka sin dominerande ställning enligt gemenskapens konkurrensrätt.
Mål C-148/97
Citicorp Kartenservice GmbH (CKG), Frankfurt am Main, är ett företag som inom Citibank-koncernen iordningställer och sänder ut kontoutdrag, bekräftelser, fakturor och betalnings- eller faktureringskrav till kunder som är innehavare av bland annat Visa-kort.
År 1993 inrättade Citibank-koncernen ett centraliserat organ för iordningställande och utsändning av kontoutdrag och andra standardiserade bankavräkningar, Citicorp European Service Center BV (CESC), i Arnhem (Nederländerna).
Till och med den 30 juni 1995 utfördes databehandlingen vid CKG:s beräkningscentral i Frankfurt am Main. Efter att CESC hade erhållit uppgifterna på elektronisk väg, trycktes de på standardiserade blanketter, vilka därefter lades i kuvert och frankerades för befordran. Dessa försändelser överlämnades slutligen till den nederländska posten (PTT Post) i Arnhem för befordran. PTT Post översände försändelserna till Deutsche Post, för att denna skulle dela ut dem till adressater i Tyskland (sedan den 1 juli 1995 översänds uppgifterna till Nederländerna via satellit från Citibank-koncernens databehandlingcentral i Sioux Falls, Syd-Dakota, USA).
CESC trycker även ungefär fyrtiotvå miljoner postförsändelser per år, vilka sänds från Nederländerna till adressater med hemvist i andra medlemsstater i Europeiska unionen (Frankrike, Belgien, Spanien, Portugal och Grekland).
För försändelser till adressater med hemvist i Tyskland tar PTT Post i Nederländerna ut det sedvanliga portot för internationella försändelser (det vill säga ungefär 0,55 DEM). PTT Post betalar "terminalavgifter" till Deutsche Post (vid tiden för omständigheterna 0,37-0,40 DEM per brev).
Deutsche Post krävde, för "remail" av varje brev från CKG som delades ut i Tyskland, porto till inhemsk taxa (1 DEM per brev). För perioden från den 24 februari till och med den 9 juli 1995 begärde Deutsche Post betalning med 3 668 916 DEM.
Eftersom CKG vägrade att erlägga det begärda beloppet överlämnades målet till Landgericht Frankfurt am Main.
Mål C-147/97
Gesellschaft für Zahlungssysteme mbH (GZS) är det företag som har den högsta omsättningen avseende transaktioner med kreditkortet Eurocard i Tyskland. Inom ramen för sin verksamhet i form av behandling av uppgifter fastställer GZS för innehavarna av ovannämnda kort och för partnerföretagen månatliga avräkningar som skickas per post.
Sedan sommaren 1995 sänder GZS elektroniskt till sin danska avtalspart de uppgifter som är nödvändiga för att avräkningar skall upprättas för ungefär sju miljoner innehavare av kreditkort och dessa uppgifter sänds med den danska posten. Denna översänder dem till Deutsche Post för vidare befordran i Tyskland och utdelning till adressater med hemvist inom denna medlemsstats territorium. Det danska postväsendet tar ut det porto som i Danmark krävs för internationella försändelser, vilket är lägre än gällande porto till inhemsk taxa i Tyskland. Det betalar "terminalavgifter" till Deutsche Post (0,36 DEM per brev).
Deutsche Post krävde att GZS, såsom porto till inhemsk taxa, skulle betala 623 984 DEM. Eftersom GZS vägrade att erlägga det begärda beloppet, överlämnades målet till Landgericht Frankfurt am Main.
Landgericht Frankfurt am Main ogillade Deutsche Posts två talan. Oberlandesgericht Frankfurt am Main, till vilken domen överklagades, är tveksam till om världspostkonventionen (som införlivades med tysk rätt genom en lag av år 1989), vilken ger de fördragsslutande staterna rätt att påföra försändelser porto till inhemsk taxa i fall av remail, är förenlig med gemenskapsrätten. Den tyska domstolen har beslutat att vilandeförklara målet och att ställa frågor till EG-domstolen.
Domstolens dom
Den tyska domstolen frågar om det strider mot bestämmelserna i EG-fördraget, avseende bland annat företag som av en medlemsstat anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och förbudet mot missbruk av en dominerande ställning, att ett sådant organ som Deutsche Post utövar den rätt som föreskrivs i världspostkonventionen att påföra porto till inhemsk taxa på försändelser som postas i stora kvantiteter hos postväsendet i en annan medlemsstat.
EG-domstolen påpekar för det första att ett sådant organ som Deutsche Post, som åtnjuter ensamrätt när det gäller insamling, befordran och utdelning av post, måste betraktas som ett företag som den berörda medlemsstaten har beviljat exklusiva rättigheter i den mening som avses i EG-fördraget.
EG-domstolen erinrar vidare om att enligt fast rättspraxis kan ett företag som har ett lagligt monopol inom en väsentlig del av den gemensamma marknaden anses ha en dominerande ställning i den mening som avses i EG-fördraget.
Enligt EG-domstolen är en av de grundläggande principerna i världspostkonventionen skyldigheten för postförvaltningen i den avtalsslutande stat som utgör destination att befordra och dela ut internationell post till adressater med hemvist på dess territorium och därvid utnyttja sitt postväsens snabbaste former för befordran.
Uppfyllelsen av de skyldigheter som följer av världspostkonventionen utgör som sådan för postväsendena i medlemsstaterna en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i EG-fördraget. Enligt den tyska lagstiftningen är förvaltningen av denna tjänst tilldelad Deutsche Post.
Enligt bestämmelserna i världspostkonventionen har postväsendena i de fördragsslutande staterna bland annat under vissa förutsättningar rätt att påföra försändelserna porto till inhemsk taxa.
Att ett sådant organ som Deutsche Post har fått rätt att i sådana fall behandla internationella försändelser som inhemsk post skapar en situation i vilken detta organ, till nackdel för användarna av posttjänster, kan föranledas att utnyttja sin dominerande ställning, vilken följer av detta organs exklusiva rätt att befordra och dela ut dessa försändelser till adressaterna i fråga, på ett sätt som utgör missbruk.
Under dessa förhållanden är det således lämpligt att undersöka i vad mån utövandet av en sådan rättighet är nödvändigt för att ett sådant organ skall kunna utföra sitt uppdrag av allmänintresse i enlighet med de skyldigheter som följer av världspostkonventionen och närmare bestämt för att åtnjuta ekonomiskt godtagbara villkor.
Skyldigheten att befordra och att till adressater med hemvist inom det tyska territoriet dela ut försändelser som postas i stora kvantiteter hos postväsendena i andra medlemsstater, av avsändare med hemvist inom det tyska territoriet, utan att detta organ har möjlighet att erhålla ekonomisk kompensation för alla de utgifter som ovannämnda skyldighet medför, är av den arten att den äventyrar att detta uppdrag av allmänintresse kan utföras på ekonomiskt balanserade villkor.
Enligt gemenskapsrätten skall behandlingen av gränsöverskridande post som inhemsk post, och följaktligen uttag av porto till inhemsk taxa, anses vara åtgärder som är berättigade för att på ekonomiskt balanserade villkor utföra det uppdrag av allmänintresse som anförtrotts Deutsche Post genom världspostkonventionen.
I den mån som en del av utgifterna för befordran och utdelning kompenseras genom att postväsendena i andra medlemsstater betalar terminalavgifter krävs däremot inte, för att ett sådant organ som Deutsche Post skall anses uppfylla sina skyldigheter enligt världspostkonventionen, att försändelser som postas i stora kvantiteter hos de nämnda postväsendena påförs porto till full inhemsk taxa. Att ett sådant organ utövar rätten att kräva porto till full inhemsk taxa, utan att avsändarna har någon annan möjlighet än att erlägga hela beloppet, kan anses vara ett missbruk av en dominerande ställning i den mening som avses i gemenskapens konkurrensrätt.
Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk.
För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, cirka kl. 15.00 i dag.
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Fionnuala Connolly, tel. +352-43 03 33 55, fax +352-43 03 27 31.