Press- och informationsavdelningen

PRESSMEDDELANDE NR 16/00

den 15 MARS 2000

Förstainstansrättens dom i de förenade målen T-25/95, T-26/95, T-30/95, T-31/95, T-32/95, T-34/95, T-35/95, T-36/95, T-37/95, T-38/95, T-39/95, T-42/95, T-43/95, T-44/95, T-45/95, T-46/95, T-48/95, T-50/95, T-51/95, T-52/95, T-53/95, T-54/95, T-55/95, T-56/95, T-57/95, T-58/95, T-59/95, T-60/95, T-61/95, T-62/95, T-63/95, T-64/95, T-65/95, T-68/95, T-69/95, T-70/95, T-71/95, T-87/95, T-88/95, T-103/95 och T-104/95 ¹

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN NEDSÄTTER DE BÖTER SOM HAR ÅLAGTS CEMENTKARTELLEN MED NÄRA 140 MILJONER EUR

Det rör sig om det största konkurrensmål som någonsin har prövats vid förstainstansrätten (målet berör 41 företag och företagssammanslutningar i 16 europeiska stater)

I ett beslut från november 1994 fastslog kommissionen att det förekom en rad avtal och förfaranden som hade till syfte att dela upp marknaderna för vit och grå cement i Europa. Enligt kommissionen utgjorde dessa överenskommelser en enda överträdelse, i vilken 42 företag och företagssammanslutningar sades ha deltagit. Kommissionen fann att denna enda överträdelse tog sin början den 14 januari 1983, vilket var dagen för det möte där höga företrädare för den europeiska cementindustrin enades om en regel om "respekt för hemmamarknaderna", enligt vilken all cementexport inom Europa som kunde destabilisera grannmarknaderna var förbjuden. Kommissionen var vid den tidpunkt då beslutet fattades inte säker på att överträdelsen hade upphört. De företag och företagssammanslutningar som beslutet var riktat till ålades böter med ett totalt belopp av 250 miljoner EUR.

I målet vid förstainstansrätten har dessa företag och företagssammanslutningar först och främst anfört att deras rätt till försvar har åsidosatts under det administrativa förfarandet. Flera av de sökande som inte närvarade vid mötet den 14 januari 1983 har gjort gällande att kommissionen i beslutet har dragit slutsatsen att de var företrädda vid sagda möte och att de därmed också deltog i den konkurrensbegränsande samverkan från och med denna dag, dock utan att ha angivit denna slutsats i meddelandet om anmärkningar. Förstainstansrätten anser att kommissionen faktiskt borde ha tillkännagivit sin uppfattning att alla de företag och företagssammanslutningar som beslutet skulle komma att riktas till började delta i överträdelsen redan den 14 januari 1983. Förstainstansrätten har således för varje enskilt företag fastställt den dag då det skall anses ha börjat delta i överträdelsen, utan att ta hänsyn till kommissionens uppfattning om att företagen var företrädda vid ovannämnda möte.

Olika företagssammanslutningar har likaledes gjort gällande att kommissionen i meddelandet om anmärkningar inte tillkännagav sin avsikt att ålägga dem böter. Förstainstansrätten anser att det finns stöd för detta argument och har följaktligen upphävt de böter som ålagts företagssammanslutningarna.

Så gott som alla de företag och företagssammanslutningar som beslutet är riktat till har anfört att kommissionen inte gav dem tillräcklig insyn i akten i utredningen under det administrativa förfarandet. Förstainstansrätten begärde att kommissionen skulle lämna ut akten för att parterna skulle kunna ta del av den i dess helhet. Två av sökandena har därigenom lyckats visa att den omständigheten att de fick otillräcklig insyn i akten under det administrativa förfarandet medförde att de inte fick tillgång till uppgifter som de kunde ha åberopat till sitt försvar. Beslutet har därför ogiltigförklarats med avseende på dessa båda sökande (Cedest och Rugby).

Förstainstansrätten har vidare konstaterat att det mellan alla sökandeföretagen förelåg ett enda avtal om respekt för hemmamarknaderna. Rätten anser dock att kommissionen inte har styrkt vissa företags delaktighet i detta avtal (Buzzi, ENCI, Castle, Titan, Heracles, Nordcement, Alsen och Breitenburg). Vad beträffar de övriga företag och företagssammanslutningar som beslutet är riktat till, har förstainstansrätten funnit att deras delaktighet i överträdelsen varade under en kortare tid än den som fastslagits av kommissionen. Rätten har i detta hänseende erinrat om att kommissionen, för varje företag och företagssammanslutning som beslutet är riktat till, var skyldig att styrka inte bara att de deltog i överträdelsen utan även hur länge de deltog.

Eftersom böterna har fastställts med hänsyn till överträdelsens allvar och varaktighet, anser sig förstainstansrätten föranledd att väsentligt sätta ned de bötesbelopp som har påförts de företag vars delaktighet i avtalet är styrkt. Rätten har därtill helt upphävt böterna beträffande de företag vars ansvar för samverkan inte är styrkt och beträffande samtliga företagssammanslutningar. Detta innebär att bötesbeloppet har satts ned till totalt cirka 110 miljoner EUR^2.

OBS: Detta avgörande av förstainstansrätten kan, med avseende på rättsfrågor, överklagas till Europeiska gemenskapernas domstol inom två månader från delgivningen av avgörandet.

Icke officiell handling avsedd för massmedia som inte är bindande för EG-domstolen. Tillgänglig på samtliga officiella språk.

För texten i sin helhet, se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, cirka kl. 15 i dag.

För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Milagros Gallego, tel. (+352) 4303 3442, fax. (+352) 4303 2668

Bilder från sammanträdet finns tillgängliga på "Europe by Satellite" - Europeiska gemenskapernas kommission, GD X, Audiovisuella tjänster L-2920 Luxemburg, tel. (+352) 4301 323 92, fax. (+352) 4301 352 49, eller B-1049 Bryssel, tel. (+32) 2 296 2275, fax. (+32) 2 296 5956

1 Beträffande parternas namn, se bifogad förteckning.

2 Beträffande de enskilda bötesbeloppen, se bifogad förteckning.