Förstainstansrätten anser att företagen inte är direkt berörda av direktivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/43/EG av den 6 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror föreskriver särskilt att (med vissa undantag) all form av reklam till förmån för tobaksvaror är förbjuden i gemenskapen. Medlemsstaterna skall införliva direktivet med sina nationella rättsordningar senast den 30 juli 2001.
Salamander AG är ett tyskt företag som tillverkar skor och kängor. Sedan år 1987 har företaget licens för varumärket «Camel», som ger det rätt att tillverka och sälja skor under varumärket «Camel Boots».
Una Film «City Revue» GmbH är ett österrikiskt företag vars verksamhet består i att distribuera bioreklamfilmer. Företaget är enligt egen uppgift det enda företag som slutit avtal med det österrikiska företaget Austria Tabak, som har ensamrätt när det gäller reklambudskap till förmån för tobaksvaror i Österrike.
Gruppen Alma Media består av grekiska företag som har till syfte att sälja reklamplats på offentliga platser i grekiska städer. Företagen har 90 procent av marknaden i fråga och är i Grekland de främsta företagen när det gäller att tillhandahålla reklamplats på reklamtavlor och att använda lös egendom i stadsbebyggelse för reklamändamål. Reklam för tobaksvaror görs huvudsakligen på detta sätt i Grekland.
Zino Davidoff SA och Davidoff & Cie SA är schweiziska bolag. Zino Davidoff SA är innehavare av rätten till varumärket «Davidoff» utanför tobaksområdet. I denna egenskap beviljar företaget andra företag licenser att sälja diversifieringsprodukter såsom kosmetika och lädervaror som bär varumärket «Davidoff» och besläktade varumärken. Davidoff & Cie är innehavare av rättigheter förknippade med varumärket «Davidoff» vad gäller tobaksvaror, inklusive produkter för rökare (tändare, cigarrsnoppare och humidorer).
Dessa företag har, med stöd av Markenverband e.V. (Tyskland), Manifattura Lane Gaetano Marzotto & Figli SpA (Italien) och Lancaster BV (Nederländerna), yrkat att Europaparlamentets och rådets direktiv skall förklaras ogiltigt. Europaparlamentet och rådet stöds av Finland, Frankrike, Förenade kungariket och kommissionen 1.
Förstainstansrätten avvisar i dag talan i dessa mål med hänvisning till att de inte kan tas upp till sakprövning.
Förstainstansrätten erinrar först och främst om att det i EG-fördraget inte föreskrivs någon möjlighet för enskilda att väcka en direkt talan vid gemenskapsdomstolen om ogiltigförklaring av direktiv. Förstainstansrätten konstaterar vidare att direktivet i fråga inte har egenskap av ett individuellt beslut riktat till de berörda företagen utan utgör en normativ rättsakt, eftersom det på ett allmänt och abstrakt sätt avser samtliga ekonomiska aktörer i medlemsstaterna. För att direktivet skall kunna tillämpas inom medlemsstaterna krävs dessutom att det införlivas med varje nationell rättsordning genom nationella genomförandebestämmelser. Även om direktivet i princip endast binder dem det är riktat till (medlemsstaterna), utgör det ett indirekt sätt att lagstifta och har allmän räckvidd.
I EG-fördraget föreskrivs för övrigt att en talan väckt av enskild endast kan tas upp till prövning om beslutet, riktat till någon annan person, «direkt och personligen» berör denne enskilde.
Ett direktiv är förvisso en normativ rättsakt som är generellt tillämplig på de berörda ekonomiska aktörerna och kan direkt och personligen beröra vissa av dessa.
Förstainstansrätten erinrar emellertid om att villkoret att den enskilde skall vara direkt berörd av den ifrågasatta gemenskapsåtgärden förutsätter att denna sistnämnda har direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning.
Förstainstansrätten konstaterar att ett direktiv inte i sig kan skapa skyldigheter för en enskild och således inte som sådant åberopas gentemot denne. Ett direktiv som tvingar medlemsstaterna att införa skyldigheter för de ekonomiska aktörerna är således inte i sig, före antagandet av statliga genomförandeåtgärder och oberoende av dessa, sådant att det direkt och personligen inverkar på dessa ekonomiska aktörers rättsliga ställning. Skyldigheten att inte göra reklam för tobaksvaror uppstår således inte förrän medlemsstaterna vidtar genomförandeåtgärder.
Förstainstansrätten konstaterar slutligen att direktivet ger medlemsstaterna rätt att tillåta reklam för andra produkter än tobaksvaror som före den 30 juli 1998 har sålts i god tro under samma namn som en tobaksvara (Salamander, Davidoff och delvis Una Film berörs av detta). För dessa produkter skulle ett eventuellt reklamförbud i en medlemsstat under alla omständigheter inte följa av direktivet i sig utan av denna medlemsstats skönsmässiga beslut att inte använda sig av den möjlighet till undantag som ges genom direktivet.
Som svar på företagens argument att skyddet för rättssäkerheten skulle vara i fara om förstainstansrätten inte tar upp dessa mål till sakprövning, erinrar förstainstansrätten om att den inte är behörig att ändra det system för rättsprövning som finns och att den inte kan bortse från de villkor som uppställs i gemenskapsrätten för att en talan som väcks av en fysisk eller juridisk person skall kunna tas upp till prövning.
Detta är en icke officiell handling, avsedd för pressen, som inte är bindande för förstainstansrätten. Meddelandet finns tillgängligt på samtliga officiella språk.
Domen i fulltext finns tillgänglig på vår Internet-hemsida www.curia.eu.int från och med i dag omkring kl. 15.00.
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Steen Hjelmblink. tel: +352 - 4303 3651 fax: +352 - 4303 2033.
1 I oktober 1998 väckte även Tyskland talan vid Europeiska gemenskapernas domstol om ogiltigförklaring av gemenskapsdirektivet. I mars 1999 gav High Court of Justice (Förenade kungariket) in en begäran om förhandsavgörande beträffande giltigheten av samma direktiv. Den 15 juni 2000 lade generaladvokaten fram sitt förslag till avgörande i båda målen vid domstolen och föreslog att direktivet skall förklaras ogiltigt (pressmeddelande nr 45/2000). Målen är för närvarande föremål för överläggning vid domstolen.