Gemenskapslagstiftaren saknade behörighet att anta direktivet med stöd av bestämmelser som avser upprättandet av den inre marknaden, etableringsrätten och friheten att tillhandahållla tjänster
Den 6 juli 1998 antog Europaparlamentet och rådet, med stöd av ovannämnda bestämmelser, ett direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror. Direktivet innehåller ett allmänt förbud mot reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror. Det antogs för att undanröja hinder för den inre marknadens funktion till följd av hinder för den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster samt till följd av snedvridningar av konkurrensen på grund av skillnader mellan de befintliga nationella lagstiftningarna på området.
Två mål rörande giltigheten av detta direktiv har anhängiggjorts vid domstolen. Det första målet avser en talan om ogiltigförklaring som väckts av Förbundsrepubliken Tyskland. Det andra målet avser en begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice inom ramen för ett mål som anhängiggjorts i Förenade kungariket av ett antal tobaksproducenter (Imperial Tobacco m.fl.).
Förbundsrepubliken Tyskland och tobaksproducenterna har bland annat gjort gällande att direktivet i själva verket är en åtgärd avsedd att skydda folkhälsan och att dess eventuella verkningar på den inre marknaden enbart är underordnade. Vidare har de gjort gällande att direktivet under alla omständigheter inte utgör en rättsakt som syftar till förverkligandet av den inre marknaden.
Domstolen ogiltigförklarar i dag detta direktiv på grund av att gemenskapslagstiftaren saknade behörighet att anta direktivet med stöd av bestämmelser som avser upprättandet av den inre marknaden, etableringsrätten och friheten att tillhandahållla tjänster.
Domstolen erinrar om att i fördraget undantas harmonisering av medlemsstaternas lagar för att skydda och förbättra människors hälsa. Den anser dock att ett sådant undantag inte hindrar att harmoniseringsåtgärder som vidtas med stöd av andra bestämmelser i fördraget kan påverka skyddet för människors hälsa.
Gemenskapslagstiftaren kan stödja sig på bestämmelserna som avser upprättandet av den inre marknaden, etableringsrätten och friheten att tillhandahållla tjänster även om skyddet för människors hälsa är avgörande för de val som skall göras, om villkoren för att tillämpa dessa bestämmelser är uppfyllda, nämligen när de vidtagna åtgärderna faktiskt har till syfte att förbättra villkoren för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion.
Domstolen prövar således om direktivet faktiskt bidrar till att undanröja hinder för den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster samt till att undanröja snedvridningar av konkurrensen.
Domstolen anser att det allmänna förbudet mot reklam, för en stor andel av de olika former reklamen kan anta (affischer, parasoll, askkoppar och föremål som används på hotell, reklaminslag på bio), inte på något sätt bidrar till att underlätta handeln med de aktuella varorna. Domstolen påpekar dessutom att direktivet inte säkerställer den fria rörligheten för varor som är förenliga med direktivets bestämmelser.
Vad beträffar undanröjande av snedvridningar av konkurrensen anser domstolen att de fördelar som reklambyråer och tillverkare av reklamvaror, som är etablerade i medlemsstater vars lagstiftning inte är inskränkande, åtnjuter inte har en märkbar inverkan. Inverkan av dessa fördelar kan inte jämföras med snedvridningar av konkurrensen som orsakas av exempelvis skillnader i produktionskostnaderna. Domstolen anser dessutom att ett förbud mot reklam för tobaksvaror i vid bemärkelse medför en begränsning i samtliga medlemsstater av de medel som näringsidkarna förfogar över för att få tillträde till marknaden eller hålla sig kvar där.
Domstolen anser emellertid att fördragets bestämmelser avseende den inre marknaden skulle kunna möjliggöra vidtagandet av partiella åtgärder som förbjuder vissa former av reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror. Vad gäller sponsring påpekar domstolen att befintliga skillnader mellan vissa nationella författningar om reklam för tobaksvaror, såsom att vissa medlemsstater förbjuder sponsring, medan andra medlemsstater tillåter det, medför att vissa idrottstävlingar omlokaliseras, vilket innebär snedvridningar av konkurrensen för de företag som har anknytning till sådana evenemang.
Detta är en icke officiell handling avsedd för massmedia och den är inte bindande för EG-domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk.
Domen i fulltext finns tillgänglig på domstolens hemsida på internet vid 15-tiden idag: www.curia.eu.int
För ytterligare upplysningar, var vänlig kontakta Steen Hjelmblink, tel. +352-4303 3651, fax. +352-4303 2033.