Domstolen anser att direktivet inte ger upphov till en diskriminering av inhemska advokater och att det tillgodoser krave konsumentskyddet som den goda rättskipningen. Eftersom direktivet avser ömsesidigt erkännande av yrkestitlar, har det kunnat antas med kvalificerad majoritet.
Enligt ett direktiv av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd av den 16 februari 1998, som har antagits med kvalificerad majoritet, har varje advokat rätt att under hemlandets yrkestitel stadigvarande utöva verksamhet i en annan medlemsstat. Han får bland annat tillhandahålla juridisk rådgivning angående hemlandets rätt, gemenskapsrätten, internationell rätt och värdlandets rätt.
Utnyttjandet av denna rättighet är inte villkorat av någon anpassningstid eller något lämplighetsprov. På vissa villkor tillåts även utövande av advokatyrket i grupp i medlemsstaten.
Storhertigdömet Luxemburg har yrkat att Europeiska gemenskapernas domstol skall ogiltigförklara direktivet. Storhertigdömet anser nämligen att direktivet inrättar en särbehandling mellan inhemska och migrerande advokater och att det inte kan garantera vare sig ett adekvat konsumentskydd eller god rättskipning.
Dessutom borde direktivet enligt Storhertigdömet inte ha antagits med kvalificerad majoritet, utan enhälligt, eftersom det ändrar villkoren för utbildning och tillträde till advokatyrket i Luxemburg.
Domstolen erinrar om att det grundläggande förbudet mot diskriminering innebär att lika situationer inte får behandlas olika. Domstolen anser att direktivet inte strider mot denna princip, eftersom migrerande advokater som utövar verksamhet under hemlandets yrkestitel objektivt sett befinner sig i en annan situation än den som inhemska advokater befinner sig i. Migrerande advokater kan nämligen förbjudas att utöva viss verksamhet och underställas vissa skyldigheter för att få företräda och försvara en klient inför domstol.
Det direktiv som Storhertigdömet har begärt ogiltigförklarat innehåller enligt domstolen regler som syftar till att skydda klienterna och att garantera en god rättskipning. Den migrerande advokatens yrkestitel upplyser sålunda klienten om advokatens initiala utbildning. I direktivet föreskrivs för övrigt att den migrerande advokatens verksamhet skall vara underställd vissa begränsningar och att advokaten dessutom är tvungen att respektera samma yrkesregler och etiska regler som de advokater som utövar verksamhet under värdlandets yrkestitel är bundna av. I likhet med de sistnämnda skall den migrerande advokaten slutligen vara täckt av yrkesförsäkringar och vara underställd regler om disciplinära förfaranden.
Domstolen anser således att direktivet inte har undanröjt skyldigheten att känna till den nationella rätt som är tillämplig i värdlandet genom att migrerande advokater undantas från krav på förhandskontroll av kunskaperna i värdlandets rättsordning, utan endast har tillåtit advokaterna att assimileras successivt genom sin yrkesutövning.
Domstolen anser för övrigt att direktivet inför en ordning för ömsesidigt erkännande av yrkestitlar, som kompletterar den gemenskapsrättsliga ordning som har till syfte att möjliggöra obegränsad yrkesutövning av advokatyrket under värdlandets yrkestitel, och att det därför har kunnat antas med kvalificerad majoritet.
Domstolen konstaterar slutligen att rådet och parlamentet har respekterat den motiveringsskyldighet som gäller i fråga om en rättsakt med allmän giltighet.
Under dessa omständigheter ogillar domstolen talan om ogiltighet av direktivet.
Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk.
För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, cirka kl. 15.00 i dag.
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Steen Hjelmblink, tel. +352-43 03 36 51, fax +352-43 03 20 33.