Domstolen ställdes under år 1999 inför en konstant ökning av antalet anhängiga mål. Den avslutade 395 mål, avkunnade 235 domar och 143 beslut. Även antalet nya mål ökade (543 mål år 1999 mot 485 mål år 1998).
356 mål anhängiggjordes vid förstainstansrätten under år 1999, som avgjorde 634 mål under samma år. Antalet ansökningar om interimistiska åtgärder fortsatte att öka (38 ansökningar år 1999 jämfört med 26 ansökningar år 1998).
Verksamhetsåret präglades av reflektion och reform. Domstolens ordförande överlämnade den 21 maj 1999 ett diskussionsdokument beträffande gemenskapens domstolssystem inför framtiden vid justitieministrarnas möte i rådet. Förstainstansrätten, som firade sitt tioårsjubileum, avkunnade under året sin första dom på området varumärkesrätt samt avgjorde för första gången efter ändringen av dess rättegångsregler ett mål i endomarsits.
Det är mot bakgrund av detta som det kortfattat skall redogöras för domstolens och förstainstansrättens verksamhetsår.
Sedan Europeiska gemenskaperna inrättades har de områden som omfattas av dessa ständigt ökat efter successiva ändringar av de grundläggande fördragen. Dessa ändringar har medfört att gemenskaperna har behörighet på så olika områden som monetär politik, kultur, sysselsättning och konsumentskydd. Det är därför inte förvånande att denna utveckling återspeglas i de olika typer av mål som domstolen har att behandla, vilket också framgår av årsrapporten för år 1999.
Det går inte att på ett uttömmande sätt redogöra för alla de olika frågor som har behandlats i domstolens domar och beslut. Det skall här dock redogöras för vissa av riktlinjerna under året.
Ett flertal domar har avkunnats där frågor om den rättsliga grunden för gemenskapsinstitutionernas rättsakter har behandlats. Dessa mål framstår som relativt juridiskt tekniska, men är av grundläggande betydelse då de garanterar bibehållandet av den maktbalans mellan de olika institutionerna som inrättats genom fördragen. Domstolen har i synnerhet övervakat att Europaparlamentet och rådet inte överskrider gränserna för sin respektive behörighet när de inför lagstiftning på områden som främjande av språklig mångfald, skogsskydd och slutande av internationella avtal.
Frågan om inrättandet av en marknad inom unionen har även den utgjort föremål för ett stort antal mål. Dessa mål har handlat om att säkerställa fri rörlighet för varor mellan de olika medlemsstaterna, om att arbetstagare och deras familjer skall kunna flytta till en annan medlemsstat utan problem samt om att företag skall kunna sälja sina varor eller tjänster på de olika nationella marknaderna.
Domstolen har kompletterat sin tidigare rättspraxis avseende parallellimport av läkemedel, vilket gör det möjligt att komma närmare förverkligandet av en enda marknad för läkemedel i Europa (se domen i målet Rhône-Poulenc). Vad gäller frågor om fri rörlighet för personer har domstolen slagit vakt om att en arbetstagare som under pågående arbetsår flyttar från en medlemsstat till en annan inte skall lida någon skada på grund av detta vid beräkning av socialförsäkringsavgifter (domen i målet Terhoeve). Domstolen har även ställt upp strikta krav på i vilka fall en medlemsstat kan utvisa en medborgare från en annan medlemsstat på livstid. Den har därvid angett att detta bara är möjligt med hänsyn till den berördes personliga uppträdande och om detta medför en risk för den allmänna ordningen i den berörda medlemsstaten (domen målet Calfa). Domstolen har likaledes fastslagit att många nationella skatterättsliga lagstiftningar som utan berättigande behandlar personer som har anknytning till flera medlemsstater på ett mindre förmånligt sätt än andra strider mot EG-rätten (till exempel arbetstagare som inte är bosatta i det land där de arbetar, särskilt gränsarbetare, eller dotterbolag till bolag som har sitt säte i andra medlemsstater). Den lagstiftning i delstaten Tyrolen (Österrike) som var avsedd att begränsa antalet fritidshus inom delstaten ansågs strida mot EG-rätten, eftersom det framgick att den tillämpades strängare i förhållande till utlänningar än i förhållande till österrikare (domen i målet Konle).
Domstolen har emellertid medgett att det kan vara tillåtet att bibehålla vissa hinder för handeln mellan medlemsstaterna, i synnerhet i de fall då dessa hinder utgör en oundviklig följd av att det saknas harmonisering eller samordning av de nationella lagstiftningarna. Domstolen konstaterade således att det i avsaknad av lagstiftningsåtgärder från gemenskapen inte var möjligt att reglera behandlingen av personer som flyttade inom gemenskapens område i fråga om beräkning av pensioner för nationella tjänstemän (domen i målet Nijhuis). Domstolen har även bekräftat att medlemsstaterna har ett stort utrymme för egna bedömningar i fråga om reglering av hasardspel (lotterier, vadslagning osv) inom sitt territorium, även om denna reglering medför hinder för handelsutbytet (domarna i målen Läärä respektive Zenatti).
Vid sidan om upprättandet av en marknad föreskrivs regler i fördraget som är avsedda att säkerställa en fri konkurrens mellan företag i Europa. Avtal mellan företag som begränsar konkurrensen är således i princip förbjudna. I tre viktiga domar angav domstolen att förbudet i princip inte är tillämpligt på kollektivavtal avseende arbetsvillkor som slutits mellan arbetstagarrepresentanter och arbetsgivare i en bransch. Sådana kollektivavtal anses nämligen tillåtna enligt fördragets bestämmelser på det sociala området (domen i målet Albany).
Domstolen har under år 1999 även avkunnat ett tiotal domar på området offentlig upphandling, vilket är ett mycket juridiskt tekniskt område men som har stor ekonomisk betydelse. Domarna har i huvudsak avkunnats till följd av frågor avseende tolkningen av gemenskapens direktiv som ställts av nationella domstolar. Den har bland annat angett att de anbudsgivare som inte väljs för upphandlingen skall ha möjlighet att överklaga beslutet vid de nationella domstolarna för att skydda sina rättigheter (domen i målet Alcatel Austria).
Den ökande betydelsen av immateriella rättigheter (varumärken, patent osv) för ekonomin återspeglas av en kraftig ökning i antalet mål på detta område. Domstolen har eftersträvat att garantera rättigheterna för innehavare av varumärken, patent, osv, vilka utgör en kompensation för det arbete som har utförts. Samtidigt har den kontrollerat att rättigheterna inte används på ett sätt som avskärmar den europeiska marknaden på ett sätt som inte är berättigat. Till exempel har domstolen fastslagit inom vilka gränser en verkstad som reparerar och sköter underhållet av BMW-bilar har rätt att använda detta varumärke i sin reklam (domen i målet BMW).
Slutligen har domstolen fortsatt sitt arbete med att i samverkan med de nationella domstolarna hjälpa dessa att upprätthålla principen om jämlikhet mellan kvinnor och män som anges i fördraget. Domstolen har bland annat fastställt att det är normalt att manliga arbetstagare inte kan begära ett bidrag som utbetalas till kvinnliga arbetstagare i samband med födseln av ett barn, eftersom detta bidrag är avsett att kompensera de nackdelar för arbetet som mammaledigheten medför för kvinnor (domen i målet Abdoulaye).
Förstainstansrättens behörighet, som inledningsvis endast avsåg konkurrensmål, personalmål och skadeståndsmål, har utökats mer och mer så att den nu omfattar alla former av direkt talan som kan väckas av enskilda. Rättspraxis från det gångna året visar på de typer av mål som dessa enskilda huvudsakligen för talan i vid förstainstansrätten, utöver de talan som väcks av EG-tjänstemän.
Rättspraxis avseende de konkurrensregler som är tillämpliga på företag har berikats av domar som har avkunnats med tillämpning av bestämmelserna i EKSG-fördraget. Genom de elva domar som avkunnades i målen om stålbalkar ansåg förstainstansrätten att kommissionen hade bevisat huvuddelen av de konkurrensbegränsande agerande som angavs i beslutet. Beslutet ogiltigförklarades delvis, på grund av otillräcklig bevisning, men enbart i de delar som avsåg obetydliga aspekter av de överträdelser som ifrågasatts.
Med tillämpning av EG-fördragets regler avseende konkurrensbegränsande samverkan mellan företag (artikel 85, nu artikel 81 EG) har förstainstansrätten bland annat avslutat de tolv mål vari talan anhängiggjorts av företag verksamma i polyvinylklorid-sektorn (dom i målen Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen). Domstolen godkände i stor utsträckning kommissionens beslut, både formellt och i sak. Den avsevärda omfattningen av de skrivelser som ingetts av sökandena är värd att nämna. På över 2 000 sidor redogjorde parterna för nära 80 olika rättsliga invändningar, på fem olika rättegångsspråk.
Med tillämpning av artikel 86 i EG-fördraget (nu artikel 82 EG) har förstainstansrätten även behandlat begreppet kollektiv dominerande ställning och bedömt huruvida vissa former av handlande i fråga om priser utgör missbruk (dom i målet Irish Sugar mot kommissionen). Därutöver har förstainstansrätten ogiltigförklarat ett beslut av kommissionen på grund av att det innehöll en uppenbart oriktig bedömning av den påstådda överträdelsen av artikel 86 i fördraget. Beslutet i fråga innebar att kommissionen inte biföll ett klagomål som avsåg det agerande i strid med EG-fördragets konkurrensregler som Microsoft France och Microsoft Corporation hade gjort sig skyldiga till (dom i målet Micro Leader Business mot kommissionen).
Kontrollen av kommissionens beslut i fråga om företagskoncentrationer är numera väl etablerad. Ett av de mål som avgjorts på området ledde till att tillämpningsområdet för förordning nr 4064/89 samt att möjligheten att tillämpa förordningen på kollektiva dominerande ställningar kunde preciseras (dom i målet Gencor mot kommissionen).
De konkurrensregler som är tillämpliga i fråga om staters agerande ger fortsatt upphov till en omfattande rättspraxis. På området statligt stöd har de talan om ogiltigförklaring som förstainstansrätten har avgjort under år 1999 inneburit en precisering av de villkor som gäller för upptagande till sakprövning av talan som väckts av företag, branschsammanslutningar (dom i målet Arbeitsgemeinschaft Deutscher Luftfahrt-Unternehmen och Hapag-Lloyd mot kommissionen), och regioner eller lokala myndigheter (domarna i målen Regione autonoma Friuli-Venezia Giulia mot kommissionen och Freistaat Sachsen och Volkswagen mot kommissionen), beståndsdelarna i begreppet statligt stöd (bland annat domen i målet BAI mot kommissionen), samt villkoren för tillämpning av undantagen från förbudet mot statligt stöd i EKSG-fördraget (bland annat domen i målet Wirtschaftsvereinigung Stahl mot kommissionen och British Steel mot kommissionen) och i EG-fördraget (dom i målet Freistaat Sachsen och Volkswagen mot kommissionen). Förstainstansrätten har även, i domen i målet TF1 mot kommissionen, ansett att kommissionen i strid med gällande bestämmelser har underlåtit att anta ett beslut avseende den del av klagomålet som ingetts av sökanden som avsåg statligt stöd till statliga TV-kanaler.
Framväxten av en rättspraxis avseende allmänhetens tillgång till rådets och kommissionens handlingar har under året bekräftats. Förstainstansrätten har erinrat om regeln att allmänheten skall ha en rätt att få tillgång till de handlingar som innehas av dessa institutioner som är så omfattande som möjligt, samt att möjligheten till undantag från denna huvudregel skall tolkas restriktivt. Förstainstansrätten har bland annat kritiserat kommissionens vägran att ge tillgång till Tullkodexkommitténs protokoll (dom i målet Rothmans International mot kommissionen) och till handlingar som inte var upprättade enbart med avseende på ett visst domstolsförfarande (dom i målet Interporc mot kommissionen), samt ogiltigförklarat rådets beslut att vägra tillgång till en handling på området internationella förbindelser utan att göra en bedömning av möjligheten att endast lämna ut vissa delar av handlingen (dom i målet Hautala mot rådet). Däremot har den (dom i målet Bavarian Lager mot kommissionen) uttalat att kommissionen kan vägra att ge tillgång till handlingar med hänvisning till undantaget avsett för skydd av allmänintresset i ett fall då det handlar om tillgång till ett utkast till ett motiverat yttrande kommissionen har utarbetat inom ramen för ett förfarande enligt artikel 169 i EG-fördraget (nu artikel 226 EG).
Förstainstansrätten har även utövat tillsyn över tillämpningen av regleringen på antidumpingområdet. De domar som har avkunnats under år 1999 inom detta område har bekräftat giltigheten av de ifrågasatta rättsakterna. Det skall även noteras att förstainstansrätten i domen i målet Petrotub och Republica mot rådet klargjorde omfattningen av de processuella rättigheter som exportörer åtnjuter enligt förordning 384/96.
De mål som har avsett jordbrukspolitiken har fortsatt att handla om konsekvenserna för vissa näringsidkare av införandet av den gemensamma organisationen av marknaden för bananer. De har även avsett frågan om lagligheten av indragning av ett stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket när väsentliga skyldigheter allvarligt har åsidosatts (dom i målet Conserve Italia mot kommissionen) och frågan om skyldigheten att iaktta de villkor som anges i ett meddelande om upphandling. Kommissionen kritiserades härvid för att ha ändrat villkoren för upphandlingen i fråga om anbudsförfarandet (dom i målet CAS Succhi di Frutta mot kommissionen).
Mål avseende varumärkesrätten har börjat att inkomma till förstainstansrätten. Den första talan som väcktes i fråga om ett beslut från en av överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden ledde till ogiltigförklaring av beslutet (dom i målet Procter & Gamble mot BHIM, "Baby-Dry"). Detta mål är det första av ett stort antal mål på området immateriella rättigheter.
Slutligen har förstainstansrättens ordförande i ett beslut om interimistiska åtgärder, vilket är ett förfarande som förekommer allt oftare, i ett fall avslagit ansökan om interimistiska åtgärder på grund av hänsyn till folkhälsan (beslut i målen Pfizer Animal Health mot rådet och Alpharma mot rådet), och i ett annat fall beviljat uppskov med verkställighet av ett beslut fattat av parlamentet vilket hindrade bildandet av en politisk gruppering (beslut i målet Martinez och de Gaulle mot parlamentet).
Detta är en icke officiell handling, avsedd för pressen, som inte är bindande för domstolen. Meddelandet finns tillgängligt på samtliga språk.
Internet: www.curia.eu.int
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Fionnuala Connolly tel: +352 - 43 03 33 55 fax: +352 - 43 03 26 68.