Enligt den tyska lagen om utstationering av arbetstagare skall rättsregler i ett kollektivavtal inom byggindustrin vilket har förklarats ha allmän giltighet tillämpas även på ett anställningsförhållande mellan en arbetsgivare som är etablerad i utlandet och dennes arbetstagare som arbetar inom det geografiska tillämpningsområdet för detta kollektivavtal, när och i den mån kollektivavtalet innehåller bestämmelser om en enhetlig minimilön för alla arbetstagare som omfattas av dess tillämpningsområde. Åsidosättande av dessa bestämmelser utgör en överträdelse för vilken påföljd kan ådömas.

Arbetsmarknadsparterna inom den tyska byggsektorn ingick ett kollektivavtal med bestämmelser om en minimilön inom byggsektorn i Förbundsrepubliken Tyskland. Kollektivavtalet förklarades ha allmän giltighet med verkan från den 1 januari 1997.

Enligt den tyska kollektivavtalsrätten kan arbetsmarknadens parter ingå kollektivavtal på olika nivåer, det vill säga såväl på förbundsstatsnivå som på företagsnivå. Härvid har de särskilda kollektivavtalen i princip företräde framför de allmänna kollektivavtalen.

Portugaia är ett bolag som är etablerat i Portugal. Under perioden mars till juli 1997 utförde bolaget byggnadsarbeten i Tauberbischofsheim (Tyskland). För att utföra dessa arbeten utstationerade bolaget flera av sina arbetstagare på byggarbetsplatsen.

Arbetsförmedlingen i Tauberbischofsheim genomförde i mars och i maj 1997 en kontroll av arbetsvillkoren på nämnda byggarbetsplats. På grundval av de handlingar som lades fram av Portugaia konstaterade arbetsförmedlingen att Portugaia hade betalat de kontrollerade arbetstagarna en lön som var lägre än den minimilön som skulle betalas enligt kollektivavtalet. Arbetsförmedlingen beslutade således om förverkande av vinsten, det vill säga skillnaden mellan den timlön som skulle ha betalats och den som faktiskt utbetaladesmultiplicerad med antalet arbetstimmar, sammanlagt ett belopp på 138 018,52 DEM.

Portugaia överklagade arbetsförmedlingens beslut att återkräva nämnda belopp till Amtsgericht Tauberbischofsheim, som har frågat EG-domstolen huruvida de tyska bestämmelserna är förenliga med gemenskapsrätten och särskilt med friheten att tillhandahålla tjänster.

Domstolen börjar med att hänvisa till att den i tidigare rättspraxis har fastställt att gemenskapsrätten i princip inte utgör något hinder för en medlemsstat att ålägga ett företag, som är etablerat i en annan medlemsstat och som tillhandahåller tjänster i den första medlemsstaten, att betala sina arbetstagare den minimilön som fastställts i denna stats nationella bestämmelser.

Det ankommer således på de behöriga myndigheterna eller, i förekommande fall, domstolarna i värdmedlemsstaten att fastställa huruvida bestämmelserna om minimilön faktiskt syftar till att uppnå ett mål av allmänt intresse, nämligen skyddet för arbetstagarna, och att detta sker med lämpliga medel innan de tillämpar dessa bestämmelser.

Åtgärder som utgör en begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster kan inte motiveras av ekonomiska hänsyn, som till exempel att skydda inhemska företag.

Det ankommer således på den nationella domstolen att pröva huruvida de bestämmelser som är i fråga i målet vid denna domstol objektivt sett främjar skyddet av utstationerade arbetstagare.

Såsom domstolen tidigare funnit i sin dom av den 25 oktober 2001 i de förenade målen Finalarte m.fl. (se pressmeddelande nr 52/01), måste det fastställas att bestämmelserna medför en verklig fördel för de berörda arbetstagarna och att denna avsevärt bidrar till deras sociala skydd.

När det gäller den undantagsmöjlighet som föreskrivs i den tyska lagstiftningen fastslår domstolen dessutom att det utgör en oberättigad begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster att en inhemsk arbetsgivare, genom att ingå ett kollektivavtal på företagsnivå, kan tillämpa löner som är lägre än de minimilöner som har fastställts i ett allmängiltigt kollektivavtal, medan en arbetsgivare som är etablerad i en annan medlemsstat inte kan göra detta.

N.B:
Gemenskapsdirektivet om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster skulle ha genomförts före den 16 december 1999. Bestämmelserna i detta direktiv saknar därför betydelse för dessa faktiska omständigheter, vilka avser år 1997.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk. För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int      cirka kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Fionnuala Connolly, tel. +352-43 03 33 55, fax +352-43 03 27 31 .