Manuele ArdUino dömdes för en överträdelse av bestämmelser för vägtrafik, vilken orsakat en olycka. Han skulle enligt domen också betala målsägandens rättegångskostnader, bestående av bland annat advokatarvoden. Den nationella domstolen, Pretore di Pinerolo, underlät att tillämpa den i Italien gällande taxan för advokatarvoden. Den italienska högsta domstolen fastslog att detta stred mot gällande rätt, och återförvisade målet till Pretore di Pinerolo för erforderlig handläggning.

Det råder motstridiga uppfattningar i Italiensk rättspraxis rörande frågan huruvida denna taxa skall anses vara ett konkurrensbegränsande avtal.

-    Enligt den ena uppfattningen skall nationella domstolar inte tillämpa denna taxa, som företer gemensamma drag med den taxa för tullombud som EG-domstolen hade att bedöma år 1998. Advokatsamfundets styrelse ("Consiglio nazional forenze", CNF) skall anses vara en företagssammanslutning som inte har att tillvarata allmänintresset vid bestämmandet av advokatarvoden.

-    Enligt den motstående uppfattningen är taxan inte resultatet av ett skönsmässigt fattat beslut av advokatsamfundets styrelse, utan ett beslut av offentliga myndigheter, eftersom dessa spelar en avgörande roll vid utformningen och godkännandet av detta beslut.

Pretore di Pinerolo frågade Europeiska gemenskapernas domstol huruvida de rättsregler som var tillämpliga vid utformningen av taxan för arvoden och ersättningar till advokater är förenlig med gemenskapsrättens konkurrensregler. I Italien föreslås de minimi- och maximigränser för advokatarvoden som fastställs i taxan av CNF, vilket består av utvalda advokater, men de skall godkännas av justitieministeriet genom ett ministerdekret efter att ett yttrande inhämtats från den interministeriella priskommittén ("Comitato interministeriale dei prezzi", CIP). I taxan skall hänsyn tas till de belopp som målet gäller och i vilken instans tvisten anhängiggjorts samt, i brottmål, hur lång tid rättegången varat.

Dessutom skall domstolarna när de fastställer arvodena beakta de behandlade frågornas betydelse och antal. Därvid skall domstolarna beakta minimi- och maximigränserna enligt lagdekretet. Domstolarna kan dock avvika från dessa genom ett motiverat beslut.

Domstolen understryker att den omständigheten att en medlemsstat uppdrar åt en yrkesorganisation att utforma en taxa inte medför att den slutligen fastställda taxan med automatik förlorar sin offentligrättsliga karaktär och därmed omfattas av gemenskapens konkurrensregler.

Vad gäller situationen i Italien framhåller domstolen att CNF vartannat år skall lägga fram ett förslag till taxa för advokatarvoden med minimi- och maximigränser utan någon skyldighet i egentlig mening för CNF att beakta allmänintresset, och särskilt att enskilda skall kunna få tillgång till juridiska tjänster.

Domstolen anser emellertid att den italienska staten inte har frånhänt sig sina möjligheter att i sista hand besluta om taxan eller att kontrollera dess genomförande. CNF har endast fått i uppgift att lägga fram ett förslag till taxa, vilket i sig saknar bindande verkan. Ministeriet har möjlighet att ändra CNF:s förslag. Dessutom biträds ministeriet av två statliga organ. Slutligen har domstolarna ett omfattande handlingsutrymme vid tillämpningen av taxan. Mot denna bakgrund består alltjämt den aktuella lagstiftningens offentligrättsliga karaktär, och någon delegation till privata organ har inte skett.

Den aktuella italienska lagstiftningen är således förenlig med gemenskapsrätten.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk. För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int , cirka kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Fionnuala Connolly, tel. +352-43 03 33 55, fax +352-43 03 2731.