Press- och informationsavdelningen

PRESSMEDDELANDE NR 61/03

den 10 juli 2003

Domstolens dom i mål C-246/00

Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

DOMSTOLEN HAR FASTSTÄLLT ATT DEN NEDERLÄNDSKA LAGSTIFTNINGEN STRIDER MOT GEMENSKAPSRÄTTEN I DEN DEL DET I LAGSTIFTNINGEN FÖRESKRIVS ETT SYSTEM FÖR OBLIGATORISK REGISTRERING AV KÖRKORT SOM HAR UTFÄRDATS AV ANDRA MEDLEMSSTATER EFTER DET ATT KÖRKORTSINNEHAVAREN BOSATT SIG I NEDERLÄNDERNA

Denna registrering går utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa trafiksäkerheten




I gemenskapsdirektivet om körkort föreskrivs en princip enligt vilken körkort som har utfärdats av medlemsstater skall erkännas ömsesidigt. Varje medlemsstat kan tillämpa sina nationella bestämmelser om giltighetstid, hälsokontroller och skatter, och kan på körkortet föra in all information som är nödvändig för administrativa syften när en körkortsinnehavare förlägger sin permanenta bosättningsort till en annan medlemsstat än den som har utfärdat körkortet.

Enligt de nederländska bestämmelserna är en förare av ett fordon skyldig att inneha ett körkort som har utfärdats av de nederländska myndigheterna. Denna skyldighet är – under en period – inte tillämplig på förare som är innehavare av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat om de är bosatta i Nederländerna. Om körkortet registreras, motsvarar denna period körkortets giltighetstid i Nederländerna, men utan en sådan registrering motsvarar den ett år från det att innehavaren har bosatt sig i Nederländerna. Dessutom är körning utan körkort, med ogiltigt körkort eller med ett körkort som inte uppfyller lagstadgade krav belagd med en straffrättslig eller administrativ sanktionsåtgärd.

Kommissionen har yrkat att EG-domstolen skall fastställa att Nederländerna har underlåtit att uppfylla den skyldighet att ömsesidigt erkänna körkort som föreskrivs i gemenskapsdirektivet genom att införa detta obligatoriska registreringsförfarande för körkort som har utfärdats av andra medlemsstater och genom att beräkna deras giltighetstid utifrån datumet för deras utfärdande och inte utifrån det datum då innehavarna bosatte sig i Nederländerna.

Domstolen erinrar först om att det ömsesidiga erkännandet av körkort skall vara formlöst och att medlemsstaterna inte förfogar över något utrymme för skönsmässig bedömning avseende tillvägagångssätt för att uppfylla denna skyldighet. När registrering av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat blir en skyldighet av den anledningen att innehavaren av detta körkort kan åläggas sanktionsåtgärder om han, efter att ha bosatt sig i värdmedlemsstaten, kör ett fordon utan att ha registrerat sitt körkort, skall registreringen anses utgöra en sådan formalitet och den strider följaktligen mot direktivet.

Enligt domstolen får inte tillämpningen av nationella bestämmelser göra det svårare eller mindre attraktivt för gemenskapens medborgare att utöva rätten till fri rörlighet för personer och etableringsfriheten och om detta likväl är fallet så får inte åtgärderna tillämpas på ett diskriminerande sätt och de skall vara berättigade av tvingande hänsyn till allmänintresset, skall säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

Den nederländska åtgärden är tillämplig på nederländska medborgare och på andra medlemsstaters medborgare utan åtskillnad, kan grundas på tvingande hänsyn till allmänintresset hänförliga till trafiksäkerheten och förefaller ägnad att uppnå det eftersträvade målet. Den är dock oförenlig med proportionalitetsprincipen.

För det första skulle de nederländska myndigheterna, vid trafikkontroller, kunna tillämpa de nationella bestämmelserna om körkorts giltighetstid på ett riktigt sätt, genom att lägga till 10 år till det datum för utfärdande som anges på ett körkort som inte registrerats i Nederländerna.

För att de behöriga myndigheterna skall kunna kontrollera att de nationella bestämmelserna iakttas är det för det andra tillräckligt att underrätta innehavare av körkort som har utfärdats av andra medlemsstater om deras skyldigheter enligt den nationella lagstiftningen när de vidtar nödvändiga åtgärder för att bosätta sig i Nederländerna och att tillämpa föreskrivna sanktionsåtgärder när ifrågavarande bestämmelser åsidosätts.

Registreringsförfarandet är betungande, eftersom innehavaren av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat är skyldig att bevisa för de nederländska myndigheterna att de villkor för erhållande av körkort som föreskrivs i gemenskapsdirektivet är uppfyllda. Enligt domstolen skall innehavet av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat anses utgöra ett sådant bevis och värdmedlemsstaten kan inte kräva att denne innehavare ännu en gång bevisar detta, utan att åsidosätta principen om ömsesidigt erkännande av körkort.

Beträffande giltighetstiden i Nederländerna för ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat fastställer domstolen att det beräkningssätt som har valts för att fastställa vid vilket datum som körkortsinnehavare skall uppfylla de villkor som föreskrivs i värdmedlemsstatens nationella bestämmelser och som innebär att giltighetstiden börjar löpa från datumet för det ifrågavarande körkortets utfärdande, inte kan anses utgöra ett åsidosättande av principen om ömsesidigt erkännande av körkort.

Detta är en icke-officiell handling avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen.

Pressmeddelandet finns tillgängligt på följande språk: samtliga

För domen i dess helhet, var vänlig se domstolens hemsida på Internet,
www.curia.eu.int 
efter kl. 15.00 i dag.

För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Christopher Fretwell
Tel. +352)43 03 33 55 Fax +352)43 03 27 31

 

Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 22), ändrat genom rådets direktiv 96/47/EG av den 23 juli 1996 (EGT L 235, s. 1).