I Italien är denna verksamhet förbehållen staten eller av staten bemyndigade koncessionshavare. Överträdelse av denna regel är straffbelagd med en maximipåföljd på ett års fängelse. På grund härav har åtal väckts mot Gambelli och de andra personerna för att de har bedrivit förbjuden vadhållning och upptagit vadhållningsinsatser. Samtidigt har dataöverföringscentralerna tagits i beslag.

Piergiorgio Gambelli har hävdat att de italienska bestämmelserna strider mot de gemenskapsrättsliga principerna om etableringsfrihet och friheten att tillhandahålla tjänster. Tribunale di Ascoli Piceno, vid vilken detta mål är anhängigt, har begärt att Europeiska gemenskapernas domstol skall tolka de relevanta bestämmelserna i EG-fördraget.

Domstolen konstaterar först att den italienska lagen utgör en inskränkning i etableringsfriheten, i friheten att tillhandahålla tjänster samt i friheten att mottaga eller dra fördel av tjänster som ett tjänsteföretag tillhandahåller.

När det gäller möjligheten att rättfärdiga sådana inskränkningar noterar domstolen att de kan motiveras om de är nödvändiga för skyddet av konsumenter och ordningen i samhället och om hänsyn tas till moraliska, religiösa eller kulturella betänkligheter samt till moraliska och finansiella följder för den enskilde och samhället. Dessutom måste det huvudsakliga syftet med sådana inskränkningar stå i överensstämmelse med tvingande hänsyn till allmänintresset, såsom behovet av att begränsa spelmöjligheterna. Däremot kan syftet att erhålla intäkter för att stärka statskassan inte motivera sådana inskränkningar. Inskränkningarna får således inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå denna målsättning och måste tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.

Den italienska domstolen har anfört att den italienska staten bedriver en politik som innebär en kraftig ökning av spel och vadhållning i syfte att erhålla intäkter till staten samtidigt som den skyddar de statliga koncessionshavarna. Domstolen understryker att i den mån som en medlemsstat uppmuntrar till att delta i lotterier, hasardspel eller vadhållning, i syfte att erhålla intäkter, kan denna stat inte åberopa hänsyn till behovet av att bevara ordningen i samhället för att motivera inskränkande åtgärder.

Enligt domstolen ankommer det på den nationella domstolen att undersöka huruvida icke-diskrimineringsprincipen har iakttagits och att bedöma huruvida villkoren för organisering av vadhållning i praktiken lättare kan uppfyllas av italienska aktörer än av utländska aktörer. I sådant fall är dessa villkor nämligen diskriminerande.

Den nationella domstolen måste sedan bedöma huruvida en straffrättslig påföljd som ådöms en person som från sitt hemvist i Italien deltar i vadhållning via Internet som organiseras av en bookmaker som är etablerad i en annan medlemsstat inte utgör en oproportionerlig påföljd, med hänsyn till att deltagande i vadhållning uppmuntras av staten. Den nationella domstolen måste slutligen undersöka huruvida de straffrättsliga påföljderna som åläggs de förmedlare som underlättar för en bookmaker som är etablerad i en annan medlemsstat att tillhandahålla sina tjänster, utgör inskränkningar som inte är proportionerliga i förhållande till syftet att bekämpa bedrägeri.

Detta är en icke-officiell handling avsedd för massmedia och den är inte bindande för domstolen. Meddelandet finns tillgängligt på samtliga officiella språk Domen i fulltext finns tillgänglig på Internet www.curia.eu.int ), i regel från kl. 12.00 (CET) på dagen för avkunnandet . För ytterligare upplysningar, var vänlig kontakta Gitte Stadler Tel: +352 4303 3127 Fax: +352 4303 3656