Domstolen har beslutat följande dom:
Bolaget Merck har brittiska patent på ett blodtrycksläkemedel (Innovace), ett läkemedel som förskrivs vid behandling av prostatabesvär (Proscar) och ett läkemedel mot grön starr (Timoptol). Bolaget Beecham har brittiskt patent på ett antibiotiskt medel (Augmentin).
Merck och Beecham marknadsförde dessa läkemedel i Spanien och Portugal vid en tidpunkt då dessa farmaceutiska produkter inte kunde patenteras i dessa båda länder (patenterbarhet för farmaceutiska produkter infördes den 7 oktober 1992 i Spanien och den 1 januari 1992 i Portugal).
Merck och Beecham har anklagat Primecrown och Europharm för intrång i deras brittiska patent under påstående att de senare har importerat läkemedlen till Förenade kungariket från Spanien och Portugal i syfte att dra ekonomisk fördel av prisskillnaderna mellan medlemsstaterna.
De båda mål i vilka High Court, London, begärde att EG-domstolen skulle meddela förhandsavgörande rör således fall då läkemedel patentskyddats i en medlemsstat och då patenthavarna motsätter sig import av samma läkemedel från en annan medlemsstat, där det å ena sidan inte var möjligt att patentskydda dessa läkemedel och där patenthavaren å andra sidan var rättsligt eller moraliskt skyldig att marknadsföra dem.
EG-domstolen hänvisar till sin rättspraxis av vilken framgår att patentskyddet endast får vara till hinder för den fria rörligheten för varor i den mån som det är berättigat för att skydda de rättigheter som är det särskilda föremålet för patentet. Detta särskilda föremål består framför allt i att tillförsäkra patenthavaren ensamrätt att använda en uppfinning för att tillverka produkter och bringa dem i omsättning
Om en patenthavare med full vetskap om rådande omständigheter beslutar att marknadsföra sin produkt också i en medlemsstat där denna inte är patenterbar, måste han acceptera konsekvenserna av sitt val i fråga om produktens fria rörlighet på den gemensamma marknaden. Han kan inte motsätta sig import av en produkt som han av fri vilja har marknadsfört i en medlemsstat, även om produkten inte var patenterbar i den staten.
EG-domstolen bekräftar att den på detta sätt förenar principen om fri rörlighet för varor inom gemenskapen med principen om skydd för patenthavares rättigheter.
High Court önskade även få klarhet i huruvida denna rättspraxis borde nyanseras på så sätt att den inte skulle anses omfatta fall i vilka en patenthavare i den importerande medlemsstaten har en moralisk eller rättslig skyldighet att föra ut sin produkt på marknaden i en medlemsstat där han inte kan patentskydda produkten. I sitt svar på denna fråga medger EG-domstolen att en patenthavare inte skall anses ha samtyckt till marknadsföringen i den mån han antingen enligt nationell rätt eller gemenskapsrätten är rättsligt tvingad att marknadsföra sina produkter i en medlemsstat och att han i ett sådant fall följaktligen skall ha rätt att motsätta sig importen och marknadsföringen av dessa produkter i den stat där produkten är skyddad.
Moraliska skyldigheter att tillhandahålla läkemedel i medlemsstater där dessa behövs, även om de inte kan patenteras, kan däremot inte läggas till grund för ett undantag från regeln om fri rörlighet för varor.