För ytterligare upplysningar eller för att få en kopia av domen, var vänlig kontakta Estella Cigna - tel (+352) 43 03 25 82.
Begäran om förhandsavgörande från arbetsdomstolen i Bonn i tvisten mellan Ayse Süzen och Zehnacker Gebäudereinigung GmbH Krankenhausservice (med stöd av Lefarth GmbH) angående tolkningen av gemenskapsdirektivet angående arbetstagares skydd vid företagsöverlåtelse.
En lokalvårdare som har blivit uppsagd efter att hennes företag har förlorat ett avtal om städning kan inte ovillkorligen göra gällande att det nya bolaget som skall svara för denna verksamhet skall anställa henne.
Att den tjänst som tillhandahölls av den tidigare och av den nye innehavaren av avtalet är av samma slag kan nämligen i sig inte utan vidare leda till slutsatsen att det rör sig om överlåtelse av en ekonomisk enhet.
Domstolen anser att direktivet inte skall tillämpas i detta fall, där det inte har skett någon överlåtelse av tillgångar eller ett övertagande av huvuddelen av personalstyrkan.
Ayse Süzen var anställd vid bolaget Zehnacker. Detta företag ansvarade för städningen av en skola i Bonn-Bad Godesberg och hade gett Ayse Süzen i uppgift att städa där. Skolan sade upp avtalet med bolaget Zehnacker med verkan från den 30 juni 1994. Den senare sade då upp anställningsavtalet med alla anställda som hade avdelats för uppgifter i denna skola. Skolan gav därefter genom nytt avtal städningsuppdraget avseende sina lokaler till bolaget Lefarth, som tydligen inte gav de uppsagda löntagarna ett erbjudande om återanställning.
Ayse Süzen väckte därför talan vid arbetsdomstolen i Bonn om fastställelse av att uppsägningen från bolaget Zehnacker inte innebar att arbetsförhållandet mellan henne och detta bolag hade upphört.
Den gemenskapslagstiftning det är fråga om är direktiv 77/187/EEG "om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter".
Syftet med direktivet är att i alla medlemsstater införa bestämmelser till skydd för arbetstagarna vid byte av arbetsgivare, för att säkerställa att deras rättigheter skyddas.
Artikel 1.1 i direktivet har följande lydelse: "Detta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion".
Arbetsdomstolen i Bonn bedömde att tvistens avgörande var beroende av tolkningen av direktivet. Den ansåg att det var viktigt att få veta om uppsägningen av avtalet om städning och överlåtelsen av detta avtal till ett tredje företag skulle anses som en överlåtelse av verksamhet, varigenom anställningsförhållandet mellan Ayse Süzen och det nya städföretaget skulle bestå oförändrat. Den nationella domstolen beslutade att förklara målet vilande och att ställa allmänna frågor angående detta gemenskapsdirektiv, på vilka domstolen i dag ger ett allmänt svar.
Detta svar är bindande för den nationella domstolen och har till syfte att hjälpa den att nu avgöra det enskilda fall som är anhängigt vid den.
Domstolen förklarar att den nationella domstolen önskar få veta om direktivet skall tillämpas på en situation där en uppdragsgivare, som hade givit städningsuppdraget avseende sina lokaler till en första företagare, säger upp det avtal som han hade slutit med denne och sluter ett nytt avtal med en andra företagare, för utförande av liknande uppdrag, utan att denna process är förenad med en överlåtelse av materiella eller immateriella tillgångar mellan de båda företagarna.
Direktivet syftar till att trygga kontinuiteten i arbetsförhållanden inom en "ekonomisk enhet", oberoende av om det sker ett ägarbyte och oavsett på vilket sätt detta byte sker. Detta begrepp avser en sådan organiserad enhet av personer och beståndsdelar som kan bedriva en ekonomisk verksamhet genom vilken ett särskilt syfte eftersträvas. Enligt domstolen föreligger en "överlåtelse" enligt direktivet om den ekonomiska enheten behåller sin identitet. För att avgöra om förutsättningarna för "överlåtelse av en enhet" är uppfyllda, anger domstolen en rad indicier och uppgifter som kan utgöra aspekter av den helhetsbedömning som den nationella domstolen skall göra. Särskilt nämns bland annat överlåtelse av betydande materiella (såsom byggnader eller lös egendom) eller immateriella tillgångar samt huruvida huvuddelen av personalstyrkan Ä i förhållande till antal och kompetens Ä har övertagits av den nye arbetsgivaren.
Domstolen klargör i detta sammanhang att förlusten av ett tjänsteavtal till en konkurrent följaktligen i sig inte kan anses visa att det rör sig om en överlåtelse i den mening som avses i direktivet. Det tjänsteföretag som tidigare innehade avtalet, och som förlorar en kund, består likväl i sin helhet utan att det kan anses att dess verksamhet eller en del av dess verksamhet har överlåtits till den nye innehavaren av avtalet.
Det tillkommer följaktligen den nationella domstolen att, mot bakgrund av allt tolkningsunderlag, fastställa om det har skett en överlåtelse i detta fall.
Domstolen ger den tyska domstolen svaret, att artikel 1.1 i direktivet inte skall tillämpas på den situation som beskrivs i tolkningsfrågorna i begäran om förhandsavgörande, om denna process inte är förenad med vare sig en överlåtelse av betydande materiella eller immateriella tillgångar mellan de båda företagarna eller ett övertagande, av den nye företagaren, av en huvuddel Ä i förhållande till antal och kompetens Ä av personalstyrkan som hans föregångare avdelade för att fullgöra sitt avtal.
Endast avsett för massmedia - Icke officiell handling som inte är bindande för domstolen, och som finns tillgänglig på alla officiella språk