Bakgrund

Programföretag med säte i Förenade kungariket och i Sverige har via satellit sänt program till Danmark, Sverige och Norge. I dessa program har de sänt reklaminslag som utformats på sådant sätt att de strider mot den svenska marknadsföringslagen.

I mål C-34/95 är det fråga om reklam för en barntidning om dinosaurier vilken utges i serier av bolaget De Agostini; i varje nummer medföljde en del till en dinosauriemodell som blev komplett när alla nummer i serien hade köpts. Konsumentombudsmannen har i första hand yrkat att Marknadsdomstolen skall förbjuda De Agostini att marknadsföra tidningen, i andra hand att Marknadsdomstolen skall ålägga De Agostini att upplysa om det antal tidningar som krävs för att få en komplett dinosauriemodell. Konsumentombudsmannen har också yrkat att De Agostini skall förbjudas att använda vissa vilseledande påståenden.

I målen C-35/95 och C-36/95 är det fråga om hudvårdsprodukten "Body de Lite" och rengöringsmedlet "Astonish", som har marknadsförts genom ett TV-inslag, varefter kunden har kunnat beställa varan per telefon. Konsumentombudsmannen har i huvudsak yrkat att Marknadsdomstolen skall förbjuda TV-Shop att sända vilseledande reklam.

Marknadsdomstolen har mot bakgrund av detta frågat Europeiska gemenskapernas domstol huruvida artikel 30 (förbud mot kvantitativa importrestriktioner) eller artikel 59 (fri rörlighet för tjänster) i fördraget eller direktiv nr 89/552/EEG ("television utan gränser") skall tolkas så, att det är tillåtet för en medlemsstat att

1. förbjuda TV-reklam som sänds från en annan medlemsstat,
2. förbjuda reklam som syftar till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år (i mål C-34/95).

Svensk rätt

Enligt den svenska marknadsföringslagen får Marknadsdomstolen förbjuda en näringsidkare att företa reklamåtgärd eller annan handling, som strider mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Marknadsdomstolen kan också ålägga en näringsidkare att vid marknadsföringen lämna sådan information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. I den svenska radiolagen föreskrivs att reklaminslag inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.

Domstolens bedömning

A) Vilseledande reklam som sänds från en annan medlemsstat

1. Direktiv 89/552/EEG har till syfte att samordna medlemsstaternas föreskrifter om sändningsverksamhet för television och att avskaffa hinder i friheten för sändningar som följer av skillnader mellan bestämmelser i varje enskild medlemsstat. I direktivet föreskrivs att sändningar som härrör från en medlemsstat vilka är avsedda för mottagning inom en annan medlemsstat skall överensstämma med den gällande lagstiftningen i den sändande staten. Den mottagande medlemsstaten får inte införa begränsningar av skäl som omfattas av de områden som samordnas genom direktivet.

   I direktivet uppställs vissa principer som rör reklam och dess innehåll. Genom detta uppnås en samordning i vissa delar, vilket inte innebär att det med nödvändighet är uteslutet att tillämpa andra regler än de som avser sändning av program. Det finns därför inget som hindrar en tillämpning av nationella föreskrifter till skydd för konsumenter under förutsättning att en andra kontroll inte införs. För övrigt är det genom ett annat direktiv (85/450/EEG) som medlemsstaterna åläggs att i konsumenternas och i allmänhetens intresse kontrollera vilseledande reklam. Den mottagande medlemsstaten får således inte fråntas möjligheten att ingripa mot en annonsör till följd av sådan TV-reklam, under förutsättning att dessa ingrepp inte inom den medlemsstatens territorium hindrar återutsändning i egentlig mening av televisionssändningar som härrör från en annan medlemsstat.

2. Enligt domstolens rättspraxis anses förbud mot TV-reklam i princip avse säljformer för en vara. Domstolen bekräftar att nationella bestämmelser genom vilka vissa säljformer begränsas eller förbjuds inte omfattas av artikel 30, om de tillämpas på alla aktörer och, både rättsligt och faktiskt, påverkar saluföringen av inhemska produkter och produkter från andra medlemsstater på samma sätt.

   Om den nationella domstolen däremot skulle konstatera att förbudet i högre grad påverkar utländska produkter och således skulle omfattas av artikel 30 i fördraget, skall den undersöka om förbudet är nödvändigt för att tillgodose tvingande allmänna intressen eller för att uppnå ett av de mål som nämns i artikel 36 i EG-fördraget. I detta sammanhang erinrar domstolen om sin rättspraxis, enligt vilken god handelssed och konsumentskydd utgör tvingande allmänna intressen, vilka kan berättiga hinder i den fria rörligheten för varor.

3. Det har fastställts att reklam som ett programföretag som är etablerat i en medlemsstat sänder för en annonsör som är etablerad i en annan medlemsstat utgör tillhandahållande av en tjänst i den mening som avses i artikel 59 i fördraget. Följaktligen innebär de nationella föreskrifterna i fråga, då de bestämmelser som är tillämpliga inom detta område inte har harmoniserats, inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster. Den nationella domstolen skall således undersöka om dessa bestämmelser är nödvändiga för att tillgodose tvingande allmänna intressen, om de står i proportion till detta syfte och om man inte skulle kunna vidta mindre inskränkande åtgärder. I detta sammanhang erinras om domstolens rättspraxis, enligt vilken god handelssed och konsumentskydd utgör tvingande allmänna intressen, vilka kan berättiga hinder i den fria rörligheten för varor.

B) Reklam som riktar sig till barn

Direktivet hindrar inte en tillämpning av en nationell bestämmelse som innehåller strängare regler för programföretag som är etablerade i staten i fråga. Detta kan inte gälla för programföretag som är etablerade i en annan medlemsstat.

Direktivet innehåller ett fullständigt system av bestämmelser om skyddet av minderåriga med avseende på TV-program och TV-reklam. Den mottagande medlemsstaten kan fortsätta att tillämpa generella föreskrifter om skydd för konsumenter och minderåriga, men den får inte hindra återutsändning av sändningar som härrör från en annan medlemsstat, eller tillämpa bestämmelser som särskilt har till syfte att kontrollera innehållet i TV-reklam riktad till minderåriga. Detta skulle nämligen innebära att en andra kontroll infördes utöver den kontroll som den sändande medlemsstaten Ä enligt direktivet Ä är skyldig att utföra.

Detta meddelande är endast avsett för pressen - Det är inte en officiell handling och inte bindande för domstolen
För ytterligare information eller för att få en kopia av domen, var vänlig kontakta Estella Cigna - tel (+352) 43 03 25 82