Domstolen utvecklar sin rättspraxis från målet Kalanke och preciserar dess räckvidd.

Domstolen understryker att en bestämmelse som lindras genom en undantagsregel enligt vilken manliga sökande kan bli föremål för en objektiv bedömning inte innebär ett undantagslöst och ovillkorligt företräde, vilket ligger utanför gemenskapsrättsakternas räckvidd och som domstolen inte godkände i domen i målet Kalanke.

Domstolen preciserar att denna bedömning dock inte får leda till att kvinnor diskrimineras.

Enligt domstolen förefaller det i samhällslivet som om arbetsgivare, även då sökandena har likvärdiga meriter, tenderar att vid befordran ge manliga sökande företräde framför kvinnliga sökande. Vissa seglivade fördomar och stereotypa föreställningar om kvinnorollen och kvinnors kapacitet i arbetslivet lever kvar. Domstolen drar härav slutsatsen att ett företräde för kvinnor i fall av likvärdiga meriter som syftar till att återställa jämvikten inte strider mot gemenskapsrätten under förutsättning att varje enskild ansökan garanteras en objektiv bedömning, oavsett om den kommer från en man eller från en kvinna, och att det således inte a priori är uteslutet att en manlig sökande kan befordras.

Hellmut Marschall arbetar som fast anställd lärare i delstatens tjänst. Den 8 februari 1994 ansökte han om befordran till en tjänst vid en skola i Schwerte. Den behöriga myndigheten meddelade honom emellertid att man hade för avsikt att tillsätta tjänsten med en annan sökande. I en bestämmelse i delstatens lag om offentlig anställning föreskrivs följande: "Om färre kvinnor än män är anställda i den tjänstegrupp till vilken befordran är aktuell vid en myndighet, skall kvinnor ges företräde om de sökande har samma lämplighet, kvalifikationer och yrkesskicklighet, om det inte på grund av omständigheter som sammanhänger med en annan sökandes person finns övervägande skäl att välja denne." Hellmut Marschall väckte då talan vid Verwaltungsgericht Gelsenkirchen (Tyskland) och yrkade att delstaten skulle förpliktas befordra honom till tjänsten i fråga.

Den tyska domstolen anförde att det företräde som kvinnor som princip ges förefaller utgöra en diskriminering oavsett möjligheten att i undantagsfall ge manliga sökande företräde. Den förklarade därför målet vilande och begärde att domstolen skulle tolka direktivet om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om bland annat anställning och befordran.

Nämnda direktiv utgör inte hinder för åtgärder som särskilt syftar till att utjämna faktiska ojämlikheter som påverkar kvinnors möjligheter.

Domstolen anser att arbetsgivare, även då sökandena har likvärdiga meriter, tenderar att befordra manliga sökande framför kvinnliga sökande, på grund av seglivade fördomar och stereotypa föreställningar om kvinnorollen och kvinnors kapacitet.

Således leder exempelvis oro för att kvinnor oftare skall göra avbrott i karriären, att de, på grund av arbete med hem och familj, kommer att organisera sin arbetstid mindre flexibelt och att de oftare kommer att vara frånvarande från arbetet på grund av graviditeter, födslar och amningsperioder till diskriminering av kvinnor.

Av dessa skäl innebär inte enbart den omständigheten att två sökande av olika kön har likvärdiga meriter att de även har lika möjligheter.

En bestämmelse som den i delstaten Nordrhein-Westfalens lagstiftning kan, genom att ytterligare ett kriterium för befordran därigenom uppställs, nämligen egenskapen att vara kvinna, därför bidra till att minska faktiska ojämlikheter, och den är förenlig med direktivet, eftersom den inte innehåller ett automatiskt och ovillkorligt företräde till nackdel för män.

Domstolen understryker att de kriterier som beaktas vid befordran inte får vara diskriminerande mot kvinnor och erinrar om vissa sociala fördomar som redan har nämnts ovan. Domstolen ställer sig även positiv till flexibiliteten i den tyska lagstiftningen, vilken ger den behöriga myndigheten ett utrymme för skönsmässig bedömning.

Det ankommer på den tyska domstolen att nu avgöra om dessa villkor är uppfyllda och avgöra det mål som Hellmut Marschall inlett.

Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för domstolen

För ytterligare upplysningar var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, eller kontakta Jessica Larsson, tel. +352-43 03 36 51, fax +352-43 03 26 68.