Det förhållandet att en substans är integrerad i en industriell tillverkningsprocess medför inte att den faller utanför avfallsbegreppet i den mening som avses i gemenskapsdirektivet i fråga.

Inter-Environnement Wallonie har begärt att Conseil d'État de Belgique skall ogiltigförklara den vallonska regeringens förordning om giftigt eller farligt avfall, bland annat med motiveringen att denna förordning strider mot vissa bestämmelser i gemenskapsdirektivet i fråga.

Den omtvistade förordningen antogs emellertid innan utgången av direktivets införlivandefrist. Huruvida de skyldigheter som följer av direktivet skall beaktas beror således på hur medlemsstaternas skyldigheter innan utgången av införlivandefristen skall bedömas, eftersom förordningens lagenlighet måste bedömas med hänsyn till omständigheterna vid dagen för dess antagande.

Conseil d'État har frågat domstolen om definitionen av avfallsbegreppet i den mening som avses i direktivet liksom om medlemsstaternas skyldigheter under ett sådant direktivs införlivandefrist. Denna sistnämnda fråga tog för första gången upp ett rättsligt problem av stor generell betydelse.

Domstolen slår fast, i enlighet med den vida tolkning av avfallsbegreppet som följer av dess tidigare rättspraxis, att enbart det förhållandet att en substans är integrerad i en industriell tillverkningsprocess inte medför att den faller utanför avfallsbegreppet i den mening som avses i det direktiv som rör slutligt omhändertagande av avfall.

Beträffande frågan om EG-fördraget hindrar medlemsstaterna från att besluta åtgärder som strider mot ett direktiv under detta direktivs införlivandefrist erinrar domstolen för det första om att en medlemsstats skyldighet att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå de resultat som föreskrivs i ett direktiv är en tvingande skyldighet.

Domstolen konstaterar därefter att ett direktiv får rättsverkningar gentemot den medlemsstat det riktar sig till från och med den dag direktivet delges.

Även om det i direktivet föreskrivs en införlivandefrist, som bland annat är avsedd att ge medlemsstaterna den tid som är nödvändig för att vidta införlivandeåtgärder, är det inte desto mindre under denna frist som det åligger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att det resultat som föreskrivs i direktivet är uppnått vid tidsfristens utgång.

Även om medlemsstaterna inte är skyldiga att besluta dessa åtgärder före införlivandefristens utgång, måste de under denna frist avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet.

Det åligger den nationella domstolen att bedöma om detta är fallet. Domstolen uttalar sig således negativt beträffande sådana nationella åtgärder som är avsedda att slutgiltigt och fullständigt införliva ett direktiv men som samtidigt strider mot detta.

Däremot motsätter den sig inte att medlemsstaten under införlivandefristen inför tillfälliga bestämmelser eller införlivar direktivet i etapper.

Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för domstolen

För ytterligare upplysningar var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, eller kontakta Jessica Larsson, tel. +352 - 43 03 36 51, fax. +352-43 03 26 68