Lisa Jacqueline Grant är anställd av South West Trains i vars anställningsavtal det stadgas att arbetstagarna åtnjuter avgiftsfrihet eller reseförmåner på bolagets järnvägsnät. Dessa förmåner utsträcks till att även gälla för arbetstagarens make eller sambo av motsatt kön under förutsättning att ett utpräglat förhållande har pågått sedan mer än två år.

Lisa Jacqueline Grants begäran att få dessa reseförmåner för sin partner av kvinnligt kön avslogs med motiveringen att sådana förmåner endast kunde beviljas för en make eller en partner av motsatt kön.

Lisa Jacqueline Grant väckte då talan vid Industrial Tribunal, Southampton (Förenade kungariket), och gjorde gällande att beslutet att avslå hennes begäran utgjorde könsdiskriminering i strid med gemenskapsbestämmelserna om lika lön för kvinnor och män. Industrial Tribunal hänsköt frågor till domstolen om tolkningen av dessa bestämmelser och huruvida en arbetsgivares vägran att bevilja en reseförmån för en arbetstagares sambo av samma kön med vilken arbetstagaren har ett fast förhållande utgör diskriminering som är förbjuden enligt gemenskapsrätten, när en sådan förmån beviljas för en arbetstagares make eller sambo av motsatt kön med vilken arbetstagaren har ett fast utomäktenskapligt förhållande.

Domstolen undersökte denna fråga i tre steg.

Den prövade för det första huruvida begränsningen av reseförmånerna till makar eller sambor av motsatt kön utgör direkt könsdiskriminering av arbetstagaren. Den konstaterade i detta hänseende att en manlig arbetstagare nekas reseförmåner om han lever tillsammans med en person av samma kön, på samma sätt som en kvinnlig arbetstagare nekas dessa förmåner om hon lever tillsammans med en person av samma kön. Således kan detta villkor inte anses utgöra direkt könsdiskriminering, eftersom det tillämpas på samma sätt på arbetstagare av kvinnligt kön som på arbetstagare av manligt kön.

Därefter undersökte domstolen om fasta förhållanden mellan två personer av samma kön enligt gemenskapsrätten skall likställas med förhållanden mellan personer som är gifta eller har ett fast utomäktenskapligt förhållande med en partner av motsatt kön. Den konstaterade i detta hänseende dels att gemenskapen hitintills inte har antagit normer genom vilka dessa situationer likställs, dels att medlemsstaternas nationella rätt i detta hänseende innehåller bestämmelser som i stor utsträckning avviker från varandra. Den konstaterade även att Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna har intagit den ståndpunkten att varaktiga homosexuella förhållanden, trots den samtida utvecklingen av synen på homosexualitet, inte omfattas av rätten till familjeliv som skyddas enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Den drog följaktligen slutsatsen att fasta förhållanden mellan sambor av samma kön enligt gemenskapsrätten för närvarande inte likställs med förhållanden mellan makar eller sambor av motsatt kön. Det kan endast tillkomma lagstiftaren att i förekommande fall anta bestämmelser som kan påverka denna situation.

Slutligen undersökte domstolen huruvida diskriminering på grund av sexuell läggning, mot bakgrund av domstolens rättspraxis och vissa internationella konventioner, kunde likställas med könsdiskriminering, som enligt gemenskapsbestämmelser är förbjuden. Till följd av denna undersökning drog den slutsatsen att gemenskapsrätten för närvarande inte omfattar sådan diskriminering på grund av sexuell läggning som utgör föremålet för talan i målet.

Domstolen noterar emellertid att det i Amsterdamfördraget föreskrivs en möjlighet för rådet att, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, vidta vissa åtgärder för att undanröja olika former av diskriminering, däribland diskriminering på grund av sexuell läggning.

Inofficiell handling som är avsedd för massmedia och som inte är bindande för domstolen.

För den fullständiga lydelsen av domen var god se domstolens hemsida på Internet http://curia.eu.int omkring kl. 15 i dag. För ytterligare upplysningar var god kontakta Jessica Larsson, tel: +352-43 03 36 51.