Den 21 december 1990 fattade rådet ett beslut om genomförande av en handlingsplan för att främja utvecklingen av den europeiska audiovisuella industrin (Media).

Rådet anförtrodde kommissionen ansvaret för programmet. I anledning av detta slöt kommissionen finansiella avtal med en sammanslutning i Hamburg, "European Film Distribution office" (EFDO), vars huvudsakliga uppgift var att utveckla effektivare nätverk för distribution av filmer. I detta syfte beviljade detta organ under vissa villkor förmånliga lån (produktionsförskott) till europeiska distributörer.

På begäran av producenterna till filmerna "Maniaci Sentimentali" och "Nostradamus", ansökte det bolag som distribuerade dessa filmer, "United International Pictures" (UIP), genom sina respektive dotterbolag om ett finansiellt stöd från EFDO för filmernas distribution i Norge, Finland, Sverige, Danmark, Grekland och Spanien. Bolaget UIP, som har säte i Nederländerna, bildades ursprungligen av tre amerikanska bolag för distribution av filmer i Europa.

Denna ansökan avslogs av EFDO, med kommissionens samtycke, av det huvudsakliga skälet att den inte överensstämde med Media-programmets mål - det vill säga att främja samarbetet mellan bolag som tidigare har verkat isolerat inom det nationella territoriet. Så förhöll det sig inte i detta fall, eftersom distributörerna i själva verket endast var dotterbolag till ett och samma moderbolag, UIP.

Avslaget motiverades också av UIP:s ovissa situation. För att bolaget skulle kunna bedriva sin verksamhet krävdes att kommissionen förnyade dess undantag med stöd av gemenskapens konkurrensregler och bolagets ansökan om detta hade ännu inte avgjorts.

De två filmernas producenter och distributörer - moderbolaget och dotterbolagen - väckte därför talan vid förstainstansrätten för att få avslagsbesluten ogiltigförklarade.

Förstainstansrätten erinrar om att Media-programmet syftar till "skapandet av nya samarbetsformer mellan de europeiska aktörerna i syfte att utveckla Europas audiovisuella kapacitet."

Den framhåller även det förhållandet att programmet hade som huvudsakligt mål att främja skapandet av nätverk för distribution som ännu inte fanns och att ansökningarna om finansiering skulle härröra från minst tre distributörer från tre olika länder i Europeiska unionen "som inte tidigare har något omfattande eller stadigvarande samarbete."

Vad beträffar filmen "Maniaci Sentimentali" finner därför förstainstansrätten att ett nätverk för distribution som endast består av UIP:s dotterbolag, vilka har ett synnerligen begränsat självstyre, utan medverkan av andra bolag, inte överensstämmer med de samarbetsformer som anges i Media-programmet.

Slutligen framhåller förstainstansrätten att distributörerna av filmen "Nostradamus", vars nätverk för distribution inte endast bestod av dotterbolag till UIP utan också av sex oberoende distributörer, uppfyllde kriterierna för att erhålla ett lån. Förstainstansrätten ogillar emellertid deras talan, eftersom den anser att kommissionen hade fattat ett riktigt beslut. Med hänsyn till UIP:s prekära rättsliga situation kunde denna inte bevilja låneansökan, eftersom bolagets struktur eventuellt inte var förenlig med konkurrensreglerna.

(Det kan påpekas att Media II-programmet trädde i kraft i januari 1996 och att sammanslutningen EFDO inte längre har kvar sin tidigare uppgift.)

Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för domstolen

För den fullständiga domen, se domstolens hemsida på internet: http://curia.eu.int från cirka kl. 15.00 i eftermiddag.

För ytterligare information, var vänlig och kontakta Jessica Larsson tel. +352-4303 3651; fax +352-4303 2668.