SPAR Österreichische Warenhandels AG är ett aktiebolag som ägnar sig åt handel. Bolaget har väckt talan mot Finanzlandesdirektion für Salzburg med anledning av att bolaget har tvingats att betala en avgift enligt den österrikiska handelskammarlagen. Avgiften kallas i dagligt tal "Kammerumlage 1". Kammerumlage 1 utgör en av avgifterna för handelskamrarnas och förbundshandelskammarens finansiering. Kammerumlage 1 tas ut av handelskamrarnas medlemmar, det vill säga varje fysisk eller juridisk person, handelsbolag eller kommanditbolag och registrerade vinstdrivande bolag som självständigt bedriver verksamhet inom hantverk, industri, handel, finans, kreditgivning, försäkring, transport och turism, och vars omsättning överstiger 2 miljoner ÖS.

Enligt den österrikiska lagen består beräkningsgrunden för Kammerumlage 1 i princip av "den mervärdesskatt som belöper på leveranser eller andra prestationer från andra företag till medlemsföretaget i dess verksamhet". För den period som avses i målet vid den nationella domstolen hade förbundshandelskammaren bestämt Kammerumlage 1-satsen till 0,39 procent. Skattemyndigheterna uppbär Kammerumlage 1 på samma sätt som de uppbär mervärdesskatt.

SPAR väckte talan vid Verwaltungsgerichtshof och yrkade att beslutet om betalningsskyldighet för denna avgift skulle ogiltigförklaras. Verwaltungsgerichtshof hyste tvivel huruvida Kammerumlage 1 var förenlig med rådets sjätte direktiv 77/388/EEG. Genom nämnda direktiv har det införts en enhetlig beräkningsgrund för nationella omsättningsskatter. I artikel 17.2 i direktivet föreskrivs i huvudsak att den skattskyldiga personen skall ha rätt att dra av mervärdeskatt som skall betalas eller har betalats med avseende på varor eller tjänster som har använts för skattepliktiga transaktioner från den skatt som han är skyldig att betala. Trots att Kammerumlage 1 beräknas på mervärdesskatt som skall betalas eller har betalts för varor eller tjänster som företaget erhållit, kan Kammerumlage 1 inte dras av från den mervärdesskatt som företaget skall betala och Kammerumlage 1 kan således anses som ett påslag på ingående mervärdeskatt som detta företag inte kan dra av från den mervärdesskatt den skall betala. Enligt artikel 33 i direktivet, får bestämmelserna i detta direktiv inte hindra en medlemsstat från att bibehålla eller införa skatter på sådana skatter, tullar eller avgifter som inte kan karakteriseras som omsättningsskatter. Frågorna från den österrikiska domstolen till EG-domstolen rör således om Kammerumlage 1 ingår i denna kategori.

Efter att först ha erinrat om ändamålet med det gemensamma systemet för mervärdesskatt, anger domstolen på nytt de kriterier som är avgörande för att bedöma om en skatt, tull eller avgift kan karakteriseras som en omsättningsskatt i den mening som avses i artikel 33 i sjätte direktivet. För att göra denna bedömning skall det särskilt prövas om den äventyrar det gemensamma mervärdesskattesystemets funktion genom att den belastar omsättningen av varor och tjänster och tas ut på affärstransaktioner på ett sätt som kan jämställas med mervärdesskatt.

Domstolen konstaterar att en sådan avgift som Kammerumlage 1 inte belastar rörligheten för varor och tjänster och inte drabbar handelstransaktioner på ett samma sätt som mervärdesskatten gör.

Den nationella avgiften i fråga beräknas inte med hänsyn till varor som levereras, tjänster som tillhandahålls och import som utförs av den skattskyldiga, utan tvärtom med hänsyn till motsvarande åtgärder som utförs av dess leverantörer. Beräkningsgrunden för en avgift av samma typ som Kammerumlage 1 är således inte den ersättning som den skattskyldiga erhåller eller skall erhålla för ekonomiska transaktioner som denne har utfört; den är inte heller proportionell mot priset på de varor och tjänster som den skattskyldiga erbjuder. En avgift av samma typ som Kammerumlage 1 tas inte ut i samtliga led i produktion- eller distributionskedjan. Det skall särskilt framhållas att avgiften inte berör det sista ledet, nämligen försäljningen till konsumenten. - Kammerumlage 1 uppvisar således inte de karakteristiska kännetecknen för en mervärdesskatt och sjätte direktivet utgör inte hinder för dess tillämpning.

Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för domstolen.

Detta pressmeddelande finns tillgängligt på samtliga officiella språk.

Domen i fulltext finns tillgänglig på domstolens hemsida på Internet http://curia.eu.int från kl. 15 idag.

För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Jessica Larsson, tel. +352-43 03 36 51, fax +352-43 03 26 68.