Genom den aktuella svenska lagstiftningen inrättas ett beskattningssystem som gör åtskillnad mellan kapitalförsäkringar beroende på om försäkringen har tecknats hos ett försäkringsbolag som är etablerat i Sverige eller inte:
Jessica Safir hade tecknat en kapitalförsäkring hos ett utomlands etablerat försäkringsbolag. Hon begärde av skattemyndigheten att skatt inte skulle påföras premierna i enlighet med vad som föreskrevs i lagen. Skattemyndigheten beslutade att endast sätta ned skatten till hälften. Jessica Safir väckte talan vid Länsrätten i Dalarnas län (tidigare Länsrätten i Kopparbergs län) i syfte att få beskattningsåtgärden undanröjd.
Genom sin tolkningsfråga önskar den nationella domstolen i huvudsak få klarhet i om den svenska lagstiftningen om beskattning av kapitalförsäkringar strider mot fördraget.
Domstolen konstaterar för det första att även om frågor om direkta skatter i och för sig inte faller under gemenskapens behörighet, så är medlemsstaterna inte desto mindre skyldiga att respektera gemenskapsrätten vid utövandet av sina befogenheter.
Domstolen prövar därefter om den svenska lagstiftningen skapar hinder för friheten att tillhandahålla tjänster och, om så är fallet, om sådana hinder är befogade. Domstolen påpekar i det avseendet att den svenska lagstiftningen medför ett antal skyldigheter som kan leda till att försäkringstagare avhåller sig från att teckna kapitalförsäkringar hos försäkringsbolag som inte är etablerade i Sverige samt att dessa försäkringsbolag avhåller sig från att tillhandahålla sina tjänster på den svenska marknaden.
Försäkringstagare som har tecknat en livförsäkring hos ett försäkringsbolag som inte är etablerat i Sverige skall registrera sig och deklarera betalning av premier till skattemyndigheten samt själva erlägga skatten och skaffa fram medel för detta. Dessa skyldigheter skulle inte åligga dem om de tecknade sådana försäkringar hos försäkringsbolag etablerade i Sverige.
När en försäkringstagare som har tecknat en försäkring hos ett försäkringsbolag som inte är etablerat i Sverige begär befrielse från eller nedsättning av premieskatten, kräver skattemyndigheten dessutom preciserade uppgifter om den avkastningsskatt som försäkringsbolaget är underkastat, för så vitt myndigheten inte redan känner till denna skatt.
I den svenska lagstiftningen föreskrivs även att den skattesats som skall tillämpas på försäkringspremierna beror på myndigheternas bedömning av det skattesystem som är tillämpligt på den försäkringsgivare som inte är etablerad i Sverige. Detta kan leda till osäkerhet för försäkringstagarna, särskilt med tanke på att det tidigare har förekommit skillnader i bedömningen av ett och samma skattesystem, vilket skulle tillämpas på försäkringsatagare som inte var etablerade i Sverige.
Även om det svenska lagstiftningen medger att den skatt som tillämpas i en annan medlemsstat beaktas, kvarstår icke desto mindre en tröskeleffekt, eftersom en sådan skatt inte beaktas då den inte uppgår till minst en fjärdedel av den i Sverige tillämpliga skatten.
Domstolen understryker att andra system är tänkbara för att kompensera det skattebortfall som den svenska regeringen har åberopat, vilka skulle kunna vara mera överskådliga och samtidigt ha en mindre restriktiv inverkan på det fria tillhandahållandet av tjänster.
Under dessa omständigheter drar domstolen slutsatsen att de skäl som den svenska regeringen har anfört, vilka avser skattesystemets effektivitet, inte kan föranleda att en nationell lagstiftning avseende kapitalförsäkringar som medför sådana restriktioner för friheten att tillhandahålla tjänster som den svenska lagstiftningen skall anses befogad.
Inofficiell handling som är avsedd för massmedia och som inte är
bindande för domstolen.
Detta pressmeddelande finns tillgängligt
på engelska, franska och svenska.
För den fullständiga lydelsen av domen var god se domstolens hemsida på Internet http://curia.eu.int omkring kl. 15 idag.
För ytterligare upplysningar var god kontakta Jessica Larsson, tel: +352-43 03 36 51, fax: +352-4303 2033