I förevarande mål har domstolen anmodats att tolka gemenskapsdirektivet "om rätt att ta del av miljöinformation" (90/313/EEG). I direktivet föreskrivs att de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna är skyldiga "att lämna ut uppgifter om miljön [ett begrepp som definieras i direktivet] till varje fysisk eller juridisk person på dennes begäran och utan att kräva att skälen för begäran anges". I direktivet föreskrivs även i vilka fall en myndighet kan avslå en sådan begäran - bland annat "om uppgifterna avser ärenden som prövas eller har prövats i domstol eller är under utredning, eller som är föremål för förundersökning". - Direktivet införlivades år 1994 med tysk rätt genom Umweltinformationsgesetz (lag om information rörande miljön, nedan kallad UIG). I denna lag föreskrivs att rätt till fri tillgång till information om miljön bland annat inte föreligger "under den tid ett domstolsförfarande, en förundersökning rörande brott eller ett förvaltningsförfarande pågår beträffande sådana uppgifter som inkommer till myndigheterna i samband med förfarandet" (7 § i UIG).

Med stöd av direktivet begärde Wilhelm Pinneberg den 1 januari 1993 hos staden Pinneberg och den 18 mars 1993 hos Kreis Pinneberg om att få sig tillsänd en kopia av det ställningstagande som den myndighet som ansvarar för landskapsvården hade kommit fram till i förfarandet för fastställande av planen för byggandet av en vägsträcka, kallad västra förbifarten. Kreis Pinneberg avslog denna begäran genom beslut av den 17 maj 1993 med motiveringen att myndighetens ställningstagande inte var en "uppgift om miljön", i den mening som avses i direktivet, eftersom det endast utgjorde en bedömning baserad på uppgifter som sökanden redan hade tillgång till och att i alla händelser förutsättningarna för avslag enligt direktivet var tillämpliga, då ett förfarande för fastställande av en plan måste anses som en "förundersökning".

Schleswig-Holsteinisches Oberverwaltungsgericht, som är den förvaltningsöverdomstol vid vilken målet nu är anhängigt, är tveksam till hur direktivet skall tolkas och har förklarat målet vilande för att ställa vissa tolkningsfrågor till domstolen. Det är dessa frågor som domstolen idag besvarar.

Med sin första fråga vill den nationella domstolen i huvudsak få klarhet i om artikel 2 i direktivet (i vilken begreppet uppgifter om miljön definieras) skall tolkas på så sätt att den är tillämplig på ett ställningstagande av en myndighet som ansvarar för landskapsvården, inom ramen för sitt deltagande i ett förfarande för fastställande av planer för byggande. Domstolen erinrar om att detta begrepp enligt artikel 2 i direktivet omfattar all information som rör tillståndet för de där nämnda miljöområdena samt verksamheter eller åtgärder som kan skada eller skydda dessa områden, "inkl. administrativa åtgärder och miljövårdsprogram". Gemenskapslagstiftaren har således haft avsikten att ge detta begrepp en vid betydelse, som samtidigt omfattar såväl uppgifter som verksamheter rörande tillståndet för dessa områden, och har avstått från att ge en definition som skulle kunna utesluta någon form av myndighetsverksamhet.

Den tyska domstolens första fråga besvarar EG-domstolen följaktligen med att artikel 2 i direktivet skall tolkas på så sätt att den är tillämplig på ett ställningstagande av en myndighet som ansvarar för landskapsvården, inom ramen för sitt deltagande i ett förfarande för fastställande av planer för byggande, om detta ställningstagande vad gäller miljöskyddshänsyn skulle kunna påverka ett beslut om fastställelse av en sådan plan.

Med sin andra fråga vill den nationella domstolen i huvudsak få klarhet i om begreppet "förundersökning" skall tolkas på så sätt att det omfattar ett förvaltningsförfarande, såsom det som avses i UIG, som endast utgör en förberedelse för en administrativ åtgärd. Domstolen konstaterar att denna undantagsbestämmelse uteslutande rör förfaranden av domstolskaraktär eller i det närmaste av domstolskaraktär eller i vart fall förfaranden som oundvikligen utmynnar i en sanktion, om en förvaltningsrättslig eller straffrättslig överträdelse konstateras. Mot denna bakgrund bör följaktligen "förundersökning" anses som den fas som omedelbart föregår domstolsförfarandet eller utredningen. Denna tolkning stöds av omständigheterna vid direktivets tillkomst och en jämförelse med de andra av gemenskapens officiella språkversioner vad gäller begreppet "förundersökning".

Den tyska domstolens andra fråga besvarar EG-domstolen följaktligen med att de fall när en begäran om uppgifter enligt gemenskapsdirektivet får avslås inte omfattar ett förvaltningsförfarande i den mening som avses i 7 § första stycket andra punkten i UIG, som är begränsat till att förbereda en administrativ åtgärd, utom i det fallet att det omedelbart föregår ett domstolsförfarande eller ett förfarande som i det närmaste är att anse som ett domstolsförfarande och att det uppstår ur nödvändigheten av att samla bevis eller utreda ett ärende innan det egentliga förfarandet inleds.

Detta är en icke officiell handling som inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla de officiella språken.

För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet www.curia.eu.int efter kl 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Jessica Larsson, tel. +352-43 03 36 51 fax: +352-43 03 26 68