Svenska Journalistförbundet beslutade efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen att undersöka hur de svenska myndigheterna tillämpade offentlighetsprincipen gentemot svenska medborgare i fråga om handlingar med anknytning till Europeiska unionens verksamhet. Journalistförbundet kontaktade därför 46 myndigheter och begärde att få ta del av 20 handlingar från rådet rörande inrättandet av Europol. 18 av de 20 handlingarna lämnades ut, varvid vissa textavsnitt hade avlägsnats ut vissa handlingar.

Svenska Journalistförbundet begärde även att rådet skulle lämna ut dessa 20 handlingar. Rådet lämnade med anledning av Journalistförbundets första begäran endast ut två handlingar och avslog begäran i fråga om de övriga 18 handlingarna. Efter omprövning av det första beslutet lämnade rådet ut ytterligare två handlingar, men avslog begäran avseende de övriga 16 handlingarna, med motiveringen att det skulle kunna skada det allmänna samhällsintresset (allmän säkerhet) om dessa lämnades ut och att dessa handlingar rörde rådets överläggningar. Journalistförbundet väckte därefter talan.

Medlemsstaterna införde i slutakten till Fördraget om Europeiska unionen år 1992 en förklaring om rätten till tillgång till information. Till följd härav antog kommissionen och rådet en uppförandekodex som innehåller en allmän princip om att "allmänheten skall ha största möjliga tillgång till kommissionens och rådets handlingar". I uppförandekodexen anges bland annat vilket förfarande som skall tillämpas då en begäran om tillgång till handlingar avslås samt vilka omständigheter en institution kan åberopa till stöd för att avslå en sådan begäran. Rådet har därefter fattat ett beslut om hur de principer som slås fast i uppförandekodexen skall tillämpas.

Enligt detta beslut får rådet inte lämna ut handlingar om ett offentliggörande kan undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset, vilket omfattar allmän säkerhet. Rådet kan enligt beslutet också avslå en begäran om tillgång till handlingar för att skydda sekretessen för sina överläggningar. Rådet är skyldigt att motivera beslut om avslag.

För det fall rådet grundar sitt beslut om avslag på skyddet för sekretessen för sina överläggningar, skall beslutet föregås av en avvägning mellan å ena sidan medborgarnas intresse av att få tillgång till handlingarna och å andra sidan de sekretesskriterier som gäller för rådets överläggningar. Det skall framhållas att rådet kan, men inte måste, göra undantag från den allmänna principen om tillgång till dess handlingar med hänsyn till sekretessen för sina överläggningar.

Förstainstansrätten bekräftar att allmänheten har rätt att ta del av rådets handlingar och kan således begära att få ta del av samtliga handlingar utan att ange någon särskild motivering för begäran. Undantagen från den allmänna principen om allmänhetens tillgång till dessa handlingar skall tolkas och tillämpas restriktivt.

-ven om förstainstansrätten inte är behörig att uttala sig om lagenligheten av rättsakter som omfattas av området för rättsliga och inrikes frågor, har den behörighet att uttala sig om allmänhetens tillgång till handlingar rörande sådana rättsakter.

Ett avslag på en begäran om tillgång till handlingar skall, åtminstone för varje grupp handlingar, innehålla de särskilda skälen för att rådet anser att de begärda handlingarna omfattas av något av undantagen från den allmänna principen om allmänhetens tillgång till handlingar.

I detta fall har rådet åberopat både det tvingande undantaget om skydd för det allmänna samhällsintresset och det frivilliga undantaget för skydd för sekretessen vid sina överläggningar, utan att närmare ange om det åberopar de båda undantagen samtidigt i fråga om samtliga handlingar som omfattas av avslaget eller om det anser att vissa handlingar omfattas av det första undantaget och andra av det andra undantaget.

Då rådet inte har angivit skälen för att ett offentliggörande av handlingarna på något sätt skulle kunna skada det allmänna samhällsintresset, kan förstainstansrätten inte avgöra huruvida de handlingar som är föremål för avslaget omfattas av detta undantag. Förstainstansrätten anser att rådet hade kunnat ange skälen för avslaget utan att därmed avslöja innehållet i handlingarna i fråga. Vad beträffar det frivilliga undantaget gör det omtvistade beslutet det inte möjligt för förstainstansrätten att kontrollera huruvida rådet har uppfyllt sin skyldighet att verkligen väga intressena i fråga mot varandra.

Av dessa skäl har förstainstansrätten ogiltigförklarat rådets beslut.

Förstainstansrätten anser också att den omständigheten att sökanden fört ut en ändrad version av svaromålet på Internet, tillsammans med en uppmaning till allmänheten att sända sina kommentarer till rådets tjänstemän, utgör rättegångsmissbruk. Av detta skäl förpliktar rätten rådet att endast ersätta två tredjedelar av sökandens rättegångskostnader.

Observera: Förstainstansrättens dom kan i rättsfrågorna överklagas till Europeiska gemenskapernas domstol inom två månader från delgivning av domen.

Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för förstainstansrätten - Finns på alla officiella språk

För ytterligare upplysningar var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, eller kontakta Jessica Larsson, tel. +352-43 03 36 51, fax +352-43 03 25 00.