I mars 1994 anmälde de franska myndigheterna till kommissionen att de hade för avsikt att tillföra det statliga bolaget Air France ett kapital om 20 miljarder franska franc. Till anmälan fogades en omstruktureringsplan.
Kommissionen ansåg att detta kapitaltillskott utgjorde ett statligt stöd som snedvred konkurrensen inom den gemensamma marknaden och inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som därmed i princip var oförenligt med den gemensamma marknaden. Emellertid kan i undantagsfall sådana stöd tillåtas som är avsedda att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter när de inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. I de fall kommissionen gör undantag i detta hänseende skall stödet syfta till att återställa en näringsverksamhets konkurrenskraft på lång sikt, vilken inte berörs av en strukturell kris till följd av överkapacitet. Stödet skall avse strukturella förändringar och inte bevara status quo, vilket skulle leda till att oundvikliga förändringar sköts upp. Kommissionen har på denna punkt ett stort utrymme för skönsmässig bedömning som innebär komplexa ekonomiska och sociala bedömningar.
Kommissionen ansåg i samband med sin bedömning att en omstrukturering av Air France skulle vara förenlig med det gemensamma intresset genom att bidra till utvecklingen av den europeiska luftfartssektorn och till att förbättra dess konkurrenskraft. Kommissionen ansåg också att stödbeloppet inte föreföll vara för högt för att omstruktureringsplanen skulle kunna genomföras på bästa sätt och att det inte påverkade handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset mot bakgrund av den franska regeringens åtaganden. Kommissionen drog därav slutsatsen att stödet, som skulle utbetalas i tre delposter och som syftade till att säkerställa omstruktureringen av Air France, var förenligt med den gemensamma marknaden och EES-avtalet under förutsättning att de franska myndigheterna iakttog de 16 villkor som uppställts i beslutet.
Det är detta beslut som förstainstansrätten idag har ogiltigförklarat.
Rätten har inledningsvis rent allmänt understrukit att det inte är dess uppgift att ersätta beslutsfattarens ekonomiska bedömningar med sina egna utan att kontrollera att reglerna för förfarandet och för motiveringen följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade ställningstagandet är materiellt riktiga samt att kontrollera om det gjorts en uppenbart oriktig bedömning av dessa förhållanden eller om det föreligger maktmissbruk.
Ogiltigförklaringen av beslutet avser två punkter:
Sökandebolagen har anfört att det tillåtna stödet var oproportionerligt för detta ändamål, eftersom det hade kunnat minskas genom att avtalet om flygplanen hävdes eller sköts upp. Vidare utgör kostnaderna för modernisering av flottan - vilken syftar till att upprätthålla bolagets konkurrenskraft - normala driftskostnader för ett flygbolag. Stöd till driften är som sådant inte förenligt med fördraget, då verksamheten skall bedrivas utan statligt stöd. De har därtill anfört att kommissionen motiverat beslutet bristfälligt på denna punkt.
Förstainstansrätten har erinrat om att det av en erforderlig motivering klart och tydligt skall framgå hur kommissionen har resonerat för att rätten skall kunna utöva sin kontroll. I ärenden om statligt stöd har dessutom konkurrerande företag rätt att få veta skälen för beslutet för att kunna försvara sina rättigheter.
Förstainstansrätten har understrukit att domstolens rättspraxis och kommissionens beslutspraxis i princip innebär att varje stöd till driften avsett att finansiera en normal modernisering av anläggningar är förbjudet. Rätten anser att det inte framgår av beslutet att kommissionen har undersökt om - och på vilka villkor den i förekommande fall har godtagit att - moderniseringen av Air Frances flotta delvis kunde finansieras med stödet i fråga.
Sökandena har hävdat att stödet skulle medverka till en konstlad minskning av Air Frances kostnader och på så sätt övervältra bördan för kostnadsminskningen på icke subventionerade flygbolag, särskilt vad beträffar flygförbindelserna till destinationer utanför EES-området.
Förstainstansrätten har ansett att det skall kontrolleras om det omtvistade beslutet är tillräckligt motiverat i fråga om bedömningen av stödets följder för bolag som konkurrerar med Air France på relevanta flyglinjer. Rätten har påpekat att i fråga om motivering har kommissionen ansett att villkoren i beslutet begränsar Air Frances frihet och förhindrar bolaget att föra en aggressiv prispolitik på alla förbindelser det trafikerar inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Däremot framgår det inte av beslutet att det gjorts någon undersökning av denna konkurrenssituation utanför EES-området. Kommissionen har underlåtit att kontrollera stödets inverkan på luftfarten utanför EES-området. Vidare borde kommissionen ha undersökt stödets inverkan på anslutningstrafiken till knutpunkterna från vilka långdistansflygningarna utgår, eftersom vissa små flygbolag som sysslar med anslutningstrafik kan påverkas härav.
Det faktum att beslutet inte motiverats vare sig i fråga om stödets inverkan i ett världsomspännande perspektiv eller i fråga om de möjliga återverkningarna på anslutningstrafiken har föranlett förstainstansrätten att ogiltigförklara beslutet även på denna punkt.
Det skall anmärkas att inte någon av de många övriga anmärkningarna i sak - om felaktig rättstillämpning och oriktiga bedömningar - som parterna gjort har godtagits av rätten i den över 100 sidor långa domen. Det ankommer således på kommissionen att på nytt granska ärendet och vidta åtgärder för att genomföra domen.
Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för förstainstansrätten - Finns på alla officiella språk
För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int efter kl. 15, eller kontakta Jessica Larsson, tel. +352-43 03 36 51, fax +352-43 03 25 00.