Enligt gemenskapslagstiftningen får medlemsstaterna införa en särskild stödordning i vissa mindre gynnade områden i syfte att främja jordbruk och höja jordbrukarnas inkomster. Medlemsstaterna kan således, med finansiellt bidrag från gemenskapen, bevilja ett årligt bidrag som är avsett att kompensera för de varaktiga naturbetingade nackdelarna i det berörda området. Medlemsstaterna får föreskriva närmare villkor för beviljande av bidraget. Syftet är att säkerställa fortsatt jordbruksverksamhet och bibehålla ett befolkningsminimum.
I den finska lagstiftningen föreskrivs att kompensationsbidrag kan betalas till en jordbrukare som bor på gårdsbruksenheten eller på ett avstånd av högst tolv kilometer från den. Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet kan av särskilda skäl medge undantag från detta krav.
Domstolen har fastställt att denna lagstiftning är giltig med hänsyn till gemenskapsrätten.
I de två målen i fråga hade de administrativa myndigheterna vägrat utbetala kompensationsbidrag till två jordägare med motiveringen att de inte bodde på sin gårdsbruksenhet. Raija-Liisa Jokela, som äger en gårdsbruksenhet i kommunen Laihela (Finland), som har klassificerats som ett mindre gynnat område, är bosatt i Bonn (Tyskland) tillsammans med sin make som är tjänsteman vid det finska utrikesministeriet. Laura Pitkäranta, som är född år 1989, har ärvt en gårdsbruksenhet som är belägen i kommunen Nummi-Pusula (Finland), som också har klassificerats som ett mindre gynnat område, där hon aldrig har varit bosatt. De sökte ändring i avslagsbesluten hos Sydösterbottens landsbygdsnäringsdistrikt respektive Nylands landsbygdsnäringsdistrikt.
Dessa besvär avslogs. Båda personerna anförde då besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd som beslutade att begära domstolens tolkning av gemenskapslagstiftningen rörande kompensationsbidraget, särskilt vad gäller villkor för beviljande.
Enligt domstolen är målet med den gemenskapsrättsliga bestämmelserna väsentligen att understödja fortsatt jordbruksverksamhet i mindre gynnade områden. Gemenskapslagstiftningen kräver inte att jordbrukaren skall vara varaktigt bosatt på sin gårdsbruksenhet för att kompensationsbidrag skall kunna beviljas men ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa ytterligare eller inskränkande villkor för beviljande av kompensationsbidrag så vitt dessa följer de mål som eftersträvas genom stödordningen.
Domstolen anser att kravet på varaktigt boende på gårdsbruksenheten sammanhänger med målet att medverka till bibehållandet av ett befolkningsminimum i områden som annars utsätts för avfolkning. Särprägeln hos Finlands geografiska läge och den ringa befolkningstätheten berättigar enligt domstolen att den finska lagstiftningen ålägger jordbrukaren ett allmänt krav på att han skall vara bosatt på gårdsbruksenheten eller i dess omedelbara närhet för att erhålla bidrag.
|
Inofficiell handling som är avsedd för massmedia och som inte är bindande för domstolen. Tillgängliga språk: engelska, finska, franska och svenska För den fullständiga lydelsen av domen var god se domstolens hemsida på Internet www.curia.eu.int omkring kl. 15 i dag. För ytterligare upplysningar var god kontakta Jessica Larsson tel: +352-43 03 3205 fax: +352-43 03 2500 |