EG-domstolen anser att en straffrättslig påföljd som består i automatisk utvisning på livstid från territoriet av medborgare i andra medlemsstater som har befunnits skyldiga till brott mot narkotikalagen utgör ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster och för de övriga grundläggande friheter som garanteras genom fördraget, vilket inte är berättigat med hänsyn till allmän ordning.
Under en vistelse som turist på Kreta åtalades Donatella Calfa, som är italiensk medborgare, inför brottmålsdomstolen i Heraklion för innehav och bruk av narkotika för eget bruk. Då hon befanns skyldig till brott mot narkotikalagen dömdes hon till fängelse i tre månader samt utvisades på livstid från Grekland.
I den grekiska narkotikalagen föreskrivs att när en utländsk medborgare döms för överträdelse av denna lag är domstolen skyldig att besluta att han skall utvisas på livstid från territoriet, om det inte föreligger synnerliga skäl, särskilt familjeskäl, som hindrar detta. Denna åtgärd kan endast upphävas genom ett skönsmässigt beslut av justitieministern, efter en frist på minst tre år. Grekiska medborgare kan däremot inte bli föremål för utvisning på livstid. De kan däremot, under förutsättning att de döms för grovt brott, det vill säga till fängelse i minst fem år, förbjudas att uppehålla sig inom vissa delar av territoriet för en tid om högst fem år.
Areios Pagos, till vilken Donatella Calfa överklagade beslutet, har ställt frågor till EG-domstolen om den grekiska lagens förenlighet med EG-fördragets bestämmelser om friheten att tillhandahålla tjänster.
EG-domstolen erinrar om att principen om frihet att tillhandahålla tjänster även inbegriper frihet för en turist att bege sig till en annan medlemsstat för att där mottaga en tjänst utan att hindras av restriktioner. Även om den straffrättsliga lagstiftningen i princip faller inom ramen för medlemsstaternas behörighet, får den inte göra inskränkningar i de grundläggande friheter som garanteras genom gemenskapsrätten.
Enligt domstolen utgör den utvisning på livstid av utlänningar som föreskrivs i den grekiska lagen ett faktiskt hinder för friheten att tillhandahålla tjänster samt för de övriga grundläggande friheter som garanteras genom fördraget.
Domstolen har således undersökt om en sådan påföljd skulle kunna anses berättigad med hänsyn till allmän ordning, vilket förutsätter att det föreligger "ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen". Domstolen påpekar att en medlemsstat kan anse att till exempel bruket av narkotika kan utgöra ett hot mot samhället som rättfärdigar särskilda åtgärder mot utlänningar.
Domstolen erinrar emellertid om att undantaget avseende allmän ordning, liksom alla avvikelser från en grundläggande princip i fördraget, skall tolkas restriktivt. EU-direktivet om särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning innebär en uttrycklig begränsning av medlemsstaternas rätt att utvisa utlänningar med hänsyn till allmän ordning. Sådana åtgärder skall grunda sig uteslutande på den berörda personens eget uppförande, vilket skall utgöra ett faktiskt hot mot den allmänna ordningen. Enbart en dom för brott är inte tillräcklig.
Domstolen konstaterar att den utvisning på livstid från Grekland som föreskrivs i den grekiska lagen meddelas automatiskt till följd av en brottmålsdom, utan att det tas hänsyn vare sig till det personliga uppförandet hos den som begått brottet eller till om det föreligger ett hot mot den allmänna ordningen.
Domstolen drar härav slutsatsen att bestämmelser som är utformade så som de grekiska bestämmelser det här är fråga om utgör ett sådant hinder för friheten att tillhandahålla tjänster, den fria rörligheten för arbetstagare och etableringsrätten som inte är berättigat med hänsyn till allmän ordning.
Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för domstolen - Finns på alla officiella språk
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Jessica Larsson, tel. +352-43 03 36 51, fax +352-43 03 25 00.