De mål som avgjorts av de två domstolarna under år 1998 (768 mål) belyser i helhet den utveckling som har skett i domstolens rättspraxis. Man kan schematiskt dela in domarna efter olika områden för att beskriva den viktigaste utvecklingen, eventuella tillägg och avgörande preciseringar.
- För första gången har domstolen behandlat unionsmedborgarskapet. Domstolen förklarade därvid att en medborgare i en medlemsstat som är lagligt bosatt i en annan medlemsstat kan göra gällande den artikel i Fördraget om Europeiska unionen som rör unionsmedborgarskap (Martínez Sala).
- Domstolen har även hänvisat till denna artikel när den förklarat att en nationell lagstiftning som syftar till att skydda en språklig minoritet även skall tillämpas på gemenskapsmedborgare som talar det språk som omfattas av detta skydd, när de rör och uppehåller sig inom provinsen i fråga (Bickel och Franz).
- Domstolen fann att en klausul i ett kollektivavtal rörande villkor för befordran inom den offentliga sektorn som inte tar hänsyn till anställningsperioder som tidigare har fullgjorts inom ett jämförbart verksamhetsområde inom den offentliga sektorn i en annan medlemsstat strider mot icke-diskrimineringsprincipen (Schöning-Kougebetopoulou).
- Domstolen ansåg däremot inte att skillnader i skatterättslig behandling av arbetstagare som är bosatta i en medlemsstat men som arbetar i en annan medlemsstat och som följer av beskattningsrättens fördelning mellan två medlemsstater utgör diskriminering (Gilly).
- Domstolen har slutligen förklarat att Republiken Frankrike gjort sig skyldig till fördragsbrott genom att undanta gränsarbetare som är bosatta i Belgien från tilldelning av poäng för tilläggspension efter det att de har förtidspensionerats (Kommissionen mot Frankrike).
- I de förenade målen Decker och Kohl tog domstolen ställning till huruvida en nationell lagstiftning med villkor om att ett särskilt, föregående, tillstånd måste inhämtas för att ersättning skall kunna beviljas enligt försäkringsstatens taxa för glasögon som inköpts eller för läkartjänster, utom vård vid sjukhus, som tillhandahållits i en annan medlemsstat.
Domstolen fann att den nationella lagstiftningen i fråga utgjorde hinder för fri rörlighet för varor och friheten att tillhandahålla tjänster samt att dessa hinder inte kunde anses berättigade.
- Vad avser tekniska föreskrifter preciserade domstolen att underlåtenhet att anmäla tekniska föreskrifter till kommissionen medför att dessa föreskrifter inte kan tillämpas, men att användning av en produkt som uppfyller villkoren i de icke anmälda föreskrifterna inte därmed är förbjuden (Lemmens).
- Vad avser läkemedel och villkor som en sökande måste uppfylla för att få använda det förenklade förfarandet för meddelande av försäljningstillstånd har domstolen preciserat kriterierna för definition av varor som kan vara föremål för förenklade ansökningar (Generics (UK)).
- Domstolen har anmärkt att bestämmelserna om etableringsfrihet bland annat innebär förbud mot att ursprungsstaten hindrar en av dess medborgare eller ett bolag som bildats i överensstämmelse med dess lagstiftning från att etablera sig i en annan medlemsstat. Ett sådant hinder kan uppstå genom diskriminerande behandling i skattehänseende (ICI).
- Domstolen ansåg att den svenska lagstiftningen avseende beskattning av kapitalförsäkringar som innehåller olika regler beroende på om bolagen är etablerade i Sverige eller inte, är oförenlig med principen om frihet att tillhandahålla tjänster (Safir).
- I målet Grant fann domstolen att en arbetsgivares vägran att bevilja en reseförmån för en person med vilken en arbetstagare har ett fast förhållande och som är av samma kön som arbetstagaren inte utgör diskriminering. Domstolen fann att denna vägran var oberoende av den berörda arbetstagarens kön och prövade huruvida fasta förhållanden mellan två personer av samma kön skall likställas med äktenskap eller med fasta utomäktenskapliga förhållanden mellan personer av motsatt kön, med hänsyn till gemenskapsrätten, medlemsstaternas rättsordningar och Europadomstolens rättspraxis. Domstolen fann att situationerna inte kunde likställas och att det endast tillkommer gemenskapslagstiftaren att anta bestämmelser som kan förändra denna situation.
- Vad avser skydd för gravida kvinnor förklarade domstolen att icke-diskrimineringsprincipen förutsätter att liknande skydd skall ges under hela graviditeten, särskilt om uppsägningen grundas på frånvaro till följd av arbetsoförmåga som förorsakats av graviditeten (Brown) samt tog ställning till vissa frågor rörande den ersättning och de rättigheter kvinnor kan göra anspråk på under mammaledigheten (Boyle).
- För att enskilda effektivt skall kunna göra gällande sina rättigheter får en arbetsgivare inte mot en arbetstagare göra gällande att denne har försuttit en tvåårig tidsfrist för att väcka talan, när arbetsgivaren genom oriktiga uppgifter har försenat arbetstagarens talan om att principen om lika lön skall tillämpas (Levez).
- Domstolen har avkunnat ett stort antal domar avseende förbud mot konkurrensbegränsande samverkan, missbruk av dominerande ställning samt kontroll av företagskoncentrationer (teorin om företag på obestånd med stöd av vilken domstolen i huvudsak anslutit sig till kommissionens ståndpunkt för att definiera villkoren för att anse att ett företag inte uppnår eller förstärker en dominerande ställning (Frankrike m.fl. mot kommissionen).
- Domstolen har i större detalj definierat kommissionens skyldigheter vid prövningen av ett klagomål och kommissionens skyldighet att motivera ett avslag på ett klagomål vad avser statligt stöd (det är beslutet som informerar medlemsstaten om kommissionens ståndpunkt som kan bli föremål för en klagandes talan om ogiltigförklaring och inte den skrivelse till klaganden där denne informeras om detta beslut; det finns ingen rättslig grund för att kommissionen skulle vara skyldig att föra en kontradiktorisk dialog med klaganden; kommissionen är skyldig att på ett tillfredsställande sätt delge klaganden skälen för att de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats i klagomålet inte anses tillräckliga för att bevisa förekomsten av ett statligt stöd (Kommissionen mot Sytraval och Brinck's Fra nce).
- Förstainstansrätten har meddelat ett stort antal domar avseende konkurrensrätt, bland annat i "kartongmålen". Den har därvid klart fastställt under vilka förutsättningar ett företag kan anses ansvarigt för en övergripande överenskommelse. Förstainstansrätten ansåg att de böter som kommissionen har utdömt endast skall nedsättas om företaget genom sitt handlande har gjort det lättare för kommissionen att fastställa överträdelser och, i förekommande fall, få dem att upphöra.
- Förstainstansrätten har för första gången funnit att kommissionen förfarit passivt i ett förfarande rörande statligt stöd. Kommissionen hade inte tagit ställning till två klagomål rörande TV-bolag (Gestevisión Telecinco mot kommissionen).
- Vad avser statligt stöd har förstainstansrätten prövat under vilka förutsättningar en region kan väcka talan. Förstainstansrätten fann att kommissionens beslut angående det stöd som den flamländska regionen hade beviljat ett flygbolag direkt och personligen påverkade denna regions rättsliga ställning genom att förhindra regionen från att utöva sina egna befogenheter enligt sin egen vilja, det vill säga genom att hindra regionen från att bevilja ett stöd och tvinga regionen att ändra ett låneavtal som den hade ingått med ett företag (Vlaams Gewest mot kommissionen). Förstainstansrätten fann däremot att en fackförening inte direkt och personligen berördes av ett beslut från kommissionen att förklara ett stöd oförenligt med den gemensamma marknaden (Comité d' entreprise de la Société française de production m.fl. mot kommissionen). Förstainstansrätten fann likaledes att en spansk regional gemenskap inte kunde anses personligen berörd av en rådsförordning angående stöd till vissa skeppsvarv, trots det intresse som gemenskapen kan ha vad avser den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningsnivån.
- Förstainstansrätten har, på grund av formfel, ogiltigförklarat kommissionens beslut att tillåta de franska myndigheterna att bevilja Air France ett stöd i form av kapitaltillskott, emedan den ansåg att beslutet var otillräckligt motiverat, bland annat vad avser stödets följder för konkurrerande bolag (British Airways m.fl. mot kommissionen).
- Domstolen har meddelat ett växande antal domar på detta område, bland annat till följd av tolkningsfrågor från de nationella domstolarna, särskilt vad avser definitionen av "organ som lyder under offentlig rätt" inom ramen för begreppet upphandlande myndighet, vilket är ett viktigt begrepp inom gemenskapens lagstiftning om offentlig upphandling. Domstolen fann att ett organ som skapats för att med ensamrätt framställa officiella administrativa handlingar (Mannesmann) är ett sådant organ. Domstolen fann vidare att bortskaffande och behandling av hushållssopor kan anses vara ett allmännyttigt behov (BFI Holding), varvid begreppet allmännyttigt behov enligt gemenskapsrätten ingår i definitionen av organ som lyder under offentlig rätt. I detta sammanhang ansåg domstolen att allmännyttiga behov även kan ti llfredsställas av privata organ som bildats i detta syfte, även om vissa av dem, eller till och med de flesta av dem, även ägnar sig åt annan verksamhet med ett annat syfte.
- Förstainstansrätten har fått sina första mål om gemenskapsvarumärken, vilka rör ogiltigförklaring av ett beslut fattat av en av överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden.
- Vad avser varumärkesrätt har domstolen lämnat preciseringar rörande risken för förväxling mellan varor och tjänster som täcks av två varumärken, varvid det äldre varumärkets särskiljningsförmåga och förhållandet att det är mycket känt skall beaktas vid bedömningen av det skydd som följer av varumärket (Canon). Gemenskapens regler om när den ensamrätt som följer av varumärket skall anses vara konsumerad, så att varumärkesinnehavaren inte längre har rätt att förbjuda användningen av märket när varorna har förts ut på marknaden inom EES-området med hans samtycke, skall tolkas restriktivt, varför varumärkesinnehavaren kan utverka förbud mot att använda varumärket i tredje länder som inte är parter i EES-avtalet (S ilhouette).
- Domstolen har även erinrat om att konstnärliga och litterära verk kan exploateras kommersiellt i andra former än genom försäljning av ljudupptagningar som har gjorts av dessa verk och att ett särskilt skydd för rätten till uthyrning kan anses berättigat med hänsyn till skyddet för industriell och kommersiell äganderätt (Metronome Musik).
- En person som innehar en ensamrätt till uthyrning kan förbjuda uthyrning av kopior av ett filmverk i en medlemsstat trots att uthyrning av dessa kopior har tillåtits i en annan medlemsstat (FDV).
- Domstolen har tagit ställning i ett mål rörande giltigheten av ramavtalet om bananer med fyra länder i Central- och Sydamerika, vilket har ingåtts sedan gemenskapens importssystem har underkänts inom ramen för GATT. Domstolen bedömde fall för fall skillnaderna i behandling av olika aktörer och fann att de i vissa fall var godtagbara, när de utgör en automatisk följd av särbehandling av vissa tredje länder, och underkände andra, bland annat när vissa aktörer undantas från systemet med exportlicenser (Tyskland mot rådet).
- Domstolen har haft att ta ställning till hur kommissionen utövar sina befogenheter avseende hälsoskydd och hur dessa befogenheter skall förenas med den gemensamma marknaden. I mål rörande den så kallade "galna ko-sjukan" har domstolen preciserat att när det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av de risker människors hälsa utsätts för, måste institutionerna tillåtas vidta skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer och hur allvarliga de är (National Farmer's Union; Förenade kungariket mot kommissionen).
- Domstolen har erinrat om vilka skyldigheter som följer av direktivet om bevarande av vilda fåglar vad avser klassificering av särskilda skyddsområden, nämligen att medlemsstaterna skall klassificera dessa i enlighet med vissa ornitologiska kriterier som fastställts i direktivet (Kommissionen mot Nederländerna).
- I ett mål rörande differentierade skattesatser för inhemsk elström beroende på produktionssätt hänvisade domstolen till miljöhänsyn när den fann att principen att importerad elström skall beskattas på särskilt sätt var förenlig med gemenskapsrätten, emellertid under förutsättning att de särskilda skattesystemen inte leder till en högre skatt eller avgift för en liknande importerad vara (Outokumpu).
- Domstolen har preciserat villkoren för att en talan om ogiltigförklaring skall kunna upptas till sakprövning när talan har väckts av en förening för miljöskydd (Greenpeace Council m.fl. mot kommissionen) eller vid bolags talan mot kommissionsbeslut. Domstolen har härvid utgått från kriteriet att beslutet måste ha direkt inverkan på eller vara av direkt och personligt intresse för de åberopade rättigheterna (Dreyfus m.fl.)
- Vad avser förfarandet för förhandsavgörande har domstolen bekräftat att endast organ som utövar dömande verksamhet har möjlighet att begära förhandsavgörande (domen i målet Victoria Film).
Domstolen har även preciserat att den har rätt att avgöra ett mål genom ett motiverat beslut när den tolkningsfråga som underställts den är uppenbart identisk med en fråga som domstolen redan har besvarat (Béton Express; Conata och Agrindustria).
- Att den myndighet som har fattat ett ifrågasatt beslut har fattat beslutet inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning är inte avgörande för om kravet på skyndsamhet vad avser ett eventuellt beviljande av uppskov med verkställighet skall presumeras vara uppfyllt (Emesa Sugar mot rådet samt Emesa Sugar mot kommissionen).
- Domstolen har understrukit att medlemsstaterna i den nationella rättsordningen skall fastställa förfaranderegler för talan som avser att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har på grund av gemenskapsrätten. Den så kallade "likvärdighetsprincipen" innebär att dessa regler inte får vara mindre förmånliga än de som avser liknande talan enligt nationell rätt eller göra utövandet av de rättigheter som följer av gemenskapsrätten omöjligt eller orimligt svårt, enligt "effektivitetsprincipen".
- Domstolen har vidare haft tillfälle att precisera innebörden av sin dom i målet Simmerthal, i vilken den fastslagit att en förklaring att nationell lagstiftning strider mot gemenskapsrätten hindrar att ny nationell lagstiftning antas med giltig verkan till den del den är oförenlig med gemenskapsreglerna. Varje nationell domstol är skyldig att tillämpa gemenskapsrätten i dess helhet och att skydda de rättigheter som enskilda erhållit genom denna rätt genom att underlåta att tillämpa varje bestämmelse i den nationella lagstiftningen som kan strida mot gemenskapsrätten, oavsett om bestämmelsen antagits före eller efter gemenskapsregeln (domen i målet IN.CO.GE.'90).
- Domstolen har bekräftat sin tidigare rättspraxis och förklarat att de nationella domstolarna kan tillämpa en nationell bestämmelse vid bedömningen av om en rättighet som följer av en gemenskapsbestämmelse har missbrukats, under förutsättning att de inte ändrar gemenskapsbestämmelsens räckvidd eller äventyrar dess syfte (Kefalas).
- I domen i målet Interporc mot kommissionen har förstainstansrätten ogiltigförklarat kommissionens beslut att förvägra sökanden tillgång till vissa handlingar, när beslutet inte innehöll någon förklaring som gjorde det möjligt att kontrollera om handlingarna uppvisade ett samband med ett beslut av vilket ogiltigförklaring hade yrkats, vilket i annat fall skulle kunna utgöra grund för ett sådant beslut. Förstainstansrätten har däremot ogillat en talan om ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut, i vilket sökanden nekades tillgång till de skrivelser som generaldirektoratet för konkurrens sänt till de nationella domstolarna (Van der Wal mot kommissionen). Förstainstansrätten har slutligen uttalat att den inte är behörig att avgöra huruvida rättsakter som omfattas av samarbetet i rättsl iga och inrikes frågor är lagenliga, men förklarat att det omtvistade beslutets innehåll inte gjorde det möjligt för den att kontrollera om de handlingar rörande Europol som rådet hade vägrat att lämna ut till svenska journalister omfattades av undantaget till skydd för det allmänna samhällsintresset och undantaget till skydd för sekretessen vid rådets överläggningar (Svenska journalistförbundet mot rådet).
- I ett mål rörande den vanligt förekommande frågan om val av rättslig grund för gemenskapens rättsakter har domstolen erinrat om att artikel 235 i EG-fördraget endast kan användas som rättslig grund för en rättsakt om gemenskapsinstitutionerna inte enligt någon annan bestämmelse i fördraget har den behörighet som krävs för att utfärda denna rättsakt (Förstainstansrätten ogiltigförklarade i enlighet med Europaparlamentets yrkande ett rådsbeslut om transeuropeiska informationsnät).
- Domstolen har förklarat sig behörig att pröva innehållet i en gemensam åtgärd som rådet vidtagit inom ramen för den tredje pelaren i Fördraget om Europeiska unionen (samarbete i rättsliga och inrikes frågor), vilken kommissionen hade yrkat skulle ogiltigförklaras. I målet i fråga godtog domstolen inte kommissionens argumentation angående flygplatstransitering och ansåg inte att rådet hade åsidosatt gemenskapens kompetensfördelning.
- Domstolen förklarade i en dom i ett mål mellan kommissionen och Tyskland att beslut som kommissionen fattar med hänsyn till konkurrensreglerna och som syftar till att fastställa att dessa regler åsidosatts, skall antas av kommissionen som kollegium och skall inte anses vara en lednings- och förvaltningsåtgärd.
- Domstolen har i ett mål rörande stöd som rådet beviljat för kamp mot utslagning anmärkt att en grundrättsakt, det vill säga en sekundärrättslig rättsakt som godkänner en utgift, är nödvändig, utom i fall av gemenskapsåtgärder som är mindre betydelsefulla, varför det ankommer på kommissionen att visa att den planerade åtgärden är av mindre betydelsefull beskaffenhet (Förenade kungariket mot kommissionen).
Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för domstolen. Detta pressmeddelande finns tillgängligt på samtliga officiella språk
För ytterligare upplysningar var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, eller kontakta Jessica Larsson, tel. +352 4303 36 51, fax +352 4303 2668