Domstolen sätter i sin årsrapport in sin rättspraxis från år 1998 i sitt sammanhang och lämnar statistiska uppgifter om sin verksamhet: Domstolens bidrag till hänsynen till gemenskapsrättens kravs återverkningar på medborgarnas intressen.
Det ökade antalet avgjorda mål vid domstolen och förstainstansrätten (768 avgjorda mål år 1998) vittnar om institutionens ansträngningar för att bemästra den ökade måltillströmningen vid de båda domstolarna (år 1998 anhängiggjordes 485 mål vid domstolen och 238 mål vid förstainstansrätten).
Trots att antalet meddelade domar har ökat med 20 procent har även balanserna ökat (664 icke avgjorda mål vid domstolen och 569 mål vid förstainstansrätten).
Att många domar har väckt stor uppmärksamhet vittnar om vilka viktiga frågor domstolen har att avgöra, dels när målen rör sig om tillämpning och tolkning av gemenskapsrätten på områden som direkt berör medborgarnas vardag, dels när stora ekonomiska intressen står på spel.
Statistiken rörande sättet att väcka talan vid domstolen visar på gemenskapsrättens inverkan på de nationella domstolarnas dagliga verksamhet och därvid gemenskapsrättens betydelse för unionens medborgare. Antalet fall av begäran om förhandsavgörande har ökat med cirka 10 procent år 1998 jämfört med föregående år och utgör mer än hälften av de nyinkomna målen (av 485 nyinkomna mål vid domstolen utgör 264 begäran om förhandsavgörande). Genom de nationella domstolarna som i första hand är ansvariga för tillämpningen av gemenskapsrätten, får unionsmedborgaren ett svar som direkt påverkar hur hans mål skall avgöras.
Domstolens och förstainstansrättens rättspraxis utgör även detta år svar på de nationella domstolarnas önskan att samvetsgrant tillämpa gemenskapsrätten. Den vittnar även om det ekonomiska inslaget i det europeiska samarbetet bland annat i de domar som rör konkurrensrätt, statligt stöd och offentlig upphandling.
Själva begreppet "unionsmedborgarskap" har varit i fråga för första gången. Domstolen förklarade därvid att en medborgare som är lagligt bosatt i en annan medlemsstat kan göra gällande den artikel i Fördraget om Europeiska unionen som rör unionsmedborgarskap (Martínez Sala).
I de förenade målen Decker och Kohll tog domstolen ställning till huruvida en nationell lagstiftning med mer restriktiva villkor (särskilt föregående tillstånd) för ersättning från det sociala trygghetssystemet för hjälpmedel som inköpts eller för läkartjänster, utom vård vid sjukhus, som tillhandahållits i en annan medlemsstat var förenlig med gemenskapsrätten. Domstolen fann att den nationella lagstiftningen i fråga utgjorde ett hinder för den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster, eftersom den innebär att patienter avskräcks från att söka vård i andra stater, samt att detta hinder inte kan anses berättigat.
Vad rör kravet på insyn och fri tillgång till handlingar, har förstainstansrätten ogiltigförklarat kommissionens beslut att förvägra sökanden tillgång till vissa handlingar (Interporc mot kommissionen). Förstainstansrätten har även anmärkt att den inte är behörig att avgöra huruvida rättsakter som omfattas av samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är lagenliga, men förklarade att den, på grund av att rådet inte lämnat några uppgifter om saken, inte kunde avgöra huruvida de handlingar rörande Europol som rådet hade vägrat att lämna ut till svenska journalister omfattades av undantaget till skydd för det allmänna säkerhetsintresset och undantaget till skydd för sekretessen vid rådets överläggningar, och ogiltigförklarade därför rådets beslut att vägra att lämna ut handlingarna (Svenska Journalistförbundet mot rådet).
Vad avser fri rörlighet för arbetstagare har domstolen ansett att en klausul i ett kollektivavtal rörande villkor för befordran inom den offentliga sektorn som inte tar hänsyn till anställningsperioder som tidigare har fullgjorts inom ett jämförbart verksamhetsområde inom den offentliga sektorn i en annan medlemsstat strider mot icke-diskrimineringsprincipen (Schöning- Kougebetopoulou). Domstolen har även förklarat att Republiken Frankrike gjort sig skyldig till fördragsbrott genom att undanta gränsarbetare som är bosatta i Belgien från tilldelning av poäng för tilläggspension efter det att de har förtidspensionerats (kommissionen mot Frankrike).
I målet Grant fick domstolen tillfälle att uttala sig i frågan hur principen om lika behandling av kvinnor och män skall tillämpas vad avser homosexuella. Domstolen förklarade att en arbetsgivares vägran att bevilja en reseförmån för en person med vilken en arbetstagare har ett fast förhållande och som är av samma kön som arbetstagaren inte utgör diskriminering. Domstolen fann att denna vägran var oberoende av den berörda arbetstagarens kön och prövade huruvida fasta förhållanden mellan två personer av samma kön skall likställas med äktenskap eller med fasta förhållanden mellan personer av motsatt kön, med hänsyn till gemenskapsrätten, medlemsstaternas rättsordningar och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Domstolen fann att dessa situationer inte kunde likställas och att det endast tillkommer gemenskapslagstiftaren att anta bestämmelser som kan förändra denna situation.
Vad avser skydd för gravida kvinnor har domstolen förklarat att icke-diskrimineringsprincipen förutsätter att liknande skydd skall ges under hela graviditeten, särskilt om uppsägningen grundas på frånvaro till följd av arbetsoförmåga som förorsakats av graviditeten (Brown) samt tog ställning till vissa frågor rörande den ersättning och de rättigheter kvinnor kan göra anspråk på under mammaledigheten (Boyle).
I mål rörande den så kallade "galna ko-sjukan" har domstolen slutligen preciserat att när det råder osäkerhet om förekomsten eller omfattningen av risker för människors hälsa, måste institutionerna (i förevarande fall rörde det sig om kommissionen och om hur dess befogenheter avseende hälsoskydd skall förenas med den gemensamma marknadens krav) tillåtas vidta skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer och hur allvarliga de är.
Flera mål har rört gemenskapsreglerna om offentlig upphandling, vilka har till syfte att göra det möjligt för alla företag i gemenskapen att konkurrera om medlemsstaternas offentliga upphandling. I mål för förhandsavgörande från de nationella domstolarna har domstolen kunnat precisera definitionen av "organ som lyder under offentlig rätt" inom ramen för begreppet upphandlande myndighet, vilket är ett viktigt begrepp inom gemenskapens lagstiftning om offentlig upphandling. Domstolen fann att ett organ som skapats för att med ensamrätt framställa officiella administrativa handlingar (Mannesmann) är ett sådant organ. Domstolen fann vidare att bortskaffande och behandling av hushållssopor kan anses vara ett allmännyttigt behov (BFI Holding), varvid begreppet allmännyttigt behov enligt gemenskapsrät ten ingår i definitionen av organ som lyder under offentlig rätt. I detta sammanhang ansåg domstolen att allmännyttiga behov även kan tillfredsställas av privata organ som bildats i detta syfte, även om vissa av dem, eller till och med de flesta av dem, även ägnar sig åt annan verksamhet med ett annat syfte.
I avsaknad av lagstiftning på området har domstolen klargjort kommissionens skyldigheter vid prövningen av ett klagomål och kommissionens skyldighet att motivera ett avslag på ett klagomål vad avser statligt stöd. På detta område riktas kommissionens beslut alltid till medlemsstaterna. Skrivelser till de klagande utgör endast upplysningar. Det finns ingen rättslig grund för att kommissionen skulle vara skyldig att föra en kontradiktorisk dialog med klaganden, men kommissionen är skyldig att i tillräcklig mån delge klaganden skälen för att de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats i klagomålet inte anses tillräckliga för att bevisa förekomsten av ett statligt stöd (kommissionen mot Sytraval och Brinck's France).
Vad avser statligt stöd har förstainstansrätten prövat under vilka förutsättningar en talan kan upptas till sakprövning. En region ansågs direkt och personligen berörd av ett beslut genom att beslutet hindrade regionen från att bevilja ett stöd och tvingade den att ändra ett låneavtal som den hade ingått med ett företag (Vlaams Gewest mot kommissionen). En fackförening ansågs däremot inte direkt och personligen berörd av ett beslut från kommissionen att förklara ett stöd oförenligt med den gemensamma marknaden (Comité d'entreprise de la Société française de production m.fl. mot kommissionen). En regional gemenskap ansågs slutligen inte personligen berörd av en rådsförordning angåe nde stöd till vissa skeppsvarv, trots det intresse som gemenskapen kan ha vad avser den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningsnivån inom dess territorium (Comunidad Autónoma de Cantabria mot rådet).
Förstainstansrätten har även, på grund av formfel, ogiltigförklarat kommissionens beslut att tillåta de franska myndigheterna att bevilja Air France ett stöd i form av kapitaltillskott, emedan den ansåg att beslutet var otillräckligt motiverat, bland annat vad avser stödets följder för konkurrerande bolag (British Airways m.fl. mot kommissionen).
Förstainstansrätten har meddelat ett antal domar avseende konkurrensrätt, bland annat i "kartongmålen" (förhandlingarna pågick i nio dagar) i vilka förstainstansrätten klart har fastställt under vilka förutsättningar ett företag kan anses ansvarigt för en övergripande överenskommelse. Förstainstansrätten ansåg vidare att de böter som kommissionen har utdömt endast skall nedsättas om ett företag genom sitt handlande har gjort det lättare för kommissionen att fastställa överträdelser och, i förekommande fall, få dem att upphöra.
Denna rättspraxis betydelse för medborgarnas sociala och ekonomiska verksamhet har lett till att domstolen under år 1998 har varit särskilt noga med att ge sin rättspraxis största möjliga spridning, på samtliga elva officiella språk, bland annat genom sin hemsida (www.curia.eu.int).
Endast för massmedia - Inofficiellt dokument som inte är bindande för domstolen. Detta pressmeddelande finns tillgängligt på samtliga officiella språk.
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Jessica Larsson, tel. +352-43 03 36 51, fax +352-43 03 26 68.