Gemenskapsreglerna om företagskoncentrationer kan tillämpas på transaktioner som genomförs utanför gemenskapen, men som påtagligt kan hämma konkurrensen inom gemenskapen
Gencor Ltd är ett bolag bildat enligt sydafrikansk rätt som bedriver verksamhet inom mineral- och metallsektorn. Gencor äger 46,5 procent i bolaget Implats och resten ägs av allmänheten. Implats är ett bolag bildat enligt sydafrikansk rätt som ansvarar för Gencors verksamhet inom platinametallsektorn.
Lonrho Plc är ett bolag bildat enligt engelsk rätt som bedriver olika verksamheter, bland annat inom gruv- och metallsektorn. Lonrho äger 73 procent i Eastplats och Westplats (LPD), vilka är bolag bildade enligt sydafrikansk rätt som ansvarar för Lonrhos verksamhet inom platinametallsektorn. Gencor äger 27 procent i LPD.
Gencor och Lonrho planerade att gemensamt förvärva kontrollen i Implats och att därefter se till att Implats ensamt fick kontrollen över LPD.
Efter transaktionen skulle Implats ensamt ha haft kontrollen över LPD, vilket skulle ha undanröjt konkurrensen mellan dessa båda företag, inte enbart i fråga om platinametallbrytning och -produktion i Sydafrika utan också i fråga om deras marknadsföring i gemenskapen, där Implats och LPD hade en icke oansenlig försäljning. Således skulle två sydafrikanska platinametalleverantörer i stället för tre (Implats/LPD och bolaget Amplats, världens största leverantör) ha stått för utbudet på marknaden.
Sydafrikas konkurrensmyndighet ansåg inte att sydafrikansk konkurrensrätt hindrade transaktionen.
Gencor och Lonrho anmälde i enlighet med gemenskapsrätten avtalen om koncentrationen till kommissionen.
Genom beslut av 24 april 1996 förklarade kommissionen att koncentrationen inte var förenlig med den gemensamma marknaden, eftersom den skulle ha givit den enhet som skulle komma till stånd genom koncentrationen och Amplats en kollektiv dominerande ställning på världsmarknaderna för platina och rodium.
Gencor har väckt talan vid förstainstansrätten för att få kommissionens beslut ogiltigförklarat.
Gencor har bland annat gjort gällande att förordning nr 4064/89 endast är tillämplig på koncentrationer som genomförs inom gemenskapen. Kommissionen kan inte tillämpa den på en transaktion som rör ekonomisk verksamhet i tredje land och som har godkänts av de behöriga myndigheterna i detta land (i detta fall Republiken Sydafrika). Förordningen är således inte tillämplig på koncentrationen, eftersom de företag som vill genomföra koncentrationen har sin huvudsakliga verksamhet (brytning och raffinering av platinametaller) i Sydafrika. Gemenskapen är bunden av den grundläggande folkrättsliga territorialitetsprincipen.
Förstainstansrätten börjar med att pröva om gemenskapsförordningen om koncentrationer är tillämplig i detta fall och om tillämpningen av den på sådana koncentrationer strider mot folkrätten.
Förstainstansrätten påpekar att förordningen är tillämplig på alla koncentrationer med en gemenskapsdimension. Enligt förordningen har en koncentration gemenskapsdimension om vissa villkor som avser omsättningen, i synnerhet i gemenskapen, är uppfyllda. I förordningen föreskrivs dock inget krav på att företagen i fråga skall vara etablerade i gemenskapen eller att den produktionsverksamhet som koncentrationen avser bedrivs inom gemenskapen för att en koncentration skall anses ha gemenskapsdimension. I gemenskapsreglerna prioriteras kriteriet om försäljning inom den gemensamma marknaden framför kriteriet om produktion. Gencors och Lonrhos försäljning i gemenskapen överstiger dock 250 miljoner ECU, vilket är den gräns som har fastställts för att förordningen skall vara tillämplig.
Förstainstansrätten hänvisar även till syftet med förordningen, det vill säga att säkerställa att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids. Koncentrationer som, trots att de avser brytning och/eller produktion utanför gemenskapen, skapar eller förstärker en dominerande ställning som påtagligt hämmar en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden omfattas således av förordningens tillämpningsområde.
Förstainstansrätten konstaterar vidare att förordningens tillämpning är förenlig med folkrätten, eftersom det kan förutses att transaktionen skulle få omedelbar och väsentlig verkan i gemenskapen.
Förstainstansrätten drar av detta slutsatsen att kommissionens beslut varken strider mot förordningen om kontroll av koncentrationer eller mot folkrätten.
Förstainstansrätten klargör slutligen att gemenskapsreglerna inte enbart är tillämpliga på en individuell dominerande ställning, utan även då en kollektiv dominerande ställning föreligger. En kollektiv dominerande ställning föreligger när en dominerande ställning innehas av det företag som kommer till stånd genom koncentrationen och ett eller flera utomstående företag (i detta fall Implats/LPD och Amplats).
Förstainstansrätten har kommit fram till denna slutsats genom att stödja sig på syftet med förordningen, det vill säga att säkerställa att omstruktureringar av företag till följd av genomförandet av den inre marknaden inte skadar konkurrensen. Om det skulle godtas att förordningen enbart är tillämplig på koncentrationer som skapar en dominerande ställning som innehas av parterna i koncentrationen, skulle förordningen förlora sin ändamålsenliga verkan.
Förstainstansrätten ogillar därför Gencors talan och fastställer kommissionens beslut.
Observera: Detta avgörande från förstainstansrätten kan överklagas till Europeiska gemenskapernas domstol inom två månader från dagen för delgivning. Överklagandet skall vara begränsat till rättsfrågor.
|
Detta är en icke officiell handling avsedd för massmedia och den är inte bindande för förstainstansrätten. Pressmeddelandet finns tillgängligt på samtliga officiella språk. För domen i dess helhet, se domstolens hemsida på internet, www.curia.eu.int, cirka kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar, var vänlig kontakta Jessica Larsson, tel. +352-4303 3651, fax +352-4303 2500. |