Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida de behöriga myndigheterna, i enlighet med direktivet, gjort en korrekt bedömning av huruvida den påverkan på miljön som projektet medför är betydande.
Projektet för ombyggnad av flygplatsen Bolzano-St Jacob (Italien) syftar till att omvandla en flygplats, som sedan år 1925Ä1926 används för militära ändamål och i viss utsträckning för civila ändamål, till en flygplats som kan användas för kommersiellt bruk (reguljärflyg, charterflyg och fraktflyg). Följande byggnads- och anläggningsarbeten har projekterats: renovering av existerande start- och landningsbana, anläggning av parkeringsplatser och vägar som leder till desamma, konstruktion av ett flygkontrolltorn med teknisk utrustning för flygsäkerhet, konstruktion av ett tullkontor och en hangar, installation av nödvändiga anslutningar och avlopp etc., samt förlängning av start- och landningsbanan (från 1040 meter till 1 400 meter).
Denna ombyggnad fanns med i den regionalplan som godkänts genom en lag utfärdad av den självständiga provinsen Bolzano, i vilken det bland annat föreskrevs att en miljökonsekvensutredning skulle genomföras. Exploatören gav en expertgrupp i uppdrag att genomföra denna utredning, vilken blev färdig i juni 1996. Dessutom rådfrågades en rad instanser, däribland miljömyndigheten, och de berörda kommunerna informerades och yttranden begärdes.
På grundval härav godkändes projektet i den självständiga provinsen Bolzanos regerings beslut av den 27 mars 1997 och i en skrivelse från Landeshauptmann (provinsens regeringschef) av den 11 april 1997. Ett antal medborgare som bor i närheten av flygplatsen samt WWF och en annan miljöorganisation har vid den nationella behöriga domstolen väckt talan om ogiltigförklaring av dessa två rättsakter på den grunden att de är rättsstridiga, eftersom det förfarande som tillämpats när projektet godkändes inte uppfyller de krav som anges i gemenskapsdirektivet angående "bedömning av miljöeffekterna av sådana offentliga och privata projekt som kan antas medföra betydande påverkan på miljön".
Det förfarande som följts när de ifrågasatta rättsakterna antogs, med undantag för frågan om förlängning av start- och landningsbanan, vilken ännu inte har godkänts, är inte det som föreskrivs i direktivet.
Enligt de lokala myndigheterna är direktivet inte tillämpligt på projektet i fråga.
Den nationella domstolen (Verwaltungsgericht, Autonome Sektion für die Provinz Bozen) ansåg att projektet på grund av dess art, storlek och förmodligen också dess lokalisering i en trång dal och i närheten av ett industriområde och ett bostadsområde kunde medföra betydande påverkan på miljön. Den nationella domstolen är osäker på hur gemenskapsdirektivet i fråga skall tolkas, varför den har vilandeförklarat målet och ställt ett antal tolkningsfrågor till EG-domstolen.
Precisering
Privatpersonerna och organisationerna har vid EG-domstolen förklarat att den italienska domstolen genom ett annat beslut interimistiskt har beslutat att det omtvistade projektet inte får genomföras, med motiveringen att ingen miljökonsekvensbeskrivning har genomförts. De lokala myndigheterna överklagade detta beslut till Consiglio di Stato, vilken upphävde beslutet (dom av den 29 augusti 1997), varför de omstridda byggnads- och anläggningsarbetena därefter har påbörjats.
EG-domstolen är bunden av de frågor som ställts av den nationella domstolen. EG-domstolen kan därför inte besvara privatpersonernas och organisationernas fråga huruvida Consiglio di Stato borde ha fastställt den nationella domstolens interimistiska beslut och om de praktiska följderna av ett sådant beslut från EG-domstolens sida.
Domstolens prövning av direktivets tillämpningsområde rör sex punkter:
1) Vissa grupper av projekt har på förhand och generellt undantagits:
Den nationella domstolen anser att den självständiga provinsens Bolzano lag nr 27/92 inte innehåller ett krav på att utbyggnad och ombyggnad av flygplatser med en landningsbana som är kortare än 2 100 meter skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning, eftersom inget tröskelvärde uppställs för projekt avseende flygplatser. Verwaltungsgericht har därför ställt frågan huruvida gemenskapsdirektivet ger en medlemsstat behörighet att från kravet på miljökonsekvensbeskrivning på förhand och generellt undanta vissa grupper av projekt, inbegripet ändringar i sådana projekt (såsom ett projekt avseende ombyggnad av en flygplats med en start- och landningsbana som är kortare än 2 100 meter), även då dessa projekt medför betydande påverkan på miljön.
EG-domstolen erinrar om att direktivet ger medlemsstaterna befogenhet att efter eget skön bestämma att en bedömning skall göras för vissa typer av projekt eller fastställa sådana kriterier eller gränsvärden som krävs för att avgöra vilka projekt som skall bli föremål för en bedömning. Detta utrymme för eget skön begränsas emellertid av skyldigheten att göra en miljöbedömning av projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering.
Eftersom direktivets tillämpningsområde är vidsträckt och dess ändamål är mycket omfattande, är det även tillämpligt på begreppet "ändringar av projekt".
2) Undantag för ett bestämt projekt:
Den andra frågan rör huruvida, med hänsyn till att det endast finns en flygplats som kan bli föremål för ombyggnad i provinsen, direktivet ändå kan ge en medlemsstat befogenhet att, antingen genom en nationell lagstiftande rättsakt eller på grundval av en individuell bedömning av ett specifikt projekt, undanta ett bestämt projekt från kravet på miljökonsekvensbeskrivning, med motiveringen att projektet inte kan antas medföra betydande påverkan på miljön.
Vad avser medlemsstaternas utrymme för eget skön erinrar EG-domstolen om att det i direktivet inte fastställs vilka metoder som medlemsstaterna kan använda för att avgöra vilka projekt som skall bli föremål för en sådan bedömning som föreskrivs i direktivet. Oavsett vilken metod som väljs får den emellertid inte medföra att direktivets syfte åsidosätts, vilket är att inget projekt som kan antas medföra betydande påverkan på miljön får undantas från kravet på miljökonsekvensbeskrivning.
EG-domstolen preciserar att det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida de behöriga myndigheterna gjort en korrekt bedömning av huruvida den påverkan på miljön som projektet medför är betydande, på grundval av en individuell bedömning som de utfört, och som lett till att de undantagit det bestämda projekt som är i fråga från kravet på miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet.
3) Användning av ett alternativt bedömningsförfarande:
Den nationella domstolen är osäker på om det tillståndsförfarande som föreskrivs i lag nr 27/92 är lämpligt för att på ett uttömmande sätt få kunskap om den påverkan projektet medför på miljön. Den nationella domstolen har i detta sammanhang konstaterat dels att varken bullerfrågan eller frågan om luftkvalitet har prövats, såsom krävs i direktivet, dels att allmänheten inte har informerats inom ramen för detta förfarande, vilket strider mot kraven i direktivet. Den hänskjutande domstolen har ställt frågan huruvida, i de fall som ett projekt skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet, direktivet innebär att en medlemsstat kan använda ett annat förfarande för bedömning än det som föreskrivs i direktivet.
EG-domstolen svarar att direktivet innebär att en medlemsstat kan använda ett annat förfarande för bedömning än det som föreskrivs i direktivet om det alternativa förfarandet ingår i ett existerande nationellt förfarande eller ett förfarande som skall tillskapas. Ett sådant alternativt förfarande måste emellertid uppfylla de krav som anges i direktivet, däribland kravet på att allmänheten skall informeras.
Undantag för projekt som i detalj regleras genom särskild nationell lagstiftning:
I direktivet anges att det inte "skall tillämpas på projekt som i detalj regleras genom särskild nationell lagstiftning, i de fall syftena med detta direktiv, däribland att tillhandahålla uppgifter, uppnås genom lagstiftningen". Den hänskjutande domstolen har ställt frågan huruvida direktivet också är tillämpligt på ett projekt (som det som här är i fråga), vilket, trots att det skall genomföras enligt en plan som godkänts genom lag, har godkänts i ett särskilt förvaltningsförfarande.
Domstolen finner att en lag inte kan anses reglera ett projekt i detalj, i den mening som avses i direktivet, om den inte innehåller de uppgifter som är nödvändiga för att bedöma projektets inverkan på miljön (utan hänvisar till en studie som skall genomföras senare) och innebär att andra rättsakter måste antas för att exploatören skall ges rätt att genomföra projektet. Ett projekt som det som här är i fråga omfattas således av direktivets tillämpningsområde.
5) Undantag för projekt som avser det nationella försvaret:
I direktivet anges att det inte gäller projekt som avser det nationella försvaret. Den hänskjutande domstolen har ställt frågan huruvida denna bestämmelse skall tolkas så, att en flygplats som används både för civila och militära ändamål, men som övervägande används för kommersiellt bruk, omfattas av direktivets tillämpningsområde.
Domstolen anser att detta undantag från grundregeln om föregående miljökonsekvensbeskrivning enligt direktivet skall tolkas restriktivt. Således kan endast projekt som i första hand avser det nationella försvaret undantas från kravet på miljökonsekvensbeskrivning.
6) Konsekvenser i fall då en medlemsstats myndigheter går utöver sitt utrymme för eget skön:
Den hänskjutande domstolen har ställt frågan huruvida, i de fall de lagstiftande organen eller förvaltningsmyndigheterna i en medlemsstat har gått utöver det utrymme för eget skön som de tilldelas i direktivet, enskilda kan åberopa direktivet gentemot de nationella organen och myndigheterna i en medlemsstats domstolar och på så sätt få till stånd att nationella regler eller åtgärder som är oförenliga med dessa bestämmelser inte tillämpas.
Domstolen svarar att direktivet skall tolkas så, att, i de fall de lagstiftande organen eller förvaltningsmyndigheterna i en medlemsstat har gått utöver det utrymme för eget skön som de tilldelas i direktivet, kan enskilda åberopa direktivet gentemot de nationella organen och myndigheterna i en medlemsstats domstolar och på så sätt få till stånd att nationella regler eller åtgärder som är oförenliga med direktivet inte tillämpas. Om så är fallet ankommer det på myndigheterna i en medlemsstat att, inom ramen för deras behörighet, vidta nödvändiga allmänna eller särskilda åtgärder för att se till att projekten prövas, i syfte att bedöma om de kan antas medföra betydande påverkan på miljön, och i så fall, om de skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivning.
Icke officiell handling avsedd för massmedia som inte är bindande för EG-domstolen. Tillgänglig på samtliga officiella språk.
För texten i sin helhet vänligen se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int omkring kl. 15 idag.
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Jessica Larsson, tel. +352 43 03 36 51, fax +352 43 03 20 33.