De gemenskapsrättsliga bestämmelserna om friheten att tillhandahålla tjänster utgör inte hinder för tillämpningen av en nationell lagstiftning enligt vilken en enda offentligrättslig förening har ensamrätt att till begagnande hålla penningautomater, med beaktande av de allmännyttiga ändamål som den grundas på
Den finska lotterilagen föreskriver att endast en offentligrättslig förening får anordna lotterier och vadhållning eller bedriva kasinoverksamhet och hålla penningautomater till begagnande, för att begränsa den vinst som kan erhållas genom att utnyttja människors spelbegär. Den som innehar det föreskrivna myndighetstillståndet skall skaffa medel för välgörenhet.
Den offentligrättsliga förening som har beviljats ett sådant tillstånd heter PAF och är en förening som omfattar 96 organisationer som är verksamma på området för hälsovård och social verksamhet.
Det engelska bolaget CML ingick år 1996 ett avtal med det finska bolaget TSL enligt vilket det sistnämnda bolaget fick ensamrätt att i Finland placera och till begagnande hålla penningautomater som CML tillverkat och levererat mycket billigt. I avtalet föreskrivs att CML fortsättningsvis skall äga automaterna och att TSL som ersättning skall erhålla en provision som står i proportion till de placerade automaternas avkastning.
Markku Läärä, som är styrelseordförande för TSL, har dömts till böter för lotteribrott. Markku Läärä gjorde under förfarandet vid hovrätten gällande att den finska lagen strider mot de gemenskapsrättsliga principerna om fri rörlighet för varor och frihet att tillhandahålla tjänster.
Den nationella domstolen har begärt att EG-domstolen skall förklara om en nationell lagstiftning enligt vilken en enda offentligrättslig förening med hänsyn till allmänintresset har ensamrätt att till begagnande hålla penningautomater står i strid med i synnerhet reglerna om friheten att tillhandahålla tjänster.
Domstolen anser att en sådan nationell lagstiftning som den finska lagstiftningen inte innebär någon diskriminering på grund av nationalitet, eftersom den drabbar de ekonomiska aktörerna utan åtskillnad, oberoende av om de är etablerade i Finland eller i en annan medlemsstat. Denna lagstiftning utgör likväl ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster: aktörerna hindras direkt eller indirekt från att hålla penningautomater till begagnande för allmänheten. Domstolen har därför undersökt om detta hinder är berättigat med hänsyn till gemenskapsrätten.
Domstolen anser att varje medlemsstat får bedöma om det, för att genomföra de eftersträvade målsättningarna, är nödvändigt att anta en lagstiftning som organiserar de berörda ekonomiska aktörernas verksamhet eller att bevilja en offentligrättslig förening med tillstånd ensamrätt till verksamheten. Resultatet av detta val skall stå i proportion till det eftersträvade målet för att vara förenligt med gemenskapsrätten.
Begränsningen av friheten att tillhandahålla tjänster, vilken avser att begränsa hasardspelets risker för samhällsordningen, är emellertid berättigad, eftersom den syftar till att skydda konsumenterna. En medlemsstats åtgärd att inte helt förbjuda hasardspelet utan att i stället bevilja ett begränsat tillstånd faller således inom ramen för förebyggandet av riskerna för bedrägligt och brottsligt utnyttjande av en verksamhet.
Finlands lösning att bevilja en enda offentligrättslig förening ensamrätt att till begagnande hålla penningautomater och strikt begränsa vinstsyftet med denna verksamhet är enligt domstolen således inte oproportionerlig i förhållande till de eftersträvade målsättningarna.
Inofficiell handling som är avsedd för massmedia och som inte är bindande för domstolen. Tillgängliga språk: alla officiella språk
För den fullständiga lydelsen av domen var vänlig se domstolens hemsida på Internet www.curia.eu.int omkring kl. 15 i dag.
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Jessica Larsson, tel: +352-4303 3651 fax: +352-4303 2033