Domstolen behandlar artikel 65 i konventionen om meddelande av europeiska patent
Enligt konventionen om meddelande av europeiska patent (nedan kallad konventionen) skapas en för de fördragsslutande staterna (medlemsstaterna i Europeiska unionen, Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Liechtenstein, Furstendömet Monaco och Republiken Cypern) gemensam rätt såvitt avser meddelande av patent på uppfinningar, vilka benämns ”europeiska patent”. Dessa patent meddelas av det europeiska patentverket, vars officiella språk är engelska, franska och tyska. Europeisk patentansökan skall inges på ett av dessa språk. Europeiskt patent får sökas för samtliga, för en eller flera av de fördragsslutande staterna. Detta patent ger innehavaren, från dagen för publicering av kungörelse om att det meddelats och i varje fördragsslutande stat för vilken det meddelats, samma rättigheter som ett i den staten meddelat nationellt patent.
Enligt konventionen får de fördragsslutande staterna föreskriva att ett europeiskt patent skall anses aldrig ha haft rättsverkan i staten i fråga, när texten i det europeiska patentet för denna stat inte är avfattad på dess officiella språk, om patenthavaren inte inger en översättning av denna text till detta språk.
Förbundsrepubliken Tyskland har använt sig av denna möjlighet.
Ett europeiskt patent avseende en ”komposit som ingår i metallisering av färgskikt på bilar” överläts till BASF av dess tidigare innehavare. En kungörelse om att patentet meddelats, avfattad på engelska, vilken hade rättsverkan bland annat i Tyskland, publicerades den 24 juli 1996 i Europeiska patenttidningen. Genom beslut av den 5 maj 1997 konstaterade den tyska patentmyndigheten, i enlighet med den tyska lagen, att detta patent skulle anses aldrig ha haft rättsverkan i Tyskland, eftersom den tidigare patenthavaren inte hade ingett någon översättning till tyska av patentskriften inom den föreskrivna fristen.
BASF väckte talan om ogiltigförklaring av detta beslut och anförde därvid att de tyska bestämmelserna strider mot den gemenskapsrättsliga principen om den fria rörligheten för varor.
Bundespatentgericht, där BASF hade väckt talan, beslutade att vilandeförklara målet och att ställa en tolkningsfråga till domstolen.
Efter att ha behandlat yttranden av BASF, kommissionen och 13 medlemsstater har domstolen fastslagit att principen om den fria rörligheten för varor inte hindrar tillämpningen av sådan lagstiftning. Bestämmelser enligt vilka patenthavarna är skyldiga att inge en översättning av patentskriften för det ifrågavarande patentet på den berörda medlemsstatens officiella språk utgör nämligen inte en åtgärd med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner.
Domstolen erinrar om att en uppfinnare, vid den tidpunkt då han önskar erhålla skydd för sin uppfinning genom meddelande av patent, har en valmöjlighet avseende den territoriella omfattningen av det önskade skyddet, som kan vara begränsat till en enda stat eller omfatta flera stater. Detta val är i princip detsamma, oavsett om uppfinnaren ansöker om meddelande av ett europeiskt patent eller om han utnyttjar de system för meddelande av nationella patent som för närvarande är i kraft i medlemsstaterna. Valet görs på grundval av en helhetsbedömning av varje alternativs fördelar och nackdelar, vilken bland annat innehåller komplicerade ekonomiska bedömningar av det kommersiella intresset av ett skydd i de olika staterna i förhållande till de totala kostnaderna för att ett patent skall kunna meddelas i dessa stater, däribland kostnaderna för översättning.
Domstolen anser att även om det medges att det troligen förekommer skillnader i varurörelserna beroende på om uppfinningen är skyddad i alla medlemsstater eller enbart i vissa av dem, leder detta emellertid inte till ett handelshinder i gemenskapsrättslig mening. Inverkan på handeln inom gemenskapen av en eventuell konkurrenssituation på de marknader som inte är skyddade beror nämligen framför allt på konkreta och oförutsägbara beslut som fattas av varje berörd aktör mot bakgrund av de ekonomiska förutsättningarna på de olika marknaderna. Domstolen konstaterar således att även om en uppdelning av den inre marknaden under vissa omständigheter skulle kunna ha restriktiva verkningar på den fria rörligheten för varor, är dessa verkningar alltför slumpmässiga och indirekta för att de skall anses utgöra ett hinder i gemenskapsrättslig mening.
Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk.
För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, cirka kl. 15.00 i dag.
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Jessica Larsson, tel. ++352-43 03 36 51, fax ++352-43 03 26 68.