Varför mångspråkighet?

I praktiken innebär detta att EU måste förstå och uttrycka sig på de 24 språk som har getts ställning som officiella EU-språk på grund av att de är det officiella språket eller ett av de officiella språken i en eller flera medlemsstater. I takt med anslutningen av nya medlemsstater har antalet officiella språk ökat från 4 (tyska, franska, italienska, nederländska) till dagens 24. Genom att behärska samtliga dessa språk kan EU kommunicera med medborgarna i samtliga medlemsstater. Mångspråkigheten utgör således ett demokratiskt krav, som måste uppfyllas för att garantera alla språk en likvärdig ställning och ge samtliga EU-medborgare tillgång till EU:s institutioner: Tack vare de översättare och tolkar som arbetar inom EU-institutionerna kan medborgarna kontakta EU:s institutioner på sitt eget språk och även få svar på sitt eget språk.

Detta krav kommer till uttryck i den allra första förordningen som antogs av EEG, nämligen förordning 1/58 ”om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen”.

EU är en union som grundas på en rättsordning, och denna rättsordning ska gälla lika för alla och alltså få rättsverkningar som var och en kan förstå trots mångfalden av språk och rättssystemens olikheter. Det betyder att all lagstiftning och rättspraxis från EU som har en inverkan på medborgarnas vardag måste kunna förstås på samma sätt på alla officiella språk och i alla nationella rättssystem oavsett på vilket språk dessa texter har avfattats från början.

EU-domstolen har en skyldighet enligt fördragen att säkerställa iakttagandet av gemensamma rättsregler. Dessa rättsregler tolkas och tillämpas dock per definition på många olika språk. Det är således absolut nödvändigt att handläggningen av mål är mångspråkig för att EU-medborgarna ska kunna garanteras en rättvis rättegång samt tillgång till rättslig prövning och till rättspraxis såsom rättskälla. EU-domstolens verksamhet är därför organiserad på ett sådant sätt att den ska kunna fullgöra sitt uppdrag oavsett vilket språk som har använts för att väcka talan. Samtliga EU-medborgare kan således inleda ett mål och ta del av rättspraxis på sitt eget språk.