Domstolens verksamhetsstatistik - 2025

Inkomna mål

Liksom tidigare år präglades det gångna året av ett stort inflöde av nya mål; kansliet registrerade 889 mål under år 2025. Detta är en något lägre siffra jämfört med året innan (2024), då kansliet registrerade 920 mål. Men om man räknar med de 65 begäranden om förhandsavgörande som framställdes till domstolen under år 2025 och som överlämnades till tribunalen efter den preliminära genomgång som avses i artikel 93a i domstolens rättegångsregler, anhängiggjordes i själva verket hela 954 mål vid domstolen under år 2025. Denna siffra ligger mycket nära rekordet från 2019, då domstolens kansli registrerade 966 mål.

Det är vid en närmare granskning av fördelningen av de mål som anhängiggjordes vid domstolen under år 2025, föga förvånande, mål om förhandsavgörande som utgör den största delen av de nyinkomna målen. Förutom de 65 ovannämnda målen om förhandsavgörande, vilka överlämnades till tribunalen eftersom de uteslutande avsåg ett eller flera av de särskilda områden som anges i artikel 50b i stadgan, registrerade kansliet 580 nya mål om förhandsavgörande under år 2025. Detta är det högsta antalet under de senaste fem åren.

Liksom under år 2024 härrör målen om förhandsavgörande år 2025 från nästan alla medlemsstater. Ett betydande antal härrör från italienska domstolar (110 begäranden, varav hälften ingavs under enbart februari månad) och polska domstolar (63 begäranden, vilket är det högsta antalet sedan landets anslutning till EU år 2004).

Det stora antalet begäranden framställda av italienska domstolar förklaras i hög grad av att dessa domstolar – som handlägger en stor tillströmning av överklaganden från tredjelandsmedborgare mot utvisningsbeslut fattade av myndigheterna i det landet – hade frågor om tolkningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd och, i synnerhet, av begreppet ”säkert ursprungsland”[1].

De polska domstolarna begärde framför allt förhandsavgöranden på konsumentskyddsområdet, och mer än hälften av de begäranden om förhandsavgörande som polska domstolar framställde till domstolen under år 2025 avsåg tolkningen av bestämmelserna i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal[2] eller i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal[3].

Medan antalet begäranden om förhandsavgörande från italienska och polska domstolar var exceptionellt högt under 2025, var antalet begäranden från Tyskland och Frankrike däremot fortsatt mycket lågt, med endast 61 respektive 17 begäranden. Antalet registrerade begäranden från franska domstolar är bland det lägsta under de senaste 20 åren. Det noteras dock att många av begärandena från de tyska domstolarna rör just de särskilda områden där domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden har överförts till tribunalen, och då i synnerhet det gemensamma systemet för mervärdesskatt samt kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning eller försenade eller inställda transporttjänster. De fler än 20 begäranden som framställdes till domstolen och som överlämnades till tribunalen, eftersom den instansen är behörig, ska därför räknas ihop med de 61 begäranden som domstolen själv kom att handlägga.

Utöver begärandena från de fyra ovannämnda staterna noteras ett fortsatt högt antal begäranden om förhandsavgörande från österrikiska och bulgariska domstolar, med 47 respektive 42 sådana framställda under år 2025. Dessutom framställde en brittisk domstol en begäran om förhandsavgörande för första gången sedan Förenade kungariket lämnade EU och övergångsperioden löpte ut den 31 december 2020. Begäran grundade sig på artikel 158.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen[4] och lämnades in den 24 oktober 2025 av High Court of Justice (King’s Bench Division). Den avsåg tolkningen av artikel 17.2 i ovannämnda avtal, som rör uppehållsrätt och uppehållshandlingar för familjemedlemmar som är beroende av unionsmedborgare eller medborgare i Förenade kungariket[5].

Liksom föregående år utgjorde överklaganden av tribunalens avgöranden och mål om direkt talan den andra respektive tredje vanligaste typen av mål som anhängiggjordes vid domstolen under år 2025. Antalet överklaganden av tribunalens domar och beslut, överklaganden av interimistiska åtgärder och överklaganden avseende intervention uppgick till 245. Detta utgör en mindre nedgång jämfört med föregående år, då alla tre kategorier sammantaget uppgick till 277 mål. Däremot ökade antalet mål om direkt talan något. Förutom ett fåtal mål om ogiltigförklaring och ett mål om skadeståndstalan anhängiggjordes 50 mål där talan avsåg fördragsbrott vid domstolen år 2025. De sistnämnda målen berör ett tjugotal medlemsstater och avser vitt skilda områden: miljöskydd i vid bemärkelse (luftkvalitet, kvalitet på vatten för mänsklig konsumtion, rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, avfallshantering, förebyggande och minskning av skadliga effekter av bullerexponering, bevarande av naturliga livsmiljöer osv.), socialpolitik och bekämpning av otillbörlig användning av flera på varandra följande visstidsanställningskontrakt samt transport, beskattning och fri rörlighet för kapital. I mars 2025 väckte Europeiska kommissionen talan mot sex olika medlemsstater på grund av att de inte hade antagit eller anmält de åtgärder som krävs för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2167 av den 24 november 2021 om kreditförvaltare och kreditförvärvare och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU[6].

Slutligen är en genomgång av de inkomna målen inte komplett utan att nämna den begäran om att domstolen ska avge yttrande som Europeiska kommissionen lämnade in den 21 november 2025. Begäran avsåg huruvida det reviderade utkastet till avtal om Europeiska unionens anslutning till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, är förenlig med fördragen. Begäran, som lämnades in i enlighet med artikel 218.11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, föregicks av två begäranden i samma fråga inlämnade i april 1994 respektive juli 2013. Den första begäran ledde till konstaterandet att gemenskapen inte hade behörighet att ansluta sig till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna[7]. Resultatet av den andra begäran var att utkastet till avtal om Europeiska unionens anslutning till konventionen befanns vara oförenligt med artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen och protokoll nr 8 om artikel 6.2[8]. Kommissionens begäran avser just den text som utarbetades efter de förhandlingar som följde yttrandet om att avtalet är oförenligt med fördragsbestämmelsen (1/25).

Denna korta översikt över inkomna mål avslutas med konstaterandet att en betydande andel av målen åtföljdes av en ansökan om skyndsam handläggning; det lämnades in en ansökan eller ett förslag om skyndsam handläggning eller om tillämpning av förfarandet för brådskande mål i hela 88 mål, vilket motsvarar 10 procent av samtliga mål som anhängiggjordes vid domstolen under år 2025. Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande tillämpades i fyra mål under det gångna året[9]. Dessutom beviljades två ansökningar om skyndsam handläggning[10], och ordföranden beslutade på eget initiativ om skyndsam handläggning i ett känsligt mål om förhandsavgörande som avsåg tolkningen av artiklarna i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta[11].

Avgjorda mål

Det var inte bara antalet registrerade mål som var högt för domstolen under år 2025. Domstolens dömande verksamhet gick på högvarv under året, och domstolen avgjorde 774 mål, vilket är ett antal som ligger tämligen nära tidigare års siffror (792 mål år 2020, 772 mål år 2021, 808 mål år 2022 och 783 mål år 2023). Detta underskrider förvisso märkbart antalet mål som avgjordes år 2024 (862 mål), men det ska framhållas att det året markerades av en partiell nytillsättning av domstolens ledamöter och ett därmed sammanhängande behov av att avgöra ett betydande antal mål innan de domare som höll på att nå slutet av sitt förordnande lämnade domstolen.

Det erinras dessutom om att domarkollegiet ännu inte var fulltaligt vid sammanställningen av årsöversikten. Man hade nämligen inte hunnit ersätta en domare som lämnade domstolen i februari 2024. Det dröjde dessutom ett helt år innan en domare som i juni 2024 gick bort under pågående förordnande kunde ersättas i juni 2025. Domstolen kan inte kontrollera dessa omständigheter, något som oundvikligen påverkar dess produktivitet.

Som väntat utgör mål om förhandsavgörande och överklaganden den största andelen av de mål som domstolen avgjorde, vilket är en avspegling av den andel av de anhängiggjorda målen som respektive måltyp utgör. Domstolen avgjorde 561 mål om förhandsavgörande och 156 överklaganden under år 2025, vilket motsvarar mer än 92 procent av det totala antalet mål som avgjordes under det förra året.

Liksom tidigare år avgjordes de flesta mål under år 2025 genom dom. Under det gångna året meddelades 447 domar, medan beslut varigenom domstolen avslutade målets handläggning, förutom beslut om avskrivning, återförvisning till tribunalen eller avvisning, utgjorde mindre än 20 procent av de avgjorda målen. Antalet sådana slutliga beslut (116) var dock proportionellt sett högre för överklaganden än för mål om förhandsavgörande. Medan slutliga beslut antagna på grundval av artikel 53 och/eller artikel 99 i rättegångsreglerna endast utgjorde 12 procent av de mål om förhandsavgörande som avgjordes under år 2025, utgjorde de slutliga beslut som antogs på grundval av artiklarna 170a och 170b eller på grundval av artikel 181 eller artikel 182 i rättegångsreglerna 35 procent av alla överklaganden som avgjordes förra året.

Bland de överklaganden som domstolen avgjorde under år 2025 märks särskilt en minskning av andelen avgöranden från tribunalen som upphävdes. Medan denna andel låg på omkring 20 procent under år 2022, år 2023 och år 2024, sjönk den till 15 procent år 2025. Endast 24 av de 156 överklaganden som avgjordes förra året ledde till att det avgörande som hade överklagats till domstolen upphävdes. I de flesta fall (19) återförvisade domstolen målet till tribunalen.

Vad gäller prövningstillståndsavdelningens verksamhet kan det konstateras att prövningstillstånd beviljades i två fall under det gångna året, varav det ena omfattas av det nya tillämpningsområdet för artikel 58a i stadgan – ett resultat av 2024 års reform av stadgan. Överklagandet i fråga avsåg ett beslut av tribunalen beträffande fullgörandet av ett avtal som innehåller en skiljedomsklausul, i den mening som avses i artikel 272 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Överklagandet, som lämnades in i december 2024 och där prövningstillstånd beviljades i vissa delar den 29 april 2025, handläggs för närvarande av domstolen.[12]

En närmare titt på uppgifterna om hur målen avgjordes visar att antalet och andelen avgjorda mål med förslag till avgörande minskade under det senaste året. Bland de mål som avgjordes under år 2025 föregicks 239 mål av ett förslag till avgörande från en av generaladvokaterna, vilket motsvarar 31 procent av det totala antalet avgjorda mål under 2025. Antalet avgjorda mål som föregicks av ett förslag till avgörande uppgick till 336 mål under år 2024 och 283 mål under år 2023, vilket motsvarar 39 respektive 36 procent av det totala antalet avgjorda mål under respektive år. Minskningen kan delvis förklaras av att behörigheten att meddela förhandsavgöranden delvis har överförts till tribunalen, där generaladvokaterna i den instansen nu upprättar förslag till avgörande i de mål som överförts från domstolen. Den främsta förklaringen är dock att det inte uppkom några i egentlig mening nya rättsfrågor inom de andra områdena. Domstolen kunde således i än större utsträckning använda sig av möjligheten enligt artikel 20 femte stycket i stadgan att avgöra mål utan något förslag till avgörande från generaladvokaten. Såsom framgår av tabellerna nedan var det endast inom områdena energi och fri rörlighet för personer som antalet mål med förslag till avgörande ökade markant under år 2025.

När det gäller fördelningen av avgjorda mål per dömande sammansättning var det avdelningarna med tre domare som avgjorde flest mål. Inte mindre än 352 mål avgjordes av dessa avdelningar under år 2025. Avdelningarna med fem domare avgjorde 255 mål under samma period, medan stora avdelningen avgjorde 35 mål, vilket är en relativt stor minskning jämfört med det förra året, då den avgjorde 75 mål. Såsom tidigare nämnts kan denna skillnad förklaras av det stora antalet avgöranden som meddelades före den partiella nytillsättningen inom domstolen i oktober 2024, däribland en dom varigenom man avgjorde 15 mål avseende EU-lagstiftningen på transportområdet.

Vad avslutningsvis gäller den genomsnittliga handläggningstiden var denna 16,7 månader för alla måltyper, jämfört med 17,7 månader år 2024. Denna minskning gäller samtliga måltyper; handläggningstiden minskade från 17,2 månader till 16,9 månader i mål om förhandsavgörande, från 21,5 månader till 20 månader i mål om direkt talan och från 18,4 månader till 15,1 månader i mål om överklagande.

Pågående mål

En naturlig följd av obalansen mellan antalet mål som inkom och antalet mål som avgjordes under det gångna året var att antalet pågående mål per den 31 december 2025 var högre än året innan. Då var nämligen 1 322 mål pågående, jämfört med 1 207 mål ett år tidigare. Mål om förhandsavgörande och mål om överklagande utgör med 772 respektive 443 mål fortfarande den största delen av målen vid domstolen.

[1] EUT L 180, 2013, s. 60.

[2] EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

[3] EUT L 133, 2008, s. 66.

[4] EUT L 29, 2020, s. 7.

[5] Mål C-682/25, Crossryn.

[6] EUT L 438, 2021, s. 1. Talan i dessa mål, som registrerats med målnumren C-207/25, C-208/25, C-210/25, C-212/25, C-213/25 och C-215/25, riktar sig mot Finland, Bulgarien, Spanien, Ungern, Nederländerna respektive Portugal.

[7] Yttrande 2/94 (Europeiska gemenskapernas anslutning till Europakonventionen) av den 28 mars 1996 (EU:C:1996:140).

[8] Yttrande 2/13 (Europeiska unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 (EU:C:2014:2454).

[9] Det rör sig om målen C-135/25 PPU, Kachev (som avgjordes genom dom av den 20 maj 2025, EU:C:2025:366), C-219/25 PPU, Kamekris (som avgjordes genom dom av den 19 juni 2025, EU:C:2025:456), C-313/25 PP, Adrar (som avgjordes genom dom av den 4 september 2025, EU:C:2025:647) och C-712/25 PPU, Rastochev (som avgjordes genom dom av den 12 februari 2026, EU:C:2026:101).

[10] Se målen C-280/25, Lin II, och C-440/25, Ebilum.

[11] Mål C-195/25, Framholm (som avgjordes genom dom av den 20 november 2025, EU:C:2025:904).

[12] Mål C-881/24 P, SC/Eulex Kosovo (beslut av den 29 april 2025, EU:C:2025:313)