EU-varumärken och EU-formgivningar
Immateriella rättigheter spelar en viktig roll i EU:s ekonomi, och särskilt viktig är användningen av varumärken och formgivningar. Varumärken är ett sätt för företag att skydda sin företagsimage och hjälper samtidigt konsumenterna att identifiera ursprunget för en vara eller en tjänst. Sedan mitten av 1990-talet har det varit möjligt att registrera och skydda varumärken på EU-nivå. Dock kan inte allt registreras som ett EU-varumärke, eftersom det kan strida mot andras rättigheter.
På liknande sätt kan skydd även beviljas för formgivningar som är nya och har särprägel.
När tvister uppstår om vad som kan skyddas har tribunalen i uppgift att tolka och tillämpa EU:s varumärkes- och formgivningsrätt.
Inledning
Ett EU-varumärke gäller i hela EU. Enskilda kan ansöka om att registrera sina varumärken för specifika varor och tjänster hos EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO). EUIPO beslutar därefter om varumärkena kan registreras. Besluten kan överklagas internt inom EUIPO till myndighetens överklagandenämnd. Beslut från överklagandenämnden kan överklagas till tribunalen.
Varumärken gör att konsumenterna enkelt kan identifiera ursprunget för en vara eller en tjänst. När du ser att en vara är försedd med en välkänd logotyp eller symbol eller ett välkänt namn förstår du att den kommer från ett visst företag. För att detta ska fungera måste varumärken ha särskiljningsförmåga. Det betyder att de måste kunna särskilja varor och tjänster från ett företag från varor och tjänster från andra företag. De får inte vara alltför generiska eller bara beskriva varan eller tjänsten, och det får inte finnas någon risk för att olika varumärken förväxlas. Många av de varumärkesmål som tribunalen prövar rör just dessa frågor.
Vidare så är det inte tillåtet att registrera EU-varumärken i spekulativt syfte. Registreringen måste ske i god tro och varumärket måste vara föremål för verkligt bruk. Om ett varumärke förblir oanvänt kan man inte stödja sig på det för att hindra någon annan från att registrera ett liknande varumärke. Även dessa frågor kommer regelbundet upp i mål vid tribunalen.
Varumärken kan inte heller registreras om de strider mot allmän ordning eller moral.
Det händer ibland att det går att registrera en form eller ett ljud som varumärke.
Likaså kan formgivningar ges immaterialrättsligt skydd. Tribunalen prövar även mål inom detta område.
Särskiljningsförmåga saknas
Ibland konstaterar man att det varumärke som någon vill registrera saknar särskiljningsförmåga. Detta kan vara fallet om det består av enkla geometriska former eller är mycket generiskt.
Till exempel fastställde tribunalen år 2024 EUIPO:s beslut att inte låta Chiquita Brands registrera en enkel blå och gul oval som ett EU-varumärke för färsk frukt.

Tribunalen fann att kännetecknet, som i princip utgjordes av bakgrunden i Chiquitas logotyp utan text, var en enkel geometrisk figur som saknade särskiljningsförmåga (T-426/23 Chiquita Brands).
Beskrivande kännetecken
År 2017 ansökte det tyska läkemedelsföretaget Stada Arzneimittel om att registrera ”ViruProtect” som ett EU-varumärke för farmaceutiska och medicinska produkter. Tribunalen delade EUIPO:s bedömning att omsättningskretsen – det vill säga de personer som mest sannolikt kommer i kontakt med varumärket och varorna det representerar – tolkar varumärket som ”skydd mot virus”. Detta gjorde att varumärket ansågs vara alltför beskrivande för de produkter som registreringen avsåg, och registrering nekades därför (T-487/18 Viruprotect).
I ett annat mål fann tribunalen att namnen på två furstendömen var att betrakta som en ren beskrivning av ursprunget eller destinationen för varorna eller tjänsterna. I avgöranden från 2015 och 2022 konstaterade tribunalen att ”MONACO” och ett figurmärke bestående av ordet ”Andorra” båda var rent beskrivande. De kunde därför inte registreras som EU-varumärken (T-197/13 MEM och T-806/19 Govern d’Andorra).
Risk för förväxling
År 2011 ansökte den argentinske fotbollsspelaren Lionel Messi om att registrera ”MESSI” som EU-varumärke för sportrelaterade produkter. EUIPO avslog ansökan med motiveringen att varumärket kunde förväxlas med det redan registrerade varumärket ”MASSI”, som var registrerat för liknande produkter. År 2018 upphävde dock tribunalen EUIPO:s beslut och slog fast att Messi var så känd att det inte fanns någon risk att de båda varumärkena förväxlades. EU-domstolen fastställde tribunalens avgörande. EU-domstolen klargjorde att en sökandes kändisskap kan vara relevant vid bedömningen av allmänhetens uppfattning och risken för förväxling med ett annat varumärke. I detta fall betraktades Messis berömmelse som internationellt erkänd fotbollsspelare som ett välkänt faktum. Därför kunde han registrera sitt namn som EU-varumärke (T-554/14 MESSI and C-474/18 P Messi Cuccittini).
År 2012 fann tribunalen, precis som EUIPO hade gjort, att ”VIAGUARA” inte kunde registreras som EU-varumärke för dryck. Detta berodde på det redan existerande varumärket VIAGRA. Även om tribunalen konstaterade att drycker och läkemedel är olika typer av varor, ansåg den att VIAGUARA skulle kunna dra otillbörlig fördel av varumärket VIAGRA:s renommé. En konsument skulle kunna förledas att tro att dryckerna har liknande egenskaper som läkemedlet (särskilt ökad libido) (T-332/10 Viaguara).
Verkligt bruk och god tro
Ett EU-varumärke ska vara föremål för ”verkligt bruk”. Detta innebär att det måste användas aktivt i näringsverksamhet och inte får registreras bara för att hindra andra från att använda det.
Den irländska snabbmatskedjan Supermac’s och den amerikanska kedjan McDonald’s tvistade om EU-varumärket ”Big Mac”, som varit registrerat för McDonald’s sedan år 1996. År 2017 begärde Supermac’s att detta varumärke skulle upphävas för vissa varor. Tribunalen fann att McDonald’s under en sammanhängande femårsperiod hade underlåtit att göra ”verkligt bruk” av varumärket ”Big Mac” för fågelbaserade produkter, såsom kycklingsmörgåsar. Följaktligen förlorade McDonald’s sitt EU-varumärke för dessa produkter (T-58/23 BIG MAC).
Ett EU-varumärke måste också registreras i god tro, vilket innebär att det ska ske med ärliga och lojala avsikter. År 2013 registrerades varumärket NEYMAR vid EUIPO. Sökanden, Carlos Moreira, hade dock ingen koppling till den berömde brasilianske fotbollsspelaren Neymar da Silva Santos Júnior. Senare ogiltigförklarade EUIPO varumärket på fotbollsspelaren Neymars begäran. Tribunalen fastställde beslutet och slog fast att Carlos Moreira hade handlat i ond tro när han ansökte om registreringen. Carlos Moreiras argument – att han inte kände till Neymars berömmelse vid tidpunkten för ansökan och att valet av namnet ”NEYMAR” var en ”ren tillfällighet” – avfärdades av tribunalen som osannolika (T-795/17 NEYMAR).
Allmän ordning och moral
År 2019 konstaterade tribunalen att EUIPO hade haft fog för att avslå en ansökan om registrering av ett varumärke som innehöll orden ”Cannabis Store Amsterdam” med en bakgrund där marijuanablad hade avbildats. Det stod klart att tecknet förde kundernas tankar till cannabis – en drog som är olaglig i många EU-länder. Detta räckte för att anse att varumärket stred mot allmän ordning och därför inte fick registreras (T-683/18 Sante Conte).
År 2024 fann tribunalen, precis som EUIPO hade gjort, att ”Pablo Escobar” inte kunde registreras som EU-varumärke. Tribunalen fann att EUIPO gjorde rätt i att fokusera på den spanska allmänhetens uppfattning, med tanke på kopplingarna mellan Spanien och Colombia. Enligt tribunalen skulle en omdömesgill spanjor med genomsnittlig känslighets- och toleransnivå förknippa namnet med narkotikahandel, narkoterrorism och brottslighet. Detta trots att Pablo Escobar aldrig fällts för något brott (T-255/23 Pablo Escobar).
Former och ljud
EU-varumärken kan vara mer än ord, tecken och logotyper. Även former och ljud kan skyddas.
År 1999 beviljade EUIPO ett tredimensionellt EU-varumärke för formen på Rubiks kub till företaget Rubik’s Brand. Sju år senare begärde en tysk leksakstillverkare att varumärket skulle ogiltigförklaras, med argumentet att det skyddade en teknisk lösning (kubens roteringsmekanism) som i stället borde skyddas av ett patent. Efter domar från tribunalen och domstolen ogiltigförklarade EUIPO varumärkesregistreringen år 2017. Rubik’s Brand överklagade beslutet, men tribunalen fastställde det och slog fast att EU:s varumärkesrätt förbjuder registrering av former som är nödvändiga för att uppnå ett tekniskt resultat. När det gäller Rubiks kub ansåg tribunalen att kubens övergripande form och de svarta rutnätslinjerna var avgörande för dess funktion (T-601/17 Rubik’s Brand).
År 2018 ansökte Ardagh Metal Beverage Holdings hos EUIPO om att registrera ett ljudmärke som EU-varumärke för olika drycker och dryckesförpackningar av metall. Ljudet bestod av det ljud som uppstår när en dryckesburk öppnas, följt av ett bubblande ljud. EUIPO avslog ansökan med motiveringen att ljudmärket saknade särskiljningsförmåga. I sitt allra första avgörande om registrering av ett ljudmärke inlämnat som en ljudfil bekräftade tribunalen att märket inte kunde registreras. Tribunalen ansåg att ljudet snarare var funktionellt eller tekniskt, eftersom det helt enkelt påminde om typiska ljud förknippade med drycker. Det kunde därför inte ses som ett specifikt varumärke (T-668/19 Ardagh Metal Beverage Holdings).
Formgivning
Formgivningar kan också skyddas som en särskild form av immateriell rättighet. Precis som EU-varumärken hanteras EU:s formgivningar av EUIPO.
Legos leksakskloss har varit skyddad inom EU sedan 2010. Efter en invändning från det tyska företaget Delta Sport Handelskontor bekräftade EUIPO år 2022 att legoklossen fortfarande omfattades av ett särskilt undantag i EU-rätten för modulära system – det vill säga uppsättningar av delar som kan sättas ihop på olika sätt för att skapa olika saker. Tribunalen fastställde beslutet. Den ansåg att Delta Sport Handelskontor inte hade kunnat bevisa att Legos klossdesign inte uppfyllde de krav på att vara ny och unik, som var ett villkor för att omfattas av undantaget. Tribunalen slog också fast att en formgivning bara kan ogiltigförklaras om samtliga av dess detaljer förlorar skydd. Delta Sport Handelskontors argument gällde emellertid bara en enda av formgivningsdetaljerna (T-537/22 Lego).
Slutsats
Tillsammans visar dessa domar på den nyckelroll som tribunalen spelar när den tolkar EU:s varumärkesrätt och formgivningsrätt. Genom dessa avgöranden skapas ramarna för att upprätthålla en jämvikt mellan skyddet för immateriella rättigheter och främjandet av en sund konkurrens som gynnar både konsumenter och företag.
