Att översätta och tolka för EU-domstolen
Den juridiska översättningen och tolkningen spelar en avgörande roll för EU-domstolens verksamhet och garanterar att alla medlemsstater och alla EU-medborgare ges en likvärdig tillgång till rättslig prövning.
Ansvaret för mångspråkigheten under handläggningen av målen åvilar justitiesekreteraren. Till dennes tjänst står Generaldirektoratet för mångspråkighet, vilket består av tolkningstjänsten och översättningstjänsten.
Artikel 42 i domstolens rättegångsregler har följande lydelse:
Artikel 42 Domstolens språktjänst
Domstolen ska inrätta en språktjänst bestående av personer som har en juridisk utbildning som motsvarar de krav som ställs och har omfattande kunskaper i flera av unionens officiella språk.
Tolkning
Inom en ordning med fullständigt mångspråkig tolkning kan talare göra inlägg på alla officiella språk och tolkning ska ske till samtliga dessa språk. I praktiken är det dock sällan man behöver denna fullständiga språktäckning. Det tolktjänsten erbjuder är en ordning ”à la carte” som anpassas utifrån de faktiska behoven. Två tolkningsmetoder används vid EU-domstolen: simultantolkning och konsekutivtolkning.
Vid simultantolkning tolkar tolkarna, uppdelade på olika tolkkabiner, pläderingarna samt de frågor som ställs och de svar som lämnas i rättssalen av de olika deltagarna i förhandlingen. Det är minst två tolkar i varje kabin eftersom de, på grund av den intellektuella ansträngning tolkningen innebär, måste avlösa varandra för att kunna upprätthålla koncentrationsnivån och därmed kvaliteten. Tolkningens kvalitet är i stor utsträckning beroende av tolkarnas noggranna förberedelser i varje mål. Det förberedande arbetet är ett lagarbete där tolken samarbetar såväl med de assistenter som förbereder akterna och referensdokumenten som med tvärgående avdelningar, bland annat när det krävs terminologiskt stöd.
Den andra arbetsmetoden, konsekutivtolkning, innebär att tolken under talarens anförande för anteckningar och återger innehållet efteråt. Denna teknik används ofta i samband med protokollära evenemang, besök eller vernissager.
Tolkningen under förhandlingarna är så långt det är möjligt ”direkt”. Det betyder att tolken återger talarens yttrande på sitt eget språk utan något mellanled. Ibland måste tolken ”relätolka”. Tolkningen sker då inte direkt från talarens språk, utan från en tolkning som gjorts av en medarbetare i en annan språkkabin som kan tolka direkt från talarens språk till sitt eget.
I princip tolkar en tolk endast till sitt modersmål. Vissa tolkar behärskar emellertid ett annat språk så bra att de kan tolka till detta språk som ett aktivt språk, som om det rörde sig om deras modersmål. Det är vad man kallar ”returtolkning”.
Juridisk översättning
Juristlingvisten innehar den centrala rollen i översättningsarbetet vid EU-domstolen. Han eller hon är en jurist med fullständig juristexamen från någon av medlemsstaterna. Vederbörande ska vid anställningstillfället besitta goda kunskaper i minst två främmande språk och goda kunskaper om minst två främmande rättssystem. Juristlingvistens uppgift är komplex och teknisk: han eller hon måste vid hanteringen av sin översättningsportfölj se till att förena en mycket hög kvalitetsnivå med en mycket hög produktivitetsnivå, och detta inom snäva tidsfrister.
Innan en juristlingvist ger sig i kast med det egentliga översättningsarbetet måste han eller hon ta reda på vilka referensdokument som är relevanta, skaffa sig tillgång till dessa och gå igenom dem, detta för att bygga upp en god förståelse av den juridiska bakgrunden till målet och sätta sig in i den relevanta terminologin. Översättningen vid domstolen är ingen fri översättning: lagstiftning, rättspraxis eller rättegångshandlingar som citeras direkt eller indirekt ska återges ordagrant. Samma samvetsgrannhet gäller för den använda terminologin.
Bakom varje översättningsuppdrag döljer sig i själva verket en hel apparat som syftar till att säkerställa arbetets effektivitet och består av organisatoriska och tekniska förberedelser som utförs i tidigare led av de tvärgående enheterna och ledningen.
Juristlingvisterna använder särskilda metoder och strategier i sitt arbete. De begagnar sig allt mer av it-verktyg som de måste behärska väl för att kunna tillvarata det mervärde som dessa verktyg ger utan att förlora i kvalitet, särskilt vad gäller precision och tillförlitlighet.
Språkenheterna väljer alltid direkt översättning när de har tillgång till tillräcklig kompetens inom enheten. Med dagens 24 officiella språk har antalet möjliga språkkombinationer emellertid stigit till 552. Det har gjort det nödvändigt att inrätta ett nytt system som ett komplement till direkt översättning, nämligen ett system där översättningen sker via ett begränsat antal ”pivåspråk” som valts ut baserat på tekniska kriterier. Ett pivåspråk är ett på förhand utvalt språk som en text översätts till för att därefter översättas från pivåspråket till andra språk. Varje pivåspråksenhet har tilldelats ett visst antal språk från vilka översättning ska ske till pivåspråket i fråga. Därefter använder sig övriga språkenheter av pivåspråksversionen för översättningen till sina egna språk.
Se även
