Den dömande verksamheten

En tysk medborgare invände vid en tysk domstol mot staden Wiesbadens vägran att utfärda ett nytt identitetskort utan fingeravtryck till honom. Den tyska domstolen bad EU-domstolen att pröva giltigheten av den EU-förordning som kräver att två fingeravtryck läggs in i identitetskort. Domstolen fann att denna skyldighet, som motiveras av behovet av att bekämpa tillverkning av falska identitetskort och identitetsstöld, är förenlig med de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter. Domstolen ogiltigförklarade dock förordningen, eftersom den hade antagits på felaktig rättslig grund. Domstolen beslutade emellertid att den skulle fortsätta att gälla till och med den 31 december 2026 för att möjliggöra antagandet av en ny rättsakt. Förordningen hade felaktigt grundats på artikel 21.2 FEUF (fri rörlighet för medborgare) i stället för artikel 77.3 FEUF (området med frihet, säkerhet och rättvisa). Artikel 77.3 FEUF kräver enhällighet i rådet för att en rättsakt ska kunna antas.

Domen Landeshauptstadt Wiesbaden av den 21 mars 2024 (C‑61/22)

En person fördes in i polisregistret i Bulgarien i samband med en förundersökning avseende mened. Efter att han hade dömts till ett års villkorligt fängelse och avtjänat detta straff, ansökte han om att raderas ur polisregistret. Enligt bulgarisk lag bevaras uppgifterna om den registrerade personen utan någon annan tidsbegränsning än personens död. Bulgariens högsta förvaltningsdomstol frågade EU-domstolen om dessa bestämmelser är förenliga med EU-rätten. Domstolen svarade att generell och odifferentierad lagring, fram till vederbörandes död, av biometriska och genetiska uppgifter om personer som dömts för brott strider mot EU-rätten. Den nationella lagstiftningen måste föreskriva en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att regelbundet kontrollera om lagringen fortfarande är nödvändig och ge den registrerade möjlighet att begära att hans eller hennes uppgifter ska raderas, om lagring inte längre är nödvändig.

Domen Direktor na Glavna direktsia ”Natsionalna politsia” pri MVR - Sofia av den 30 januari 2024 (C‑118/22)

I två separata domar har domstolen lämnat viktiga förtydliganden när det gäller myndigheters utredningsbefogenheter.

I ett mål rörande ett franskt dekret som syftar till att skydda verk som omfattas av upphovsrätt eller närstående rättigheter mot intrång som begås på internet, klargjorde domstolen att medlemsstaterna får ålägga leverantörer av internettjänster en skyldighet att lagra IP-adresser på ett generellt och odifferentierat sätt för att göra det möjligt för den behöriga statliga myndigheten att identifiera en person som misstänks ha begått ett brott. Denna lagring får emellertid inte leda till att det går att dra precisa slutsatser om den registrerades privatliv. För att uppnå ett sådant resultat måste lagringsarrangemangen vara utformade så, att de i praktiken garanterar att det råder helt vattentäta skott mellan de olika kategorierna av lagrade uppgifter. I atypiska situationer, där det på grund av särdragen i ett nationellt förfarande kan vara möjligt att dra precisa slutsatser om den registrerades privatliv, genom att personuppgifter och den insamlade informationen knyts samman, måste åtkomsten till uppgifterna vara underkastad en förhandskontroll av en domstol eller ett oberoende förvaltningsorgan.

Domen La Quadrature du Net II av den 30 april 2024 (C‑470/21)

I ett österrikiskt mål hade polisen försökt låsa upp mobiltelefonen för mottagaren av ett paket som innehöll cannabis. När EU-domstolen tillfrågades om utredningens giltighet mot bakgrund av ett direktiv om skydd av personuppgifter som polis och rättsliga myndigheter stödde sig på, klargjorde den att åtkomsten till uppgifter i en mobiltelefon inte nödvändigtvis är begränsad till bekämpning av grov brottslighet. Om så inte vore fallet skulle det nämligen finnas en risk för att brott i allmänhet inte beivrades och därmed en risk för att EU:s område med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen inte kan förverkligas. En sådan åtkomst, som utgör ett allvarligt ingrepp i de registrerades rätt till skydd av sina personuppgifter, förutsätter emellertid förhandstillstånd från en domstol eller en oberoende myndighet och måste vara proportionerlig. Den nationella lagstiftaren måste också definiera de faktorer som ska beaktas för åtkomst till sådana uppgifter, såsom arten av de berörda brotten, och ägaren till telefonen måste informeras så snart det är sannolikt att en sådan upplysning inte längre äventyrar brottsutredningen.

Domen Bezirkshauptmannschaft Landeck av den 4 oktober 2024 (C‑548/21)

Efter att ha sagt upp sig för att gå i förtida pension begärde en offentliganställd i Comune di Copertino (Italien) ekonomisk kompensation för sina outnyttjade semesterdagar. Den italienska lagstiftningen föreskriver dock inte någon sådan rättighet för anställda inom den offentliga sektorn. EU-domstolen, som hade tillfrågats om tolkningen av arbetstidsdirektivet, slog fast att en arbetstagare har rätt till ekonomisk kompensation om han eller hon inte har tagit ut all sin semester innan anställningsavtalet upphör, och att detta även gäller vid frivillig uppsägning. Ekonomiska överväganden, såsom kontroll av de offentliga utgifterna, kan inte motivera att en arbetstagare fråntas denna rättighet. Undantag får dock göras om arbetstagaren medvetet har avstått från att ta ut sina semesterdagar och om arbetsgivaren i tillräcklig utsträckning har informerat arbetstagaren om risken att förlora sin semester och uppmuntrat denne att ta ut den.

Domen Comune di Copertino av den 18 januari 2024 (C‑218/22)

Kommissionen väckte talan vid domstolen mot Tjeckien och Polen på grund av att dessa medlemsstater begränsar rätten att ansluta sig till ett politiskt parti till respektive lands egna medborgare. Enligt kommissionen innebär detta att EU-medborgare som är bosatta i dessa båda stater, men som inte är medborgare i dem, försätts i en mindre fördelaktig ställning vad gäller valbarhet i kommunala val och val till Europaparlamentet. Domstolen dömde till kommissionens fördel och fann att Tjeckien och Polen hade åsidosatt sina skyldigheter enligt EU-fördragen. EU-medborgare som är bosatta i en medlemsstat utan att vara medborgare i den staten måste ha samma tillgång till samma medel, inbegripet medlemskap i ett politiskt parti, som medborgarna i den staten för att effektivt kunna utöva sin rösträtt och valbarhet. Domstolen fann att denna skillnad i behandling inte kunde motiveras av skäl som rör respekten för Polens eller Tjeckiens nationella identitet.

Domarna kommissionen/Republiken Tjeckien (C‑808/21) och kommissionen/Polen av den 19 november 2024 (C‑814/21)

En tysk konsumentförening ifrågasatte en stormarknadskedjas (Aldi Süd) reklam om prissänkningar i en tysk domstol. Enligt konsumentföreningen har Aldi Süd inte rätt att beräkna en prisnedsättning på grundval av priset omedelbart före erbjudandet, utan måste enligt EU-rätten göra det på grundval av det lägsta pris som tillämpats under de senaste 30 dagarna. På fråga från en tysk domstol bekräftade EU-domstolen att en annonserad prisnedsättning ska beräknas på grundval av det lägsta priset under de senaste 30 dagarna. Näringsidkare hindras således från att vilseleda konsumenterna genom att höja det pris de tar ut innan de tillkännager en prissänkning och därigenom ange falska prissänkningar.

Domen Aldi Süd av den 26 september 2024 (C‑330/23)

Enligt ett EU-direktiv är det sedan år 2019 förbjudet att på marknaden släppa ut produkter som är tillverkade av oxo-nedbrytbar plast som fragmenteras genom oxidation. Ett antal brittiska företag, vilka tillverkar en pro-oxidationstillsats som de hävdar gör att plast som innehåller denna tillsats bryts ned snabbare biologiskt än oxo‑nedbrytbar plast, väckte talan vid tribunalen. De yrkade ersättning för den skada som de påstod sig ha lidit till följd av att förbudet mot att släppa ut oxo‑nedbrytbar plast på marknaden även gäller plast som de beskriver som ”oxo-bionedbrytbar”. Tribunalen ogillade talan med motiveringen att EU-lagstiftaren inte hade gjort sig skyldig till ett uppenbart fel. Enligt vetenskapliga studier är den biologiska nedbrytningen av plast som innehåller en pro‑oxidationstillsats låg, eller till och med obefintlig. Denna typ av plast lämpar sig dessutom inte för någon form av kompostering. Slutligen är återvinningen av plast som innehåller en pro-oxidationstillsats problematisk, eftersom nuvarande teknik inte gör det möjligt att identifiera och isolera plast som innehåller en pro-oxidanttillsats från konventionell plast.

Domen Symphony Environmental Technologies och Symphony Environmental/parlamentet m.fl. av den 31 januari 2024 (T‑745/20)

Genom en italiensk lag har administrativa skyldigheter införts för leverantörer av onlinetjänster som är etablerade utanför Italien, såsom Airbnb, Expedia, Google och Amazon, med det uttalade syftet att säkerställa en effektiv tillämpning av EU-rätten. Dessa leverantörer ska bland annat registrera sig i ett särskilt register, lämna ekonomiska rapporter och betala avgifter. Efter det att en italiensk domstol hade begärt förhandsavgörande svarade EU‑domstolen att sådana åtgärder inte är förenliga med EU-rätten. Domstolen påpekade att leverantörer av onlinetjänster i första hand omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där de är etablerade, i detta fall Irland eller Luxemburg. De medlemsstater, såsom Italien, i vilka dessa leverantörer är verksamma, är bundna av principen om ömsesidigt erkännande, och de får som huvudregel inte införa ytterligare skyldigheter som kan inskränka friheten att tillhandahålla dessa tjänster.

Domarna Airbnb Ireland och Amazon Services Europe (förenade målen C‑662/22 och C‑667/22), Expedia (C‑663/22), Google Ireland och Eg Vacation Rentals Ireland (förenade målen  C‑664/22 och C‑666/22), Amazon Services Europe (C‑665/22) av den 30 maj 2024

Bytedance Ltd är ett bolag som via dotterbolag driver TikTok – en plattform för ett onlinebaserat socialt nätverk. Kommissionen har utsett Bytedance till grindvakt för en central plattformstjänst enligt EU-förordningen om digitala marknader (Digital Market Act). I den förordningen föreskrivs en riktad uppsättning rättsliga förpliktelser som grindvakter måste följa. Dessa förpliktelser är avsedda att göra det möjligt för andra företag att konkurrera med grindvakten och förhindra vissa otillbörliga metoder. Bytedance väckte talan mot kommissionens beslut att utse bolaget till grindvakt. Tribunalen påpekade att EU-lagstiftaren har antagit EU-förordningen om digitala marknader för att förbättra den inre marknadens funktion. Eftersom de kriterier som anges i förordningen, särskilt kriterierna avseende världsmarknadsvärdet och antalet användare, var uppfyllda i detta mål, fann tribunalen att kommissionen hade gjort rätt i att anse att Bytedance var en grindvakt. Tribunalen ogillade därför talan.

Domen Bytedance/kommissionen av den 17 juli 2024 (T‑1077/23)

Projektet för en fast förbindelse under Fehmarn bält i Östersjön omfattar en tunnel mellan Rødby på den danska ön Lolland och Puttgarden i Tyskland. Den danska offentliga aktören Femern A/S ansvarar för finansiering, byggande och drift av anläggningen. Kommissionen hade i ett beslut förklarat att de finansiella åtgärder som Danmark hade genomfört till förmån för Femern A/S utgör statligt stöd, som dock är förenligt med den inre marknaden. Danmark och två färjerederier, Scandlines Danmark och Scandlines Deutschland, väckte talan vid tribunalen och yrkade att detta beslut skulle ogiltigförklaras. Tribunalen ogillade talan i respektive mål. Tribunalen fann visserligen att den selektiva fördel som Femern A/S hade beviljats stärkte dess ställning på marknaden för transporttjänster i förhållande till andra företag på den marknaden och påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Projektet med den fasta förbindelsen är emellertid av gemensamt europeiskt intresse och utgör ett viktigt bidrag till målen för EU:s transportpolitik.

Domarna Scandlines Danmark och Scandlines Deutschland/kommissionen, Danmark/kommissionen och Scandlines Danmark och Scandlines Deutschland/kommissionen av den 28 februari 2024 (T‑7/19, T‑364/20 och T‑390/20)

I september 2021 ansökte Escobar Inc (Puerto Rico, Förenta staterna) hos EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO) om registrering av ordkännetecknet Pablo Escobar som ett EU-varumärke. Colombianen Pablo Escobar, som avled år 1993, antas vara en knarkkung och narkotikaterrorist som hade grundat Medellínkartellen (Colombia). EUIPO avslog ansökan om registrering av varumärket, eftersom det ansågs strida mot allmän ordning och goda seder. När Escobar överklagade avslaget fastställde tribunalen EUIPO:s beslut och påpekade att namnet Pablo Escobar är förknippat med narkotikahandel och narkotikaterrorism, vilket innebär att varumärket skulle uppfattas som stridande mot grundläggande moraliska normer och de odelbara och universella värden som EU bygger på.

Domen Escobar/EUIPO (Pablo Escobar) av den 17 april 2024 (T‑255/23)

År 2019 utvidgades avtalen mellan EU och Marocko om fiske och jordbruksprodukter till att omfatta Västsaharas territorium, utan att det västsahariska folket hade lämnat sitt uttryckliga samtycke. Front Polisario, som av FN hade erkänts som företrädare för det västsahariska folket, väckte talan mot rådets beslut att godkänna dessa avtal vid tribunalen, som ogiltigförklarade rådets beslut. Efter överklagande av tribunalens domar slog domstolen fast att avtalen strider mot folkrätten, eftersom det västsahariska folket, som har rätt till självbestämmande, inte hade rådfrågats på ett korrekt sätt. Det kunde inte heller förutsättas att det västsahariska folket hade lämnat sitt samtycke, eftersom avtalen inte medförde några konkreta fördelar för det västsahariska folket i form av en proportionerlig ekonomisk kompensation med hänsyn till utnyttjandet av naturresurserna i Västsahara och de angränsande vattnen.

Domarna kommissionen och rådet/Front Polisario av den 4 oktober 2024 (förenade målen C‑778/21 P och C‑798/21 P, förenade målen C‑779/21 P och C‑799/21 P)

En fransk lantbrukarorganisation ifrågasatte vid franska myndigheter märkningen av meloner och tomater som odlats i Västsahara. Dessa produkter exporterades till EU med Marocko angivet som ursprungsland, vilket Confédération paysanne ansåg vara vilseledande och strida mot internationell rätt. Organisationen menade att det krävs en särskild märkning som anger varornas verkliga ursprung. Domstolen slog fast att Västsahara är ett territorium som är skilt från Marocko i den mening som avses i EU-rätten. Som en följd av detta måste det verkliga ursprunget för produkter från detta territorium anges, det vill säga Västsahara, för att garantera att information lämnas på ett transparent sätt och för att förhindra att konsumenterna vilseleds. Domstolen slog emellertid också fast att medlemsstater, såsom Frankrike, inte ensidigt kan införa importförbud för felmärkta produkter. Ett sådant förbud kan endast beslutas av EU, eftersom det är en fråga som omfattas av den gemensamma handelspolitiken.

Domen Confédération paysanne (Meloner och tomater från Västsahara) av den 4 oktober 2024 (C‑399/22)

Enligt skyddsgrundsdirektivet är personer som är registrerade hos Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar i Mellanöstern (UNRWA) uteslutna från flyktingstatus inom EU. Dessa personer måste dock i princip erhålla flyktingstatus om bistånd eller skydd från detta organ upphör. I ett mål rörande statslösa personer av palestinskt ursprung begärde en bulgarisk domstol att EU-domstolen skulle klargöra vilka kriterier som gäller för att man ska kunna anse att UNWRA:s skydd har upphört. EU-domstolen betonade att med hänsyn till den situation som råder i Gazaremsan ska UNRWA:s oförmåga att tillhandahålla värdiga levnadsvillkor eller en lägsta säkerhetsnivå inom detta landområde anses innebära att skyddet upphört.

Domen Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia za bezhantsite (Flyktingstatus – Statslös person av palestinskt ursprung) av den 13 juni 2024 (C‑563/22)

År 2008 inledde EU det civila uppdraget Eulex Kosovo för att utreda brott och söka efter personer som försvann eller dödades i Kosovo år 1999. Året därpå inrättade EU en särskild kommitté för att utreda klagomål om påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheterna som påstods ha begåtts av Eulex Kosovo i samband med utövandet av sitt mandat. Efter klagomål från KS och KD, som är nära familjemedlemmar till personer som hade försvunnit eller dödats i Kosovo, fann kommittén att flera grundläggande rättigheter hade kränkts. KS och KD väckte talan vid tribunalen om ersättning för den skada som de påstod sig ha lidit till följd av de utredningar som hade utförts av Eulex Kosovo. Tribunalen förklarade att det är uppenbart att den saknar behörighet att pröva en sådan talan.

Efter överklagande klargjorde domstolen unionsdomstolarnas behörighet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Domstolen fastslog att den är behörig att tolka eller pröva lagenligheten av handlingar eller underlåtenheter som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och som inte har direkt samband med politiska eller strategiska val (såsom till exempel beslut som rör rekryteringen av personal till Eulex Kosovo). Domstolen betonade att en sådan strikt tolkning av undantaget från dess behörighet på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är förenlig med rätten till ett effektivt domstolsskydd och hänvisade i det sistnämnda avseendet till praxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Domstolen ogiltigförklarade därför delvis tribunalens avgörande, varvid den förklarade att unionsdomstolarna är behöriga att pröva vissa av de akter eller handlingar som klagandena hade åberopat i sin skadeståndstalan.

Domen KS och Kd/rådet m.fl. av den 10 september 2024 (förenade målen C‑29/22 P och C‑44/22 P)

Tribunalen fastställde avseende området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att det av rådet antagna förbudet mot att tillhandahålla juridiska rådgivningstjänster till Rysslands regering eller till juridiska personer, enheter och organ som är etablerade i Ryssland (se, vad avser samma dom, även avsnittet ”Grundläggande rättigheter” och kapitlet ”Nyskapande rättspraxis”).

Domen Ordre néerlandais des avocats du barreau de Bruxelles m.fl./rådet (T‑797/22, T‑798/22 och T‑828/22)