A | Domstolen år 2023
Domstolen kan huvudsakligen pröva följande typer av mål:
- Begäran om förhandsavgörande
När en nationell domstol är osäker på tolkningen av en unionsbestämmelse eller dess giltighet vilandeförklarar den förfarandet och hänskjuter en fråga till EU-domstolen. Med hjälp av EU-domstolens svar kan den nationella domstolen sedan avgöra det nationella målet. I mål som kräver ett svar inom mycket kort tid (till exempel i fråga om asyl, gränskontroll, bortförande av barn etc.), tillämpas ett förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande (PPU).
-
Direkt talan, som syftar till att:
- få en unionsrättsakt ogiltigförklarad (talan om ogiltigförklaring) eller
- få fastställt att en medlemsstat inte följer unionsrätten (talan om fördragsbrott). Om medlemsstaten inte följer domen i vilken fördragsbrottet fastställs kan domstolen efter en andra talan, en så kallad talan om dubbelt fördragsbrott, besluta om ekonomiska påföljder för medlemsstaten.
- Överklagande av avgöranden som meddelats av tribunalen. Genom detta rättsmedel har domstolen möjlighet att upphäva tribunalens avgörande.
- Begäran om yttrande för att få klargjort huruvida ett avtal som unionen avser att ingå med ett tredjeland eller en internationell organisation är förenligt med fördragen. En sådan begäran får framställas av en medlemsstat eller av en EU-institution.
Domstolens verksamhet och utveckling
De sista månaderna av 2023 präglades av förhandlingar om den lagstiftningsbegäran som domstolen lämnat till Europaparlamentet och rådet i november 2022. Denna begäran syftar dels till att domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden ska överföras till tribunalen inom sex specifika rättsområden (mervärdesskatt, punktskatter, tullkodexen, klassificering av varor enligt Kombinerade nomenklaturen, kompensation och assistans till passagerare, samt systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser), dels till att utvidga tillämpningsområdet för den mekanism med prövningstillstånd för överklaganden av tribunalens avgöranden som trädde i kraft i maj 2019. Denna lagstiftningsbegäran är avsedd att säkerställa en jämnare arbetsfördelning mellan domstolen och tribunalen, som sedan juli 2022 har två domare per medlemsstat (totalt 54), för att garantera de tvistande parternas tillgång till en rättskipning av hög kvalitet inom rimlig tid.
Domstolen kommer således i högre grad att kunna koncentrera sig på sina huvuduppgifter i egenskap av unionens författningsdomstol och högsta domstol. Liksom under de senaste åren utmärks de mål som anhängiggjorts vid domstolen, oavsett om det rör sig om begäran om förhandsavgörande eller direkt talan (särskilt talan om fördragsbrott), av att de rör känsliga frågor som i många fall måste avgöras av stora avdelningen. Exempel på sådana känsliga frågor är bevarandet av rättsstatens värden inom ramen för nationella rättsliga reformer, asyl- och invandringspolitik, skydd för personuppgifter, tillämpningen av konkurrensregler i den digitala tidsåldern, bekämpande av diskriminering, samt miljö-, energi- och klimatfrågor.
För att tillgodose kraven på rättssäkerhet, skyndsamhet och öppenhet, vilar den delvisa överföringen till tribunalen av domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden på två grundläggande principer. Det rör sig här dels om principen om en enda kontaktpunkt, som innebär att varje begäran om förhandsavgörande fortfarande ska tillställas domstolen, som sedan ska avgöra huruvida ett visst mål om förhandsavgörande uteslutande rör ett eller flera av de specifika rättsområden som nämns ovan, dels om principen om en fullständig överföring av samtliga mål om förhandsavgörande som uteslutande rör ett eller flera av dessa specifika områden. Om ett mål inte enbart omfattas av dessa områden, och i synnerhet om det ger upphov till självständiga frågor om tolkningen av primärrätten eller Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska det däremot handläggas av domstolen.
Att ett mål om förhandsavgörande överförs till tribunalen inverkar emellertid inte på tribunalens möjlighet att hänskjuta målet till domstolen om den anser att målet kräver ett principavgörande, och inte heller på domstolens möjlighet att, i undantagsfall, ompröva tribunalens avgörande om det skulle föreligga en allvarlig risk för att unionsrättens enhetlighet eller konsekvens undergrävs.
Efter flera månader av utredningar och förhandlingar nåddes en politisk överenskommelse om denna lagstiftningsbegäran i december 2023. Enligt denna överenskommelse ska inlagor eller skriftliga yttranden som inges av en part i ett mål om förhandsavgörande offentliggöras på domstolens webbplats inom rimlig tid efter det att målet har avslutats, såvida inte den berörda parten invänder mot offentliggörandet.
I skrivande stund har den exakta tidsplanen för det formella antagandet av ändringarna av stadgan för Europeiska unionens domstol och för ikraftträdandet av dessa ändringar ännu inte fastställts och det återstår fortfarande arbete att slutföra, särskilt vad gäller de ändringar av domstolens och tribunalens rättegångsregler som krävs för att denna reform ska kunna genomföras. Detta principgodkännande öppnar emellertid för en förnyad utformning av verksamheten vid unionsdomstolen under de kommande åren.
Under 2023 genomgick domstolens sammansättning en förändring i samband med att generaladvokat Pitruzzella lämnade sin tjänst efter att ha utnämnts till domare vid den italienska författningsdomstolen.
Statistiken för det gångna året visar än en gång att domstolens verksamhet under de senaste åren har varit intensiv. Under 2023 inkom 821 mål till domstolen, vilket är några fler än under 2022, och 783 mål avslutades, vilket är ungefär samma antal som under de föregående tre åren. Vid en sammanläggning av samtliga typer av mål var den genomsnittliga handläggningstiden 16,1 månader, och antalet pågående mål den 31 december 2023 var 1149.
Koen Lenaerts
Ordförande för Europeiska unionens domstol
Domstolens ledamöter
Domstolen är sammansatt av 27 domare och 11 generaladvokater.
Dessa utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd efter hörande av en kommitté som ska avge ett yttrande om kandidaternas lämplighet att utöva dessa ämbeten. Förordnandet löper under sex år och kan förnyas.
Domarna och generaladvokaterna ska utses bland personer vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av de högsta domarämbetena i hemlandet eller som besitter allmänt erkända kvalifikationer.
Domarna fullgör sitt uppdrag på ett fullständigt opartiskt och oberoende sätt.
Domstolens domare utser själva ordföranden och vice ordföranden. Domarna och generaladvokaterna utser en justitiesekreterare för en period på sex år.
I de mål som de tilldelas ska generaladvokaterna fullständigt opartiskt och oavhängigt avge ett juridiskt yttrande, ett så kallat förslag till avgörande. Detta förslag är inte bindande för domstolen, men bidrar till att utreda saken i målet ytterligare.
Under år 2023 tillsattes inte någon ny domare vid domstolen.
K. Lenaerts
L. Bay Larsen
A. Arabadjiev
A. Prechal
K. Jürimäe
C. Lycourgos
E. Regan
M. Szpunar
T. von Danwitz
F. Biltgen
N.J. Cardoso da Silva Piçarra
Z. Csehi
O. Spineanu-Matei
J. Kokott
M. Ilešič
J.-C. Bonichot
M. Safjan
S. Rodin
M. Campos Sánchez-Bordona
P.G. Xuereb
L.S. Rossi
I. Jarukaitis
P. Pikamäe
A. Kumin
N. Jääskinen,
N. Wahl
J. Richard de la Tour
A. Rantos
I. Ziemele
J. Passer
D. Gratsias
M.L. Arastey Sahún
A.M. Collins
M. Gavalec
N. Emiliou
T. Ćapeta
L. Medina
A. Calot Escobar
Protokollär ordning per den 15 november 2023
B | Tribunalen år 2023
Tribunalen kan främst, som första instans, pröva mål där direkt talan väcks av fysiska personer eller juridiska personer (enskilda, bolag, föreningar med mera) som är personligen och direkt berörda av rättsakter antagna av Europeiska unionens institutioner, organ eller byråer. Även medlemsstaterna kan väcka en sådan talan. Tribunalen kan likaså avgöra mål om ersättning för skada som institutionerna eller deras anställda orsakat.
En stor del av tvisterna är av ekonomisk art: immaterialrätt (EU-varumärken och formgivningar), konkurrens och statligt stöd, samt tillsyn av bank- och finanssektorn.
Tribunalen är även behörig att pröva tvister mellan Europeiska unionen och dess anställda.
Tribunalens avgöranden kan överklagas till domstolen, som då endast prövar rättsfrågor. I mål där frågan redan har prövats i två instanser (först av en oberoende överklagandenämnd och därefter av tribunalen) meddelar domstolen prövningstillstånd till överklagandet endast om det aktualiserar en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten eller dess utveckling.
Tribunalens verksamhet och utveckling
Marc van der Woude
Tribunalens ordförande
År 2023 fick den reform varigenom antalet domare vid tribunalen fördubblades (förordning nr 2015/2422), full effekt. Detta vittnar tribunalens statistik om. Under året avslutade tribunalen 904 mål samtidigt som 868 mål anhängiggjordes (samt ytterligare 404 identiska mål som anhängiggjorts i slutet av året) och minskade därmed antalet pågående mål. Den genomsnittliga handläggningstiden har hållits på en tillfredsställande nivå: 18,2 månader, vilket är ett tecken på en effektiv målhantering.
Samtidigt konsoliderade tribunalen sin praxis att hänskjuta fler mål till utökad sammansättning. 13,6 procent av de avgjorda målen 2023 handlades av utökade sammansättningar och inte mindre än 120 mål hänsköts till sådana sammansättningar. Tribunalen tvekar inte längre att hänskjuta vissa exceptionellt viktiga mål till stora avdelningen, som består av 15 domare. Det var just i denna högtidliga sammansättning som tribunalen meddelade sin dom i målet Venezuela/rådet om restriktiva åtgärder som Europeiska unionens råd vidtagit mot företag och medborgare i Venezuela (T-65/18 RENV, se Tillbakablick på årets viktigaste domar). Till stora avdelningen hänsköts även fyra mål som anhängiggjorts av fyra europeiska domarorganisationer avseende Polens återhämtnings- och resiliensplan (T-530/22–T-533/22) och två mål avseende restriktiva åtgärder som Europeiska unionen vidtagit mot Ryssland till följd av kriget i Ukraina (T-635/22 och T-644/22).
Dessa tillfredsställande resultat beror delvis på tribunalens stabila sammansättning. Endast två domare lämnade sina ämbeten under 2023, nämligen domarna Sten Frimodt Nielsen och Virgilijus Valančius, som ersattes av Saulius Kalėda respektive Louise Spangsberg Grønfeldt. Jag vill härmed tacka dem för deras bidrag till en god unionsrättskipning. År 2023 var också året då justitiesekreterare Emmanuel Coulon avgick efter 18 års trogen tjänst och hans efterträdare, Vittorio Di Bucci, tillträdde. I samband med Emmanuel Coulons avgång anordnades ett symposium om EU:s processrätt, med en blandning av hyllningar och tal på hög nivå.
Under hela 2023 fortsatte tribunalen sin moderniseringsprocess, särskilt för att effektivisera handläggningen av de mest omfattande och komplicerade målen. Dessa mål rör i allmänhet ekonomisk och finansiell rätt och kräver ett proaktivt och skräddarsytt tillvägagångssätt såväl vad gäller resursallokering som arbetsplanering. Detta tillvägagångssätt, som även partnernas ombud kommer att göras delaktiga i, är avsett att förkorta handläggningstiden och ge ett mer målinriktat svar på parternas förväntningar.
Under hela 2023 arbetade tribunalen med nödvändiga ändringar av sin organisation och sina framtida rättegångsregler. Detta arbete syftar till att fullt ut kunna infria de rättssökandes berättigade förväntningar inför den partiella överföring av behörigheten att meddela förhandsavgöranden inom vissa specifika rättsområden och den utvidgning av mekanismen med prövningstillstånd för överklaganden som väntas ske.
Utvecklingstrender i rättspraxis
Savvas S. Papasavvas
Tribunalens vice ordförande
De tvister tribunalen har att avgöra är under ständig förändring. Varje väckt talan utmynnar i ett avgörande som sedan tjänar som ytterligare en byggsten i utvecklingen av tribunalens rättspraxis. År 2023 var inget undantag och tribunalen ställdes inför nya spörsmål inom traditionella områden, men banade också väg i tvistefrågor där rättsområdet är under intensiv utveckling. Under året gavs tribunalens stora avdelning också tillfälle att uttala sig i en tidigare oprövad fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Alltsedan tribunalen inrättades har den haft till uppgift att se till att konkurrensreglerna efterlevs. Tribunalen har således utvecklat en särskild sakkunskap på området. Eftersom rättsläget på konkurrensområdet, liksom på andra områden, befinner sig i ständig förändring, uppkommer likväl alltid nya frågor att ta ställning till. Så var bland annat fallet i domen av den 24 maj 2023, Meta Platforms Ireland/kommissionen (T-451/20), där tribunalen för första gången prövade lagenligheten av en begäran om upplysningar enligt förordning nr 1/2003, varigenom Meta ålagts att lämna ut handlingar innehållande vissa sökord, samt lagenligheten av ett förfarande med virtuella datarum för behandling av handlingar innehållande känsliga personuppgifter. Det ankom på tribunalen att säkerställa att kommissionen hade begränsat sin begäran till att endast avse sådana upplysningar som krävdes för att den skulle kunna undersöka de förmodade överträdelser som föranlett dess utredning (se Fokus-artikeln).
Regelverket för Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar, hur etablerat och väldefinierat det än må vara, gav också upphov till nya och intressanta frågor. Bolaget International Management Group väckte nämligen talan vid tribunalen om ersättning för den materiella och ideella skada som bolaget påstod sig ha lidit till följd av att en utredningsrapport om dess rättsliga ställning från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) hade läckt ut i pressen. Bolaget hade ingått flera avtal med kommissionen, och gjorde gällande att såväl kommissionen som Olaf hade agerat rättsstridigt. Detta gav tribunalen tillfälle att i sin dom av den 28 juni 2023, IMG/kommissionen (T-752/20), klargöra vilka villkor som ska vara uppfyllda för att det ska anses föreligga en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter.
Bank- och finansrätt är ett av de rättsområden som är under snabbast utveckling. Närmare bestämt har inrättandet under 2014 av den gemensamma resolutionsmekanismen gett upphov till ett ökande antal mål vid tribunalen. Genom denna mekanism inrättas ett regelverk för att hantera bankkriser och avvecklingen av större banker i vissa medlemsstater. Denna mekanism baseras i synnerhet på den Gemensamma resolutionsnämnden, som har till uppgift att förbereda och genomföra resolution av banker som är eller sannolikt kommer att fallera. I ett antal domar som meddelades den 22 november 2023 prövade tribunalen för första gången en talan om ogiltigförklaring av ett beslut av den Gemensamma resolutionsnämnden om eventuell ersättning till aktieägare och borgenärer som drabbats till följd av en bankresolution (förenade målen T‑302/20, T-303/20 och T-307/20 Del Valle Ruíz m.fl./SRB, och målen T-304/20 Molina Fernández/SRB, T-330/20 ACMO m.fl./SRB och T-340/20 Galván Fernández-Guillén/SRB).
Sist men inte minst är domen av den 13 september 2023 i målet Venezuela/rådet (T-65/18 RENV, se Tillbakablick på årets viktigaste domar) en av de viktigaste nyheterna i rättspraxis från det gångna året. Tribunalens stora avdelning uttalade sig här om lagenligheten av restriktiva åtgärder som vidtagits mot ett tredjeland, i detta fall Venezuela, på grund av den fortsatta försämringen av situationen i landet vad gäller demokratin, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. I detta mål hade tribunalen att ta ställning till känsliga frågor om detta tredjelands rätt att yttra sig samt påstådda överträdelser av internationell rätt.
Tribunalens ledamöter
Tribunalen består av två domare från varje medlemsstat.
De ska utses bland personer vars oavhängighet inte kan ifrågasättas och som uppfyller nödvändiga villkor för utövande av höga domarämbeten. Domarna utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd efter hörande av en kommitté som ska avge ett yttrande om kandidaternas lämplighet. Förordnandet löper under sex år och kan förnyas. Domarna väljer bland sig en ordförande och en vice ordförande för tre år. De utser även en justitiesekreterare för en period på sex år.
Domarna fullgör sitt uppdrag på ett fullständigt opartiskt och oberoende sätt.
M. van der Woude
S.S. Papasavvas
D. Spielmann
A. Marcoulli
F. Schalin
R. da Silva Passos
J. Svenningsen
M.J. Costeira
K. Kowalik-Bańczyk
A. Kornezov
L. Truchot
O. Porchia
M. Jaeger
H. Kanninen
J. Schwarcz
M. Kancheva
E. Buttigieg
V. Tomljenović
S. Gervasoni
L. Madise
N. Półtorak
I. Reine
P. Nihoul
U. Öberg
C. Mac Eochaidh
G. De Baere
R. Frendo
T.R. Pynnä
J.C. Laitenberger
R. Mastroianni
J. Martín y Pérez de Nanclares
G. Hesse
M. Sampol Pucurull
M. Stancu
P. Škvařilová-Pelzl
I. Nõmm
G. Steinfatt
R. Norkus
T. Perišin
D. Petrlík
M. Brkan
P. Zilgalvis
K. Kecsmár
I. Gâlea
I. Dimitrakopoulos
D. Kukovec
S. Kingston
T. Tóth
B. Ricziová
E. Tichy-Fisslberger
W. Valasidis
S. Verschuur
S.L. Kalėda
L. Spangsberg Grønfeldt
V. Di Bucci
Protokollär ordning per den 27 september 2023
C | Rättspraxis från 2023
- I fokus Samspelet mellan skydd av personuppgifter och konkurrensrätt
- I fokus Fifas och Uefas regleringsbefogenheter i ljuset av unionsrätten
- I fokus Skydd av personuppgifter och bekämpning av överträdelser av konkurrensreglerna
- I fokus Skydd av europeiska företag mot amerikanska extraterritoriella sanktioner
- Tillbakablick på årets viktigaste domar
I fokus
Samspelet mellan skydd av personuppgifter och konkurrensrätt
Dom i målet Meta Platforms m.fl. av den 4 juli 2023 (C‑252/21)
Den tyska federala konkurrensmyndigheten förbjöd företag i Meta-koncernen att kräva att användare i Tyskland, för att kunna använda det sociala nätverket Facebook, godkänner att deras ”off-Facebook”-uppgifter behandlas utan deras samtycke. Nämnda myndighet fann att den aktuella behandlingen av uppgifterna stred mot dataskyddsförordningen och därför innebar att Metakoncernen missbrukade sin dominerande ställning.
EU-domstolen uttalade sig med anledning av att en tysk domstol hade begärt ett förhandsavgörande i samband med prövningen av Metakoncernens överklagande av nämnda förbud. Domstolen slog fast att en konkurrensmyndighet i en medlemsstat, i samband med en undersökning avseende missbruk av dominerande ställning, får konstatera att dataskyddsförordningen har åsidosatts. Konkurrensmyndigheten måste dock lojalt samarbeta med de särskilda tillsynsmyndigheter som inrättats genom förordningen. Om det granskade beteendet redan har varit föremål för ett beslut av dessa myndigheter eller av EU-domstolen, är konkurrensmyndigheten bunden av deras bedömningar avseende dataskyddsförordningen.
Domstolen uttalade sig också i frågan om behandling av så kallade ”känsliga” uppgifter, som i princip är förbjuden enligt dataskyddsförordningen, undantagsvis kan tillåtas i fall där sådana uppgifter tydligt har offentliggjorts av den registrerade. Domstolen slog fast att enbart den omständigheten att en användare besöker webbplatser eller applikationer som kan avslöja känsliga uppgifter, såsom ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös övertygelse eller sexuell läggning, inte betyder att användare på ett tydligt sätt offentliggör sina uppgifter i den mening som avses i dataskyddsförordningen. Det förhåller sig på samma sätt när en användare för in uppgifter eller klickar på integrerade knappar, såvida användaren inte på förhand har gett klart uttryck för sitt val att göra uppgifter om vederbörande allmänt tillgängliga för ett obegränsat antal personer.
Det faktum att en nätverksoperatör har en dominerande ställning hindrar inte att en användare med giltig verkan frivilligt kan lämna sitt samtycke till behandlingen av sina uppgifter. En sådan dominerande ställning kan emellertid påverka användarnas valfrihet, och den utgör därför en viktig omständighet vid bedömningen av huruvida ett giltigt samtycke har lämnats.Domstolen tillade att det är operatören som ska bevisa att samtycke har lämnats.
Dataskyddsförordningen
Dataskyddsförordningen harmoniserar och samlar den unionsrättsliga regleringen av skyddet av personuppgifter i ett enda system.
Dataskyddsförordningen föreskriver skyldigheter som alla organ, oavsett om de är offentliga eller privata, måste följa så snart de samlar in personuppgifter inom EU. Organ som inte uppfyller sina skyldigheter enligt dataskyddsförordningen kan åläggas olika typer av påföljder.
I den digitala tidsåldern tillerkänns enskilda ett antal olika rättigheter genom EU:s dataskyddsförordning, såsom rätten till information, att bli bortglömd, att få tillgång till eller att få insamlade personuppgifter raderade. Alla dessa rättigheter bidrar till att stärka skyddet för privatlivet. Dessa regler anses vara de strängaste i världen när det gäller skydd av uppgifter.
”Off Facebook”-uppgifter
Meta Platforms Ireland driver det sociala nätverket Facebook inom EU. Genom att registrera sig hos Facebook godkänner användarna de allmänna villkor som bolaget har upprättat och som innehåller bestämmelser om användning av uppgifter och kakor. Med stöd av dessa användarvillkor samlar Meta Platforms Ireland in uppgifter om användarnas aktiviteter inom och utom det sociala nätverket och kopplar samman dessa uppgifter med de berörda användarnas respektive Facebook-konton. Dessa uppgifter, vilka också benämns ”off-Facebook”-uppgifter, avser bland annat besök på webbplatser och tredjepartsapplikationer och användningen av andra online-tjänster som tillhör Metakoncernen (däribland Instagram och WhatsApp). Insamlingen av dessa uppgifter gör det möjligt att anpassa reklammeddelanden till Facebookanvändarna.
I fokus
Fifas och Uefas regleringsbefogenheter i ljuset av unionsrätten
Dom i målet European Superleague Company av den 21 december 2023 (C-333/21)
Fifa och Uefa är de internationella fotbollsförbund som reglerar den professionella fotbollen i Europa. De har antagit regler som ger dem befogenhet att bestämma huruvida europeiska fotbollsturneringar mellan klubblag ska godkännas, och befogenhet att exploatera de olika medierättigheter som är knutna till dessa. Uefa anordnar också turneringar mellan europeiska klubblag, såsom Champions League.
Tolv europeiska fotbollsklubbar ville starta ett nytt projekt för fotbollsturneringar med namnet Superleague. Detta projekt kunde påverka genomförandet av Uefas turningar mellan klubblag och exploateringen av tillhörande medierättigheter. Fifa och Uefa motsatte sig projektet och hotade att införa sanktioner mot de klubbar och spelare som valde att delta.
Det bolag som ansvarade för projektet, European Superleague Company, riktade invändningar mot Fifas och Uefas regler vid en domstol i Madrid, som frågade EU-domstolen om dessa regler är förenliga med unionsrätten, vilken förbjuder hinder mot den fria konkurrensen och friheten att tillhandahålla tjänster.
I linje med sin rättspraxis från domen i målet Bosman betonade domstolen att anordnande av idrottstävlingar och exploatering av tillhörande medierättigheter utgör en ekonomisk verksamhet som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde.
Domstolen slog fast att de reglerings-, tillsyns- och sanktionsbefogenheter som Fifa och Uefa har när det gäller anordnandet av potentiellt konkurrerande fotbollsturneringar, såsom Superleague-projektet, måste utövas på ett sätt som är transpararent, objektivt, icke-diskriminerande och proportionerligt, för att inte strida mot EU:s konkurrenslagstiftning och friheten att tillhandahålla tjänster.
Dessutom ansåg domstolen att Fifas och Uefas regler om utnyttjande av medierättigheter kan strida mot EU:s konkurrenslagstiftning om de inte gynnar fotbollens olika aktörer, till exempel genom att säkerställa att de intäkter som genereras omfördelades i en anda av solidaritet. Domstolen konstaterade att dessa regler kan skada europeiska fotbollsklubbar, företag som är verksamma på mediemarknaden samt konsumenter och tv-tittare, genom att hindra dem från att ta del av nya, potentiellt innovativa eller intressanta tävlingar.
Rättspraxis från domen i målet Bosman
Domstolen slog i sin historiska dom Bosman, av den 15 december 1995 (C-415/93), fast att utövande av idrott i allmänhet utgör en ekonomisk verksamhet som omfattas av unionsrätten. Domstolen slog också fast att den fria rörligheten för arbetstagare utgör hinder mot följande:
- nationalitetsklausuler som antagits av idrottsförbund, enligt vilka idrottsföreningar endast får låta ett begränsat antal professionella spelare som är medborgare i andra medlemsstater delta, och
- övergångsklausuler som dessa förbund har fastställt, enligt vilka en professionell spelare som är medborgare i en medlemsstat inte, när dennes kontrakt med en klubb löper ut, får anställas av en klubb i en annan medlemsstat, om inte sistnämnda klubb har betalat ersättning till den ursprungliga klubben.
Domstolen och idrotten
Sedan Bosman-domen har domstolen vid flera tillfällen haft anledning att uttala sig om villkoren för utövande av en idrott mot bakgrund av unionens ekonomiska lagstiftning enligt följande:
- Sådana nationalitetsklausuler som de som var aktuella i Bosman-domen och som avser idrottsutövare som är medborgare i medlemsstaterna får inte tillämpas på idrottsutövare från en stat med vilken unionen har ingått ett associerings- eller partnerskapsavtal (domen Deutscher Handballbund, av den 8 maj 2003 (C-438/00), och domen Simutenkov, av den 12 april 2005 (C-265/03)).
- Internationella olympiska kommitténs antidopningsregler omfattas av EU:s konkurrensrätt men strider inte mot den, eftersom de är nödvändiga för att säkerställa att idrottstävlingar genomförs på ett korrekt sätt (domen Meca-Medina och Majcen/kommissionen, av den 18 juli 2006 (C-519/04 P)).
- Fotbollsklubbar kan kräva proportionerlig utbildningsersättning för de unga spelare som de har utbildat när dessa spelare vill ingå sitt första proffskontrakt med en klubb i en annan medlemsstat (domen Olympique Lyonnais, av den 16 mars 2010 (C-325/08)).
I fokus
Skydd av personuppgifter och bekämpning av överträdelser av konkurrensreglerna
Dom i målet Meta Platforms Ireland/kommissionen (T‑451/20)
Kommissionens utredningsbefogenheter
Europeiska unionens konkurrensregler förbjuder avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och som kan hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden (artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF)). De förbjuder också företag som har en dominerande ställning på en marknad att missbruka denna ställning, till exempel genom att ta ut oskäliga priser, begränsa produktionen eller vägra att utveckla nya produkter till nackdel för konsumenterna (artikel 102 FEUF).
EU:s förordning nr 1/2003 spelar en avgörande roll för genomförandet av konkurrensreglerna. Den ger Europeiska kommissionen omfattande utredningsbefogenheter. Kommissionen får bland annat genomföra inspektioner och förhöra varje person som kan antas ha relevant information.
År 2020 krävde kommissionen, inom ramen för en utredning av Facebook-koncernens förmodade konkurrensbegränsande beteende i samband med dess användning av personuppgifter och förvaltning av dess sociala nätverksplattform, att Meta Platforms Ireland skulle förse den med alla handlingar som utarbetats eller mottagits av tre av dess chefer och som innehöll en eller flera specifika uttryck.
Dessa uttryck inkluderade bland annat ”big question” (stor fråga), ”for free” (gratis), ”not good for us” (inte bra för oss) och ”shut* down” (avsluta).
Om Meta inte lämnade in denna information skulle bolaget ett behöva betala vite på 8 miljoner euro per dag.
Meta vände sig till Europeiska unionens tribunal och gjorde gällande att Europeiska kommissionens begäran om upplysningar var rättsstridig. Enligt Meta var dessa sökbegrepp uppenbart alltför vaga och allmänna, och utgjorde en omfattande ”fishing expedition”.
Meta ansökte samtidigt om interimistiska åtgärder och om att kommissionens begäran inte skulle verkställas innan tribunalen avgjort målet i sak.
Den 29 oktober 2020 meddelade tribunalens ordförande beslut beträffande ansökan om interimistiska åtgärder. Tribunalens ordförande beslutade att bevilja uppskov med verkställigheten av Europeiska kommissionens beslut till dess att det hade införts ett särskilt förfarande för att inge den del av de begärda handlingarna som inte hade något samband med Metas affärsverksamhet och som dessutom innehöll känsliga personuppgifter (så kallade skyddade handlingar). I enlighet med detta beslut inrättade kommissionen ett förfarande där dessa skyddade handlingar förvarades i ett virtuellt datarum. Enligt detta förfarande kunde handlingar läggas till utredningsakten först efter det att de hade granskats i detta virtuella rum av ett begränsat antal medlemmar i utredningsgruppen och Metas advokater.
Den 24 maj 2023 avgjorde tribunalen målet i sak. Tribunalen ogillade Metas talan i dess helhet.
I sin dom erinrade tribunalen om att Europeiska kommissionen har omfattande befogenheter att genomföra utredningar för att kontrollera att företag följer konkurrensreglerna. I detta sammanhang kan det vara till nytta att använda specifika sökord.
META
Meta är ett multinationellt teknikföretag med säte i USA. Förutom Instagram och WhatsApp är en av företagets viktigaste produkter det sociala nätverket Facebook, där registrerade användare kan skapa profiler, ladda upp foton och videor, skicka meddelanden och få kontakt med andra. Meta erbjuder också en internetannonseringstjänst, kallad Facebook Marketplace, som gör det möjligt för användare att köpa och sälja varor.
Interimistiska åtgärder
Syftet med en ansökan om interimistiska åtgärder är att få till stånd ett omedelbart uppskov med verkställigheten av en rättsakt som utfärdats av en institution, i avvaktan på att överklagandet och den slutliga domen handläggs. För att tribunalens ordförande ska besluta om denna interimistiska åtgärd får talan inte vid första anblicken framstå som ogrundad. Sökanden måste också visa att vederbörande, om verkställigheten inte skjuts upp, kommer att lida allvarlig och irreparabel skada. Slutligen måste beslutet ge uttryck för en avvägning mellan å ena sidan sökandens intresse och å andra sidan de andra parternas intressen och allmänintresset.
Som svar på Metas argument att en utredning med hjälp av sökbegrepp utgjorde ett ingrepp i de berörda arbetstagarnas privatliv, fann tribunalen att det var en lämplig åtgärd för att uppnå ett mål av allmänt intresse, nämligen att vidmakthålla det konkurrenssystem som avses i fördragen.
Tribunalen betonade i detta avseende de säkerhetsåtgärder som hade vidtagits. De skyddade handlingarna skulle överlämnas till kommissionen på ett separat elektroniskt lagringsmedium och placeras i ett virtuellt datarum. Detta datarum var endast tillgängligt för ett begränsat antal medlemmar i den grupp som ansvarade för utredningen. Urvalet av de handlingar som skulle ingå i akten skulle göras i närvaro av Metas advokater. För det fall det uppstod bestående oenighet om kvalificeringen av en handling skulle ett skiljeförfarande äga rum.
Mål T-452/20
Samma dag riktade kommissionen en begäran om upplysningar till Meta Platforms Ireland som en del av sin parallella utredning av viss praxis i samband med plattformen Facebook Marketplace. Meta Platforms Irelands talan om ogiltigförklaring av detta beslut ogillades av tribunalen genom en dom av samma dag i mål T-452/20.
Meta har överklagat tribunalens domar i målen T-451/20 och T-452/20 till domstolen (pågående målen C-497/23 P och C-496/23 P).
I fokus
Skydd av europeiska företag mot amerikanska extraterritoriella sanktioner
Dom i målet IFIC Holding/kommissionen av den 12 juli 2023 (T-8/21)
Den extraterritoriella verkan av lagar som antagits av tredjeland
En lags extraterritorialitet definieras som att dess verkan sträcker sig utanför gränserna för den stat som antagit den. Europeiska unionens blockerande stadga (rådets förordning (EG) nr 2271/96) skyddar unionens ekonomiska aktörer mot extraterritoriell tillämpning av tredjelands lagar. Europeiska unionen antog denna stadga år 1996 för att skydda europeiska företag vars kommersiella verksamhet med Kuba, Iran eller Libyen var föremål för Förenta staternas sanktioner.
Som svar på att Förenta staterna drog sig ur kärnteknikavtalet med Iran uppdaterade unionen år 2018 sin blockerande stadga för att inkludera de nyligen återinförda amerikanska extraterritoriella sanktionerna. Denna åtgärd ingår som en del i unionens stöd för det fortsatta och fullständiga genomförandet av kärnenergiavtalet med Iran, bland annat genom att bibehålla handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan unionen och Iran.
År 2018 drog sig Förenta staterna ur kärnteknikavtalet med Iran, vilket syftade till att kontrollera Irans kärntekniska program i utbyte mot att de ekonomiska sanktionerna mot Iran upphävdes. Sedan Förenta staterna dragit sig ur avtalet, återinförde denna stat sina sanktioner mot Iran och upprättade återigen en förteckning över personer vars tillgångar skulle spärras. Det blev också återigen förbjudet att bedriva handel med personer eller enheter som förekom i den förteckning som upprättats av de amerikanska myndigheterna. Detta förbud gällde även företag som var etablerade utanför Förenta staterna, inklusive europeiska företag.
Som svar på detta återinförande av sanktioner uppdaterade Europeiska unionen sin så kallade ”blockerande stadga” för att skydda sina företags intressen. För att skydda europeiska företag från följderna av den extraterritoriella tillämpningen av de amerikanska sanktionerna, förbjöds de europeiska företagen att följa dessa sanktioner om inte Europeiska kommissionen gav dem tillstånd att göra det. Ett sådant tillstånd kan beviljas när en underlåtenhet att följa utländska sanktioner sannolikt allvarligt skulle skada det berörda företagets eller unionens intressen.
IFIC Holding AG är ett tyskt bolag som indirekt ägs av den iranska staten och som fördes upp i förteckningen år 2018. Till följd av att IFIC förts upp i förteckningen stoppade Clearstream Banking AG, det enda auktoriserade förvaringsinstitutet i Tyskland, utbetalningen till IFIC av de utdelningar som bolaget erhållit från olika tyska bolag som det äger andelar i, och spärrade dem på ett separat konto.
Clearstream ansökte vidare om kommissionens tillstånd att följa de amerikanska sanktionerna i fråga om IFIC:s värdepapper och medel. Kommissionen beviljade ursprungligen detta tillstånd i april 2020 för 12 månader, och förnyade det sedan år 2021 och år 2022. IFIC ifrågasatte dessa beslut genom att väcka talan om ogiltigförklaring vid tribunalen.
Tribunalen ogillade IFIC:s talan och gav därmed Clearstream Banking AG tillstånd att följa de sanktioner som Förenta staterna infört mot Iran. Tribunalen fann att kommissionen visserligen var skyldig att beakta intressena hos det företag som ansökte om tillstånd (Clearstream), men att den inte var skyldig att beakta intressena hos det företag som fanns upptaget i förteckningen (IFIC) eller att undersöka andra möjligheter som var mindre restriktiva för detta företag. Tribunalen fann även att begränsningen av IFIC:s rätt att yttra sig under den beslutsprocess som ägt rum innan kommissionens beviljade sitt tillstånd var motiverad med hänsyn till de mål som Europeiska unionen eftersträvar i fråga om extraterritoriella sanktioner som beslutats av ett tredjeland.
Talan om ogiltigförklaring
Syftet med en talan om ogiltigförklaring är att rättsakter som har antagits av EU-institutionerna och som strider mot unionsrätten ska ogiltigförklaras. Under vissa förutsättningar kan medlemsstaterna, EU-institutionerna och enskilda väcka talan om ogiltigförklaring vid domstolen eller tribunalen. Om talan är välgrundad ska rättsakten ogiltigförklaras. Den berörda institutionen måste fylla det rättsliga tomrum som kan uppkomma till följd av att rättsakten har ogiltigförklarats.
Mål Bank Melli Iran (C-124/20)
I detta mål åberopade BMI, en statlig iransk bank, den blockerande stadgan inför tysk domstol för att bestrida tillämpningen av de amerikanska sanktionerna i Tyskland. EU-domstolen, som för första gången hade att pröva en fråga som rörde unionens blockerande stadga, slog fast att det unionsrättsliga förbudet mot att följa Förenta staternas sanktioner mot Iran kunde åberopas i ett civilrättsligt förfarande vid nationella domstolar.
Tillbakablick på årets viktigaste domar
Konsumentskydd
EU:s konsumentpolitik syftar till att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet samt ekonomiska och rättsliga intressen, oavsett var de är bosatta, vart de reser eller varifrån de gör sina inköp inom unionen.
EU-domstolen: en garanti för konsumenternas rättigheter i Europeiska unionen
Miljö
EU har åtagit sig att bevara och förbättra kvaliteten på miljön och att skydda människors hälsa. Åtgärderna på miljöområdet grundar sig på principerna om försiktighet och förebyggande, samt principen om att förorenaren betalar.
EU-domstolen och miljön
Personuppgifter
Europeiska unionen har ett starkt och sammanhängande regelverk för skydd av personuppgifter. Behandlingen och lagringen av sådana uppgifter måste uppfylla de villkor för laglighet som föreskrivs i detta regelverk, och i synnerhet begränsas till vad som är absolut nödvändigt och inte innebära ett oproportionerligt intrång i rätten till respekt för privatlivet.
EU-domstolen i den digitala världen
Likabehandling och arbetsrätt
Det finns mer än 240 miljoner arbetstagare i Europeiska unionen. Ett stort antal medborgare drar därför direkt nytta av bestämmelserna i den europeiska arbetsrätten, som fastställer miniminormer för arbetsvillkor och sysselsättning och därmed kompletterar den politik som förs av medlemsstaterna.
EU-domstolen: en garanti för likabehandling och skydd av minoriteters rättigheter
EU-domstolen på arbetsplatsen – Ett skydd för arbetstagares rättigheter
Unionsmedborgarskap
Varje person som är medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen är per automatik också unionsmedborgare. Unionsmedborgarskapet ska komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet. Europeiska unionens medborgare åtnjuter särskilda rättigheter som garanteras genom de europeiska fördragen.
Migration
Europeiska unionen har antagit en uppsättning regler för att inrätta en effektiv, humanitär och säker europeisk migrationspolitik. Det gemensamma europeiska asylsystemet fastställer miniminormer för behandlingen av alla asylsökande och deras ansökningar i hela unionen.
Rättsstaten
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fördraget om Europeiska unionen nämner uttryckligen rättsstatsprincipen som ett av medlemsstaternas gemensamma värden. Domstolarnas oberoende och opartiskhet är en viktig del av rättsstatsprincipen.
Respekt för rättsstatsprincipen i Europeiska unionen
Immateriella rättigheter
Unionens lagstiftning för att skydda immateriella rättigheter (upphovsrätt) och industriella rättigheter (varumärkesrätt, mönsterskydd, patenträtt) förbättrar företagens konkurrenskraft genom att främja en miljö som gynnar kreativitet och innovation.
Immaterialrätten och Europeiska unionens tribunal
Restriktiva åtgärder och utrikespolitik
Restriktiva åtgärder eller ”sanktioner” är ett viktigt instrument i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik för att skydda unionens värden, grundläggande intressen och säkerhet. Sanktionerna syftar till att få de berörda enheterna eller personerna att ändra sin politik eller sitt beteende.
Handelspolitik
Handelspolitiken omfattas av EU:s exklusiva befogenhet. Unionen antar handelspolitisk lagstiftning och ingår internationella handelsavtal. Tack vare att unionen uppvisar en enad front i globala sammanhang har den en stark position inom den internationella handeln.
Förhandsbesked i skattefrågor (Tax rulings)
Direkta skatter omfattas i princip av medlemsstaternas befogenhet. Icke desto mindre måste dessa skatter vara förenliga med det unionsrättsliga regelverket, däribland förbudet mot statligt stöd. Unionen övervakar att de förhandsbesked i skattefrågor (tax ruling) som meddelas i medlemsstaterna och som beviljar företag en särskild skattebehandling är lagenliga.
Konkurrens
Europeiska unionen säkerställer efterlevnaden av regler som skyddar den fria konkurrensen. Åtgärder som syftar till eller resulterar i att konkurrensen på den inre marknaden begränsas eller snedvrids är förbjudna och kan beivras med böter.
Tillgång till handlingar
Öppenhet i den offentliga förvaltningen utgör en av unionens grundprinciper. Varje enskild medborgare eller juridisk person i unionen kan därför som regel få tillgång till institutionernas handlingar. I vissa fall kan dock sådan tillgång vägras om det är motiverat.
Genom den sammanställning av rättsfallsresuméer som utarbetas av direktoratet för forskning och dokumentation ges yrkesverksamma jurister tillgång till domstolens och tribunalens urval av årets viktigaste avgöranden och månadsbulletin om rättspraxis.
