Se detaljerad statistik från domstolen  

En kortfattad redogörelse över statistiska trender från det gångna året

Av Marc-André Gaudissart, biträdande justitiesekreterare vid domstolen

Detta bidrag, som tidigare ingick i avsnittet ”Den dömande verksamheten” i årsrapporten från Europeiska unionens domstol, syftar i likhet med tidigare år till att ge en kortfattad redogörelse över de viktigaste utvecklingstendenser som går att utläsa av den rättsliga statistiken för det gångna året. I denna redogörelse behandlas föremålet för tvistefrågorna, ursprunget till och arten av de mål som inkommit till domstolen under år 2022. Den är tänkt att ge viss vägledning vid tolkningen av uppgifterna om de mål som domstolen har avgjort.

Det gångna året avslutades visserligen positivt i detta avseende, då antalet avgjorda mål översteg antalet inkomna mål vilka är något färre än föregående år. Under året ökade också den genomsnittliga handläggningstiden för förhandsavgöranden, som fortsätter att ge upphov till allt mer komplexa och ibland mycket känsliga frågor. Mot bakgrund härav beslutade domstolen, den 30 november 2022, att framställa en begäran om att lagstiftningsåtgärder ska vidtas för att utvidga det materiella tillämpningsområdet för reglerna om prövningstillstånd, och för att överföra en del av domstolens behörighet att pröva tolkningsfrågor som hänskjutits av de nationella domstolarna med stöd av artikel 267 FEUF till tribunalen, inom vissa specifika områden som definieras i domstolens stadga.

Inkomna mål

Som redan nämnts var antalet mål som anhängiggjordes vid domstolen under 2022 (806 mål) något lägre än föregående år, då 838 nya mål registrerades av kansliet. Denna minskning gäller både begäran om förhandsavgöranden och överklaganden av tribunalens avgöranden. Minskningen är dock av begränsad omfattning och medför inte någon grundläggande förändring i fråga om fördelningen av tvister per typ av mål, eftersom enbart målen om förhandsavgörande och målen om överklagande fortfarande står för mer än 90 % av alla mål som inkommer till domstolen (med 546 nya begäran om förhandsavgörande respektive 209 överklaganden, motsvarade dessa måltyper sammanlagt till och med 93 % av domstolens inkomna mål år 2022).

Mot denna bakgrund framstår den andel mål om direkt talan som anhängiggjordes under 2022 (4,60 %) som relativt liten, även om antalet sådana mål (37) ökade något under det gångna året jämfört med föregående år, då de nådde en historiskt låg nivå (med endast 29 nya mål). Vad gäller talan om fördragsbrott från 2022 är det värt att notera att för första gången någonsin väcktes en sådan talan mot ett tredjeland, Förenade kungariket, med stöd av artikel 87.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.^{[1] [2]}

Oavsett om det rör sig om förhandsavgöranden, direkt talan eller överklaganden, omfattade de mål som inkom till domstolen under 2022 återigen ett mycket brett spektrum av rättsområden. Med strax under hundra mål (95) fortsatte området med frihet, säkerhet och rättvisa att stå för en stor del av domstolens verksamhet, jämte tvister om beskattning, konsumentskydd och skydd av personuppgifter. Inom sistnämnda rättsområde mottog domstolen ett stort antal tolkningsfrågor där den ombads att lämna ytterligare klargöranden beträffande det ramverk som fastställts i praxis, angående tolkningen av den allmänna dataskyddsförordningen.[3] Antalet immaterialrättsliga mål, som tidigare var relativt högt, minskade kraftigt under det gångna året, från 83 inkomna mål år 2021 till endast 49 inkomna mål år 2022, medan antalet anhängiggjorda mål inom andra, mer traditionella områden, däremot ökade. Detta gäller särskilt mål angående de fyra grundläggande friheterna, men även mål om jordbruk, konkurrens och offentlig upphandling, samt personalmål.

I fråga om vilka medlemsstater som oftast vänt sig till domstolen för att inhämta förhandsavgöranden under det gångna året var läget relativt stabilt jämfört med föregående år. Liksom 2021 fortsatte Tyskland, Italien och Bulgarien att leda den ”geografiska” ligan av antalet hänskjutanden (med 98, 63 respektive 43 ingivna begäran om förhandsavgörande år 2022), men Bulgarien var tätt följt av Spanien och Polen, vars domstolar hänsköt 41 respektive 39 begäran om förhandsavgörande till domstolen under detta år. Antalet begäran om förhandsavgörande från de österrikiska domstolarna låg med 34 mål ganska nära nivån för föregående år (37 begäran om förhandsavgörande år 2021), medan de nederländska, rumänska och belgiska domstolarna, med 28, 29 respektive 30 begäran om förhandsavgörande, upprätthåller sin regelbundna kontakt med EU-domstolen. Det har också skett en betydande ökning av antalet begäran om förhandsavgörande från de portugisiska domstolarna, som hänsköt 28 mål till EU-domstolen under 2022 (jämfört med 20 under 2021).

I fråga om brådskande mål har antalet ansökningar om att förfarandet för skyndsam handläggning eller för brådskande mål om förhandsavgörande ska tillämpas minskat betydligt. Antalet dylika ansökningar nådde en rekordnivå år 2021 (med så många som 90 ansökningar), men sjönk till 54 ansökningar under det gångna året. Ingen av ansökningarna om skyndsam handläggning bifölls under 2022, men förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande tillämpades vid sju tillfällen, dels i mål angående tolkningen av reglerna om beviljande eller återkallande av internationellt skydd, dels i mål angående tolkningen av reglerna för civil- och straffrättsligt samarbete, bland annat i fråga om rätten till tolkning och översättning i straffrättsliga förfaranden och tillämpningen av principen ne bis in idem, som fastställs i artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet.

Avgjorda mål

Medan antalet inkomna mål minskade något under 2022, kan en motsatt trend skönjas i fråga om antalet mål som domstolen avgjorde under året: från 772 mål år 2021 ökade antalet avgjorda mål till 808 mål år 2022. Detta är ett utmärkt resultat eftersom man – med undantag för 2019 då domstolen avgjorde inte mindre än 865 mål – aldrig tidigare har passerat gränsen på 800 avgjorda mål under ett år.

Eftersom begäran om förhandsavgörande och överklaganden utgör merparten av de mål som domstolen har att pröva, är det inte förvånande att dessa måltyper också står för huvuddelen av domstolens avgjorda mål. Under 2022 avgjorde domstolen inte mindre än 564 mål med begäran om förhandsavgörande och 196 överklaganden. Under det gångna året har domstolen också anmodats att pröva ett flertal viktiga talan om fördragsbrott eller ogiltigförklaring, bland annat i de mål där Ungern och Republiken Polen väckt talan för att bestrida Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten.^[4] Domstolens stora avdelning godtog inte de grunder som dessa båda medlemsstater anfört för att bestrida giltigheten av nyssnämnda förordning, och bekräftade således att det följer av denna förordning att det finns ett samband mellan respekten för rättsstatsprincipen och ett effektivt genomförande av unionsbudgeten i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning.^[5]

Beaktansvärt är också det avgörande som meddelades till följd av Konungariket Belgiens begäran att domstolen skulle avge ett yttrande, om huruvida utkastet till ett moderniserat energistadgefördrag är förenligt med fördragen, särskilt artikel 19 i EU-fördraget och artikel 344 i EUF-fördraget. I sitt yttrande av den 16 juni 2022 förklarade domstolen (fjärde avdelningen) att denna begäran inte kunde tas upp till prövning av det skälet att den framställts för tidigt, eftersom domstolen inte hade tillräcklig information om innehållet i det föreslagna fördraget, särskilt inte om tillämpningsområdet för dess artikel 26 om tvistelösning mellan en investerare och en avtalsslutande part, för att kunna uttala sig om huruvida det var förenligt med fördragen eller ej.^[6]

Det totala antalet domar, yttranden och beslut som domstolen meddelade under det gångna året (732) var visserligen något högre än föregående år (708), men vad som verkligen förtjänar läsarens uppmärksamhet är den stora andel överklaganden som avgjorts genom rättsliga beslut. Medan denna andel uppgick till 37 % av avgjorda överklaganden år 2020 och 47 % år 2021, steg den till nästan 57 % under år 2022, vilket är mycket högre än andelen överklaganden som avgjordes genom dom. Denna ökning förklaras av ett flertal faktorer. Dels beror den på ihärdigt arbete från prövningstillståndavdelningen, som återigen tog ställning till ett stort antal överklaganden av tribunalens avgöranden avseende beslut som meddelats av överklagandenämnderna vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet,[7] dels förklaras den av en ökad användning av de möjligheter som ges genom artiklarna 181 och 182 i rättegångsreglerna. Sistnämnda bestämmelse har bara tillämpats en gång tidigare, vilket var år 2019, men under 2022 avgjordes inte mindre än sex mål med stöd av artikel 182 i rättegångsreglerna.[8]

Både vad gäller mål om förhandsavgörande och mål om överklagande kan den ökade användningen av beslut delvis förklaras av en annan framträdande faktor från det gångna året, nämligen det stora antalet mål som avgjordes av avdelningarna med tre domare. Dessa mål representerade nämligen mer än 50 % av det totala antal mål som domstolen avgjorde under 2022 (jämfört med de 36 % som avgjordes av avdelningarna med fem domare). Som jämförelse kan nämnas att året dessförinnan avgjordes 45 % av det totala antalet mål av avdelningarna med tre domare och 40 % av avdelningarna med fem domare.

En liknande trend kan observeras i fråga om mål som avgjordes av domstolens vice ordförande. Under 2022 mottog domstolen ett stort antal överklaganden av tribunalens avgöranden där tribunalen lämnat avslag på en interventionsansökan och av sådana avgöranden som tribunalen meddelat med stöd av artiklarna 278 eller 279 FEUF. Det ankom således på vice ordföranden, som ansvarar för handläggningen av dylika överklaganden, att anta ett stort antal beslut under 2022. Antalet sådana beslut blev närmare bestämt dubbelt så stort som föregående år.

Antalet mål som avgjordes av domstolens stora avdelning höll sig däremot stabilt under det senaste året. Med 77 mål avgjorda av denna sammansättning under 2022 höll sig domstolen inom genomsnittet för de fyra senaste åren, då antalet mål som avgjorts av stora avdelningen, genom dom eller beslut, legat på mellan 70 och 83 mål.

Den ökade användningen av beslut har även resulterat i att den genomsnittliga handläggningstiden har förkortats, eftersom det inom ramen för ett dylikt förfarande är möjligt för domstolen att avgöra det hänskjutna ärendet utan muntlig förhandling, och i vissa fall till och med utan att förfarandet inkluderar en skriftlig del. Under 2022 var den genomsnittliga handläggningstiden, alla typer av mål sammantaget, 16,4 månader, vilket är en knapp minskning jämfört med föregående år (16,6 månader 2021).

En mer detaljerad analys av de statistiska uppgifterna ger dock en mer skiftande bild, eftersom den genomsnittliga handläggningstiden för överklaganden visserligen har minskat kraftigt, från 15,1 månader år 2021 till 11,9 månader år 2022, men den har fortsatt att öka i mål om direkt talan och framför allt i mål om förhandsavgörande. Medan den genomsnittliga handläggningstiden för förhandsavgöranden var 15 månader år 2016 och 15,5 månader år 2019, har den successivt ökat till 15,9 månader år 2020, 16,7 månader år 2021 och 17,3 månader år 2022. Denna ökning beror på att de mål som hänskjuts till domstolen blir allt mer komplicerade och kräver en allt mer ingående prövning av de frågor som de hänskjutande domstolarna ställer, men den är också en anledning till oro eftersom den tid det tar att handlägga målet vid EU-domstolen måste läggas till tiden för det nationella förfarandet. Varje ökning av handläggningstiden vid EU-domstolen får således omedelbar effekt på den totala handläggningstiden vid den hänskjutande domstolen och på den domstolens förmåga att avgöra det aktuella målet. Det är bland annat dessa faktorer som ligger till grund för den lagstiftningsbegäran som avses nedan.

Pågående mål

Den 31 december 2022 var 1111 mål anhängiga vid domstolen, vilket sånär som på två mål är samma antal som den 31 december föregående år (1113 mål). Huvuddelen av dessa mål bestod av begäran om förhandsavgörande (774 mål) och överklaganden (259 mål).

För att kunna fortsätta att handlägga dessa mål på ett tillfredsställande sätt och inom skälig tid riktade domstolen, den 30 november 2022, en begäran till unionslagstiftaren om att ändra protokoll (nr 3) om stadgan för Europeiska unionens domstol. Denna begäran har ett dubbelt syfte.

För det första ska tillämpningsområdet för den regel om prövningstillstånd som föreskrivs i artikel 58 a i stadgan utvidgas så att den även omfattar överklaganden av tribunalens avgöranden avseende beslut som fattats av de oberoende överklagandenämnderna hos sex unionsorgan eller unionsbyråer som var inrättade när denna regel trädde i kraft den 1 maj 2019, men som ännu inte nämns i artikel 58a i stadgan,[9] samt överklaganden av tribunalens avgöranden som meddelats med stöd av artikel 272 FEUF.

För det andra syftar denna begäran till att utnyttja den möjlighet som ges i artikel 256.3 FEUF, så att en del av domstolens behörighet att meddela förhandsavgörande överförs till tribunalen inom sex specifika rättsområden, närmare bestämt det gemensamma systemet för mervärdesskatt, punktskatter, tullkodexen och tullklassificeringen av varor i Kombinerade nomenklaturen, kompensation och assistans till passagerare, samt systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.

Denna behörighetsövergång påverkar naturligtvis inte tribunalens möjlighet att hänskjuta målet till domstolen om den anser att målet kräver ett principbeslut som kan påverka unionsrättens enhetlighet eller konsekvens, såsom uttryckligen föreskrivs i artikel 256.3 andra stycket FEUF. Den bör ändå leda till en betydande minskning av domstolens arbetsbörda (och göra det möjligt för denna instans att fokusera på andra måltyper), eftersom de mål som domstolen har att avgöra avseende nyssnämnda rättsområden för närvarande utgör cirka 20 % av alla mål om förhandsavgörande.

[1]     EUT L 29, 31.1.2020, s. 7.

[2]     Mål C‑516/22, kommissionen/Förenade kungariket, där kommissionen i huvudsak hade anklagat Förenade kungariket för att ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördragen och utträdesavtalet, till följd av att dess högsta domstol i en dom hade förordnat om verkställighet av en skiljedom som kommissionen, och senare även EU-domstolen, ansåg stred mot unionsrätten. Enligt sökanden borde Förenade kungarikets högsta domstol ha lämnat uppskov med verkställigheten av denna dom i väntan på utgången i det förfarande som var anhängigt vid unionsdomstolarna, eller ha hänskjutit en giltighetsfråga till EU-domstolen i enlighet med artikel 267 FEUF, jämförd med artikel 127.1 i utträdesavtalet.

[3]     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s.1).

[4]     EUT L 433, 22.12.2020, s. 1, och rättelse i EUT L 373, 21.10.2021, s. 94.

[5]     Dom av den 16 februari 2022 i målet Ungern/parlamentet och rådet (C‑156/21, EU:C:2022:97) och i målet Polen/parlamentet och rådet
(C‑157/21, EU:C:2022:98).

[6]     Yttrande 1/20 (Moderniserat energistadgefördrag) av den 16 juni 2022 (EU:C:2022:485).

[7]     Prövningstillståndsavdelningen meddelade 41 beslut under 2022. I två mål (C‑801/21 P, EUIPO/Indo European Foods, och C‑337/22 P, EUIPO/Nowhere), meddelades prövningstillstånd och förfarandet fortgår således i dessa mål, i enlighet med tillämpliga bestämmelser i avdelning V i domstolens rättegångsregler.

[8]     Det rör sig om mål C‑663/20 P, SRB/Hypo Vorarlberg Bank respektive C‑664/20 P, SRB/Portigon och kommissionen, vilka avgjordes genom beslut av den 3 mars 2022 (EU:C:2022:162 och EU:C:2022:161), de förenade målen C‑313/21 P och C‑314/21 P, rådet/FI och kommissionen/FI, vilka avgjordes genom beslut av den 22 december 2022 (EU:C:2022:1045), samt de förenade målen C‑341/21 P och C‑357/21 P, kommissionen/KM och rådet/KM, vilka också avgjordes genom beslut av den 22 december 2022 (EU:C:2022:1042).

[9]   Det rör sig om Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, Gemensamma resolutionsnämnden, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, samt Europeiska unionens järnvägsbyrå.

Verksamhetsstatistik för tidigare år finns också på webbplatsen Curia, under "Historik".