Om tribunalen

Sammansättning

Tribunalen är sammansatt av två domare per medlemsstat. Domarna utses av medlemsstaternas regeringar i samförstånd, efter hörande av en kommitté med uppdrag att lämna ett utlåtande avseende kandidaternas lämplighet för domarämbetet. Domarna utnämns för en period på sex år och deras förordnande kan förlängas. De väljer bland sig tribunalens ordförande för en tid av tre år och de utser en justitiesekretare för en period på sex år.

Domarna utövar sin tjänst fullständigt opartiskt och oavhängigt. Till skillnad från domstolen har tribunalen inte några permanenta generaladvokater. I undantagsfall kan dock en domare få i uppdrag att tjänstgöra som generaladvokat.

Målen vid tribunalen avgörs av avdelningar med fem eller tre domare eller, i vissa fall, av ensamdomare. Den kan även sammanträda i stor avdelning (femton domare), när målets juridiska svårighetsgrad eller betydelse motiverar det.

Ordförandena på avdelningar med fem domare ska väljas bland domarna för en tid av tre år. Tribunalen har en egen justitiesekreterare, men använder sig i övrigt av institutionens gemensamma avdelningar när det gäller administration, översättning och tolkning.

Behörighet

Tribunalen är behörig att pröva följande:

Talan som väcks av fysiska eller juridiska personer och som avser ogiltigförklaring av rättsakter som antagits av Europeiska unionens institutioner, organ eller byråer, som är riktade till personerna i fråga eller som direkt och personligen berör dem (Som exempel kan nämnas en talan som väcks av ett företag mot kommissionens beslut att påföra företaget böter), och mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder samt talan som dessa personer väcker i syfte att få fastställt att nämnda institutioner, organ eller byråer underlåtit att vidta åtgärder.
Talan som väcks av medlemsstaterna mot kommissionen.
Talan som väcks av medlemsstaterna mot rådet rörande rättsakter som antagits i fråga om statligt stöd, handelspolitiska skyddsåtgärder (så kallad dumpning) och rättsakter genom vilka rådet utövar genomförandebefogenheter.
Talan i syfte att få ersättning för skada som orsakats av Europeiska unionens institutioner eller deras anställda.
Talan som grundas på avtal som ingåtts med Europeiska unionen, i vilka det uttryckligen anges att tribunalen har behörighet.

Talan på det immaterialrättsliga området riktade mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) eller mot Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO).
Mål mellan Europeiska unionens institutioner och deras personal beträffande arbetsrätt och social trygghet.

Tribunalens avgöranden får överklagas till domstolen inom två månader. Överklagandet ska vara begränsat till rättsfrågor.

Förfarandet

Tribunalen har egna rättegångsregler. Förfarandet vid tribunalen omfattar i princip en skriftlig del och en muntlig del. Förfarandet inleds genom en skriftlig ansökan som inges till kansliet av en advokat eller ett ombud. Ett meddelande med de viktigaste uppgifterna om talan publiceras i Europeiska unionens officiella tidning på samtliga officiella språk. Justitiesekreteraren delger motparten ansökan, och motparten har två månader på sig för att inkomma med svaromål. Vid direkt talan har sökanden i princip möjlighet att inge en replik inom en viss tidsfrist, vilken svaranden kan bemöta genom en duplik.

Varje person som har ett berättigat intresse av utgången av den tvist som underställts tribunalen får intervenera i förfarandet liksom medlemsstaterna och unionens institutioner. Intervenienten inger en inlaga, genom vilken han stöder eller bestrider den ena partens yrkanden. Parterna ges därefter tillfälle att bemöta inlagan.

Under förfarandets eventuella muntliga del hålls en offentlig förhandling. Under förhandlingen kan domarna ställa frågor till parternas företrädare. Referenten sammanfattar de åberopade faktiska omständigheterna, parternas argument och i förekommande fall intervenienternas argument i en kortfattad förhandlingsrapport. Förhandlingsrapporten finns tillgänglig för allmänheten på rättegångsspråket.

Domarna överlägger därefter på grundval av ett utkast till dom som upprättats av referenten. Domen avkunnas vid offentligt sammanträde.

Förfarandet vid tribunalen är kostnadsfritt. Parterna måste dock företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i en medlemsstat och advokatkostnaderna ersätts inte av tribunalen. De personer som saknar möjlighet att bära kostnaderna för förfarandet kan dock ansöka om rättshjälp.

Det interimistiska förfarandet

Talan som väcks vid tribunalen medför inte uppskov med verkställigheten av den angripna rättsakten. Tribunalen kan dock besluta om uppskov med verkställigheten eller andra interimistiska åtgärder. Tribunalens ordförande, eller i förekommande fall dess vice ordförande, tar ställning till en sådan ansökan genom ett motiverat beslut.

Interimistiska åtgärder beviljas endast om följande tre villkor är uppfyllda:

Talan i sak ska vid ett första påseende inte framstå som ogrundad.
Sökanden ska styrka att ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet, och att han kommer att orsakas allvarlig och irreparabel skada om ansökan inte bifalls.
De interimistiska åtgärderna ska vara förenliga med en avvägning mellan parternas intressen och allmänintresset.

Beslutet har interimistisk verkan och föregriper inte tribunalens avgörande i saken. Beslutet kan överklagas till domstolens vice ordförande.

Förfarandet för skyndsam handläggning

Detta förfarande gör det möjligt för tribunalen att snabbt avgöra sakfrågan i mål som anses vara av särskilt brådskande art. Ansökan om skyndsam handläggning kan ges in av sökanden eller svaranden. Tribunalen kan även besluta om skyndsam handläggning på eget initiativ.

Rättspraxis

Miljö och konsumenter

EU har förbjudit handel med sälprodukter, med undantag för sådana produkter som härrör från den traditionella jakt som inuiterna bedriver och som bidrar till deras självhushållning. Tribunalen slog år 2013 fast att detta förbud är giltigt. Tribunalen ansåg nämligen att EU, med hänsyn till de olikartade bestämmelser som medlemsstaterna antagit i fråga om handel med sälprodukter, hade rätt att harmonisera bestämmelserna om handel med dessa produkter för att undvika störningar på marknaden samtidigt som djurens välbefinnande beaktades.

Inuit Tapiriit Kanatami mot kommissionen, T-526/10, 25 april 2013

Handel med genetiskt modifierade organismer är inte tillåten inom EU annat än om godkännande har meddelats. År 2010 godkände kommissionen handel med den genetiskt modifierade potatisen Amflora, efter att ha inhämtat ett vetenskapligt yttrande i vilket uppgavs att denna potatis inte innebar någon risk för varken människors hälsa eller miljön. Tribunalen ogiltigförklarade kommissionens godkännande på grund av att kommissionen hade gjort sig skyldig till ett förfarandefel genom att inte lägga fram utkastet till godkännande inför de behöriga kommittéerna.

Ungern mot kommissionen, T-240/10, 13 december 2013

Friheten att tillhandahålla tjänster

Enligt EU-rätten ska evenemang, som av en medlemsstat anses vara av särskild vikt för samhället, kunna sändas inte bara i betal-TV-kanaler utan även i fri TV. Tribunalen slog år 2011 fast att en medlemsstat får kräva att samtliga matcher i fotbolls-VM och fotbolls-EM ska sändas i fri TV. Tribunalen motiverade detta med att allmänheten har en rätt till information och att det är nödvändigt att säkerställa en bred tillgänglighet för allmänheten till TV-sändningar från dessa evenemang.

FIFA mot kommissionen, T-385/07, 17 februari 2011

Rättsregler rörande EU-institutionernas verksamhet

Epso publicerade på sin webbplats år 2007 en uppmaning till intresseanmälan för upprättandet av en databas med kandidater för rekrytering som kontraktsanställda inom EU-institutionerna. Meddelandena om detta var enbart avfattade på tyska, engelska och franska. Tribunalen ogiltigförklarade uppmaningen till intresseanmälan på grund av språkdiskriminering, eftersom det förhållandet att den endast publicerats på tre språk gjorde att vissa potentiella kandidater inte kunde få kännedom om uppmaningen och innebar att tyskspråkiga, engelskspråkiga och franskspråkiga kandidater gynnades.

Italien mot kommissionen, T-205/07, 3 februari 2011

Varumärken – Immateriell och industriell äganderätt

Tribunalen slog år 2012 fast att kännetecknet VIAGUARA inte fick registreras som gemenskapsvarumärke för drycker, på grund av det för läkemedel registrerade varumärket VIAGRA. Tribunalen konstaterade att drycker och läkemedel utgör olika varor, men ansåg att kännetecknet VIAGUARA likväl kunde dra otillbörlig fördel av varumärket VIAGRA:s renommé. Konsumenterna skulle nämligen kunna vara benägna att köpa dryckerna på grund av att de tror att dessa har egenskaper som liknar de som läkemedlet har (särskilt att de ger ökad libido).

Viaguara mot harmoniseringskontoret, T-332/10, 25 januari 2012

Bolaget Apple Corps, som bildades av den berömda rockgruppen ”The Beatles”, invände mot registreringen av ordet ”BEATLE” för elektriska rullstolar avsedda för personer med nedsatt rörlighet. Tribunalen biföll bolagets talan, då den ansåg att ordet ”BEATLE” kunde dra otillbörlig fördel av renommét och den varaktiga attraktionskraften hos varumärkena (THE) BEATLES, vilka innehades av Apple Corps. Personer med nedsatt rörlighet kunde nämligen lockas av den mycket positiva bild av frihet, ungdom och rörlighet som Apple Corps’ varumärken förknippas med.

You Q mot harmoniseringskontoret, T-369/10, 29 mars 2012

Monaco ville år 2010 erhålla skydd inom EU för det internationella varumärket ”MONACO”. Skydd nekades dock för bland annat underhållnings-, sport- och boendetjänster. Tribunalen fastställde detta beslut. Med hänvisning till att furstefamiljen i Monaco är välkänd och till att en stor grand prix-tävling i formel 1 och en cirkusfestival anordnas där, ansåg tribunalen att ordet MONACO för tankarna till ett geografiskt område och endast beskriver de berörda tjänsternas geografiska ursprung eller utförandeort. Det kan således inte ges skydd som varumärke inom EU.

MEM mot harmoniseringskontoret (MONACO), T-197/13, 15 januari 2015

Konkurrens

Kommissionen ålade år 2009 Microsoft att betala böter på 497 miljoner euro på grund av att bolaget hade missbrukat sin dominerande ställning genom att under flera år vägra att ge sina konkurrenter information som skulle kunna göra det möjligt att utveckla och distribuera alternativa lösningar som var kompatibla med Windows. Tribunalen fastställde bötesbeslutet i en dom år 2007. År 2008 ålade kommissionen Microsoft att betala ett vite på 899 miljoner euro på grund av att det underlåtit att fullt ut verkställa 2004 års beslut och ge konkurrenterna den aktuella informationen, mot en rimlig ersättning, inom den förelagda fristen. Tribunalen fastställde kommissionens bedömning, men satte ned vitet till 860 miljoner euro med hänsyn till att kommissionen tillfälligt hade gett Microsoft tillstånd att fortsätta att tillämpa vissa metoder.

Microsoft mot kommissionen, T-201/04, 17 september 2007, och T-167/08, 27 juni 2012

Kommissionen ålade år 2009 det tyska bolaget E.ON och det franska bolaget GDF Suez att vartdera betala böter på 553 miljoner euro. Kommissionen anklagade dem för att ha genomfört en konkurrensbegränsande samverkan som innebar att ingen av dem fick sälja gas, som levererats från Ryssland till Tyskland och Frankrike, på den andra deltagarens nationella marknad. Tribunalen fastställde kommissionens bedömning, men satte ned böterna för vartdera bolaget till 320 miljoner euro med hänsyn till att kommissionen gjort en felaktig beräkning av den tid som samverkan pågått (samverkan hade pågått ett år kortare än vad kommissionen påstått).

E.ON Energie AG mot kommissionen, T-360/09, och GDF Suez mot kommissionen, T-370/09, 29 juni 2012

Upphovsrättsorganisationer förvaltar upphovsrätter, särskilt till musikaliska verk. De ger, på begäran, kommersiella användare rätt att utnyttja verken mot ersättning. Kommissionen fann år 2008 att 24 bolag av detta slag hade begränsat konkurrensen genom att begränsa licenserna att utnyttja vissa musikaliska verk till att endast gälla deras nationella territorium. Tribunalen underkände kommissionens bedömning på grund av bristande bevisning, särskilt då licensernas territoriella begränsning kunde förklaras av behovet av att på ett effektivt sätt kunna bekämpa otillåten användning av de musikaliska verken.

CISAC mot kommissionen, T-442/08, 12 april 2013

Kommissionen fann år 2011 att den företagskoncentration som Microsoft planerade för att förvärva kontrollen över Skype, var förenlig med unionsrätten. Två konkurrenter till Skype väckte talan vid tribunalen och gjorde gällande att den tilltänkta företagskoncentrationen skulle få konkurrensbegränsande verkningar. Tribunalen fastställde emellertid kommissionens beslut. Den ansåg att fusionen inte begränsade konkurrensen, varken på marknaden för allmänhetens internetkommunikation eller på marknaden för företagens internetkommunikation.

Cisco Systems och Messagenet mot kommissionen, T-79/12, 11 december 2013

Statligt stöd

I Österrike övervältras statens kostnader för att främja produktionen av grön el på samtliga elkonsumenter. År 2008 planerade Österrike att införa ett tak för de energiintensiva företagens bidrag till täckande av dessa kostnader. Kommissionen ansåg emellertid att detta tak utgjorde ett statligt stöd som var oförenligt med EU-rätten. Tribunalen delade kommissionens uppfattning, och fann att ett sådant tak utgjorde ett slags befrielse från en skatteliknande avgift som gynnade vissa företag på bekostnad av andra, utan att denna särbehandling var motiverad med hänsyn till det eftersträvade syftet. Stödet var inte heller förenligt med riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd.

Österrike mot kommissionen, T-251/11, 11 december 2014

ING är ett nederländskt finansinstitut som bedriver bank- och försäkringsverksamhet. I samband med finanskrisen beviljade Nederländerna ING ett stöd i form av ett kapitaltillskott. Villkoren för återbetalning av tillskottet ändrades under tidens gång. Kommissionen ansåg att de nya villkoren hade medfört ett nytt statligt stöd på 2 miljarder euro. Tribunalen fann emellertid att det inte gick att slå fast att detta utgjorde ett statligt stöd, eftersom kommissionen inte hade undersökt huruvida en privat investerare skulle ha vägrat att gå med på en sådan ändring av återbetalningsvillkoren och således skulle ha nekat ING en sådan ytterligare fördel, om den privata investeraren hade befunnit sig i samma situation som Nederländska staten.

Nederländerna mot kommissionen, T-29/10, T-33/10, 2 mars 2012

Det italienska flygbolaget Alitalia befann sig i allvarliga ekonomiska svårigheter och erhöll därför år 2008 ett lån från Italienska staten på 300 miljoner euro. Italienska staten beslutade vidare att sälja sin andel i bolaget. Kommissionen fann att lånet till Alitalia var olagligt (eftersom en privat investerare inte skulle ha beviljat det, om investeraren hade befunnit sig i samma situation) men godkände försäljningen av tillgångarna, under förutsättning att den skedde till marknadspris. Ryanair ansåg att Alitalia hade fått ett statligt stöd som var oförenligt med EU-rätten och väckte därför talan vid tribunalen. Tribunalen fastställde dock kommissionens bedömning på alla punkter.

Ryanair mot kommissionen, T-123/09, 28 mars 2012

Jordbruk

År 2011 gjorde kommissionen det obligatoriskt att märka citrusfrukter som behandlats med konserveringsmedel eller andra kemiska ämnen efter att de skördats. Spanien väckte talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av denna skyldighet, på grund av att den endast gällde citrusodlare – och inte odlare av andra frukter som behandlas efter skörden – och därför var diskriminerande. Tribunalen ansåg emellertid att citrusskal kunde användas i matlagning, till skillnad från skalet från andra frukter (bananer, vattenmeloner och meloner). Genom märkningsskyldigheten säkerställdes således, utan att det var fråga om diskriminering, en enhetlig och hög konsumentskyddsnivå.

Spanien mot kommissionen, T-481/11, 13 november 2014

Folkhälsan

Orphacol är ett läkemedel som är avsett för behandling av sällsynta, men mycket allvarliga, leversjukdomar som kan medföra spädbarnsdöd. År 2009 ansökte de franska laboratorierna CTRS hos kommissionen om godkännande för försäljning av detta läkemedel. Kommissionen avslog ansökan på grund av att CTRS inte hade gett några resultat från kliniska studier av läkemedlet. Tribunalen ogiltigförklarade beslutet då den ansåg att CTRS enligt de tillämpliga bestämmelserna inte var skyldig att ge in några sådana resultat, eftersom de aktiva substanserna i läkemedlet hade en väletablerad medicinsk användning i unionen sedan minst 10 år tillbaka.

Laboratoires CTRS mot kommissionen, T-301/12, 4 juli 2013

EU:s yttre förbindelser

Restriktiva åtgärder eller "sanktioner" är ett mycket viktigt utrikespolitiskt verktyg genom vilket EU försöker förmå ett land att ändra sin politik eller sitt beteende. De kan bestå i vapenembargon, frysning av tillgångar, förbud mot att resa in i eller transitering via EU:s territorium, import- och exportförbud etc. De kan riktas mot regeringar, bolag, fysiska personer och grupper eller organisationer (som till exempel terroristgrupper).

Europeiska unionen har, förutom mot terroristorganisationer såsom al-Qaida, även vidtagit sanktioner mot ett trettiotal länder, däribland Afghanistan, Vitryssland, Elfenbenskusten, Egypten, Iran, Libyen, Ryssland, Syrien, Tunisien, Ukraina och Zimbabwe.

Eyad Makhlouf (en kusin till Bashar Al Assad) fick sina tillgångar frysta av rådet på grund av att han var bror till Rami Makhlouf (en av de mäktigaste affärsmännen i Syrien) och som tjänsteman inom säkerhetstjänsten varit delaktig i de repressiva åtgärderna mot den syriska civilbefolkningen. Tribunalen fastställde frysningen, då den fann att Eyad Makhlouf inte hade förebringat någon bevisning som gjorde det möjligt att vederlägga påståendet att han bistod den syriska regimen. Inte heller hade hans rätt till försvar åsidosatts, eftersom han hade varit i stånd att försvara sig mot rådets anklagelser på ett effektivt sätt.

Makhlouf mot rådet, T-383/11, 13 september 2013

Det iranska bolaget Fulmen och dess direktör fick sina tillgångar frysta år 2009, på grund av att de, enligt rådet, hade deltagit i installering av elektrisk utrustning i en hemlig anläggning som användes för Irans kärntekniska program. Tribunalen ogiltigförklarade emellertid frysningen av tillgångar. Den ansåg att rådet hade grundat sitt beslut på ej underbyggda påståenden och att det inte hade förebringat någon bevisning om att Fulmen och dess direktör hade utfört något arbete i anläggningen i fråga. Tribunalen slog fast att rådet hade en skyldighet att ge in sådan bevisning.

Fulmen och Fereydoun Mahmoudian mot rådet, T-439/10 och T440/10, 21 mars 2012

Ekonomisk politik

Så kallade centrala motparter är finansiella organ som bedriver clearingverksamhet avseende vissa transaktioner, varvid de täcker parternas kreditrisker. ECB uppställde år 2011 ett krav på att centrala motparter som bedriver verksamhet i euro ska vara belägna inom euroområdet. Förenade kungariket, som inte ingår i detta område, väckte talan om ogiltigförklaring av detta krav, eftersom det missgynnade brittiska centrala motparter. Tribunalen biföll talan, då den ansåg att ECB inte var behörig att uppställa ett sådant lokaliseringskrav.

Förenade kungariket mot ECB, T-496/11, 4 mars 2015

Tillgång till handlingar

Sophie in t’ Veld, en nederländsk ledamot av Europaparlamentet, begärde år 2009 att rådet skulle ge henne tillgång till ett yttrande från rådets rättstjänst angående inledandet av förhandlingar mellan EU och USA om ett framtida Swift-avtal (avtal som ger amerikanska myndigheter rätt att få tillgång till europeiska bankuppgifter i syfte att bekämpa terrorism). Rådet vägrade att ge henne tillgång till vissa delar av yttrandet. Tribunalen ogiltigförklarade delvis beslutet att inte lämna ut yttrandet (nämligen vad gäller de delar som inte rörde det konkreta innehållet i avtalet och förhandlingsdirektiven). Den ansåg att rådet – när den prövade huruvida det fanns ett övervägande allmänintresse som motiverade att de aktuella uppgifterna lämnades ut – inte hade lämnat några konkreta uppgifter som visade att det fanns en risk för att skyddet för juridisk rådgivning skulle undergrävas, och inte heller hade tagit hänsyn till den omständigheten att yttrandet rörde det särskilda område som skyddet för personuppgifter utgör.

In’t Veld mot rådet, T-529/09, 4 maj 2012