Marc van der Woude, född år 1960 i Gorredijk (Nederländerna). Juristexamen år 1983 vid Rijksuniversiteit Groningen (Groningens universitet, Nederländerna). Han fortsatte därefter sina studier vid College of Europe (Belgien) år 1984.

Marc van der Woude var amanuens vid College of Europe fram till år 1986 och var där aktivt involverad i undervisning och forskning. Han var därefter universitetslektor vid Universiteit Leiden (Leidens universitet, Nederländerna) (1986-1987). Marc van der Woude innehar sedan år 2000 en professur i juridik vid Erasmus Universiteit Rotterdam (Erasmusuniversitetet i Rotterdam, Nederländerna). Han är författare till ett stort antal publikationer (bland annat flera referensverk inom konkurrensrätten) och har därigenom bidragit till utvecklingen av konkurrensrätten.

Marc van der Woude har utöver sina universitetsuppdrag även varit verksam som praktiserande jurist. Under perioden 1987-1989 var han föredragande vid generaldirektoratet för konkurrens vid Europeiska gemenskapernas kommission. Han var därefter rättssekreterare vid Europeiska gemenskapernas domstol. Han samarbetade med domarna Thymen Koopmans och Paul Joan George Kapteyn vid den domstolen (1989-1992). Från år 1992-1993 var han handläggare på samordningsenheten inom generaldirektoratet för konkurrens vid Europeiska kommissionen och arbetade därefter som jurist vid kommissionens rättstjänst (1993-1995). Han blev advokat och medlem i Bryssels advokatsamfund (Belgien) år 1995. Som advokat specialiserade han sig på konkurrensrätt.

Marc van der Woude utnämndes till domare vid tribunalen den 13 september 2010. Han valdes till avdelningsordförande den 18 september 2013 och vice ordförande den 20 september 2016. Han är tribunalens ordförande sedan den 27 september 2019.

Savvas S. Papasavvas, född år 1969 i Nicosia (Cypern). Juristexamen (Ptychion) vid Ethnikó kai Kapodistriakó Panepistímio Athinón (Nationella Kapodistrias-universitetet i Aten, Grekland) år 1991. Forskarutbildning vid Université de Paris II (Universitetet Paris II, Frankrike). Diplôme d'études approfondies (DEA) i offentlig rätt vid det universitetet år 1992. Juris doktor vid Université d’Aix-Marseille III (Universitetet Aix-Marseille III, Frankrike) år 1995.

Han blev därefter ledamot i Cyperns advokatsamfund och han var verksam som advokat i Nicosia från år 1993 fram till dess att han utnämndes till domare vid tribunalen år 2004.

Han har även undervisat vid Panepistímio Kýprou (Cyperns universitet) som adjunkt under perioden 1997–2002. Han var lektor i författningsrätt vid det universitetet under perioden 2002–2004.

Savvas S. Papasavvas är domare vid tribunalen sedan den 12 maj 2004. Han har varit avdelningsordförande under två mandatperioder, det vill säga från den 15 september 2010 till den 25 september 2016. Han valdes till vice ordförande för tribunalen av tribunalens ledamöter den 27 september 2019.

Dean Spielmann, född år 1962 i Luxemburg (Storhertigdömet Luxemburg). Juristexamen vid Université catholique de Louvain (Katolska universitetet i Louvain, Belgien) år 1988. Han studerade därefter vid Fitzwilliam College, University of Cambridge (Förenade kungariket). Master of Laws vid det universitetet år 1990.

Han var verksam som advokat i Luxemburg under perioden 1989–2004, samtidigt som han fortsatte sin akademiska karriär genom att bland annat undervisa i straffrätt, mänskliga rättigheter och om förfarandena vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Han var forskningsassistent vid Université catholique de Louvain under perioden 1991–1997 och biträdande adjunkt vid Université de Luxembourg (Luxemburgs universitet, Luxemburg) under perioden 1996–2006. Han var även adjunkt vid Université Nancy II (Universitetet Nancy II, Frankrike) under perioden 1997–2009. Han undervisade vid Institut d'études politiques de Paris (Sciences Po, Frankrike) under perioden 2017–2018.

Han är författare till ett stort antal verk och artiklar, samt ledamot i redaktionsråd och redaktionskommittéer för flera juridiska tidskrifter.

Dean Spielmann var ledamot av Luxemburgs rådgivande kommitté för mänskliga rättigheter under perioden 2000–2004. Han var ledamot av kommittén för de mänskliga rättigheterna respektive straffrättskommittén vid Council of Bars and Law Societies of Europe (CCBE) under perioden 2002–2004, samt ledamot av Europeiska unionens nätverk av oberoende experter på området för grundläggande rättigheter under samma period.

Han utnämndes till domare vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg (Frankrike) år 2004. År 2011 blev han avdelningsordförande och år 2012 blev han vice ordförande för den domstolen. Han var sedan ordförande för den domstolen under perioden 2012–2015.

Dean Spielmann är domare vid tribunalen sedan den 13 april 2016. Han är avdelningsordförande vid tribunalen sedan den 30 september 2019.

Anna Marcoulli, född år 1974 i Nicosia (Cypern). Juristexamen vid University of East Anglia (Förenade kungariket) år 1995. Master of Laws vid University of Bristol (Förenade kungariket) år 1996.

År 1997 erhöll hon advokattitel i Cypern. Hon tjänstgjorde därefter vid Republiken Cyperns rättstjänst som handläggare på avdelningen för EU-rätt under perioden 1998–2008.

År 2005 började hon tjänstgöra vid Europeiska gemenskapernas domstols direktorat för forskning och dokumentation som utsänd nationell expert. Hon innehade den befattningen fram till år 2007. Hon tjänstgjorde därefter vid Europeiska kommissionens rättstjänst under perioden 2008–2016. Hon var rättssakkunnig under det cypriotiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd år 2012.

Anna Marcoulli är domare vid Europeiska unionens tribunal sedan den 13 april 2016. Hon valdes till avdelningsordförande av tribunalens ledamöter den 30 september 2019.

Ricardo da Silva Passos, född år 1953 i Lissabon (Portugal). Juristexamen vid Universidade Clássica de Lisboa (Lissabons universitet, Portugal) år 1975. Diplôme d’études approfondies (DEA) vid Université de Strasbourg (Strasbourgs universitet, Frankrike) år 1978. Master of Laws vid Harvard University (Förenta staterna) år 1984.

Från år 1975 tjänstgjorde han under ett år som allmän åklagare (subdelegado) vid Tribunal Judicial da Comarca de Cascais (Distriktsdomstolen i Cascais, Portugal). Han tjänstgjorde därefter som jurist vid Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheters sekretariat (Europarådet - Strasbourg, Frankrike) under perioden 1978–1986. År 1986 tillträdde han en tjänst vid domstolen som rättssekreterare vid domare José Carlos de Carvalho Moitinho de Almeida kabinett.

Han var avdelningschef vid Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor och medborgarrätt under perioden 1988–1999. Han var därefter enhetschef vid Europaparlamentets rättstjänst under perioden 1999–2010. Han var direktör vid direktoratet för institutionella frågor och parlamentsärenden vid Europaparlamentets rättstjänst under perioden 2010–2016. År 2002 utsågs han till ledamot av sekretariatet för konventet för Europas framtid.

Ricardo da Silva Passos är domare vid tribunalen sedan den 19 september 2016. Han valdes av tribunalens ledamöter till avdelningsordförande den 30 september 2016.

Jesper Svenningsen, född år 1966 i Aalborg (Danmark). Juridisk kandidateksamen vid Aarhus Universitet (Århus universitet, Danmark) år 1989.

Han inledde sin yrkeskarriär som biträdande jurist hos Kammeradvokaten (advokatbyrå som är verksam som rättssakkunnig åt den danska regeringen, Köpenhamn). Han var därefter rättssekreterare vid domstolen hos generaladvokat Claus Gulmann under perioden 1991–1993. Han tjänstgjorde därefter på nytt hos Kammeradvokaten under perioden 1993–1995. Under denna period fick han även advokattitel i Danmark och fick rätt att processa i Landsret (Appellationsdomstolen, Danmark). Han undervisade även som adjunkt i unionsrätt vid Københavns Universitet (Köpenhamns universitet, Danmark) under den här perioden.

Jesper Svenningsen var verksam vid European Institute of Public Administration (EIPA) i Luxemburg under perioden 1995–1999, först som lektor och därefter som tillförordnad direktör. År 1997 avbröt han sin tjänstgöring vid det institutet för att arbeta på ett danskt advokatkontor i Bryssel. Han tjänstgjorde vid rättstjänsten för Europeiska frihandelssammanslutningens (Efta) övervakningsmyndighet år 1999 och år 2000 började han tjänstgöra vid Europeiska unionens domstol som juristlingvist. Han var rättsekreterare vid domstolen hos domare Claus Gulmann från år 2003. Han var därefter rättsekreterare vid domstolen hos domare Lars Bay Larsen under perioden 2006–2013.

Jesper Svenningsen utnämndes till domare vid personaldomstolen den 7 oktober 2013 och han tjänstgjorde där fram till dess att den domstolens verksamhet upphörde den 1 september 2016. Han är domare vid Europeiska unionens tribunal sedan den 19 september 2016 och han valdes till avdelningsordförande av tribunalens ledamöter den 30 september 2019.

Maria José Costeira, född år 1967 i Porto, Portugal. Juristexamen vid Universidade de Coimbra (Coimbras universitet, Portugal) år 1991. Doktorandstudier i immaterialrätt vid juridiska fakulteten vid Universidade de Lisboa (Lissabons universitet, Portugal) år 2001.

Hon var biträdande jurist i Coimbra (Portugal) under perioden 1991–1992. År 1992 inledde hon sin domarutbildning vid Centro de Estudos Judiciários (Nationella domarskolan, Portugal) som fiskal. Hon utnämndes till domare år 1995. Hon tjänstgjorde därefter vid Tribunal Judicial da Comarca de Cascais (Distriktsdomstolen i Cascais, Portugal), Tribunal Judicial da Comarca de Ferreira do Zêzere (Distriktsdomstolen i Ferreira do Zêzere, Portugal) och Tribunal da Pequena Instância Criminal de Lisboa (Brottmålsdomstolen i Lissabon, Portugal) (1995–1997), vid Tribunal do Comércio da Comarca de Lisboa (Handelsdomstolen i Lissabon) (1999–2016), och vid Tribunal da Relação de Coimbra (Appellationsdomstolen i Coimbra, Portugal) (2016). Hon har även varit generalsekreterare för portugisiska domarförbundet under perioden 2012–2015. Hon var därefter ordförande för det domarförbundet fram till år 2016.

Maria José Costeira har som gästprofessor undervisat i industriell äganderätt, konkurrensrätt och handelsrätt vid Universidade de Lisboa, Universidade de Coimbra, Universidade Nova de Lisboa (Nova universitetet i Lissabon, Portugal), Universidade Católica Portuguesa (Portugals katolska universitet, Portugal), Escola de Direito da Universidade do Minho (juridiska fakulteten vid Minhos universitet, Portugal) och Centro de Estudos Judiciários sedan år 2003.

Maria José Costeira är domare vid Europeiska unionens tribunal sedan den 19 september 2016. Hon valdes till avdelningsordförande av tribunalens ledamöter den 30 september 2019.

Alexander Kornezov, född år 1978 i Yambol (Bulgarien). Juristexamen vid Sofiyski universitet Sveti Kliment Ohridski (Sofias universitet ”Sankt Klemens av Ohrid”, Bulgarien) år 2002. Master of Laws i europarätt vid College of Europe i Brygge (Belgien) år 2004. Juris doktor vid Balgarska Akademia na naukite (Bulgariska vetenskapsakademien) år 2008.

Han var verksam som advokat i Bryssel (Belgien) under perioden 2004–2006. År 2007 började han tjänstgöra vid domstolen som rättssekreterare hos domaren Alexander Arabadjiev. Han innehade den befattningen fram till år 2016.

Alexander Kornezov har även bedrivit undervisningsverksamhet som lektor i EU-processrätt vid Universitet za natzionalno i svetovno stopanstvo (Universitetet för nationell och internationell ekonomi, Bulgarien) under perioden 2008–2012, och vid Sofiyski universitet Sveti Kliment Ohridski under perioden 2010–2013. Han var adjungerad professor i unionsrätt och internationell privaträtt vid Balgarska Akademia na naukite under perioden 2014–2016. Han har sedan år 2020 undervisat i EU-upphandlingsrätt vid Université du Luxembourg (Luxemburgs universitet, Luxemburg). Alexander Kornezov har även föreläst vid flera olika universitet i olika medlemsstater. Han är författare till ett stort antal publikationer och verk inom unionsrätten.

Han var domare vid personaldomstolen under perioden 13 april–31 augusti 2016. Alexander Kornezov är domare vid tribunalen sedan den 19 september 2016. Han är avdelningsordförande där sedan den 30 september 2019.

Marc Jaeger, född år 1954 i Luxemburg (Storhertigdömet Luxemburg). Masterexamen i juridik år 1979 vid université Robert Schuman (Robert Schuman-universitetet) i Strasbourg (Frankrike) varpå han fortsatte sina studier vid College of Europe i Brygge (Belgien), där han år 1980 tog en Master in European Law.

Marc Jaeger blev ledamot i advokatsamfundet i Luxemburg år 1981 och var verksam som advokat fram till år 1983. Han utsågs till rättssakkunnig vid Procureur général de Luxembourg (Riksåklagaren i Luxemburg) och tjänstgjorde där ett år innan han tillsattes som domare vid Tribunal d’arrondissement de Luxembourg (Distriktsdomstolen i Luxemburg), där han tjänstgjorde under åren 1984–1986.

Han tjänstgjorde vid EG-domstolen som rättssekreterare hos generaladvokat Jean Mischo under åren 1986–1988, varefter han tjänstgjorde hos domaren G. Federico Mancini under åren 1988–1996.

Utöver sin tjänstgöring vid domstol arbetar Marc Jaeger som lärare och kursansvarig vid université du Luxembourg (universitetet i Luxemburg) sedan år 2003 men sedan år 2015 även vid Libera Università Internazionale degli Studi Sociali Guido Carli (Fria internationella universitet för sociala studier Guido Carli, Italien). Under åren 2001–2018 var han ordförande vid Institut universitaire international Luxembourg (IUIL) och under åren 2011–2016 var han styrelseordförande vid universitetet i Luxemburg.

Marc Jaeger tillsattes som domare vid tribunalen den 11 juli 1996 och var avdelningsordförande mellan den 10 september 2004 och den 31 augusti 2007. Av sina domarkollegor valdes han till tribunalens ordförande och han tjänstgjorde som tribunalens ordförande under fyra på varandra följande ämbetsperioder, nämligen mellan den 17 september 2007 och den 26 september 2019.

Sten Frimodt Nielsen, född år 1963 i Köpenhamn (Danmark). Juristexamen vid Københavns Universitet (Köpenhamns universitet, Danmark) år 1988.

Han inledde sin yrkeskarriär som handläggare vid Danmarks utrikesministerium under perioden 1988–1991. Han var därefter ambassadsekreterare vid Danmarks ständiga representation vid Förenta nationerna i New York under perioden 1991–1994. Han återvände därefter till Danmark och tjänstgjorde vid Danmarks utrikesministeriums rättssekretariat under perioden 1994–1995. Han var handläggare och efter det sakkunnig vid Danmarks statsministerium under perioden 1995–1998.

Sten Frimodt Nielsen tjänstgjorde som ministerråd vid Danmarks ständiga representation vid Europeiska unionen under perioden 1998–2001. Han återvände därefter till Danmarks statsministerium och tjänstgjorde där som byråchef med ansvar för rättsliga frågor (2001–2002), avdelningschef och juridisk rådgivare (2002–2004), samt departementsråd och juridisk rådgivare (2004–2007).

Han har även undervisat vid Københavns Universitet. Först som adjunkt under perioden 1988–1991 och därefter som adjungerad professor.

Sten Frimodt Nielsen är domare vid tribunalen sedan den 17 september 2007. Han har valts till avdelningsordförande av tribunalens ledamöter under två mandatperioder, det vill säga från den 18 september 2013–31 augusti 2019.

Juraj Schwarcz, född år 1952 i Košice (Slovakien). Masterexamen i juridik år 1975 och juris doktor år 1979 vid Univerzita Komenského v Bratislave (Comenius universitetet i Bratislava, Slovakien).

Han påbörjade sin yrkeskarriär som bolagsjurist under åren 1975–1990 och anslöt sig år 1991 till domarkåren i sitt hemland i egenskap av justitiesekreterare med ansvar för handelsregistret vid Mestský súd v Košiciach (Domstolen i Košice, Slovakien). Påföljande år förordnades han som domare vid denna domstol. Under åren 1992–2009 tjänstgjorde han även som domare vid Krajský súd v Košiciach (Regionala domstolen i Košice, Slovakien) och tjänstgjorde under åren 1994–2009 som avdelningsordförande vid nämnda domstol. Under åren 2005–2009 var han ordförande för handelsrättskollegiet. År 2004 tjänstgjorde han under ett år som adjungerad domare vid handelsrättsavdelningen vid Najvyšší súd Slovenskej republiky (Högsta domstolen i Republiken Slovakien).

Under åren 1997–2009 var han extern ledamot vid handelsrättsliga och ekonomiska institutet vid Univerzita Pavla Jozefa Šafárika v Košiciachs (universitetet Pavol-Jozef-Šafárik i Košice, Slovakien) och medlem i lärarkåren vid Justičná akadémia Slovenskej republiky (Republiken Slovakiens juridiska akademi) under åren 2005–2009.

Juraj Schwarcz utnämndes till domare vid tribunalen den 7 oktober 2009.

Mariyana Kancheva, född år 1958 i Tryavna (Bulgarien). Juristexamen vid Sofiyski universitet ”Sveti Kliment Ohridski” (Sofias universitet ”Sankt Klemens av Ohrid”, Bulgarien) år 1984. Masterexamen i europarätt vid Institut d’études européennes (Institutet för Europastudier) vid Université libre de Bruxelles (Bryssels fria universitet, Belgien) år 2009.

Hon inledde sin yrkeskarriär som fiskal vid Sofiyski Okrazhen Sad (Regionala domstolen i Sofia, Bulgarien) och innehade den befattningen under perioden 1985–1986. Hon var rättssakkunnig under perioden 1986–1988. Hon var därefter verksam som advokat i Sofia (Bulgarien) fram till år 2011, samt i Bryssel under perioden 2007–2011. Hon var generaldirektör för diplomatkårsavdelningen vid Bulgariens utrikesministerium under perioden 1992–1994. Mariyana Kancheva har under hela sin karriär specialiserat sig inom en rad områden. Hon har bland annat specialiserat sig i immaterialrätt (hon är inskriven i ombudsförteckningen vid Patentno Vedomstvo na Republika Bulgaria (Republiken Bulgariens patentverk)) och i obeståndsrätt (hon är inskriven i Bulgariens justitieministeriums förteckning över konkursförvaltare och företagsrekonstruktörer).

Mariyana Kancheva har även varit skiljedomare i samband med affärstvister i Bulgarien. Hon har i egenskap av rättssakkunnig vid Bulgariens parlament deltagit i utformningen av lagstiftning. Hon är författare till flera publikationer inom unionsrätten.

Mariyana Kancheva är domare vid tribunalen sedan den 19 september 2011.

Eugène Buttigieg, född år 1961 i Sliema (Malta). Doctor of Laws (LL.D) vid Università ta ’Malta (Maltas universitet) år 1986. Master of Laws in European Legal Studies vid University of Exeter (Förenade kungariket) år 1991. Ph.D. i juridik vid University of London (Förenade kungariket) år 2004.

Han blev advokat i Malta år 1987. Han inledde sin yrkeskarriär som juridisk handläggare vid Maltas justitieministerium under perioden 1987–1990. Han tjänstgjorde därefter som förste juridisk handläggare vid Maltas utrikesministerium under perioden 1990–1994.

Eugène Buttigieg har sedan år 1994 huvudsakligen ägnat åt undervisning. Han var lektor under perioden 1994–2001, förste lektor under perioden 2001–2006 och från år 2007 var han extern lektor vid Università ta' Malta. År 2009 tilldelades han en Jean Monnet-professur i europarätt och år 2019 utnämndes han till professor. Han är även gästprofessor i konkurrensrätt vid Queen Mary University of London (Förenade kungariket). Eugène Buttigieg är författare till ett stort antal publikationer inom områdena unionsrätt och konkurrensrätt.

Han var ledamot av Copyright Board (kommittén för upphovsrätt, Malta) under perioden 1994–2005. Han praktiserande under perioden 1994–2012 juridik i den privata sektorn med inriktning på unionsrätt, konkurrensrätt, immaterialrätt och konsumenträtt. Han var även rättssakkunnig vid Maltas ekonomiministerium och Malta Competition and Consumer Affairs Authority (Maltas myndighet för konkurrens- och konsumentfrågor) under perioden 2000–2012. Han var ledamot i Malta Resources Authority (Maltas myndighet för förvaltning av naturtillgångar) under perioden 2001–2009.

Eugène Buttigieg är domare vid tribunalen sedan den 8 oktober 2012.

Lauri Madise, född år 1974 i Tartu (Estland). Juristexamen vid Tartu Ülikool (Tartu Universitet, Estland) 1998 och vid Université de Poitiers (Universitetet i Poitier, Frankrike) 1995.

Lauri Madise inledde sin karriär som rättssakkunnig vid det estniska justitieministeriet (1995–1999), varpå han utsågs till kanslichef vid det estniska parlamentets konstitutionsutskott (1999–2002).

Han blev en del av landets domarkår då han år 2002 tillträdde som domare vid Tallinna Ringkonnakohus (Appellationsdomstolen i Tallinn, Estland). År 2005 utsågs han till ledamot av kommittén för utexaminering av domare och deltog i beredningen av lagstiftning inom områdena konstitutionell rätt och förvaltningsrätt.

Lauri Madise utnämndes till domare vid tribunalen den 23 oktober 2013.

Virgilijus Valančius, född år 1963 i Plungė (Litauen). Juristexamen vid Vilniaus universitetas (Vilnius universitet, Litauen) år 1986. Juris doktor vid Mykolo Romerio universitetas (Mykolas Romeris universitet, Litauen) år 2000. Docent vid Mykolo Romerio universitetas år 2008.

År 1986 inledde han sin yrkeskarriär som åklagare. Han var verksam som åklagare fram till år 1990. Han inledde därefter sin domarkarriär i Litauen och tjänstgjorde som domare (1991–1994) och därefter som vice ordförande (1993–1994) vid Vilniaus miesto apylinkės teismas (Distriktsdomstolen i Vilnius, Litauen). Han utnämndes till domare vid Lietuvos apeliacinis teismas (Litauens appellationsdomstol) och var verksam vid den domstolen under perioden 1995–2002. Han var ordförande på tvistemålsavdelningen vid den domstolen. Han var domare vid (2002–2013) och ordförande (2002–2008) för Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol).

Virgilijus Valančius har sedan år 1997 även bedrivit undervisningsverksamhet. Han var adjunkt vid Vilniaus universitetas. Han har även undervisat vid Mykolo Romerio universitetas som adjunkt (1998–2000) och därefter som extern lektor (2000–2008). Han var chef för civilprocessavdelningen under perioden 2002–2006 och han utnämndes till professor vid det universitetet år 2008.

Han var ordförande för Europeiska domarförbundet under perioden 2006–2008 och vice ordförande för Internationella domarförbundet under perioden 2006–2014. Han var dessutom ledamot av Consultative Council of European Judges (CCJE) under perioden 2000–2014 och styrelseledamot i Association of the Councils of State and Supreme Administrative Jurisdictions of the European Union (ACA-Europe) under perioden 2010–2013. Han var dessutom ledamot i den rådgivande kommittén vid Academy of European Law (ERA) under perioden 2008–2011.

Virgilijus Valančius är domare vid tribunalen sedan den 13 april 2016.

Född år 1971 i Polen. Juristexamen år 1995. Juris doktor år 2001 vid Uniwersytet Jagielloński (Jagellonska universitetet i Krakow, Polen). Docent i rättsvetenskap år 2011.

Nina Półtorak blev ledamot i Polens advokatsamfund år 2000 och arbetade under perioden 2000–2012 vid flera advokatbyråer. Hon specialiserade sig inom polsk rätt och europarätt och var ombud för klienter i Polens högsta domstolar. År 2012 blev hon domare i Wojewódzki Sąd Administracyjny w Krakowie (Vojvodskapsförvaltningsdomstolen i Krakow, Polen). Hon blev år 2014 tillförordnad domare i Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen). Hon innehade under perioden 2013–2016 befattningen som direktör för Naczelny Sąd Administracyjnys europarättsavdelning.

Nina Półtorak har även bedrivit undervisning. Hon var adjunkt (1995–2003) och därefter biträdande professor (2003–2013) i EU-rätt vid Uniwersytet Jagielloński. Vid det universitetet forskar hon, undervisar i bland annat konstitutionell EU-rätt och EU-förvaltningsrätt samt handleder master- och doktorandstudenter. Under perioden 2006–2016 ledde hon dessutom Uniwersytet Jagiellońskis postdoktorala forskningsprogram inom EU-rätt. Hon var ”Visiting Scholar” vid Oxford University (Förenade kungariket) år 1998 och vid European University Institute i Florens (Italien) år 2005. Hon är författare till ett flertal EU-rättsliga publikationer och undervisar sedan år 2013 vid Uniwersytet Jagielloński i egenskap av professor i EU-rätt. 

Nina Półtorak utnämndes till domare i tribunalen den 13 april 2016.

Inga Reine, född år 1975 i Rīga (Lettland). Juristexamen vid Latvijas Universitātē (Lettlands universitet) år 1996 och masterexamen vid European Inter-University Centre for Human Rights and Democratisation (EIUC) (Italien) år 1998.

Inga Reine påbörjade sin yrkeskarriär som jurist vid lettiska kontoret för mänskliga rättigheter där hon var verksam under åren 1995–1999, innan hon började arbeta som rådgivare vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) inom ramen organisationens uppdrag i Kosovo under åren 1999–2002 och dess uppdrag i Montenegro under åren 2002–2003.

Under åren 2003–2012 fortsatte hon sin karriär som jurist på Lettlands utrikesministerium och som företrädare för den lettiska regeringen vid internationella organisationer som är specialiserade inom mänskliga rättigheter. Under denna period utsågs hon vidare till ledamot i Europarådets styrkommitté för mänskliga rättigheter (CDDH).

År 2012 utnämndes Inga Reine till avdelningschef vid Lettlands ständiga representation vid Europeiska unionen i Bryssel där hon tjänstgjorde fram till år 2015. Hon var dessutom rättslig rådgivare vid Lettlands ständiga representation under åren 2012–2016.

Inga Reine utnämndes till domare vid tribunalen den 8 juni 2016.

Paul Nihoul, född år 1963 i Bryssel (Belgien). Juristexamen vid Université catholique de Louvain (Katolska universitetet i Louvain, Belgien) år 1988. Master of Laws vid Harvard University (Förenta staterna) år 1989. Juris doktor vid Université catholique de Louvain år 1998. Examen i språkvetenskap och i filosofi vid Université catholique de Louvain år 1984.

Han blev antagen som ledamot i New Yorks advokatsamfund (Förenta staterna) år 1990 och han var verksam i New York som advokat i egenskap av Attorney och Counselor at Law. Efter ha återvänt till Europa var han under perioden 1991–1995 rättssekreterare vid Europeiska gemenskapernas domstol, först hos domaren René Joliet och därefter hos domaren John Murray.

Paul Nihoul fortsatte sin akademiska karriär som forskare vid Université catholique de Louvain (1995–1999) och sedan som adjunkt och därefter som professor vid Rijksuniversiteit Groningen (Groningens universitet, Nederländerna) (1999–2010). Han var professor vid Université catholique de Louvain från år 2001. Han var även direktör för avdelningen för konsumenträtt vid det universitetet under perioden 2001–2016. Han var ordförande för lärarkåren (2004–2006) och ordförande för institutet för rättsvetenskap (2012–2015) vid samma universitet. Paul Nihoul tilldelades en Jean Monnet-professur ad personam av Europeiska forsningsrådet och innehade denna professur under perioden 1999–2009. Han undervisade som gästprofessor vid Université Paris-Dauphine (Universitetet Paris-Dauphine, Frankrike) under perioden 2013–2016. Han var Fulbright scholar vid American University (Washington DC, Förenta staterna) under perioden 2010–2011. Han var ordförande för Academic Society for Competition Law (Ascola) under perioden 2013–2016.

Paul Nihoul är domare vid tribunalen sedan den 19 september 2016.

Född år 1966 i Stockholm (Sverige). Jur. kand. vid Stockholms universitet år 1991. Diplôme d’études supérieures spécialisées en droit du marché commun vid Université de Paris I Panthéon-Sorbonne (Universitet Paris I Panthéon-Sorbonne) år 1992. Examen i internationella relationer vid Institut d’études politiques (IEP) de Paris (Institutet för statsvetenskapliga studier (Sciences Po), Paris) år 1993.

Ulf Öberg inledde sin yrkeskarriär som forskare vid Försvarets forskningsanstalt, där han var verksam år 1992 och år 1994. Han genomgick regeringskansliets aspirantutbildning 1993–1994.

Han var ämnessakkunnig i EG-rätt i utrikesdepartementets handelsavdelning, rättssekretariatet 1994–1995 och rättssekreterare vid EG-domstolen hos domare Hans Ragnemalm 1995–2000.

Tillbaka i Sverige inledde Ulf Öberg en universitetskarriär som doktorand och kursansvarig vid Stockholms universitet. Han startade sin egen advokatbyrå och var ledamot i Sveriges advokatsamfund 2006–2016.

Ulf Öberg utsågs till domare i tribunalen den 19 september 2016.

Colm Mac Eochaidh, född år 1963 i Dublin (Irland). Juristexamen vid University College Dublin, National University of Ireland (Dublin, Irland) år 1984.

Han godkändes för tjänstgöring som barrister i Irland varvid han varit knuten till Honorable Society of King’s Inns Dublin sedan år 1987. Han påbörjade sin yrkeskarriär som europarättsjurist och arbetade med detta under åren 1988–1990 vid Law Society of England and Wales. Under åren 1990–1993 företrädde han även Law Society of England and Wales, liksom Law Society of Scotland, vid Europeiska gemenskapernas institutioner i Bryssel.

Under åren 1993–2009 var han verksam som advokat (barrister) i Irland, innan han år 2009 gavs titeln senior counsel.

Han var dessutom kursansvarig i konkurrensrätt först vid Honorable Society of King’s Inns Dublin under åren 1993–1999, och därefter adjunkt  vid China-EU School of Law, Zhōngguó Zhèngfǎ Dàxué (Kina).

År 2012 utnämndes han till domare vid High Court of Ireland (Förvaltningsöverdomstolen, Irland) där han tjänstgjorde under åren 2014–2017, i egenskap av ordförande på avdelningen för migrations- och asylmål.

Colm Mac Eochaidh utnämndes till domare vid tribunalen den 8 juni 2017.

Ramona Frendo, född år 1971 i Zejtun (Malta). Juristexamen vid Università ta ’Malta (Maltas universitet) år 1993 och juris doktor vid samma universitet år 1995. Hon fortsatte därefter sina studier vid University of Cambridge (universitetet i Cambridge, Förenade kungariket), där hon år 1996 tog en masterexamen i kriminologi. År 2018 kompletterade hon sin universitetsutbildning med ett examensbevis på forskarnivå i europarätt vid King’s College London (London, Förenade kungariket).

Ramona Frendo påbörjade sin karriär som advokat vid Maltas advokatsamfund, ett yrke som hon utövade under åren 1996–2019. Hennes tvärvetenskapliga kunskaper ledde dessutom till att hon under åren 1997 och 1998 innehade en tjänst som rättssakkunnig vid det maltesiska socialförsäkringsministeriet, och en tjänst som juridisk expert vid domstolarna i Valetta (Malta) under åren 1997–2019 samt hos flera försäkringsbolag under åren 2006–2019.

Under åren 2006–2019 var hon ledamot i Nationella skiljepanelen på Malta, och under åren 2009–2019 i sysselsättningsutskottet på Malta. Hon var ledamot i nationella familjeutskottet (Malta) under åren 2012 och 2013, då hon också var ledamot i utskottet för övergripande reformer av domstolsväsendet (Malta) och därefter under åren 2014–2016 i utskottet för rättsreformer (Malta). Efter att år 2016 av den maltesiska regeringen ha utnämnts till särskild rådgivare i arbetsgruppen ”Visas” vid Europeiska unionens råd, var hon ordförande för denna arbetsgrupp inom ramen för Maltas ordförandeskap i rådet under första halvåret 2017.

Maria Frendo utnämndes till domare vid tribunalen den 20 mars 2019.

Tuula Riitta Pynnä, född år 1958 i Åbo (Finland). Juris kandidat vid Åbo universitet (Finland) år 1981 och Magister der Rechte vid Universität Trier (universitetet i Trier, Tyskland) år 1993. Masterexamen i europarätt vid European Institute of Public Administration år 1994, i samarbete med université Nancy 2 (universitetet Nancy 2, Frankrike) och Aristotélio Panepistímio Thessaloníkis (universitetet Aristoteles i Thessaloniki, Grekland).

År 1981 påbörjade hon sin yrkeskarriär och tjänstgjorde som tf assistent vid Åbo universitet fram till år 1982. Hon anslöt sig därefter till domarkåren i sitt hemland som tf justitierådman vid Björneborgs rådstuvurätt (Finland) under åren 1982–1983. Under två år tjänstgjorde hon som tf chef för folkbokföringsbyrån vid polisinrättningen i Björneborg (Finland), innan hon återupptog sitt arbete som domare. År 1984 tjänstgjorde hon som vice häradshövding vid Ulvsby häradsrätt (Finland). Under åren 1985–1995 tjänstgjorde hon först som tf justitierådman och därefter som justitierådman vid Tammerfors rådstuvurätt (Finland) och även som tingsdomare vid Birkalands tingsrätt (Finland).

Under åren 1996–2005 tjänstgjorde Tuula Riitta Pynnä vid Finlands utrikesministerium som chef för enheten för EG-domstolsärenden och som lagstiftningsråd, varvid hon var ombud för Finland i mål som var föremål för prövning vid Europeiska gemenskapernas domstol. Hon utnämndes till chef för Finlands delegation inom arbetsgruppen ”EG-domstolen” vid Europeiska gemenskapernas råd. Dessutom tjänstgjorde hon inom gruppen ”Ordförandeskapets vänner” i samband med reformen av gemenskapsdomstolarna i Nicefördraget.

Tuula Riitta Pynnä har varit ledamot i de båda högsta domstolarna i Finland. År 2005 tillsattes hon som förvaltningsråd för viss tid och år 2006 som förvaltningsråd vid Högsta förvaltningsdomstolen (Finland). Därefter tjänstgjorde hon som justitieråd i Högsta domstolen (Finland) under åren 2012–2019. Hon var dessutom ledamot i disciplinnämnden vid börsen Nasdaq OMX Helsingfors (Finland) under åren 2015–2019 och hon var under åren 2011–2019 ledamot i tillsynsnämnden vid Finlands advokatförbund, tillika nämndens ordförande under åren 2013–2019.

Tuula Riitta Pynnä utnämndes till domare vid tribunalen den 26 september 2019.

Johannes Christoph Laitenberger, född år 1964 i Hamburg (Tyskland). Juridikstudier vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn (Tyskland). År 1990 avlade han i Tyskland den första statliga juridikexamen.

Därefter tjänstgjorde han år 1991 vid Bundestag (Tyska parlamentet) som juridisk medarbetare inom förvaltningen.

Han tjänstgjorde som Rechtsreferendar i domkretsen för Oberlandesgericht Köln (Regionala överdomstolen i Köln, Tyskland) under åren 1991–1994. År 1994 avlade han i Tyskland den andra statliga juridikexamen.

Under åren 1991–1995 ägnade han sig dessutom på deltid åt undervisnings- och forskningsuppdrag vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn.

År 1995 arbetade han även på deltid vid en advokatbyrå.

Han arbetade som advokat i Tyskland och var juridisk rådgivare för en företagssammanslutning år 1996, innan han påbörjade sin tjänstgöring vid Europeiska unionens institutioner.

Han tjänstgjorde som rådgivare vid direktionen för administration och protokoll vid generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd under åren 1996–1999, då han utsågs till rapportör vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens.

Därefter innehade han ett flertal tjänster där han arbetade direkt  med kommissionsledamöterna. Under åren 1999–2003 tjänstgjorde han vid kommissionsledamoten Viviane Reding kansli, där han under åren 2003–2004 tjänstgjorde som kanslichef. Under åren 2004–2005 tjänstgjorde han vid kommissionsordförandens José Manuel Barrosos kansli. Under åren 2005–2009 tjänstgjorde han som talesperson för kommissionen och som chef för kommissionens presstjänst. Under åren 2009–2014 var han kanslichef hos kommissionens ordförande.

År 2014 utnämndes han till vice generaldirektör vid kommissionens rättstjänst och tjänstgjorde därefter, under åren 2015–2019, som generaldirektör för kommissionens generaldirektorat för konkurrens.

Johannes Christoph Laitenberger avlade ed som domare vid tribunalen den 26 september 2019.

Roberto Mastroianni, född år 1964 i Cosenza (Italien). Juristexamen vid Università degli Studi di Firenze (universitetet i Florens, Italien) år 1987 och masterexamen i juridik vid Penn State University Dickinson School of Law (Förenta staterna) år 1990. Han fortsatte därefter med doktorandstudier i juridik vid Università di Bologna (universitetet i Bologna, Italien), där han lade fram sin avhandling år 1992. Han ägnade sig sedan åt postdoktorala studier vid universitetet i Genève (Schweiz) under åren 1992 och 1993 samt vid Universiteit van Amsterdam (universitetet i Amsterdam, Nederländerna) och vid New York Law School (New York, Förenta staterna) under åren 1993 och 1994.

Roberto Mastroianni påbörjade sin yrkeskarriär som forskare i internationell rätt vid Università degli Studi di Firenze under åren 1992–1997, innan han tillträdde tjänsten som rättssekreterare vid EU-domstolen hos generaladvokaterna Giuseppe Tesauro och Antonio Saggio. Han tjänstgjorde vid domstolen under åren 1997–2000.

Han arbetade därefter som lektor och undervisade i unionsrätt vid Università degli Studi di Napoli Federico II (universitetet i Neapel - Federico II, Italien) under åren 2000–2019, då han publicerade flera verk. Dessutom undervisade han i unionsrätt och i europeisk processrätt vid universitetet Paris 2 – Panthéon-Assas (Frankrike) under åren 2011–2013, i egenskap av extern lektor. Han undervisade även i unionsrätt vid Libera Università Internazionale degli Studi Sociali Guido Carli (Fria internationella universitet för sociala studier ”Guido Carli”, Italien) under åren 2013–2017. År 2015 utnämndes han till professor i komparativ konkurrensrätt vid Sturm College of Law vid University of Denver (Sturm College of Law, universitetet i Denver, Förenta staterna), där han bedrev undervisning fram till år 2019.

Under åren 1993–2019 var Roberto Mastroianni advokat med behörighet att vara ombud vid högre domstolar i Italien. Under åren 2013–2015 var han dessutom styrelseledamot i Società Italiana di Diritto Internazionale (SIDI) (Italienska sällskapet för internationell rätt) och i Associazione Italiana Studiosi di Diritto dell’Unione Europea (AISDUE) (italiensk förening för EU-rättsliga studier) under åren 2018–2021. Under åren 2015–2018 arbetade han han dessutom som sakkunnig i lagstiftningsrelaterade frågor vid den italienska regeringens avdelning för EU-ärenden.

Roberto Mastroianni utnämndes till domare vid tribunalen den 26 september 2019.

Född år 1965 i Vitoria-Gasteiz (Spanien). Juristexamen vid Universidad de Salamanca (Salamancas universitet, Spanien) år 1988. Studier i konstitutionell rätt vid Universität zu Köln (Kölns universitet, Tyskland) 1988–1989. Masterexamen i europarätt vid Universität Saarbrücken (Saarbrückens universitet, Tyskland) år 1991. Juris doktor år 1994 vid Universität Saarbrücken och Universidad de Salamanca.

José Martín y Pérez de Nanclares akademiska karriär har varit inriktad på internationell rätt. Han inledde sin yrkeskarriär vid Universidad de La Rioja (La Riojas universitet, Spanien) där han var universitetslektor under perioden 1993–1996 och sedan professor 1996–2001. År 1996 utsågs han till generalsekreterare för Universidad de La Rioja och därefter till vice rektor med ansvar för forskning (1996–2000) och vice rektor med ansvar för internationella förbindelser (2004–2008). Under perioden 2001–2009 innehade han samtidigt universitets professur i folkrätt och Jean Monnet-professuren i unionsrätt. Han innehade under perioden 2009–2012 professuren i folkrätt vid Universidad de Salamanca. År 2018 gavs han ånyo denna professur.

Han var under perioden 2012-2018 direktör för folkrättsavdelningen vid Spaniens utrikes- och biståndsministerium. År 2018 innehade han under ett års tid befattningen som kabinettschef åt ordföranden för Consejo de Estado (Statsrådet, Spanien).

José Martín y Pérez de Nanclares utnämndes till domare i tribunalen den 26 september 2019.

Gerhard Hesse, född år 1970 i Wien (Österrike). Juristexamen år 1993 och juris doktor år 2002 vid Universität Wien (Österrike).

Hans yrkeskarriär inleddes år 1994 vid förbundskanslersämbetet (Österrike), där han tjänstgjorde vid avdelningen för europafrågor. Där arbetade han i ett år innan han började arbeta vid rättssekretariatet vid förbundskanslersämbetet där han under åren 1995–2000 först arbetade som medarbetare och därefter som avdelningschef. Under åren 2000–2002 arbetade han som juridisk rådgivare vid Arbeiterkammer (Arbetskammaren, Österrike) och därefter tjänstgjorde han återigen under åren 2002–2007 som medarbetare och avdelningschef för rättssekretariatet vid förbundskanslerämbetet. Under åren 2007–2010 tjänstgjorde han som juridisk rådgivare vid österrikiska förbundskanslerns kansli och arbetade som generaldirektör för rättssekretariatet vid förbundskanslersämbetet under åren 2010–2017. Under åren 2017–2019 var han generaldirektör för rättssekretariatet vid det österrikiska ministeriet för konstitutionella frågor, reformer, avreglering och rättssystemet.

År 2010 utnämndes han till ledamot i den österrikiska regeringens råd för skydd av personuppgifter och utförde dessa uppgifter fram till år 2019. Han var även styrelseordförande för Österrikes nationalbibliotek under åren 2017–2019. Tack vare sina erfarenheter från den österrikiska förvaltningen har han även låtit publicera ett stort antal juridiska arbeten.

Gerhard Hesse utnämndes till domare vid tribunalen den 26 september 2019.

Miguel Sampol Pucurull, född år 1974 i Barcelona (Spanien). Juristexamen år 1997 och examen i business management vid Universidad Pontificia Comillas – ICADE (Påvliga universitetet i Comillas, Spanien) år 1998.

Han inledde sin karriär som abogado del Estado och innehade denna befattning under perioden 2002–2005. Under sin tid som abogado del Estado företrädde han staten vid spanska domstolar. Han tjänstgjorde därefter på rättsavdelningen vid Spaniens kulturministerium under perioden 2005–2006. Han tjänstgjorde på rättsavdelningen vid Spaniens utrikesministerium och ansvarade där för frågor som rör Europeiska unionens domstol under perioden 2006–2007.

Han var abogado del Estado och rättssakkunnig vid Spaniens ständiga representation vid Europeiska unionen under perioden 2007–2014. År 2014 började han tjänstgöra vid Spaniens justitieministerium. Han innehade där tjänsten som biträdande generaldirektör vid avdelningen för unionsrätt och internationell rätt vid Abogacía General del Estado (Spaniens justitiekansler). Han tjänstgjorde, i denna egenskap, vid Spaniens utrikes- och biståndsministerium, som abogado del Estado-Jefe vid statens rättstjänst med ansvar för processer vid EU-domstolen fram till år 2019. Under denna period var han även styrelseledamot i flera offentliga företag. Han är författare till ett stort antal juridiska publikationer.

Miguel Sampol Pucurull är domare vid tribunalen sedan den 26 september 2019.

Mirela Stancu, född år 1974 i Călărași (Rumänien). Juristexamen vid Universitatea din București (Universitetet i Bukarest, Rumänien) 1998. Juris doktor 2009.

Mellan 1999 och 2002 var hon verksam som advokat i Bukarest (Rumänien). Därefter undervisade hon i processrätt vid Universitatea din București, åren 2002–2018 som adjunkt, och från och med år 2018, som universitetslektor. Hon författade under denna period ett stort antal juridiska skrifter.

Mirela Stancu tjänstgjorde som domare vid Judecătoria Sectorului 3 Bucureşti (Förstainstansdomstolen för tredje distriktet i Bukarest, Rumänien) (2004–2009), och därefter vid Tribunalul București (Distriktsdomstolen i Bukarest, Rumänien) (2009–2019). Hon erhöll ett förordnande vid det rumänska utrikesministeriet år 2005, samtidigt som hon kvarstod i sin domartjänst. Under åren 2007–2018 var hon verksam som lärare vid Institutul Național al Magistraturii (Nationella institutet för domar- och åklagarutbildning, Rumänien).

År 2011 erhöll hon en tjänst vid EU-domstolen på domaren Camelia Toaders kabinett, där hon arbetade som juridisk handläggare fram till 2014.

Tillbaka i Rumänien 2015 utnämndes hon till chef för Europafrågor, internationella relationer och program vid Consiliul Superior al Magistraturii (Högsta rättsrådet, Rumänien), en befattning som hon innehade fram till och med år 2018.

Mirela Stancu utsågs till domare vid tribunalen den 26 september 2019.

Petra Škvařilová-Pelzl, född år 1975 i Prag (Tjeckien). Hon studerade juridik i Tjeckien och i Tyskland. Magister iuris (summa cum laude) vid Univerzita Karlova (Karlsuniversitetet i Prag, Tjeckien). Juris doktor (summa cum laude) vid Universität Hamburg (Hamburgs universitet) år 2004. Examen i tolkutbildning för tyska språket vid Státní jazyková škola (Statens språkskola, Prag) år 1995.

Hon inledde sin yrkeskarriär som vetenskaplig medarbetare vid institutet för handelsrätt, sjörätt och ekonomisk rätt vid Universität Hamburg år 1999. Hon deltog och blev godkänd i ett uttagningsprov som anordnades av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) i syfte att rekrytera tjeckiska jurister till de europeiska institutionerna. Hon blev därefter tjänsteman och tjänstgjorde vid generaldirektoratet för biblioteket och för forskning och dokumentation vid Europeiska unionens domstol som juridisk handläggare under perioden 2004–2019. Under perioden 2010–2016 arbetade hon för generaldirektoratets generaldirektör. Hon var därefter rättssekreterare vid domstolen i domare Maria Bergers kabinett under perioden 2017–2018.

Petra Škvařilová-Pelzl är författare till flera publikationer inom områdena unionsrätt och komparativ rätt. Hon undervisar även och är adjunkt i unionsrätt vid Verwaltungsakademie des Bundes in Wien (Federala akademin i Wien för offentliganställda, Österrike) sedan år 2009. Hon har deltagit i flera seminarier och konferenser, bland annat i samband med den tjeckisk-tyska juristbiennalen.

Petra Škvařilová-Pelzl är domare vid tribunalen sedan den 26 september 2019.

Iko Nõmm, född år 1977 i Tallinn (Estland). Juristexamen vid Tartu Ülikool (universitetet i Tartu, Estland) år 2001 och mastersexamen i juridik år 2007. Han fortsatte sin utbildning med doktorandstudier i juridik vid Tartu Ülikool, där han blev juris doktor år 2013.

Han påbörjade sin yrkeskarriär vid Tallinna Ringkonnakohus (Appellationsdomstolen i Tallinn, Estland) under åren 2001–2002 varpå han arbetade vid Harju Maakohtu (Distriktsdomstolen i Harju, Estland) såsom domaraspirant. Han tjänstgjorde vid samma domstol som domare under åren 2002–2007, innan han under åren 2007–2019 åter tjänstgjorde vid Tallinna Ringkonnakohus. Han utnämndes till assessor vid Riigikohus (Högsta domstolen, Estland) där han tjänstgjorde under åren 2015–2016 varpå han tjänstgjorde vid Europeiska unionens domstol under åren 2017–2018.

Iko Nõmm undervisade även vid Tartu Ülikool som adjunkt under åren 2014–2019 och vid utbildningsenheten vid Riigikohus under åren 2015–2019. Han ägnade sig dessutom åt utbildningsuppdrag vid Estlands advokatsamfund under åren 2015–2019 och var ledamot i domarnämnden i Estland under åren 2018–2019. Under åren 2015–2019 var han ledamot i nämnden för bedömning av yrkeskompetens vid Estlands advokatsamfund.

Iko Nõmm utnämndes till domare vid tribunalen den 26 september 2019.

Gabriele Steinfatt, född år 1977 i Bad Harzburg (Tyskland). Hon studerade juridik vid Universität des Saarlandes (Saarlands universitet) i Saarbrücken (Tyskland) och i Strasbourg (Frankrike). Juristexamen (med inriktning på civil- och europarätt) vid Université Robert Schuman (Robert Schuman universitetet, Strasbourg, Frankrike) år 2000. År 2002 avlade hon den första statsexamen i juridik i Saarbrücken. Doktorandstudier i juridik på Europa-Institut vid Universität des Saarlandes (Europainstitutet vid Saarlands universitet, Tyskland) under perioden 2002–2003. År 2005 avslutade hon sin Referendariat-tjänstgöring i Saarbrücken (Tyskland) med avläggandet av den andra statsexamen i juridik. Juris doktor vid Universität des Saarlandes år 2012.

År 2005 utnämndes Gabriele Steinfatt till domare vid Verwaltungsgericht der Freien Hansestadt Bremen (Förvaltningsdomstolen i Bremen, Tyskland) där hon var verksam fram till år 2017. Hon tjänstgjorde därefter vid Oberverwaltungsgericht der Freien Hansestadt Bremen (Förvaltningsöverdomstolen i Bremen, Tyskland) under perioden 2017–2019. Hon var även ledamot av Dienstgerichtshof für Richter (Appellationsdomstolen i disciplinfrågor för domare) och suppleant i Berufsgerichtshofs für Ingenieure (Appellationsdomstolen i disciplinfrågor för ingenjörer) under den perioden.

Hon är författare till flera publikationer, bland annat inom europarätt. Hon har även bedrivit undervisningsverksamhet som adjunkt vid Universität des Saarlandes och Universität Bremen (Bremens universitet, Tyskland). Hon har varit delaktig i utbildningen av unga jurister i samband med deras Referendariat-tjänstgöring, samt varit examinator för den första statsexamen i juridik.

Gabriele Steinfatt är domare vid tribunalen sedan den 26 september 2019.

Född år 1979 i Klaipėda (Litauen). Masterexamen i juridik vid Vilniaus universitetas (Vilnius universitet, Litauen) år 2001. Rimvydas Norkus påbörjade därefter doktorandstudier i juridik vid Mykolo Romerio universitetas (Mykolas Romeris universitetet, Litauen) där han disputerade år 2005.

Rimvydas Norkus inledde sin yrkeskarriär som föredragande vid Lietuvos apeliacinis teismas (Litauens appellationsdomstol) och innehade denna befattning under perioden 1999–2000. Under perioden 2000–2003 var han rådgivare åt appellationsdomstolens ordförande.  Han innehade under perioden 2003–2009 befattningen som direktör för praxisavdelningen vid Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol).

Rimvydas Norkus var under perioden 2009– 2010 juristlingvist vid Europaparlamentet och återvände därefter till Litauen för att tillträda tjänsten som direktör för Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauens högsta domstol) rättsvetenskapliga avdelning. Han innehade den befattningen under perioden 2010–2012. Han utnämndes till domare i Lietuvos apeliacinis teismas och verkade vid den domstolen under perioden 2012–2013. Han tjänstgjorde därefter under ett års tid som  domare i Lietuvos Aukščiausiasis Teismas och han var den domstolens ordförande under perioden 2014–2019. Han var dessutom ordförande för Lietuvos Teisėjų taryba (Litauens domarnämnd) under perioden 2016–2018.

Rimvydas Norkus var under perioden 2007–2008 biträdande professor vid Mykolo Romerio universitetas. Under perioden 2012–2019 var han professor vid institutet för civilrätt vid det universitetet. Han är författare till ett flertal rättsvetenskapliga publikationer.

Rimvydas  Norkus utnämndes till domare i tribunalen den 26 september 2019.

Tamara Perišin, född år 1979 i Zagreb (Kroatien). Juristexamen cum laude år 2002 vid Sveučilište u Zagrebu (universitetet i Zagreb, Kroatien) och masterexamen i juridik år 2003 vid University of Oxford (Förenade kungariket) efter att ha tilldelats Chevening-stipendiet. Juris doktor vid Sveučilište u Zagrebu år 2007. Tamara Perišin blev ledamot i Kroatiens advokatsamfund år 2009.

Hon var verksam som forskare vid Asser Instituut (Asser-institutet, Nederländerna) år 2004, vid Georgetown University (Förenta staterna) och vid University of Michigan (Förenta staterna) under åren 2005–2006 såsom Fulbright-stipendiat, samt vid Max-Planck-Institut (Max Planck-institutet, Heidelberg, Tyskland) under åren 2007–2008 efter att ha tilldelats ett stipendium för postdoktorala studier. Hon genomgick dessutom en utbildning inom pedagogik och undervisning vid Central European University (Ungern) under åren 2007–2008. År 2014 blev hon inbjuden som postdoktoral forskare till Harvard Law School vid Harvard University (Förenta staterna).

Sedan år 2002 är Tamara Perišin knuten till Sveučilište u Zagrebu där hon var professor och vice fakultetsdekanus för internationellt samarbete under åren 2009–2011, och sedan år 2015 är hon innehavare av Jean Monnet-professuren samt sedan år 2018 koordinator vid Jean Monnet Centre of excellence. Hon undervisar bland annat på följande rättsområden: europeisk förvaltningsrätt, den inre marknaden, Världshandelsorganisationens regelverk, europarättens världsomspännande verkan, konkurrensrätt, europeisk bolagsrätt, europeisk rättsmetodologi samt allmänna rättsprinciper i rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

Under åren 2015–2016 var hon gästprofessor och ”John Harvey Gregory Lecturer on World Organization” vid Harvard University där hon undervisade i kursen ”Global Effects of EU Law”.

Tamara Perišin har låtit publicera flera rättsvetenskapliga artiklar och hon var chefredaktör för en kroatisk tidskrift specialiserad på unionsrätt (Croatian Yearbook of European Law and Policy) och hon är för närvarande ledamot i redaktionskommittén för denna tidskrift.

Under åren 2005–2011 var Tamara Perišin medlem i den grupp som förhandlade fram villkoren för Kroatiens anslutning till Europeiska unionen. År 2011 undervisade hon i unionsrätt för tjänstemän och diplomater vid Državna škola za javnu upravu (Nationella skolan för offentlig förvaltning, Kroatien) och vid Diplomatiska akademien vid Kroatiens ministerium för utrikes och europeiska frågor. Under åren 2012–2013 var hon ansvarig för utbildningen i unionsrätt av domare och åklagare vid Pravosudna akademija (Juristakademin, Kroatien) och vid Općinski sud u Zagrebu (Distriktsdomstolen i Zagreb, Kroatien). År 2015 undervisade hon i unionsrätt även vid Hrvatska odvjetnička komora (Kroatiens advokatsamfund). Under åren 2017–2019 arbetade hon som särskild rådgivare vid Kroatiens ministerium för vetenskap och utbildning. Hon har dessutom utarbetat rättsutlåtanden angående den korrekta tillämpningen av europarätten, ämnade för kroatiska ministerier samt advokater i mål som handlagts vid nationella domstolar.

Tamara Perišin utnämndes till domare vid tribunalen den 26 september 2019.

David Petrlík, född år 1978 i Plzeň (Tjeckien). Han studerade vid Universität Passau (Passaus universitet, Tyskland) under perioden 1999–2000. Juristexamen vid Západočeská Univerzita v Plzni (Västra Böhmens universitet, Tjeckien) år 2002. Magisterexamen i juridik vid Université Paris I – Panthéon-Sorbonne (Frankrike) år 2003. Juris doktor vid Univerzita Karlova (Karlsuniversitetet i Prag, Tjeckien) år 2016.

Han inledde sin yrkeskarriär år 2004 som rättssakkunnig vid Tjeckiens utrikesministerium. Kort efter Tjeckiens anslutning till Europeiska unionen tillträdde han en tjänst som rättssekreterare vid domstolen i domare Jiří Malenovskýs kabinett. Han tjänstgjorde som rättssekreterare hos Jiří Malenovský fram till år 2015.

År 2015 började han tjänstgöra vid Europeiska byrån för GNSS (numera Europeiska unionens rymdprogrambyrå) som rättssakkunnig. Han var därefter biträdande avdelningschef för rättstjänsten och enheten för offentlig upphandling vid den byrån. Han var avdelningschef för rättstjänsten och enheten för offentlig upphandling vid den byrån under perioden 2018–2021.

David Petrlík har sedan år 2011 även undervisat. Han är adjunkt i unionsrätt och immaterialrätt vid Univerzita Karlova. Han är författare till ett stort antal publikationer inom dessa områden.

David Petrlík är domare vid tribunalen sedan den 1 mars 2021.

Maja Brkan, född år 1979 i Maribor (Slovenien). Juristexamen vid Univerza v Ljubljani (universitetet i Ljubljana, Slovenien) år 2003 och masterexamen i juridik vid New York University (Förenta staterna) år 2004. Examen från Academy of European Law vid European University Institute i Florens (Italien) år 2004. Juris doktor i Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik vid Univerza v Ljubljani.

Hon påbörjade sin yrkeskarriär som juristlingvist vid Europeiska unionens domstol år 2004, innan hon tjänstgjorde som praktikant först på domaren Aindrias Ó Caoimhs kabinett på EU-domstolen år 2005, och därefter vid Višje sodišče v Ljubljani (Appellationsdomstolen i Ljubljana, Slovenien) under åren 2005–2006.

År 2007 började hon återigen att arbeta vid Europeiska unionens domstol, först som rättslig assistent under åren 2007–2008 och därefter som rättssekreterare under åren 2008–2011 hos generaladvokat Verica Trstenjak. Under åren 2011–2013 tjänstgjorde hon som rättssekreterare hos domaren Marko Ilešič.

Maja Brkan ägnade sig därefter åt undervisning vid Universiteit Maastricht (universitetet i Maastricht, Nederländerna) i egenskap av universitetslektor i EU-rätt under åren 2013–2018 och, under åren 2018–2021, i egenskap av biträdande professor i EU-rätt. Hon undervisade även i EU-rätt vid Universiteit Hasselt (universitetet i Hasselt, Belgien) under åren 2014–2017. I egenskap av extern adjunkt tjänstgjorde hon vid Univerza na Primorskem (Primorska universitet, Slovenien) år 2011, vid Univerza v Ljubljani år 2014 och vid Běijīng Shīfàn Dàxué (Beijings pedagogiska universitet, Kina) år 2014. Hon ägnade sig dessutom åt forskning vid European University Institute i Florens under åren 2016–2018, vid University of California, Berkeley (Förenta staterna) år 2019, vid Universitat Automatia de Barcelona (Barcelonas autonoma universitet, Spanien) år 2019 och vid Univerza v Ljubljani år 2020.

År 2017 utsågs Maja Brkan till biträdande direktör vid Maastricht Centre for European Law (Nederländerna) där hon tjänstgjorde under tre år innan hon år 2021 utsågs till programsamordnare för ”Advanced Master in Privacy, Cybersecurity and Data Management” vid European Centre on Privacy and Cybersecurity i Maastricht. Under åren 2018–2020 var hon ledamot i examinatorsnämnden vid sistnämnda universitet.

Under åren 2013–2019 var Maja Brkan styrelseledamot i European Law Institute (ELI). Under åren 2015–2021 var hon biträdande redaktör för European Data Protection Law Review och från och med år 2021 är hon ledamot i redaktionskommittén för nämnda tidskrift. Sedan år 2020 är Maja Brkan även ledamot i redaktionskommittén för informationsplattformen EU Law Live.

Maja Brkan har låtit publicera flera artiklar som handlar om EU-rätt. Hon inbjuds regelbundet att hålla föredrag på universitet runtom i Europa och Förenta staterna.

Maja Brkan utnämndes till domare vid tribunalen den 6 juli 2021.

Pēteris Zilgalvis, född år 1964 i Inglewood (Förenta staterna). Han studerade vid University of California, Los Angeles - UCLA (Förenta staterna), där han år 1986 tog examen i statsvetenskap. Han fortsatte sina studier vid University of Southern California (Förenta staterna), där han år 1990 blev juris doktor.

Han påbörjade sin yrkeskarriär samma år såsom förste rådgivare vid rättstjänsten vid Latvijas Republikas Vides aizsardzības komiteja, Augstākā padome (Lettlands miljöskyddskommitté), där han var verksam fram till år 1992. Han tjänstgjorde därefter vid lettiska utrikesministeriet, med ansvar för förbindelserna med Europaparlamentet, Förenta nationerna, Förenta nationernas miljöprogram (UNEP) och Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO). Han är för övrigt sedan år 1991 ledamot i advokatsamfundet i Kalifornien (Förenta staterna).

År 1993 arbetade Pēteris Zilgalvis vid Världsbanken som miljöspecialist för Baltikum. Vid Världsbanken utnämndes han år 1996 till förste rådgivare i miljörättsfrågor inom projektet ”Ryska federationen - Miljöskyddsprojekt”.

År 1997 utnämndes han till biträdande chef för Europarådets bioetikenhet, där han var verksam fram till och med år 2005. Därefter tjänstgjorde han vid Europeiska kommissionen som chef för enheten ”Styrning och etik” och därefter, år 2010, som chef för enheten ”Infektionssjukdomar och folkhälsa”. Under åren 2010-2016 var han chef för enheten ”Hälsovård och välbefinnande” vid Europeiska kommissionen. År 2016 utnämndes han vid kommissionen till chef för enheten ”Digital innovation och blockkedjeteknik” där han var verksam fram till år 2021. Han har även låtit publicera artiklar i juridiska tidskrifter, särskilt artiklar som handlar om bioetik, digital teknik, mänskliga rättigheter och miljörätt.

Pēteris Zilgalvis utnämndes till domare vid tribunalen den 27 september 2021.

Krisztián Kecsmár, född år 1975 i Budapest (Ungern). Juristexamen år 1998, masterexamen i folkrätt och europarätt år 1999 och masterexamen i bolagsrätt och EU-rätt år 2000 vid Faculté Jean Monnet, université Paris-Sud (Jean Monnet-fakulteten vid universitet Paris-Sud, Paris XI, Frankrike).

Krisztián Kecsmár påbörjade sin yrkeskarriär vid en advokatbyrå i Ungern där han arbetade under åren  2001–2005.

År 2005 tillträdde han en tjänst som handläggare vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för informationssamhället och medier. Han tjänstgjorde även som handläggare vid kommissionens generaldirektorat för konkurrens under åren 2009–2015, 2016 och 2018–2021.

Mellan maj 2015 och april 2016 tjänstgjorde Krisztián Kecsmár, i egenskap av utsänd kommissionstjänsteman, på ungerska EU-ministerns kabinett vid Ungerns justitieministerium.

Under åren 2016–2018 tjänstgjorde Krisztián Kecsmár som statssekreterare med ansvar för internationellt och europeiskt rättsligt samarbete vid Ungerns justitieministerium.

Krisztián  Kecsmár utnämndes till domare vid tribunalen den 27 oktober 2021.

Ion Gâlea, född år 1978 i Iaşi (Rumänien). Juristexamen år 2000 vid Universitatea din București (universitetet i Bukarest, Rumänien) samt masterexamen i europarätt samma år vid université Paris 1 Panthéon Sorbonne (Paris 1-universitetet Panthéon Sorbonne, Frankrike) inom ramen för ett program vid Collège juridique franco-roumain d’études européennes (Fransk-rumänska institutet för europastudier) i samarbete med Universitatea din București. År 2002 tog han masterexamen i internationella förbindelser vid Școala Națională de Studii Politice și Administrative (Nationella institutet för studier i statsvetenskap och offentlig administration, Rumänien). Han studerade därefter vid Karl-Franzens-Universität Graz (universitetet i Graz, Österrike), där han år 2006 tog masterexamen i europastudier. Han återvände till Rumänien och blev juris doktor vid Universitatea din București år 2008.

Ion Gâlea påbörjade sin yrkeskarriär vid Rumäniens utrikesministerium, där han innehade en tjänst som diplomatisk attaché vid direktionen för folkrätt och fördrag under åren 2000–2002, innan han tjänstgjorde som chef för EU-rättsavdelningen under åren 2002–2007. Under åren 2007–2009 arbetade han som notarius publicus.

Då han återvände till utrikesministeriet utnämndes Ion Gâlea först till sakkunnig vid EU-rättsdirektoratet och tjänstgjorde som direktör för nämnda direktorat under åren 2009–2010. Han utnämndes därefter till generaldirektör för rättsdirektoratet där han tjänstgjorde under åren 2010–2016.

Under åren 2016–2020 var han Rumäniens ambassadör till Bulgarien och år 2021 blev han generaldirektör för avdelningen för bilaterala europeiska förbindelser och regionalt samarbete vid utrikesministeriet.

Ion Gâlea har även undervisat i juridik vid Universitatea din București. Vid nämnda universitet var han amanuens under åren 2002–2012 och därefter adjunkt under åren 2012–2016 och universitetslektor under åren 2016–2021. År 2021 utnämndes han till professor vid samma universitet.

Han har även undervisat vid följande institutioner:  Gästprofessor vid Hayastani divanagitakan dprots’ (Diplomatakademin, Armenien) (2010), Institutul Diplomatic Român (Rumäniens Diplomatinstitut)  (2009–2015) och Universidade da Coruña (Universitetet i La Coruña, Spanien) (2015).

Han är författare till ett stort antal publikationer på det juridiska området.

Ion Gâlea utnämndes till domare vid tribunalen den 27 oktober 2021.

Damjan Kukovec, född år 1977 i Ljubljana (Slovenien). Juristexamen vid juridiska fakulteten vid Univerza v Ljubljani (Ljubljanas universitet, Slovenien) år 2001. Masterexamen i juridik vid Harvard Law School (Förenta staterna) år 2002. Juris doktor vid Harvard Law School år 2015.

Han inledde sin yrkeskarriär år 2002 som notarie vid Višje sodišče v Ljubljani (Ljubljanas appellationsdomstol, Slovenien) och tjänstgjorde vid den domstolen fram till år 2004. Han tjänstgjorde vid Specialdomstolen för Sierra Leone (Freetown, Sierra Leone) och vid Ustavno sodišče (Författningsdomstolen, Slovenien) under år 2004.

Damjan Kukovec arbetade som jurist vid Europeiska unionens domstol år 2005. Under perioden 2006–2018 tjänstgjorde han vid Europeiska kommissionens rättstjänst. År 2006 blev han ledamot i Sloveniens advokatsamfund.

Damjan Kukovec har parallellt gjort akademisk karriär, framför allt inom europarätten. Han undervisade i global rätt vid Harvard Law School och vid Institute for Global Law and Policy vid det universitetet under perioden 2011–2013. Han undervisade därefter i juridik vid flera universitet i världen, bland annat vid FGV Direito Rio, Rio de Janeiro (Stiftelsen Getulio Vargas juridiska fakultet, Rio de Janeiro, Brasilien) år 2014, University of Kent's Brussels School of International Studies (Belgien) år 2016, European University Institute i Florens (EUI, Italien) år 2016 och år 2017, och vid Univerza v Ljubljani under perioden 2018–2020. Damjan Kukovec är även lektor i juridik och biträdande direktör för doktorandprogrammet vid Middlesex University i London (Förenade kungariket) sedan år 2018.

Han är författare till ett stort antal publikationer inom unionsrätten. Han är regelbundet gästföreläsare vid olika universitet i världen.

Damjan Kukovec utnämndes till domare vid tribunalen den 13 januari 2022.

Suzanne Kingston, född år 1977 i Dublin (Irland). Juristexamen vid University of Oxford (Förenade kungariket) år 1998. Masterexamen i juridik vid Universiteit Leiden (Leidens universitet, Nederländerna) år 2000. Juris doktor vid Universiteit Leiden år 2009.

Hon blev antagen som Barrister vid Honourable Society of Gray’s Inn, London (Förenade kungariket) år 1998. År 2002 började hon tjänstgöra som advokat på en internationell advokatbyrås kontor i Bryssel och hon var verksam där fram till år 2004.

Hon tjänstgjorde därefter som rättssekreterare vid Europeiska unionens domstol hos generaladvokat Leendert Geelhoed under perioden 2004–2006.

Suzanne Kingston blev antagen som Barrister vid Honourable Society of King's Inns, Dublin, år 2007. Hon har varit verksam som advokat i Irland sedan år 2007, först som Barrister och sedan som Senior Counsel.

Hon har även undervisat i juridik vid University College Dublin (Irland), först som lektor (2007–2015), och sedan år 2015 som professor. Hon har under sin akademiska karriär även undervisat vid andra universitet, bland annat vid Columbia University (Förenta staterna), Cambridge University (Förenade kungariket), Universiteit Leiden och Osgoode Hall Law School vid York University i Toronto (Kanada). Hon är författare till ett stort antal publikationer inom europarätt.

Suzanne Kingston utnämndes till domare vid tribunalen den 13 januari 2022.

Tihamér Tóth, född år 1971 i Zalaegerszeg (Ungern). Juristexamen vid Szegedi Tudományegyetem (Szegeds universitet, Ungern) år 1994. Juris doktor vid samma universitet år 2001.

Han inledde sin yrkeskarriär i Ungern år 1994 och arbetade som jurist vid ungerska regeringskansliets EU-avdelning. Den avdelningen har i tur och ordning varit underordnad ministeriet för utrikeshandel, industri- och handelsministeriet och utrikesministeriet.

Tihamér Tóth var handläggare på den internationella byrån vid Ungerns konkurrensmyndighet under perioden 1997–2001. Han var ledamot i konkurrensrådet (Ungern) under perioden 2001–2003 och därefter ordförande för konkurrensrådet under perioden 2003–2009. Under den sistnämnda perioden var han även vice generaldirektör för Ungerns konkurrensmyndighet.

Under perioden 2009–2022 var han verksam som advokat i Ungern, med specialisering inom konkurrensrätt.

Tihamér Tóth inledde sin akademiska karriär år 1999 vid Pázmány Péter Katolikus Egyetem (Péter Pázmánys katolska universitet, Ungern). Han var föreläsare vid det universitet under perioden 1999–2010. Han var därefter vice dekan vid samma universitet med ansvar för forskning och internationella relationer under perioden 2010–2013, studerandefrågor under perioden 2013–2014 och sedan år 2015 internationella relationer. Tihamér Tóth utnämndes till professor vid det universitetet år 2018. Han tilldelades även en Jean Monnet-professur i konkurrensrätt vid det universitetet och han innehade denna professur under perioden 2019–2022.

Han är författare till ett stort antal verk och publikationer om konkurrensrätt.

Tihamér Tóth utnämndes till domare vid tribunalen den 6 juli 2022.

Beatrix Ricziová, född år 1981 i Bratislava (Slovakien). Masterexamen i juridik vid Univerzita Komenského v Bratislave (Comenius universitet i Bratislava, Slovakien) år 2005. Juris doktor vid samma universitet år 2012.

Hon inledde sin yrkeskarriär som juristassistent på en advokatbyrå i Slovakien under perioden 2002–2004. Från år 2003 arbetade hon dessutom under flera år som översättare och tolk vid evenemang som organiserats av Stupava kommun (Slovakien).

Beatrix Ricziová tjänstgjorde som jurist vid Institutet för tillnärmning av lagstiftning vid Slovakiens regeringskansli under perioden 2005–2006 och därefter under perioden 2007–2008 vid Slovakiens justitieministerium på den enhet som bistår Slovakiens huvudombud vid Europeiska unionens domstol. Hon var själv huvudombud för Slovakien vid unionsdomstolarna under perioden 2009–2022.

Beatrix Ricziová var vidare ledamot i den ständiga kommittén för civil- och handelsrätt vid den slovakiska regeringens lagstiftande råd under perioden 2007–2010, och i kommittén för omarbetningen av civilprocessrätten i Slovakien under perioden 2012–2015.

Beatrix Ricziová utnämndes till domare vid tribunalen den 6 juli 2022.

Elisabeth Tichy-Fisslberger föddes år 1957 i Wien (Österrike). Hon avlade juristexamen år 1980 och kompletterade denna med studier i internationell rätt vid Université catholique de Louvain (Katolska universitetet i Louvain, Belgien) år 1981.

Elisabeth Tichy-Fisslberger började sin yrkeskarriär vid Europeiska kommissionen år 1982, där hon arbetade som konferenstolk fram till år 1988. Samtidigt fortsatte hon sina språkstudier vid Universität Wien (Universitetet i Wien, Österrike) och avlade examen i språk år 1984.

År 1988 började hon arbeta som rådgivare vid det österrikiska utrikesministeriets enhet för Europafrågor och ekonomiska frågor, en tjänst som hon innehade fram till år 1993.

År 1990 stationerades hon vid den österrikiska ambassaden i Dublin. Från mitten av år 1991 till mitten av år 1992 var hon biträdande chef för enheten för EU:s transportpolitik vid det österrikiska utrikesministeriet i Wien. Därefter var hon stationerad vid den österrikiska ambassaden i London.

Mellan åren 1993 och 2000 var hon ministerråd vid Österrikes ständiga representation vid Europeiska unionen i Bryssel.

Elisabeth Tichy-Fisslberger återvände därefter till det österrikiska utrikesministeriet och tjänstgjorde som chef för enheten för allmänna frågor om EU och EU:s institutioner mellan åren 2000 och 2003. Därefter utnämndes hon till biträdande chef för enheten för Europafrågor och ekonomiska frågor, och år 2007 blev hon chef för enheten för rättsliga och konsulära frågor. Dessutom var hon nationell samordnare för kampen mot människohandel mellan åren 2009 och 2017.

Med början i december 2017 tjänstgjorde hon som ambassadör vid Österrikes ständiga representation vid FN och de internationella organisationerna i Genève. År 2020 valdes hon till ordförande för FN:s råd för mänskliga rättigheter och år 2021 till ordförande för FN:s ekonomiska kommission för Europa.

Parallellt med sin yrkesverksamhet har Elisabeth Tichy-Fisslberger sedan år 2002 undervisat i juridik vid Diplomatische Akademie Wien (Diplomatiska akademin i Wien, Österrike). Mellan åren 2006 och 2017 undervisade hon även vid universitetet i Wien.

Elisabeth Tichy-Fisslberger utnämndes till domare i tribunalen den 15 september 2022.

William Valasidis föddes år 1971 i Thessaloniki, Grekland, och tog examen från Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis (Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki, Grekland) år 1993 och avslutade sina studier med en Master of Laws-examen från Harvard Law School (USA) år 1996.

Mellan åren 1993 och 1995 arbetade han som biträdande jurist och förberedde sin advokatexamen. William Valasidis blev ledamot av Thessalonikis advokatsamfund år 1996 och arbetade därefter på advokatbyråer i Mexiko och USA.

År 1998 började han sin första anställning vid EU-domstolen, som rättssekreterare vid domaren Krateros Ioannous kansli. Därefter arbetade han som rättssekreterare åt domaren Vassilios Skouris, som blev domstolens ordförande år 2003 och som han samarbetade med i femton år, mellan åren 1999–2014.

År 2014 utnämndes han till direktör för direktoratet för protokollet och information vid domstolen och därefter till direktör för direktoratet för kommunikation, en tjänst som han innehade fram till år 2022.

Han är författare till juridiska publikationer och artiklar och lägger även stor vikt vid praktisk undervisning i EU-rätt genom att aktivt delta i organisationen och genomförandet av European Law Moot Court Competition, först som jurymedlem mellan åren 2004–2005 och sedan som medlem av och vice ordförande för European Law Moot Court Society mellan åren 2006–2022. Han deltar också regelbundet i nationella och internationella konferenser.

William Valasidis utnämndes till domare vid tribunalen den 15 september 2022.

Steven Verschuur föddes år 1977 i Arnhem (Nederländerna). Han studerade juridik vid Universiteit Utrecht (universitetet i Utrecht, Nederländerna) och avlade examen i juridik år 2001. Han fortsatte sin universitetsutbildning vid Université de Liège (universitetet i Liège, Belgien), där han år 2002 avlade masterexamen i europarätt. Han försvarade sin doktorsavhandling i juridik år 2010 vid Universiteit Utrecht.

År 2002 började Steven Verschuur arbeta som advokat på olika advokatbyråer i Nederländerna och Belgien inom olika områden av EU-rätten, till exempel konkurrens, statligt stöd, handelspolitik, offentlig upphandling samt restriktiva åtgärder som beslutats inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Han är även författare till ett stort antal artiklar om dessa ämnen, som publicerats i juridiska tidskrifter och böcker.

Parallellt med sin advokatverksamhet tjänstgjorde Steven Verschuur som icke ordinarie domare vid tvistemålsavdelningen vid Rechtbank Zeeland-West-Brabant (domstolen i Zeeland-West Brabant, Nederländerna) under åren 2021 och 2022.

Steven Verschuur utnämndes till domare i tribunalen den 15 september 2022.

Emmanuel Coulon, född år 1968 i Versailles (Frankrike). Juristexamen vid Université Panthéon-Assas, Paris II (Universitetet Panthéon-Assas Paris II, Frankrike) år 1990. Examen i företagsekonomi vid Université Paris-Dauphine, Paris IX (Universitetet Paris-Dauphine Paris IX, Frankrike) år 1991. Master of Laws i europarätt (LLM) vid College of Europe i Brygge (Belgien) år 1992.

Han gjorde därefter inträdesprovet till Centre régional de formation à la profession d'avocat (Regionala utbildningsinstitutet för advokatyrket) i Paris och blev godkänd år 1993. År 1995 blev han ledamot i Bryssels advokatsamfund. Han var därefter verksam som advokat i Bryssel på en internationell advokatbyrå. År 1998 blev han godkänd i ett allmänt uttagningsprov som anordnades av Europeiska gemenskapernas kommission.

Emmanuel Coulon rekryterades år 1996 av ordföranden för tribunalen, Antonio Saggio, för att tjänstgöra som rättssekreterare inom en ”task force” med ansvar för konkurrensfrågor. Han var därefter rättssekreterare i ordföranden Bo Vesterdorfs kabinett under perioden 1998–2002. År 2003 utnämndes han till kabinettschef hos ordföranden, vilket var en ny tjänst vid tribunalen.

Emmanuel Coulon är justitiesekreterare vid tribunalen sedan den 6 oktober 2005. Hans ursprungliga förordnande förnyades år 2011 och år 2017 och han innehar i enlighet med tillämpliga bestämmelser sin befattning i kraft av ett tredje förordnande.

Han är författare till flera publikationer inom unionsrätten och i synnerhet inom områdena processrätt och rättsskipning.