Den dömande verksamheten

Lagstiftning i regionen Flandern (Belgien) hade infört ett krav på bedövning av djur före slakt. Eftersom rituell slakt berördes av bestämmelserna, vände sig judiska och muslimska sammanslutningar till domstol för att få dem ogiltigförklarade. Tillfrågad av en belgisk domstol konstaterade EU-domstolen att de aktuella bestämmelserna, vilka tillåter reversibel bedövning som inte kan leda till att djuret dör och inte hindrar att produkter som framställts av djur som avlivats inom ramen för rituell slakt utanför regionen Flandern sätts i omlopp, säkerställer en rimlig avvägning mellan religionsfriheten, som garanteras i stadgan, och djurs välbefinnande, som skyddas enligt EUF-fördraget (se avsnittet ”Konsumentskydd”). Dom av den 17 december 2020, Centraal Israëlitisch Consistorie van België m.fl , C-336/19

I ett mål om fördragsbrott slog domstolen fast att de restriktioner som Ungern hade infört i fråga om finansiering av civila organisationer som gavs av personer etablerade utanför denna medlemsstat inte är förenliga med unionsrätten. Dessa restriktioner strider både mot medlemsstaternas skyldigheter enligt principen om den fria rörligheten för kapital i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och stadgans bestämmelser om föreningsfrihet, rätten till respekt för privatlivet och familjelivet och skyddet av personuppgifter (se avsnittet ”Skydd av personuppgifter”). Dom av den 18 juni 2020 kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar) , C-78/18

I ett annat fördragsbrottsmål mot Ungern tog domstolen ställning till den ungerska lagen om högre utbildning mot bakgrund av stadgan. För att utländska högre lärosäten belägna utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skulle få bedriva verksamhet i form av högre utbildning som leder till akademiska utbildningsbevis krävdes enligt den lagen att det fanns ett internationellt avtal mellan Ungern och det tredjeland i vilket läroanstalten i fråga hade sitt säte. Dessutom krävdes att läroanstalten bedrev utbildningsverksamhet i sin ursprungsmedlemsstat. Domstolen betonade att sådana villkor strider mot den akademiska friheten, mot friheten att inrätta undervisningsanstalter och mot näringsfriheten. Dom av den 6 oktober 2020 Kommissionen/Ungern (Högre utbildning), C-66/18

Ett mål om förhandsavgörande som handlades enligt förfarandet för brådskande mål rörde principen att medborgare i det egna landet och medborgare i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska behandlas lika. Domstolen angav att stadgan är tillämplig när en medlemsstat (i förevarande fall Kroatien) ska pröva en begäran om utlämning från ett tredjeland (i det här fallet Ryssland) avseende en medborgare i ett annat tredjeland som är medlem i Europeiska frihandelssammanslutningen och är part i EES-avtalet (Island). Den medlemsstat som mottagit begäran om utlämning ska följaktligen kontrollera att den berörda medborgaren inte riskerar dödsstraff eller kommer att utsättas för tortyr eller grym eller omänsklig behandling i det tredjeland som begärt utlämning. Dom av den 2 april 2020 Ruska federacija , C-897/19 PPU

I två brådskande mål om förhandsavgörande som rörde systembrister och allmänna brister vad gäller de polska domstolarnas oavhängighet slog domstolen fast att verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats av en polsk rättslig myndighet endast får vägras om det med hänsyn till den eftersökta individens personliga situation, brottets art och de faktiska omständigheter som legat till grund för utfärdandet av arresteringsordern finns grundad anledning att tro att tro att den berörda personen, vid ett överlämnande till de polska myndigheterna, kommer att löpa en verklig risk för att hans eller hennes rätt till en rättvis rättegång kränks, en rätt som slås fast i stadgan. Dom av den 17 december 2020 Openbaar Ministerie , C-354/20 PPU m.fl.

Domstolen avvisade begäran om förhandsavgörande i två fall avseende de polska bestämmelserna från år 2017 om disciplinära förfaranden gentemot domare. Den framhöll dock att den omständigheten att nationella domstolar har ställt tolkningsfrågor som måste avvisas inte kan motivera att de blir föremål för disciplinära förfaranden. Det kan inte tillåtas att nationella bestämmelser utsätter de nationella domarna för disciplinära förfaranden på grund av att de har hänskjutit en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen. Domarnas oavhängighet garanteras nämligen genom att de inte kan bli föremål för sådana förfaranden eller disciplinåtgärder på denna grund. Dom av den 26 mars 2020 Miasto Łowicz och Prokurator Generalny, C-558/18 och C-563/18

Domstolen har även konstaterat att Ungern hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten i fråga om förfaranden för beviljande av internationellt skydd och för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Överträdelserna av unionsrätten bestod framför allt i att Ungern begränsade möjligheten att inleda förfarandet för att beviljas internationellt skydd, på ett olagligt sätt tog personer som sökte sådant skydd i förvar i transitområdet och transporterade tredjelandsmedborgare som vistades olagligt i landet till ett gränsområde, utan att medlemsstaten iakttog de garantier som gäller vid förfaranden för återvändande. Dom av den 17 december 2020 kommissionen/Ungern, C-808/18

I tre mål om fördragsbrott som kommissionen väckt mot Polen, Ungern och Tjeckien slog domstolen fast att dessa tre medlemsstater hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten genom att vägra att följa den tillfälliga mekanismen för omplacering av personer som ansöker om internationellt skydd. Dessa medlemsstater kan varken hänvisa till upprätthållandet av lag och ordning, skyddet för den inre säkerheten, eller ett påstått systemfel hos omplaceringsmekanismen för att allmänt undandra sig att medverka i genomförandet av mekanismen. Dom av den 2 april 2020 kommissionen/Polen, Ungern och Tjeckien, C-715/17 m.fl.

Vad gäller behandlingen av uppgifter har domstolen bekräftat att unionsrätten i princip utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster är skyldiga att, i syfte att bekämpa brott eller brottslighet, på ett generellt och odifferentierat sätt överföra trafik- och lokaliseringsuppgifter avseende användarna till myndigheterna eller att lagra sådana uppgifter. Undantag kan dock medges för att möta allvarliga hot mot den nationella säkerheten, för att bekämpa grov brottslighet eller för att förebygga allvarliga hot mot den allmänna säkerheten. Domar av den 6 oktober 2020 Privacy International och La Quadrature du Net m.fl., C-623/17 och C-511/18 m.fl.

Slutligen slog domstolen fast att Ungern hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten genom att införa restriktioner i fråga om finansiering som gavs till civila organisationer av personer som är etablerade utanför medlemsstaten. Genom en ungersk lag infördes nämligen skyldigheter i fråga om registrering, anmälan och offentliggörande för civila samhällsorganisationer som mottar utländskt stöd som överstiger en viss nivå – med möjlighet tillämpa sanktionsåtgärder om skyldigheten inte fullgörs. Domstolen fann att dessa restriktioner är diskriminerande och strider mot såväl den fria rörligheten för kapital och föreningsfriheten som mot principerna om respekt för privatlivet (se avsnittet ”En union grundad på människans värde och på rättsstatsprincipen”) och skyddet av personuppgifter. Dom av den 18 juni 2020, kommissionen/Ungern (Insyn i föreningar), C-78/18

I fråga om uthyrning av möblerade lägenheter via webbplatsen Airbnb slog domstolen fast att nationell lagstiftning enligt vilken det krävs tillstånd för korttidsuthyrning vid upprepade tillfällen av lägenheter avsedda för bostadsändamål, till tillfälliga kunder som inte bosätter sig där är förenlig med unionsrätten. Domstolen ansåg nämligen att behovet av att åtgärda/komma till rätta med bristen på lägenheter för långvarig uthyrning utgör ett tvingande skäl av allmänintresse som motiverar bestämmelser om ett sådant tillståndskrav. Dom av den 22 september 2020, Cali Apartments, C-724/18 m.fl.

När det gäller oskäliga villkor i konsumentavtal har domstolen slagit fast att ett villkor i avtal om hypotekslån enligt vilket man ska tillämpa en rörlig räntesats baserad på indexet för spanska sparbanker utgör ett oskäligt villkor om det inte är klart och begripligt. Om så är fallet kan de nationella domstolarna ersätta det med ett villkor som grundar sig på andra lagstadgade kriterier i syfte att undvika särskilt negativa konsekvenser för konsumenten, till exempel att låneavtalet förklaras ogiltigt. Dom av den 3 mars 2020, Gómez del Moral Guasch, C-125/18

Domstolen har även preciserat att det visserligen är tillåtet att i nationell lagstiftning föreskriva en preskriptionsfrist för konsumenters möjlighet att vända sig till domstol med ett återbetalningskrav, men att denna frist inte får vara mindre förmånlig än den som avser liknande talan eller leda till att det blir omöjligt eller orimligt svårt för konsumenterna att utöva sina rättigheter. Dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank, C-698/18 m.fl.

Vad gäller märkning av kosmetiska produkter har domstolen slagit fast att angivelsen av produktens ”funktion”, som ska finnas på behållaren och förpackningen, tydligt ska upplysa konsumenten om produktens användningsområde och användningssätt. Det räcker inte att uppgifter om särskilda försiktighetsåtgärder för produktens användning, dess funktion och ingredienser förekommer i en företagskatalog som det hänvisas till genom en symbol föreställande en hand med en öppen bok som finns på behållaren eller förpackningen. Dom av den 17 december 2020, A.M./E.M., C-667/19

I fråga om konsumentskydd och miljöskydd har domstolen slagit fast att en biltillverkare inte får installera en programvara på sina fordon som kan förvanska resultaten av typgodkännandetesterna avseende utsläpp av föroreningar. Konsumenter som lidit skada genom att köpa fordon som olagligt manipulerats kan väcka talan mot biltillverkaren vid domstolarna i de medlemsstater där dessa fordon har sålts till dem. Köparens skada uppkommer nämligen i den medlemsstat där han eller hon har förvärvat fordonet till ett pris som överstiger dess verkliga värde. Dom av den 17 december 2020, CLCV m.fl., C-693/18 / Dom av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation, C-343/19

Ett bättre skydd för konsumenter och miljö är även ett resultat av tribunalens dom i vilken den beslutade att inte gå på den linje som den internationella branschorganisationen PlasticsEurope gjort gällande i sin talan. Organisationen företräder och tillvaratar intressena för tillverkare och importörer av plastvaror. Tribunalen fastställde således Europeiska kemikaliemyndighetens beslut om att det krävs tillstånd för bisfenol A eftersom det är ett ämne med hormonstörande egenskaper som kan ha allvarliga effekter på miljön. Dom av den 16 december 2020, PlasticsEurope, T-207/18

Två domar som meddelades år 2020 avser konsumtion av kött. I en av dessa domar slog domstolen fast att unionsrätten inte utgör hinder för nationella bestämmelser som kräver bedövning av djuren före slakt (se avsnittet ”En union grundad på människans värde och på rättsstatsprincipen”). I den andra domen ogillade tribunalen den talan som väckts av två av världens största producenter och distributörer av kött i syfte att få till stånd en ogiltigförklaring av en förordning som av folkhälsoskäl förbjöd dem att exportera vissa produkter av animaliskt ursprung till unionen. I det aktuella fallet fann domstolen nämligen att de brasilianska myndigheterna inte, i fråga om vissa nationella anläggningar, gett de garantier som krävs inom unionen på folkhälsoområdet. Dom av den 17 december 2020, Centraal Israëlitisch Consistorie van België, C-336/19 / Dom av den 8 juli 2020, BRF och SHB Comercio e Industria de Alimentos, T-429/18

En tvist mellan flygbolaget TAP och en passagerare uppstod angående betalningen av kompensation till passageraren vars flygning från Fortaleza (Brasilien) till Oslo (Norge) via Lissabon (Portugal) ankom till bestämmelseorten med närmare 24 timmars försening. Förseningen berodde på att det flygplan som utförde sträckan Lissabon–Oslo vid en tidigare flygning hade omdirigerats för att sätta iland en passagerare som fysiskt hade antastat andra passagerare. Domstolen fann att en flygpassagerares störande beteende kan befria flygbolaget från skyldigheten att betala kompensation till följd av att den berörda flygningen, eller en påföljande flygning som utförs av samma flygbolag med samma flygplan, har ställts in eller blivit kraftigt försenad. Dom av den 11 juni 2020, Transportes Aéreos Portugueses, C-74/19

En kazakstansk passagerare hade nekats ombordstigning på flygningen från Larnaca (Cypern) till Bukarest (Rumänien) som genomfördes av det rumänska flygbolaget Blue Air. Skälet för att neka ombordstigning var att passagerarens resehandlingar var ofullständiga. Som svar på en fråga från en cypriotisk domstol angav EU-domstolen att det inte ankommer på flygbolaget att självt slutgiltigt avgöra om resehandlingar är ofullständiga. Om passageraren opponerar sig mot flygbolaget bedömning är det således upp till en nationell domstol att avgöra om det fanns rimliga skäl för att neka ombordstigning. Om så inte är fallet har passageraren rätt till sådan kompensation och assistans som föreskrivs i unionsrätten. Dom av den 30 april 2020, Blue Air, C-584/18

Den italienska konkurrensmyndigheten hade kritiserat Ryanair för att bolaget hade offentliggjort flygpriser på sin webbplats som vid den första visningen saknade vissa grundläggande beståndsdelar. Domstolen fann, efter att ha tillfrågats på denna punkt, att flygbolag redan vid den första angivelsen av flygpriset på internet måste inkludera den mervärdesskatt som påförs priserna för inrikesflyg, avgifter för kreditkortsköp och kostnaderna för incheckning om ingen möjlighet till kostnadsfri incheckning erbjuds. Dom av den 23 april 2020, Ryanair, C-28/19

Efter en fråga från Helsingfors hovrätt fann domstolen att en flygpassagerare som har gått med på att resa på en ombokningsflygning, genomförd av samma flygbolag som skulle ha utfört − och som hade ställt in − den ursprungliga flygningen har rätt till kompensation om ombokningsflygningen är försenad. Dom av den 12 mars 2020, Finnair, C-832/18

I en tvist mellan en tysk elev, bosatt i Frankrike, och delstaten Rheinland-Pfalz där hon gick i gymnasiet, slog domstolen fast att ett krav på bosättning i den berörda delstaten som villkor för att få ersättning för skolskjutskostnader utgör indirekt diskriminering av gränsarbetare och deras familjer, vilken i princip är förbjuden enligt unionsrätten. När det gäller skolskjuts i delstaten Rheinland-Pfalz är ett sådant bosättningskrav inte motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset som rör skolsystemets organisation. Dom av den 2 april 2020, Landkreis Südliche Weinstraße/PF m.fl., C-830/18

Ungerns och Polens talan om ogiltigförklaring av direktivet om förstärkning av utstationerade arbetstagares rättigheter ogillades av domstolen. Med hänsyn till bland annat den inre marknadens utveckling efter unionens successiva utvidgningar hade unionslagstiftaren möjlighet att göra en förnyad bedömning av intressena hos företag som utövar rätten att fritt tillhandahålla tjänster respektive hos de anställda vid dessa företag som utstationeras till en värdmedlemsstat. Syftet med omvärderingen var att säkerställa att detta fria tillhandahållande äger rum på villkor som garanterar en rättvis konkurrens mellan de utstationerande företagen och företagen som är etablerade i värdmedlemsstaten. Domar av den 8 december 2020, Ungern och Polen/parlamentet och rådet, C-620 och 626/18

I ett mål rörande ett nederländskt transportföretag som anlitar förare från Tyskland och Ungern konstaterade domstolen att utstationeringsdirektivet i princip är tillämpligt på vägtransporter, särskilt internationella sådana. Följaktligen är värdmedlemsstatens kollektivavtal tillämpliga på arbetstagare som utstationeras till den medlemsstaten. Den omständigheten att en internationell lastbilschaufför, som ställs till förfogande för ett företag som är etablerat i värdmedlemsstaten, erhåller instruktioner för sina uppdrag och inleder eller avslutar sina uppdrag där räcker emellertid inte i sig för att denna förare ska anses ha varit utstationerad till denna medlemsstat. Dom av den 1 december 2020, Federatie Nederlandse Vakbeweging, C-815/18

Det spanska flygbolaget Vueling dömdes för socialförsäkringsbedrägeri i Frankrike på grund av att bolaget anslutit sin flygande personal, som var utstationerad till flygplatsen Roissy-Charles De Gaulle i Paris, till den spanska socialförsäkringen i stället för den franska. Enligt domstolen kan den omständigheten att bedrägeri slutgiltigt fastställts i en dom ett brottmål emellertid inte vara bindande för de franska tvistemålsdomstolar vid vilka skadeståndstalan har väckts, när brottmålsdomen − i strid med vad som krävs enligt unionsrätten − inte har föregåtts av en dialog med den spanska institutionen, en dialog som skulle ha gjort det möjligt för den att ompröva ärendet och, eventuellt, ogiltigförklara eller dra tillbaka intygen om arbetstagarnas anslutning till det spanska regelverket. Dom av den 2 april 2020, CRPNPAC och Vueling Airlines, C-370/17 m.fl.

Vad gäller rätten till årlig betald semester har domstolen preciserat att en arbetstagare som olagligen sagts upp men därefter återinträtt i sin tidigare tjänst har rätt till betald semester under den mellanliggande perioden även om arbetstagaren faktiskt inte arbetade då. Om arbetstagaren under den aktuella perioden har haft en ny anställning kan han eller hon emellertid göra gällande rätten till årlig betald semester, för den tid som den nya anställningen har varat, endast gentemot den nye arbetsgivaren. Dom av den 25 juni 2020, Varhoven kasatsionen sad na Republika Bulgaria och Iccrea Banca, C-762/18 m.fl.

Domstolen har även prövat huruvida det är lagligt att ställa statliga medel till förfogande för två sjukförsäkringsorgan som är verksamma under de slovakiska myndigheternas tillsyn inom ramen för ett obligatoriskt sjukförsäkringssystem. Den konstaterade att det visserligen fanns en viss konkurrens mellan de olika aktörer, såväl privata som offentliga, som omfattades av detta system, men att systemet hade ett socialt syfte och genomförde solidaritetsprincipen. Slutsatsen blev således, såsom kommissionen funnit i sitt beslut, att de två aktuella organen inte omfattas av unionsbestämmelserna om statligt stöd. Dom av den 11 juni 2020, kommissionen och Slovakien/Dôvera zdravotná poistʼovňa, C-262/18 P m.fl.

En annan fråga som domstolen prövat rörde arten av de subventioner i form av nedsatta sociala avgifter som Frankrike hade beviljat fiskare och vattenbrukare som hade drabbats av fartyget Erikas förlisning och av de våldsamma stormarna år 1999. Domstolen konstaterade att dessa avgiftslättnader avsåg kostnader som inte belastar företagen utan deras anställda. Lättnaderna gav följaktligen inte företagen någon fördel, med den följden att EU:s regler om statligt stöd, som endast avser företag, inte var tillämpliga på denna situation. Domstolen ogiltigförklarade således delvis kommissionens beslut om att Frankrike skulle återkräva dessa subventioner. Dom av den 17 september 2020, Ministre de l’Agriculture et de l’Alimentation/Compagnie des pêches de Saint-Malo, C-212/19

I ett annat mål beslutade domstolen däremot att Italien skulle betala ett schablonbelopp på 7,5 miljoner euro och ett löpande vite på 80 000 euro per dag för att inte ha återkrävt stöd på omkring 13,7 miljoner euro som olagligen hade beviljats hotellsektorn på Sardinien. Trots att kommissionen år 2008 ålade Italien att återkräva stödet och domstolen år 2012 konstaterade att Italien hade brutit mot fördragets bestämmelser i detta avseende, hade denna medlemsstat ännu inte uppfyllt sin skyldighet att återkräva stödet. Kommissionen väckte då en andra talan om fördragsbrott för att ålägga Italien ekonomiska påföljder, en talan som domstolen biföll. Dom av den 12 mars 2020, kommissionen/Italien, C-576/18

Tribunalen har för sin del ogiltigförklarat kommissionens beslut om att de förhandsbesked i skattefrågor (”tax rulings”) som Irland gett Apple skulle kvalificeras som olagligt statligt stöd. Enligt kommissionen hade Irland beviljat Apple olagliga skatteförmåner på ungefär 13 miljarder euro, som medlemsstaten således var skyldig att återkräva från mottagaren. Tribunalen konstaterade emellertid att kommissionen inte hade lyckats visa att de aktuella förhandsbeskeden gav Apple en selektiv ekonomisk fördel och utgjorde statligt stöd till förmån för bolaget. Dom av den 15 juli 2020, Irland/kommissionen och Apple Sales International, T-778/16 och T-892/16

Tribunalen ogiltigförklarade likaså kommissionens beslut om att det stöd som den autonoma regionen Valencia (Spanien) hade beviljat de spanska fotbollsklubbarna Valencia CF och Elche CF var olagligt. Enligt kommissionen hade stödet formen av garantier som gavs till sammanslutningar som var närstående klubbarna för banklån som sammanslutningarna tecknat för att delta i kapitaltillskottet i den klubb som respektive sammanslutning var knuten till. Tribunalen ansåg dock att kommissionens beslut var felaktigt i flera avseenden, särskilt i fråga om förekomsten av jämförbara garantier på marknaden. Domar av den 12 mars 2020, Valencia Club de Fútbol och Elche Club de Fútbol, T-732/16 och T-901/16

Däremot ogillade tribunalen talan mot kommissionens beslut om att Autonoma regionen Sardiniens stöd till ett antal flygbolag som trafikerar Sardinien var olagligt. Stödet, som syftade till att förbättra utbudet av flygningar till och från ön och marknadsföra den som turistdestination, hade ställts till stödmottagarnas förfogande via de företag som drev de viktigaste flygplatserna på Sardinien. Tribunalen bekräftade att det inte var flygplatsföretagen som var mottagare av stödet utan de berörda flygbolagen, som därmed blev återbetalningsskyldiga. Domar av den 13 maj 2020, Volotea, Germanwings och Easyjet, T-607/17, T-716/17 och T-8/18

Tribunalen har också bekräftat att kommissionen gjort rätt när den kom fram till att de spanska skattebestämmelser som var tillämpliga på vissa finansiella leasingavtal som spanska skeppsvarv ingått med ekonomiska intressegrupperingar utgjorde investeringsinstrument som möjliggjorde skattefördelar och därför skulle klassificeras som en stödordning till förmån för medlemmarna i de berörda ekonomiska intressegrupperingarna. Enligt kommissionen var denna ordning, som innebar att rederier inte förvärvar fartyg direkt från ett varv utan via en ekonomisk intressegruppering, till viss del oförenlig med den inre marknaden, eftersom den även gjorde det möjligt för rederierna att åtnjuta en rabatt på 20−30 procent av inköpspriset på fartyg som byggts av spanska varv. Dom av den 23 september 2020, Spanien/kommissionen, T-515/13 RENV m.fl.

Slutligen bekräftade tribunalen det beslut i vilket kommissionen hade konstaterat att den obegränsade offentliga garanti som Frankrike hade beviljat IFP Énergies nouvelles (IFPEN), en fransk offentlig institution med ansvar för bland annat forskning och utveckling på energiområdet, var en åtgärd som till viss del innefattade statligt stöd. Tribunalen ansåg att IFPEN och Frankrike inte lyckats motbevisa presumtionen att beviljandet av en sådan garanti gav mottagaren en ekonomisk fördel i förhållande till sina konkurrenter. Dom av den 5 oktober 2020, Frankrike/kommissionen m.fl., T-479/11 RENV m.fl.

Tribunalen bekräftade i en dom att det, såsom kommissionen konstaterat i sitt beslut, fanns en kartell på marknaden för chip till smartkort mellan flera företag som hade samordnat sin prispolitik. Den beslutade dock att sätta ned de böter som bland annat bolaget Infineon påförts av kommissionen med hänsyn till det begränsade antal konkurrensbegränsande kontakter som Infineon hade haft med sina konkurrenter och mot bakgrund av bristen på bevis för en av de kontakter som kommissionen hade konstaterat. Dom av den 8 juli 2020, Infineon Technologies, T-758/14 RENV

Under det gångna året hade tribunalen för första gången att uttala sig om lagenligheten av bestämmelser som antagits av ett internationellt idrottsförbund. Tribunalen fann att Internationella skridskoförbundets (International Skating Union) regler hindrade den fria konkurrensen till följd av de sanktionsåtgärder som gällde för idrottare som deltog i av förbundet icke godkända tävlingar i hastighetsåkning på skridskor. Enligt tribunalen kunde inte de inskränkningar som följde av det system med förhandstillstånd som inrättades genom dessa regler motiveras av målet att värna idrottens integritet. Dom av den 16 december 2020, International Skating Union, T-93/18

Tribunalen fastställde kommissionens beslut i vilket den konstaterade att Litauens nationella järnvägsbolag, Lietuvos geležinkeliai AB (LG), hade missbrukat sin dominerande ställning på den litauiska marknaden för godstransport på järnväg. LG hade ingått ett avtal om godstransport på järnväg med bolaget Orlen för transport av petroleumprodukter till Västeuropa. Till följd av en tvist med LG ville Orlen anförtro denna last åt Lettlands nationella järnvägsbolag. Eftersom LG hade monterat ned järnvägsspåret som förband den ort i Litauen från vilken varorna skulle fraktas med Lettland, hade LG hindrat det konkurrerande lettiska företaget från att ingå avtalet med Orlen. Ett sådant beteende ansågs utgöra missbruk av dominerande ställning. Dom av den 18 november 2020, Lietuvos geležinkeliai AB, T-814/17

En tysk domstol skulle avgöra en tvist mellan ett bolag som driver ett hotell i Tyskland och det nederländska bolaget Booking.com BV, vilket driver en plattform för bokningar av logi. Den tyska domstolen vände sig då till EU-domstolen för att få svar på en fråga. Den fann att ett hotell som använder plattformen Booking.com kan väcka talan mot denna vid en domstol i den medlemsstat där hotellet är etablerat för att få ett eventuellt missbruk av en dominerande ställning att upphöra. Booking.com hävdade å sin sida att talan mot bolaget skulle väckas vid en domstol i den medlemsstat där bolaget har sitt säte, men domstolen gick således inte på den linjen. Dom av den 24 november 2020, Wikingerhof GmbH & Co. KG/Booking.com BV., C-59/19

En dominerande ställning på marknaden för elektronisk kommunikation och mediemarknaden kan äventyra informationsmångfalden. Denna tankegång hade legat till grund för bestämmelser i Italien som förbjöd företag med stark ställning på den första marknaden att skaffa sig en betydande ekonomisk dimension på den andra marknaden. I samband med den fientliga kampanj för att förvärva aktier i det italienska bolaget Mediaset som inletts av det franska bolaget Vivendi och därpå följande rättstvister, slog domstolen emellertid fast att sådana bestämmelser utgör ett förbjudet hinder för etableringsfriheten när den inte är ägnad att skydda informationsmångfalden. Dom av den 3 september 2020, Vivendi SA, C-719/18

På området för företagskoncentrationer ogiltigförklarade tribunalen kommissionens beslut att inte ge tillstånd till Hutchinson 3G UK:s planerade förvärv av Telefónica UK. Enligt tribunalen hade kommissionen inte bevisat att förvärvet påtagligt skulle hindra en effektiv konkurrens på den brittiska mobiltelefonimarknaden. Kommissionen hade inte heller visat att koncentrationen skulle leda till högre priser på de tjänster som kunderna erbjöds och tjänster av lägre kvalitet. Dom av den 28 maj 2020, CK Telecoms UK Investments, T-399/16

I ett annat ungerskt mål beslutade domstolen att den särskilda skatt som tas ut i Ungern på telekom- och detaljhandelsföretagens omsättning är i överensstämmelse med unionsrätten. Dessa företag, som till största delen ägs av fysiska eller juridiska personer från andra medlemsstater, uppnår den största omsättningen på de berörda ungerska marknaderna och är därför de som betalar en stor del av skatten. Det förhållandet återspeglar enligt domstolen den ekonomiska verkligheten på dessa marknader och innebär således inte någon diskriminering av dessa företag. Domar av den 3 mars 2020, Vodafone Magyarország och Tesco-Global Áruházak, C-75/18 och C-323/18

År 2020 tog tribunalen för första gången, i fyra domar, ställning till Europeiska centralbankens (ECB) beslut att ålägga sanktionsavgifter inom ramen för dess tillsyn över kreditinstitut. Tribunalen ogiltigförklarade i vissa delar tre beslut, eftersom den fann att de inte var tillräckligt motiverade. ECB hade nämligen inte angett närmare vilken metod den tillämpat vid fastställandet av storleken på sanktionsavgifterna. Domar av den 8 juli 2020, VQ/BCE, T-203/18, T-576/18, T-577/18, T-578/18

Vad beträffar den särskiljningsförmåga som krävs för att ett varumärke ska vara giltigt, fann tribunalen att en form, som en person önskar få registrerad som tredimensionellt varumärke, saknar sådan särskiljningsförmåga när den inte i betydande mån avviker från normen eller från vad som är sedvanligt i branschen i fråga. I det aktuella fallet som gällde ett skosnöre angav tribunalen att det inte i sig var tillräckligt att skosnöret hade en ny form eller en vacker design för att det ska anses ha särskiljningsförmåga. Ett varumärke har nämligen till funktion att ange varans kommersiella ursprung och därigenom göra det möjligt för konsumenterna att förknippa vissa varor med ett visst företag. Dom av den 5 februari 2020, Hickies, T-573/18

I samma anda, men i fråga om ett figurmärke, påpekade tribunalen att ett motiv bestående av ett lejonhuvud som omgärdas av kedjor utgör en spridd framställningsform som är typisk för knappar och smycken, och att den således saknar särskiljningsförmåga med avseende på dessa varor. I ett annat mål kritiserade tribunalen däremot EUIPO för att inte ha beaktat viss bevisning vid bedömningen av huruvida ett varumärke som består av schackmönster för väskor och bagage har förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning. Domar av den 5 februari 2020, Pierre Balmain, T-331/19 och T-332/19 / Dom av den 10 juni 2020, Louis Vuitton Malletier, T-105/19

Ett ordmärke saknar också särskiljningsförmåga när det endast beskriver en egenskap hos den vara som registreringsansökan avser. Tribunalen ansåg att ordmärket WAVE för akvariebelysning kan ha särskiljningsförmåga, eftersom ordet ”wave” inte beskriver en egenskap hos sådan belysning. Dom av den 23 september 2020, Tetra GmbH, T-869/19

Det var just mot bakgrund av den svaga särskiljningsförmågan hos två kännetecken, föreställande ett horn, som användes för posttjänster som tribunalen kom till slutsatsen att det inte fanns någon risk för förväxling av dem. Ett posthorn, ofta mot gul bakgrund, används traditionellt av nationella postoperatörer inom EU. Allmänheten kommer således inte att förknippa posthornet eller den gula färgen med ett visst bolag, utan mer allmänt med ett obestämt antal nationella postoperatörer. Dom av den 11 november 2020, Deutsche Post, T-25/20

Fortfarande med avseende på risken för förväxling mellan två varumärken, men denna gång i fråga om sportartiklar och sportkläder, slog domstolen fast att fotbollsspelaren Lionel Messi är så känd att det inte finns någon risk för att hans varumärke MESSI förväxlas med det äldre varumärket MASSI som tillhör ett spanskt bolag. Dom av den 17 september 2020, Messi, C-449/18 m.fl.

I ett annat mål, som rörde frågan om bedömningen av risken för förväxling, framhöll tribunalen likaså att förekomsten av samma ord i två varumärken (i förevarande fall ordet ”Teruel” i varumärkena AIRESANO BLACK El IBERICO DE TERUEL och JAMON DE TERUEL CONSEULADOR DE LA DENOMINACION DE ORIGEN) inte räcker för att skapa risk för förväxling. Dom av den 28 maj 2020, Consejo Regulador, T-696/18

Vad gäller kriteriet om likheten mellan två varumärken konstaterade tribunalen att ordmärket LOTTOLAND, för vilket ansökan ingetts för industriella tjänster, i hög grad liknar de äldre figurmärkena LOTTO, som registrerats för hasardspel. De berörda tjänsterna är dock av olika slag och omsättningskretsen för respektive varumärke är inte densamma och det finns därför inte något samband mellan varumärkena. Eftersom det inte finns något samband drar inte heller användningen av varumärket LOTTOLAND otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas särskiljningsförmåga eller renommé och riskerar inte att vara till förfång för dem. Dom av den 11 november 2020, Lottoland, T-820/19

Det händer ibland att det inte är enskilda eller företag utan medlemsstater som tvistar om särskiljande kännetecken. Detta var fallet i ett mål som rörde användningen av ordet ”Teran” för en druvsort som används för vinframställning i Slovenien och Kroatien. Efter Sloveniens EU-medlemskap år 2004 erkändes denna beteckning som skyddad ursprungsbeteckning. År 2017 fastställdes i en förordning att beteckningen ”Teran” från och med Kroatiens anslutning till unionen år 2013 även kunde användas för vissa kroatiska viner. Tribunalen ogillade Sloveniens yrkande om ogiltigförklaring av denna förordning, vilken gör det möjligt för skyddade ursprungsbeteckningar att samexistera utan att principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar åsidosätts. Dom av den 9 september 2020, Slovenien/kommissionen, T-626/17

Tribunalen ogillade en talan om fastställelse av att Europeiska rådet rättsstridigt hade vägrat att på grund av en möjlig intressekonflikt utestänga den tjeckiska premiärministern från Europeiska rådets möten om antagande av unionens fleråriga budgetram 2021/2027. Tribunalen ansåg nämligen att det endast är medlemsstaterna som är behöriga att avgöra om de ska vara företrädda av sin statschef eller sin regeringschef vid Europeiska rådets möten. Det är även medlemsstaterna som ska fastställa om det finns skäl som hindrar att en av dem företräder sin medlemsstat vid möten i denna institution. Beslut av den 17 juli 2020, Wagenknecht, T-715/19

Harry Shindler och andra medborgare i Förenade kungariket är sedan länge bosatta i Italien och Frankrike. De fick således inte delta i vare sig folkomröstningen om brexit eller i 2017 års parlamentsval, trots att dessa val var avgörande för att de skulle behålla sin ställning som unionsmedborgare. De väckte därför talan vid tribunalen om ”fastställelse av kommissionens passivitet” på grund av att den ”olagligen underlåtit att se till att dessa medborgare kunde behålla sitt unionsmedborgarskap”. Tribunalen ogillade talan och slog fast att kommissionen inte har befogenhet att anta en bindande rättsakt om att vissa medborgare i Förenade kungariket ska få behålla sitt unionsmedborgarskap när Förenade kungariket lämnar unionen. Beslut av den 14 juli 2020, Shindler, T-627/19