Den dömande verksamheten

Domstolen slog fast att det disciplinära systemet för domare i Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) och för domare i allmänna domstolar inte är förenligt med unionsrätten. Europeiska kommissionen hade väckt talan vid EU-domstolen för att få fastställt att Polen hade brutit mot unionsrätten genom detta nya disciplinära system och i synnerhet genom att inrätta en ny disciplinär avdelning inom Högsta domstolen. Domstolen biföll kommissionens talan i dess helhet. Mot bakgrund av det övergripande sammanhanget med de stora reformer som nyligen gjorts av det polska rättsväsendet och den kombination av faktorer som omgärdade inrättandet av denna nya avdelning, noterade kommissionen särskilt att avdelningen inte erbjuder fulla garantier för opartiskhet och oberoende och att den inte är immun mot direkt eller indirekt inflytande från den polska lagstiftande och verkställande makten.
Dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (C‑791/19)

Domstolen slog fast att om en domare omplaceras utan samtycke till en annan domstol eller mellan två avdelningar i samma domstol kan det strida mot principerna om domares oavsättlighet och oavhängighet. Vidare måste ett beslut genom vilket en domstol i sista instans, i sammansättning med en ensamdomare, har avslagit ett överklagande från en domare som omplacerats mot sin vilja anses ogiltigt om målet har tilldelats denna ensamdomare i uppenbar strid med grundläggande regler om det berörda rättssystemets inrättande och funktion.
Dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – utnämning) (C‑487/1)

Domstolen konstaterade att domarnas oavhängighet och opartiskhet och oskuldspresumtionen kan äventyras av den nuvarande polska ordningen, som bland annat tillåter justitieministern att delegera domare till högre brottmålsdomstolar och att när som helst dra tillbaka delegeringen utan att ange skäl. Avsaknaden av kriterier för dessa delegeringar skapar en risk för politisk kontroll över innehållet i rättsliga beslut, särskilt som ministern också har rollen som riksåklagare.
Dom av den 16 november 2021, Brottmål mot WB m.fl. (C‑748/19 m.fl.)

Domstolen prövade ett antal mål som berör rättsreformerna för korruptionsbekämpning i Rumänien. Frågan var om tillämpningen av den rättspraxis som följer av flera av den rumänska författningsdomstolens beslut om de straffprocessuella regler som ska tillämpas på bedrägeri- och korruptionsmål kunde strida mot unionsrätten. Domstolen bekräftade på nytt att unionsrättens företräde kräver att de nationella domstolarna är behöriga att underlåta att tillämpa ett beslut av en författningsdomstol som strider mot unionsrätten, utan att det kan medföra disciplinansvar för de nationella domarna. Unionsrätten utgör hinder för att tillämpa en författningsdomstols praxis som leder till ogiltigförklaring av domar som meddelats av domstol i en påstått oriktig sammansättning, om en sådan ogiltigförklaring, i kombination med nationella bestämmelser om preskriptionstider, medför en risk för systemisk straffrihet för gärningar som utgör allvarliga bedrägeribrott.
Dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. (C‑357/19 m.fl.)

I ett mål där förhandsavgörande begärts av en ungersk domstol, uttalade sig EU-domstolen om den ungerska lagstiftningens förenlighet med unionsdirektivet om rätten till tolkning och översättning i straffrättsliga förfaranden. Eftersom Högsta domstolen i Ungern hade funnit att denna begäran om förhandsavgörande var rättsstridig, bekräftade EU-domstolen på nytt att systemet för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen utesluter att en nationell högsta domstol kan konstatera att en begäran om förhandsavgörande från en lägre domstol är olaglig. Unionsrätten utgör hinder för ett disciplinförfarande mot en nationell domare till följd att denne beslutat att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen: ett sådant förfarande är ägnat att avskräcka alla nationella domstolar från att begära förhandsavgöranden, vilket skulle äventyra en enhetlig tillämpning av unionsrätten.
Dom av den 23 november 2021, IS (C‑564/19)

Tribunalen ogillade den talan som väckts av det multinationella telekommunikations- och kabel-tv-företaget Altice Europe mot kommissionens beslut att ålägga företaget böter på sammanlagt 124,5 miljoner euro i samband med förvärvet av PT Portugal. Kommissionen kritiserade Altice Europe dels för att ha åsidosatt skyldigheten att anmäla koncentrationen, dels för att inte ha iakttagit förbudet mot att genomföra koncentrationen innan den anmälts till kommissionen och innan den godkänts av denna. Tribunalen beslutade dock att böterna skulle sänkas med 6,22 miljoner euro för den del som rörde underlåtenhet att anmäla koncentrationen.
Dom av den 22 september 2021, Altice Europe/kommissionen (T‑425/18)

Tribunalen bekräftade kommissionens beslut att godkänna koncentrationerna i samband med Easyjets och Lufthansas förvärv av vissa tillgångar i Air Berlin-koncernen. Den ogillade den talan som väckts av flygbolaget Polskie Linie Lotnicze (LOT), som är konkurrent till de två företag som var inblandade i koncentrationerna, och påpekade särskilt att kommissionen kan fastställa de relevanta marknaderna genom att identifiera flyglinjer mellan två länder från eller till de flygplatser som Air Berlins avgångs- och ankomsttider var knutna till, i stället för att individuellt undersöka var och en av de marknader på vilka Air Berlin och Lufthansa respektive Easyjet var verksamma.
Dom av den 20 oktober 2021, Polskie Linie Lotnicze ”LOT”/kommissionen (T‑240/18 och T‑296/18)

Tribunalen bekräftade kommissionens beslut att Google hade missbrukat sin dominerande ställning genom att gynna sin egen produktjämförelsetjänst på sina allmänna resultatsidor genom privilegierad presentation och placering framför resultaten från konkurrerande jämförelsetjänster. Tribunalen bekräftade också bötesbeloppet, som kommissionen fastställt till 2,42 miljarder euro, varav 523,5 miljoner euro ålades Google solidariskt med moderbolaget Alphabet.
Dom av den 10 november 2021, Google och Alphabet/kommissionen (Google Shopping) (T‑612/17)

Mellan åren 1997 och 1999 köpte bolaget Sumal två lastbilar från Mercedes Benz Trucks España (MBTE), ett dotterbolag i Daimler-koncernen, vars moderbolag är Daimler AG. Genom ett beslut år 2016 konstaterade Europeiska kommissionen att Daimler AG hade överträtt de unionsrättsliga bestämmelserna om förbud mot konkurrensbegränsande samverkan genom att mellan januari 1997 och januari 2011 ingå överenskommelser med 14 andra europeiska lastbilstillverkare om fastställande av priser och höjningar av bruttopriserna på lastbilar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Efter detta beslut väckte Sumal talan om skadestånd mot MBTE för den skada som uppstått till följd av kartellen. EU-domstolen slog fast att den som drabbats av en överträdelse av unionens konkurrensrätt som begåtts av ett moderbolag kan kräva ersättning för skadan av ett dotterbolag men måste då visa att de två bolagen utgjorde en ekonomisk enhet vid tidpunkten för överträdelsen och att dotterbolaget är verksamt på den marknad som berörs av överträdelsen.
Dom av den 6 oktober 2021, Sumal (C‑882/19)

Fiske med elektrisk ström förbjöds genom nya regler som antogs år 2019 av Europaparlamentet och rådet. Nederländerna begärde att EU-domstolen skulle ogiltigförklara dessa bestämmelser och hävdade bland annat att unionslagstiftaren inte hade grundat sig på bästa tillgängliga vetenskapliga råd om miljökonsekvenserna av fiske av nordsjötunga. Domstolen ogillade talan och bekräftade att bestämmelserna är giltiga. Unionslagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på detta område och är inte skyldiga att basera sitt val som lagstiftare enbart på vetenskapliga och tekniska råd.
Dom av den 15 april 2021, Nederländerna/Europeiska unionens råd och Europaparlamentet (C‑733/19)

När det gäller tillståndet till jakt med limstänger, fann domstolen att en medlemsstat (i detta fall Frankrike) inte kan tillåta en sådan metod för att fånga fåglar som leder till bifångster som riskerar att orsaka mer än försumbara skador på de berörda arterna. Att metoden i fråga är av traditionell karaktär räcker inte i sig för att utesluta andra tillfredsställande alternativ. Domstolen har förtydligat villkoren för undantag från förbudet i ”fågeldirektivet” mot att använda vissa metoder för att fånga skyddade fåglar.
Dom av den 17 mars 2021, One Voice och Ligue pour la protection des oiseaux (LPO)/Ministre de la Transition écologique et solidaire (C‑900/19)

I en talan om fördragsbrott som kommissionen väckt mot Ungern med anledning av att gränsvärdena för PM10-partiklar systematiskt och kontinuerligt överskridits, fann domstolen att Ungern hade åsidosatt unionsrättens bestämmelser om luftkvalitet och underlåtit att uppfylla sina skyldigheter att inom hela sitt territorium säkerställa att det dagliga gränsvärdet för PM10-partiklar respekterades och att den period under vilken detta gränsvärde överskreds var så kort som möjligt.
Dom av den 3 februari 2021, kommissionen/Ungern (C‑637/18)

Domstolen fann att Tyskland hade brutit mot luftkvalitetsdirektivet mellan åren 2010 och 2016 genom att systematiskt och kontinuerligt överskrida gränsvärdena för kvävedioxid (NO₂). Tyskland åsidosatte också sin skyldighet att i god tid vidta lämpliga åtgärder för att se till att perioden av överskridande blir så kort som möjligt i de berörda områdena.
Dom av den 3 juni 2021, kommissionen/Tyskland (C‑635/18)

Domstolen ogiltigförklarade rådets beslut om tillämpningen av det omfattande och fördjupade partnerskapsavtal som undertecknades med Armenien den 26 november 2017. Domstolen ansåg att även om partnerskapsavtalet har vissa kopplingar till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, är de inslag eller avsiktsförklaringar som det innehåller och som har samband med den inte tillräckliga för att utgöra en autonom del av avtalet som kan motivera att rådets akt delas upp i två separata beslut. Denna uppdelning har lett till att man har använt sig av regeln om enhällighet för en av de berörda rättsakterna och regeln om kvalificerad majoritet för den andra.
Dom av den 2 september 2021, kommissionen/rådet (C‑180/20)

Tribunalen ogillade Rumäniens talan mot kommissionens beslut att registrera det föreslagna europeiska medborgarinitiativet ”En sammanhållningspolitik för att främja lika möjligheter för regioner och de regionala kulturernas hållbarhet”. Tribunalen uttalade sig för första gången om huruvida talan kan väckas mot ett beslut av kommissionen att registrera ett sådant förslag. Detta förslag till europeiskt medborgarinitiativ lades år 2013 fram för kommissionen, som inledningsvis avvisade det med motiveringen att det uppenbart låg utanför dess befogenheter att lägga fram ett förslag till en unionsrättsakt för tillämpningen av fördragen. Domstolen ogiltigförklarade kommissionens beslut, som därefter genom ett beslut av den 30 april 2019 registrerade det omtvistade förslaget till europeiskt medborgarinitiativ.
Dom av den 10 november 2021 Rumänien/kommissionen (T‑495/19)

Tribunalen uttalade sig om när tidsfristen ska börja löpa för att överklaga ett beslut rörande en person som omfattas av tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän när ett rekommenderat brev inte har kunnat delges. I avsaknad av bestämmelser som reglerar fastställandet av utgångspunkten för beräkningen av tidsfristen för att väcka talan vid utebliven delgivning av ett rekommenderat brev med mottagningsbevis i tvister som omfattas av tjänsteföreskrifterna, erinrade tribunalen vidare om att rättssäkerheten och behovet av att undvika all diskriminering eller godtycklig behandling inom ramen för en god rättskipning utesluter att det antas att delgivning sker den dag då tidsfristen för att förvara det rekommenderade brev som skickats till sökandens hem löper ut. Slutligen fann tribunalen att eftersom beslutet delgavs via e-post (som mottagaren bekräftade utan dröjsmål), började tidsfristen för överklagande att löpa från och med dagen för delgivningen.
Dom av den 3 mars 2021, Barata/Europaparlamentet (T‑723/1)

I ett mål mellan Republiken Moldavien och ett ukrainskt företag ställdes frågan till domstolen om en fordran som härrör från ett avtal om försäljning av el är en ”investering” i den mening som avses i energistadgefördraget. Domstolen slog fast att det inte utgör en ”investering” i den mening som avses i energistadgefördraget när ett företag från en fördragsslutande stat förvärvar en fordran, grundad på ett avtal om leverans av el som inte är förenat med en investering, vilken ett företag från ett tredjeland innehar gentemot ett offentligt företag från en annan fördragsslutande stat. En fordran som grundar sig på ett avtal om försäljning av el kan inte anses som en rättighet som har erhållits för bedrivande av ekonomisk verksamhet inom energisektorn. Av detta följer att ett avtal om leverans av el producerad av andra ekonomiska aktörer är en handelstransaktion som inte i sig kan utgöra en investering.
Dom av den 2 september 2021, Moldavien/Komstroy (C‑741/19)

Domstolen konstaterade i sitt yttrande, som avgavs på begäran av Europaparlamentet, att fördragen inte förbjuder rådet att invänta medlemsstaternas ”gemensamma överenskommelse” innan det antar beslutet om att unionen ska tillträda Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (den så kallade Istanbulkonventionen), men att rådet inte kan ändra förfarandet för att ingå denna konvention genom att göra ingåendet beroende av att en sådan ”gemensam överenskommelse” har uppnåtts på förhand. Domstolen preciserade den lämpliga materiella rättsliga grunden för att anta rådets akt om ingående av den del av Istanbulkonventionen som är föremål för det planerade avtalet. Det klargjordes också att rättsakter om ingående av avtalet kan delas upp i två separata beslut om det finns ett objektivt behov av detta.
Yttrande av den 6 oktober 2021, Istanbulkonventionen (1/19)

I en talan som väckts av Luxemburg och Amazon ogiltigförklarade tribunalen kommissionens beslut där den konstaterade att Luxemburg mellan år 2006 och år 2014 hade beviljat statligt stöd i strid med unionsrätten till Amazon EU, som vid den tidpunkten var Amazons europeiska försäljningscentral, med säte i Luxemburg, genom att låta företaget betala betydligt lägre skatt än andra företag genom förhandsbesked i skattefrågor (”tax rulings”). Enligt kommissionen var Luxemburg skyldigt att från Amazon återkräva otillbörliga skatteförmåner om cirka 250 miljoner euro jämte ränta. I sin dom fann tribunalen att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade visat att Amazon EU:s beskattningsbara inkomst hade minskats på ett konstlat sätt till följd av en överskattning av de avgifter som företaget betalat till ett annat företag i Amazon-koncernen för användningen av vissa immateriella rättigheter.
Dom av den 12 maj 2021, Luxemburg och Amazon/kommissionen (T-816/17 m.fl.)

Tribunalen ogillade den talan som Luxemburg och energileverantören Engie väckte mot kommissionens beslut att konstatera att Luxemburg hade beviljat Engie statligt stöd i strid med unionsrätten genom att med hjälp av förhandsbesked i skattefrågor (”tax rulings”) låta två bolag inom Engie-koncernen med hemvist i Luxemburg undandra sig skatt på nästan hela sin vinst. Enligt kommissionen måste Luxemburg återkräva cirka 120 miljoner euro i obetalda skatter jämte ränta. Tribunalen påpekade i sin dom, som bekräftade detta beslut, att Luxemburg inte hade konstaterat att Engie hade missbrukat sina rättigheter trots att alla kriterier var uppfyllda.
Dom av den 12 maj 2021, Luxemburg m.fl./kommissionen (T‑516/18 m.fl.)

Tribunalen godkände giltigheten av ett tredimensionellt varumärke som representerar formen av ett läppstift. Den ogiltigförklarade därmed det beslut som fattats av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), som hade avslagit den ursprungliga ansökan om registrering av detta tecken som EU-varumärke för läppstift. Enligt tribunalen har det sökta varumärket särskiljningsförmåga, eftersom det avviker väsentligt från regler och sedvänja inom läppstiftssektorn, eftersom stiftet är rundat snarare än vertikalt och cylindriskt.
Dom av den 14 juli 2021, Guerlain (T‑488/20)

Tribunalen fann att en ljudfil som återger ljudet av en burk som öppnas, följt av en tystnad och ett brusande ljud, inte kan registreras som EU-varumärke för att beteckna bland annat drycker, eftersom den inte har särskiljningsförmåga. Tribunalen instämmer således i EUIPO:s ståndpunkt och erinrar om att ett ljudmärke måste ha särskiljningsförmåga för att konsumenten ska kunna uppfatta det som ett varumärke och inte som ett element eller en angivelse av funktionell karaktär utan egna inneboende egenskaper.
Dom av den 7 juli 2021, Ardagh Metal Beverage Holdings (T‑668/19)

Tribunalen ogillade bolagets Chanels talan mot en ansökan från bolaget Huawei om registrering av ett varumärke vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) med motiveringen att de aktuella figurmärkena inte är likartade och fann att varumärkena ska jämföras i den form som registreringen eller ansökan avser, utan att deras orientering ändras. Tribunalen konstaterade att enbart det faktum att det i vart och ett av de aktuella varumärkena finns två beståndsdelar som är relaterade till varandra inte gör att varumärkena liknar varandra, även om de har samma geometriska grundform, nämligen en cirkel som omger dessa beståndsdelar.
Dom av den 21 april 2021, Chanel SAS (T‑44/20)

Tribunalen uttalade sig om möjligheten för en brittisk advokat att företräda en part i ett överklagande av ett beslut av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Tribunalen erinrade om de två kumulativa villkor som måste vara uppfyllda för att en person lagligen ska kunna företräda en part (annan än en medlemsstat eller unionsinstitution) vid unionsdomstolarna: denne ska för det första ha ställning som advokat och för det andra vara behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet. Talan väcktes efter den 31 december 2020, det vill säga slutet av övergångsperioden fram till Förenade kungarikets slutliga utträde ur unionen, och omfattades inte av någon av de omständigheter som anges i utträdesavtalet enligt vilka en advokat som är behörig att föra talan inför domstolarna i Förenade kungariket men som inte visat att denne är behörig att föra talan vid en domstol i en medlemsstat eller i en annan stat som är part i EES-avtalet får företräda en part inför unionsdomstolen. Talan befanns därför inte kunna tas upp till prövning.
Yttrande av den 7 december 2021, Daimler/EUIPO (T‑422/21)

Domstolen slog fast att när en upphovsrättsinnehavare har vidtagit eller ålagt skyddsåtgärder mot inbäddning (”framing”), utgör integrering av ett verk i en tredje parts internetsida genom denna teknik ett tillgängliggörande av verket för en ny publik. Denna överföring till allmänheten måste godkännas av upphovsrättsinnehavaren.
Dom av den 9 mars 2021, VG Bild-Kunst (C‑392/19)

Domstolen förtydligade villkoren för onlineplattformars ansvar (i det här fallet Youtube och Cyando), enligt det system som gällde före det nya direktivet om upphovsrätt från år 2019. Den fann att de som driver sådana plattformar i princip inte själva gör en överföring till allmänheten av upphovsrättsskyddat innehåll som olagligt publicerats av deras användare. De kan dock hållas ansvariga för en överföring som strider mot upphovsrätten om de bidrar till att ge allmänheten tillgång till innehållet, utöver att bara tillhandahålla plattformarna.
Dom av den 22 juni 2021, Youtube (C‑682/18)

I det här målet användes bolaget Telenets kunders internetanslutningar för att dela filmer från bolaget Mircoms katalog i ett peer-to-peer-nätverk. Skyddet av innehavaren av immateriella rättigheter kan enligt domstolen motivera att användarnas IP-adresser systematiskt registreras och att deras namn och postadresser meddelas innehavaren eller en tredje part för att möjliggöra en skadeståndstalan. En begäran om information från en innehavare av immateriella rättigheter får dock inte utgöra missbruk utan måste vara motiverad och proportionerlig.
Dom av den 17 juni 2021, M.I.C.M. (C‑597/19)

En ägare av tapasbarer i Spanien använde tecknet CHAMPANILLO för att beteckna och marknadsföra sina restauranger. I företagets reklam sågs två glas fyllda med en mousserande dryck. Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne (CIVC), ett organ som bevakar champagneproducenternas intressen, försökte förbjuda användningen av ordet ”champanillo” (som på spanska betyder ”liten champagne”) med motiveringen att användningen av detta kännetecken utgjorde ett intrång i den skyddade ursprungsbeteckningen ”champagne”. Domstolen klargjorde produkter som omfattas av en skyddad ursprungsbeteckning är skyddade mot förbjudna beteenden beträffande såväl varor som tjänster.
Dom av den 9 september 2021, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne (C‑783/19)

Domstolen slog fast att tillgång för brottsbeivrande ändamål till en uppsättning uppgifter om elektronisk kommunikation om trafik eller lokalisering, som gör det möjligt att dra exakta slutsatser om användarnas privatliv, endast är tillåten i syfte att bekämpa allvarlig brottslighet eller förebygga allvarliga hot mot den allmänna säkerheten. Unionsrätten utgör dessutom hinder mot nationell lagstiftning som ger åklagarmyndigheten behörighet att bevilja offentliga myndigheter tillgång till dylika uppgifter för en brottsutredning.
Dom av den 2 mars 2021, H.K./Prokuratuur (C‑746/18)

I en dom i ett personuppgiftsskyddsmål som berörde bolaget Facebook Ireland, klargjorde domstolen villkoren för utövandet av de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter när det gäller gränsöverskridande uppgiftsbehandling och förklarade att en sådan myndighet under vissa förutsättningar kan väcka talan vid en domstol i en medlemsstat om en påstådd överträdelse av bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen (DSF), även om den inte är ansvarig myndighet för behandlingen. Domstolen konstaterade också att eftersom Facebook Ireland inte informerade internetanvändarna tillräckligt om insamlingen och användningen av uppgifter om dem, var deras samtycke till behandlingen av deras uppgifter inte giltigt.
Dom av den 15 juni 2021, Facebook Ireland m.fl. (C‑645/19)

Vid bearbetning av ekologiska livsmedel som ekologiskt ris och sojadrycker för kalciumberikning förbjöds tillsättning av alger av typen Lithothamnium calcareum (lithotamne) av domstolen, som erinrade om att unionsrätten innehåller strikta regler för tillsättning av mineraler, såsom kalcium, vid produktion av ekologiska livsmedel. Att tillåta användning av pulver av denna alg som en icke-ekologisk ingrediens av jordbruksursprung skulle i praktiken ge producenterna av dessa livsmedel möjlighet att kringgå dessa regler.
Dom av den 29 april 2021, Natumi GmbH/Land Nordrhein-Westfalen (C‑815/19)

Domstolen har slagit fast att enbart ombokning av ett flyg till en flygplats nära den ursprungliga destinationsflygplatsen inte ger rätt till ett schablonbelopp. Däremot måste flygbolaget på eget initiativ erbjuda att betala transferkostnaderna till den flygplats som var den ursprungligen planerade destinationen eller, i förekommande fall, till en annan närliggande destination som överenskommits med passageraren. För att inte behöva kompensera passagerarna vid en lång försening av en flygning kan lufttrafikföretaget åberopa en extraordinär omständighet som inte påverkar den försenade flygningen utan en tidigare flygning som företaget utför med samma flygplan.
Dom av den 22 april 2021, WZ/Austrian Airlines AG (C‑826/19)

Domstolen har slagit fast att en strejk som organiseras av en fackförening för personalen vid ett flygbolag, och som särskilt syftar till att få till stånd löneökningar, inte utgör en ”extraordinär omständighet” som befriar flygbolaget från skyldigheten att betala kompensation vid inställda eller kraftigt försenade flygningar. Att en sådan strejk, som organiseras i enlighet med de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, inte betraktas som en sådan omständighet kränker inte lufttrafikföretagets näringsfrihet eller dess ägande- och förhandlingsrätt.
Dom av den 23 mars 2021, Airhelp Ltd/Scandinavian Airlines System SAS (C‑28/20)

Domstolen har slagit fast att en medlemsstat i euroområdet kan kräva att dess myndigheter ska ta emot kontantbetalningar. Medlemsstaten får dock begränsa denna betalningsmöjlighet av hänsyn till allmänintresset, särskilt om kontantbetalning sannolikt skulle medföra en orimlig kostnad för myndigheterna på grund av det mycket stora antalet skattebetalare. Den specificerade också att skyldigheten att ta emot sedlar kan begränsas av hänsyn till allmänintresset, om begränsningarna står i proportion till det eftersträvade allmänintresset, vilket i synnerhet innebär att den betalningsskyldige ska ha möjlighet att använda andra rättsliga medel för att reglera penningfordringar.
Dom av den 26 januari 2021, Johannes Dietrich och Norbert Häring/Hessischer Rundfunk (C‑422/19 och C-423/19)

Domstolen har slagit fast att ungersk lagstiftning som förbjuder hävning av ett låneavtal i utländsk valuta på grund av att det innehåller ett oskäligt villkor rörande växelkursdifferensen är förenlig med unionsrätten om lagstiftningen gör det möjligt att återställa den rättsliga och faktiska situation som skulle ha förelegat för konsumenten om det oskäliga villkoret inte hade funnits, även om hävning av avtalet hade varit mer fördelaktigt för konsumenten. Dessutom kan den berörda konsumentens uttryckta vilja inte ges företräde framför bedömningen – vilken ankommer på den nationella domstolen – av huruvida den ungerska nationella lagstiftningen faktiskt återställer konsumentens rättsliga och faktiska situation.
Dom av den 2 september 2021, OTP Jelzálogbankochotros (C‑932/19)

I ett mål där det irländska rederiet Irish Ferries år 2018 var tvunget att ställa in avgångarna under en hel säsong, eftersom man till följd av förseningar i leveransen av ett nytt fartyg inte kunde sätta in ett ersättningsfartyg i trafik, klargjorde domstolen flera bestämmelser om rättigheter för passagerare som reser till sjöss eller på inre vattenvägar (avbokning, kompensation, biljettpris…). Domstolen fann särskilt att skyldigheten att omleda transporter och betala kompensation när en transporttjänst ställs in är proportionerlig i förhållande till det mål som eftersträvas med den tillämpliga förordningen i denna fråga.
Dom av den 2 september 2021, Irish Ferries (C‑570/19)

Domstolen har avgjort frågan om det så kallade nolltaxealternativet för internet. Detta är en kommersiell praxis som innebär att en leverantör av tillträde tillämpar en ”nolltaxa” eller en mer fördelaktig taxa på all eller en del av datatrafiken i samband med en specifik tillämpning eller kategori av tillämpningar som erbjuds av partner till nämnda leverantör av tillträde. Domstolen fann att sådana taxealternativ strider mot förordningen om en öppen internetanslutning, liksom begränsningar av bandbredd, delning av anslutningar eller roaminganvändning, på grund av aktiveringen av ett sådant alternativ.
Dom av den 2 september 2021, Vodafone och Telekom Deutschland (C‑854/19 m.fl.)

Domstolen fick ta ställning till ett fall med ett underårigt barn som är unionsmedborgare och vars födelseattest, som upprättats av värdmedlemsstaten, anger två personer av samma kön som föräldrar. Den slog fast att den medlemsstat där barnet är medborgare är skyldig att utfärda ett identitetskort eller pass till barnet utan att kräva att dess nationella myndigheter först upprättar en födelseattest. Den medlemsstaten är även skyldig att erkänna den handling som upprättats i den mottagande medlemsstaten och som gör det möjligt för nämnda barn att, tillsammans med var och en av dessa två personer, utöva sin rätt att fritt röra sig mellan och uppehålla sig i medlemsstaterna.
Dom av den 14 december 2021, Stolichna obshtina, rayon ”Pancharevo” (C‑490/20)

I samband med Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen infördes i Förenade kungarikets lagstiftning ett nytt system för unionsmedborgare där beviljandet av uppehållsrätt inte är behovsprövat. I gengäld fråntogs unionsmedborgarna sociala förmåner kallade ”universalbidrag”. Domstolen fann att denna lagstiftning är förenlig med principen om likabehandling, som garanteras av unionsrätten. De behöriga nationella myndigheterna måste dock kontrollera att en vägran att bevilja sådana sociala förmåner inte utsätter unionsmedborgaren och hans eller hennes barn för en risk för kränkning av deras grundläggande rättigheter, särskilt rätten till respekt för den mänskliga värdigheten.
Dom av den 15 juli 2021, The Department for Communities in Northern Ireland (C‑709/20)

Domstolen förtydligade de kriterier som ska beaktas vid bedömningen av om ett bemanningsföretag i allmänhet bedriver ”annan omfattande verksamhet än rent intern administrativ verksamhet” i den medlemsstat där det är etablerat. För att ett bemanningsföretag ska anses ”normalt bedriva sin verksamhet” i en medlemsstat måste enligt domstolen en betydande del av dess verksamhet bestående av uthyrning av arbetstagare vara riktad till kundföretag som är etablerade och verksamma i denna medlemsstat. Det räcker inte att ett bemanningsföretag bedriver urvals- och rekryteringsverksamhet i den medlemsstat där det är etablerat för att det ska anses bedriva ”betydande verksamhet” i den medlemsstaten.
Dom av den 3 juni 2021, Team Power Europe (C‑784/19)

Två fall gällde kvinnliga anställda med muslimsk tro som valt att bära en religiös huvudduk på arbetsplatsen. Enligt domstolen kan arbetsgivarens förbud mot att bära någon s ynlig form av uttryck för politiska, filosofiska eller religiösa övertygelser på arbetsplatsen vara motiverat av ett verkligt behov för arbetsgivaren att presentera sig på ett neutralt sätt för kunderna eller för att förebygga sociala konflikter. När de nationella domstolarna gör avvägningar mellan de rättigheter som står på spel kan de dock ta hänsyn till den särskilda situationen i den egna medlemsstaten och till mer långtgående nationella bestämmelser om skydd av religionsfriheten.
Dom av den 15 juli 2021, WABE och MH Müller Handel (C‑804/18 och C‑341/19)

I april 2020 anmälde Tyskland ett stöd till kommissionen. Det rörde sig om ett individuellt stöd till flygbolaget Condor Flugdienst GmbH i form av två lån på 550 miljoner euro, garanterade av staten och med subventionerad ränta. Tribunalen ogiltigförklarade kommissionens beslut att godkänna stödet på grund av bristande motivering. På grund av det ekonomiska och sociala sammanhanget, präglat av covid-19-pandemin, sköt tribunalen emellertid upp verkningarna av ogiltigförklaringen till dess att kommissionen antar ett nytt beslut.
Dom av den 9 juni 2021, Ryanair/kommissionen (Condor - covid-19) (T‑665/20)

Tribunalen fastställde att den statliga stödordning som Sverige infört i form av lånegarantier till förmån för flygbolag med svensk operativ licens för att avhjälpa de allvarliga störningar som uppstått i medlemsstatens ekonomi under covid-19- pandemin är förenlig med unionsrätten. Ordningen omfattar flygbolag som den 1 januari 2020 innehade licens för att bedriva kommersiell lufttrafik, med undantag för flygbolag som huvudsakligen utför icke-reguljära passagerarflygningar.
Dom av den 17 februari 2021, Ryanair DAC/kommissionen (T‑238/20)

Tribunalen godkände den statliga stödordning som Frankrike infört i form av ett moratorium för betalning av skatter till förmån för företag med fransk licens. Denna stödordning, som avser skatt på civil luftfart och solidaritetsskatt på flygbiljetter som ska betalas månadsvis under perioden mars–december 2020, ansågs av tribunalen vara lämplig för att avhjälpa den ekonomiska skada som orsakats av covid-19-pandemin och utgör därför inte diskriminering som strider mot unionsrätten.
Dom av den 17 februari 2021, Ryanair DAC/kommissionen (T‑259/20)

Tribunalen godkände det stöd, i form av två revolverande kreditlinjer på högst 1,5 miljarder SEK vardera, som Sverige och Danmark tillhandahållit bolaget SAS för att kompensera för skadan till följd av att dess flygningar ställts in eller fått läggas om till följd av de reserestriktioner som införts med anledning av covid-19-pandemin. Tribunalen fann att då SAS har en väsentligt större marknadsandel än sin närmaste konkurrent i respektive medlemsstat, utgjorde stödåtgärderna inte olaglig diskriminering.
Domar av den 14 april 2021, Ryanair DAC/kommissionen (T‑378/20 och T‑379/20)

Tribunalen fann att den garanti som Finland gett flygbolaget Finnair i syfte att bistå företaget att täcka dess behov av rörelsekapital med anledning av covid-19-pandemin genom ett lån på 600 miljoner euro från en pensionsfond är förenlig med unionsrätten. Garantin var nödvändig eftersom Finnair riskerade att gå i konkurs på grund av den plötsliga nedgången i verksamheten och oförmågan att täcka sina likviditetsbehov på kreditmarknaderna.
Dom av den 14 april 2021, Ryanair DAC/kommissionen (T‑388/20)

Tribunalen bekräftade kommissionens beslut att godkänna den stödfond som Spanien upprättat för att säkerställa betalningsförmågan för icke-finansiella företag med huvudsaklig verksamhet i Spanien och med systemisk eller strategisk betydelse för den nationella ekonomin, vilka haft tillfälliga svårigheter till följd av covid-19-pandemin. Den betonade att åtgärden i fråga, avsedd att användas för rekapitaliseringsåtgärder och med en budget på 10 miljarder euro, förvisso utgör en statlig stödordning, men att den är proportionerlig och icke-diskriminerande.
Dom av den 19 maj 2021, Ryanair DAC/kommissionen (T‑628/20)

Kommissionen hade i flera beslut konstaterat att en skiljedom i vilken det fastställdes att ett påstått förmånligt elpris för den grekiska aluminiumproducenten Mytilinaios som skulle betalas till DEI (en grekisk elproducent och elleverantör) i själva verket inte innebar att en fördel beviljades. Tribunalen ogiltigförklarade dessa beslut, eftersom den ansåg att kommissionen på ett omsorgsfullt, tillräckligt och fullständigt sätt borde ha undersökt om skiljedomen medförde en fördel för Mytilinaios och därvidlag gjort komplexa ekonomiska och tekniska bedömningar.
Dom av den 22 september 2021, DEI/kommissionen (T‑639/14 m.fl.)

Ett fiskekooperativ och ett antal fiskeföretag väckte talan mot kommissionens beslut att inte invända mot stöd till byggandet av de första vindkraftparkerna till havs i Frankrike. Tribunalen konstaterade att dessa personer inte hade rätt att väcka talan, eftersom de för det första inte konkurrerade med dem som drev vindkraftverken och för det andra inte hade visat att det aktuella stödet skulle kunna få konkreta konsekvenser för deras situation.
Dom av den 15 september 2021, CAPA m.fl./kommissionen (T‑777/19)

I en tvist mellan en före detta underofficer i den slovenska armén och försvarsministeriet m ersättningen för hans vakttjänst klargjorde domstolen i vilka fall arbetstidsdirektivet inte är tillämpligt på verksamhet som utförs av militär personal. Det sistnämnda hindrar inte att en tjänstgöringsperiod under vilken en soldat är skyldig att stanna kvar i den kasern där han är stationerad, utan att utföra något egentligt arbete, ersätts på ett annat sätt än en tjänstgöringsperiod under vilken han utför ett egentligt arbete.
Dom av den 15 juli 2021, Ministrstvo za obrambo (C‑742/19)

I ett mål om begäran om förhandsavgörande från en luxemburgsk domstol, tolkade EU-domstolen direktivet om genomförande av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet. Den konstaterade att en medlemsstat inte kan göra rätten till föräldraledighet beroende av att föräldern hade en anställning vid tidpunkten för barnets födelse eller adoption. Medlemsstaten får dock kräva att föräldern har varit oavbrutet anställd under en period av minst tolv månader omedelbart före föräldraledighetens början.
Dom av den 25 februari 2021, XI/Caisse pour l’avenir des enfants (C‑129/20)

I Italien nekades flera tredjelandsmedborgare med kombinerat arbetstillstånd, som beviljats enligt nationell lagstiftning som genomförde ett unionsdirektiv, födelsebidrag och oderskapsbidrag med motiveringen att de inte hade ställning som varaktigt bosatta. Domstolen, som Corte costituzionale (Italiens författningsdomstol) hade vänt sig till, slog fast att dessa tredjelandsmedborgare hade rätt till dessa ersättningar, såsom de föreskrivs i den italienska lagstiftningen.
Dom av den 2 september 2021, O.D. m.fl./Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS) (C‑350/20)

Europeiska bankmyndigheten (EBA) utfärdade år 2016 riktlinjer om processer för produktgodkännande i fråga om bankprodukter för konsumenter. Den 8 september 2017 offentlig g jorde Autorité de contrôle prudentiel et de résolution (Tillsyns- och resolutionsmyndigheten, Frankrike) på sin webbplats ett meddelande i vilket den dels förklarade att den följer dessa riktlinjer, dels preciserade att dessa riktlinjer är tillämpliga på samtliga finansiella institut som står under dess tillsyn. Fédération bancaire française (det franska bankförbundet) begärde att Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen Frankrike) skulle ogiltigförklara meddelandet, eftersom EBA inte hade behörighet att utfärda sådana riktlinjer. Conseil d’État begärde ett förhandsavgörande från domstolen om vilka rättsmedel som står till buds för att kontrollera lagligheten av de omtvistade riktlinjerna och om giltigheten av dessa riktlinjer. Domstolen konstaterade att förfarandet med förhandsavgöranden kan användas för att granska riktlinjernas giltighet och att riktlinjerna är giltiga i detta fall.
Dom av den 15 juli 2021, FBF (C‑911/19)

Mot bakgrund av den försämrade situationen när det gäller mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati antog Europeiska unionens råd år 2017 en förordning om införande av restriktiva åtgärder mot Venezuela. Venezuela begärde då att tribunalen skulle ogiltigförklara dessa åtgärder. Tribunalen fann dock att Venezuela inte hade rätt att väcka talan mot en sådan förordning. Domstolen fann tvärtom, efter överklagande, att den staten visst hade rätt att väcka talan mot en förordning som innehåller restriktiva åtgärder mot den och har därför återförvisat målet till tribunalen för att tribunalen ska kunna avgöra om talan om ogiltigförklaring är berättigad i sak.
Dom av den 22 juni 2021, Venezuela/rådet (C‑872/19)