Gå direkt till innehållet

Språkregler

Regler för språkanvändning vid Europeiska unionens domstol

är det gäller förfarandena vid domstolen återfinns bestämmelserna om språkanvändning i artiklarna 36-42 i domstolens rättegångsregler. Motsvarande bestämmelser för förfarandena vid tribunalen finns i artiklarna 44-49 i tribunalens rättegångsregler.

De två unionsdomstolarnas rättegångsregler följer i princip de modeller som anges i rådets förordning nr 1/58 (EEG) om vilka språk som skall användas i Europeiska unionen. Övriga bestämmelser om språkanvändning gäller i tillämpliga delar vid förfarandena vid unionsdomstolarna.

För varje förfarande vid någon av unionsdomstolens instanser fastställs ett rättegångsspråk. Rättegångsspråket är ett av de tjugofyra officiella språken. I mål som avser begäran om förhandsavgörande är rättegångsspråket alltid det språk som används av den nationella domstol som har vänt sig till EU-domstolen. Vid direkt talan kan sökanden välja rättegångsspråk. Sökanden är inte bunden av sin egen eller sin advokats nationalitet. När svaranden är en medlemsstat är rättegångsspråket emellertid språket eller ett av språken i denna stat. När rättegångsspråket väl har valts ska det användas under hela förfarandet, i såväl skriftväxling som under förhandlingen. Valet av rättegångsspråk är bindande inte bara för parterna utan även för andra som väljer att uttala sig (intervenera) i målet.

Domstolen behöver ha ett gemensamt språk för sina överläggningar. Av tradition är detta språk franska. Alla handlingar som parterna inkommer med på rättegångsspråket översätts alltså till franska och en intern arbetsakt skapas. Parterna får emellertid alltid handlingar som kommer från unionsdomstolarna på rättegångsspråket. Rättegångsspråket har särskild betydelse i slutskedet av förfarandet, eftersom det endast är versionen på rättegångsspråket av domstolens eller tribunalens domar som är autentisk. Såväl domstolens som tribunalens domar publiceras i rättsfallssamlingen (REU) på samtliga språk.

Generaldirektoratet för mångspråkighet fyller alltså en funktion vid dialogen mellan parterna och unionsdomstolen under hela förfarandet.

Direktoraten för juridisk översättning ser till att alla handlingar som parterna inkommer med översätts från samtliga unionsspråk till franska, och att domstolens och tribunalens domar översätts till samtliga språk, i synnerhet rättegångsspråket. Generaladvokaternas förslag till avgörande är emellertid oftast avfattade på respektive generaladvokats språk. Ett förslag till avgörande översätts från originalspråket till rättegångsspråket, för att parterna ska kunna ta del av det, och publiceras även på samtliga andra språk. När en begäran om förhandsavgörande från en nationell domstol inkommer till EU-domstolen ska samtliga medlemsstater underrättas. Den måste därför översättas till samtliga officiella språk.

På grund av denna viktiga roll som mellanled anlitar domstolen enbart jurister. Direktoraten för juridisk översättning, som är gemensamma för båda instanserna, består därför av juristlingvister som alla har en fullständig juristutbildning. I artikel 42 i domstolens rättegångsregler anges att översättningstjänsten ska bestå "av personer som har en juridisk utbildning som motsvarar de krav som ställs".

Under den muntliga delen av förfarandet har domstolens direktorat för tolkning en motsvarande roll. Förhandlingarna vid unionsdomstolarna simultantolkas till så många språk som är nödvändigt.

Tolkning sker enbart av muntlig kommunikation. En muntlig diskussion är till sin natur sådan att den inte kan översättas ordagrant. En tolks uppgift är att troget återge talarens budskap på ett annat språk i realtid.

Domstolens tolkar måste naturligtvis ha utmärkta kunskaper i de språk som de tolkar från, men också goda kunskaper i det ämne som ska diskuteras under förhandlingen. Det är därför av yttersta vikt att tolkarna är inlästa på de mål som de ska tolka i. Tolkarna, som har tystnadsplikt, ges tillgång till akterna i målen och de kan därmed sätta sig in i de relevanta rättsfrågorna och terminologifrågorna.

Eftersom franska är unionsdomstolarnas överläggningsspråk finns vissa handlingar tillgängliga enbart på det språket. Detta innebär att tolkarna vid domstolen måste ha en mycket god förståelse av skriven franska.