Se detaljerad statistik från domstolen
av
Marc-André Gaudissart
Domstolens biträdande justitiesekreterare
Liksom varje år har jag nöjet att lämna några korta kommentarer till det gångna årets verksamhetsstatistik och ge läsarna ett underlag som underlättar förståelsen av statistiken över inkomna och avgjorda mål.
Denna uppgift är inte alltid enkel, eftersom förändringarna från år till år ibland inte är särskilt iögonfallande och därför inte gör det möjligt att belysa viktiga eller återkommande utvecklingstendenser. År 2024 utgör dock onekligen ett undantag från denna regel. I många avseenden kan det gångna året nämligen beskrivas som ett ovanligt år, i ordets egentliga betydelse, både vad gäller det antal mål som kom in som det antal mål som avgjordes. Både antalet inkomna mål och antalet avgjorda mål nådde de historiskt höga nivåerna från år 2019. Detta faktum ger således tydlig mening åt den lagstiftningsreform som trädde i kraft den 1 september 2024 och som innebär att domstolen numera delar behörigheten att avgöra mål om förhandsavgörande med tribunalen. Tribunalen är ensamt behörig att besvara frågor som ställs av domstolarna i EU-medlemsstaterna inom de sex specifika rättsområden som anges i artikel 50b i EU-domstolens stadga.[1]
Antalet inkomna mål till domstolen under år 2024 uppgick till 920. Detta är inte det högsta antalet inkomna mål under ett visst år i domstolens historia – rekordet sattes fem år tidigare, med 966 nya mål år 2019 – men det innebär ändå en ökning med 12 procent jämfört med föregående år (821 nya mål år 2023) och innefattar inte det tjugotal mål om förhandsavgörande som inkom till domstolens kansli efter den 1 oktober 2024 och som överlämnats till tribunalen efter den preliminära genomgång som avses i artikel 93a i domstolens rättegångsregler. Om reformen inte hade genomförts skulle antalet mål som kom in till domstolen år 2024 således ha varit ännu högre.
Föga överraskande utgör mål om förhandsavgörande alltjämt den största andelen av de mål som inkom till domstolen under år 2024, med inte mindre än 573 nya mål (jämfört med 518 under 2023). Det har också skett en ökning av andelen mål om överklagande bland domstolens pågående mål, eftersom antalet överklaganden, antalet överklaganden av beslut om interimistiska åtgärder och antalet interventionsöverklaganden år 2024 uppgick till 277, vilket är ett högre antal än jämfört med år 2023 (231), men även högre än det rekord som nåddes år 2019 (då 266 överklaganden kom in). Denna ökning beror på att tribunalen har avgjort ett stort antal mål rörande tvister mellan banker och Gemensamma resolutionsnämnden. I dessa mål ogiltigförklarade tribunalen Gemensamma resolutionsnämndens beslut om beräkningen av förhandsbidrag till Gemensamma resolutionsfonden. Tribunalens domar i dessa mål har därför överklagats av Gemensamma resolutionsnämnden, rådet och berörda banker. Inte mindre än 76 överklaganden har getts in till domstolen. Saken i dessa mål är i stort sett identisk och de grunder som åberopats av klagandena överlappar till stora delar med varandra och domstolen har därför, i syfte att tillgodose intresset av god rättskipning, beslutat att vissa mål ska vara så kallade pilotmål. Med parternas samtycke har handläggningen i övriga mål förklarats vilande i avvaktan på avgöranden i pilotmålen.
Antalet mål om direkt talan har emellertid minskat något år 2024 jämfört med föregående år (53 nya mål jämfört med 60 år 2023). I denna målkategori kan det noteras att det första målet kommit in rörande en talan grundad på artikel 8 första stycket i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, vilken väckts av Republiken Frankrike i den franska nationalförsamlingens namn.[2] Dessutom har kommissionen väckt två mål om fördragsbrottstalan mot Förenade kungariket med stöd av artikel 87.1 i den statens utträdesavtal med EU och Euratom. Stämningsansökningarna i dessa båda mål gavs in den 20 december 2024, några dagar före utgången av den fyraårsperiod som föreskrivs i den ovannämnda artikeln i utträdesavtalet. Kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Förenade kungariket underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 45 och 49 i EUF-fördraget samt enligt flera artiklar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.[3] [4] Kommissionen har också yrkat att domstolen ska fastställa att Förenade kungariket underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt flera bestämmelser i fördragen, i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna samt enligt allmänna rättsprinciper genom att inte till fullo beakta följderna av domstolens dom i målet Achmea[5] och genom att inte säga upp de bilaterala investeringsskyddsavtalen mellan Förenade kungariket och EU:s medlemsstater.[6]
Det har även kommit in ett antal ansökningar om rättshjälp och om fastställande av rättegångskostnader. Därutöver ska det lyftas fram att kommissionen den 13 september 2024 inkommit med en begäran om yttrande över EU:s befogenhet (exklusiv eller delad) att ingå ett luftfartsavtal mellan Sultanatet Oman, å ena sidan, och EU och dess medlemsstater, å andra sidan. Denna begäran gavs in med stöd av artikel 218.11 i EUF-fördraget och har gett upphov till ett stort intresse, eftersom samtliga EU-medlemsstater (med ett undantag) samt Europaparlamentet och rådet kommit in med skriftliga yttranden angående den fråga som ställts av kommissionen.
Tittar man närmare på vilka rättsområden som de mål som kom in under förra året avser, kan det noteras att de i stort motsvarar vad som varit fallet under föregående år. Såsom under tidigare år fick domstolen under år 2024 in ett stort antal mål rörande konkurrensrätt eller statligt stöd, konsumentskydd, miljörätt, socialpolitik och transportpolitik. Vad som kommer att väcka läsarens intresse är emellertid det stora antalet mål som rör den ekonomiska och monetära politiken, de restriktiva åtgärder som antagits med anledning av kriget i Ukraina samt området med frihet, säkerhet och rättvisa. Under år 2024 inkom det 123 mål, varav 117 var mål om förhandsavgöranden, på detta område. Detta är 40 mål fler än föregående år. Många av dessa mål kommer från Italien.
En genomgång av från vilket land som de mål om förhandsavgörande som kom in under år 2024 härrör ifrån utgör en annan källa till upplysningar. Antalet hänskjutanden från italienska domstolar hade nämligen minskat kraftigt under år 2023, men under år 2024 exploderade de bokstavligen. Italienska domstolar gav in nästan hundra begäranden om förhandsavgörande till domstolen under år 2024 (98 stycken, jämfört med endast 43 under år 2023), vilket är det högsta antalet begäranden från denna stat sedan år 1952. Antalet hänskjutanden från tyska domstolar utvecklades däremot i motsatt riktning. De 66 mål om förhandsavgörande från Tyskland är det lägsta antalet från domstolar i denna stat under de senaste femton åren. År 2023 var antalet mål om förhandsavgörande 94 och tre år tidigare (2020) var antalet 140. Antalet hänskjutanden från polska domstolar var oförändrat: 47 mål om förhandsavgörande år 2024 (jämfört med 48 sådana mål föregående år). Därefter följde, i tur och ordning, de österrikiska, bulgariska och belgiska domstolarna med 39, 38 respektive 36 mål om förhandsavgörande. Det är intressant att notera att av de 36 målen om förhandsavgörande från belgiska domstolar kommer inte mindre än fem från Författningsdomstolen i den medlemsstaten. De frågor som hänskjutits av den domstolen avser så vitt skilda områden som skyddet av personuppgifter, skydd av respekten för privatlivet på området för elektronisk kommunikation, harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätten och närstående rättigheter i informationssamhället samt giltigheten av de åtgärder som rådet vidtagit för att hantera höga energipriser i en högst osäker geopolitisk kontext.
Beträffande brådskande mål kan det ånyo noteras en ökning av antalet ansökningar om skyndsam handläggning eller om att förfarandet för brådskande mål ska tillämpas. Antalet sådana ansökningar hade minskat kraftigt under de två föregående åren (52 ansökningar under år 2022 och 43 ansökningar under år 2023). Under år 2024 ökade de emellertid igen och uppgick till mer än 75 ansökningar, alla måltyper sammantagna. Under det gångna året har sex mål handlagts enligt förfarandet för brådskande mål. Sex mål har varit föremål för skyndsam handläggning. Dessa mål avsåg tolkningen av bestämmelserna i handels- och samarbetsavtalet mellan EU/Euratom och Förenade kungariket[7] om överlämnande av personer för lagföring, tolkningen av bestämmelserna om tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer[8] respektive tolkningen av begreppet ”säkert ursprungsland” enligt bland annat artiklarna 36, 37 och 38 samt bilaga I i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).[9]
Det gångna året påminner i flera hänseenden om år 2019 vad gäller antalet inkomna mål till domstolen. Detta konstaterande gäller i än högre utsträckning beträffande de mål som avgjorts av domstolen. Under år 2024 avgjorde domstolen 863 mål, vilket är nästan identiskt med det rekordstora antal mål som avgjordes fem år tidigare (865 mål). Detta resultat innebär en ökning med 10 procent jämfört med föregående år (då 783 mål avgjordes) och återspeglar domstolens kontinuerliga ansträngningar att hantera sin ständigt ökande arbetsbörda. År 2024 kännetecknades dessutom av att en ledamot lämnade domstolen i februari och att en annan tjänstgörande ledamot avled fyra månader senare. Dessa båda ledamöter har i skrivande stund ännu inte ersatts, vilket innebär att domstolen, som ska bestå av 27 domare, är tvungen att fungera med endast 25 domare.
De huvudsakliga måltyperna som domstolen avgör är mål om förhandsavgörande och mål om överklagande, vilket är en avspegling av den andel som respektive måltyp utgör av det sammanlagda antalet inkomna mål. Dom är den form för avgörande som domstolen använder för att avgöra den största mängden mål. 595 mål avgjordes genom dom år 2024. Ett år tidigare avgjordes 535 mål genom dom. Antalet mål som avgjordes genom särskilt uppsatt beslut minskade något, både såvitt gäller mål om förhandsavgörande som mål om överklagande. Andelen mål om överklagande som avgjordes genom särskilt uppsatt beslut uppgick till 40 procent av samtliga mål av denna typ år 2024. År 2023 var denna andel mer än 50 procent och år 2022 60 procent. Detta är en faktor med oundviklig inverkan på målens genomsnittliga handläggningstid.
Domstolen avgjorde under år 2024 ett stort antal mål om överklagande, särskilt avseende konkurrensrätt och statligt stöd, efter en fullständig handläggning som innefattar både muntlig förhandling och förslag till avgörande från generaladvokaten. Den genomsnittliga handläggningstiden för denna måltyp ökade därför från 13,9 månader år 2023 till 18,4 månader år 2024.
Det kan också konstateras en förlängning av den genomsnittliga handläggningstiden för mål om förhandsavgörande och mål om direkt talan, men den är mindre betydande än för mål om överklagande. Den genomsnittliga handläggningstiden för mål om förhandsavgörande ökade från 16,8 månader år 2023 till 17,2 månader år 2024, medan den genomsnittliga handläggningstiden för mål om direkt talan under samma period ökade från 20,8 månader till 21,5 månader. Det är fråga om förändringar som håller sig inom rimliga gränser, med beaktande av att domstolen avgjort ett stort antal mål som varit pågående sedan flera år samt att domstolen avgjorde de mål som hade väckts av flera medlemsstater i oktober 2020 mot de regler om etablering, cabotage, längsta körtid och utstationering av chaufförer inom vägtransportsektorn som hade antagits av EU-lagstiftaren. Den 4 oktober 2024 meddelade domstolen dom i femton förenade mål och domens längd uppgick till nästan 1 500 punkter.[10]
Kombinationen av dessa faktorer medförde att den genomsnittliga handläggningstiden i domstolen för samtliga måltyper uppgick till 17,7 månader år 2024, jämförd med 16,1 månader året innan. Beträffande brådskande mål kan det noteras att den genomsnittliga handläggningstiden minskat från 4,3 månader 2023 till 3,3 månader år 2024. Denna genomsnittliga handläggningstid ligger mycket nära den tid som sattes upp som målsättning när denna handläggningsform infördes i mars 2008.[11] Med hänsyn till de känsliga rättsområden som dessa mål avser måste de handläggas med särskild omsorg.
Beträffande fördelningen av avgöranden efter dömande sammansättning kan det noteras en kraftig ökning av antalet avgöranden av domstolens stora avdelning. Under år 2024 avgjordes 75 mål av den stora avdelningen, jämfört med 36 mål året innan. Som det redogjorts för ovan, har detta antal sin förklaring i att domstolen avgjorde femton förenade mål om EU-lagstiftningen på transportområdet men det har även sin förklaring i att domstolens sammansättning delvis förnyades i oktober 2024. Förordnandena för ett stort antal domare löpte ut i oktober 2024 och de mål i vilka dessa domare ingick i den dömande sammansättningen måste därför avgöras innan de lämnade, för att förhindra problem med domförhet. Ett stort antal av dessa mål hade hänskjutits till den stora avdelningen.
Mål som avgörs av avdelningar med tre domare utgör alltjämt den övervägande andelen av antalet avgjorda mål och uppgår till 46 procent av de mål som avgjordes genom dom eller särskilt uppsatt beslut. Andelen mål som avgörs av avdelningar med fem domare fortsätter emellertid att öka och uppgick till nästan 42 procent. Det sammanlagda antalet mål som avgjordes av dessa dömande sammansättningar under år 2024 var 359 mål för avdelningarna med tre domare – inbegripet prövningstillståndsavdelningen – och 324 mål för avdelningarna med fem domare. Ett år tidigare uppgick detta antal till 381 mål (avdelningar med tre domare) respektive 298 mål (avdelningar med fem domare).
Slutligen bör det noteras att domstolen under år 2024 meddelade ett avgörande i plenum. Det var fråga om domen av den 30 april 2024 i det andra La Quadrature du Net-målet. Frankrikes Conseil d’État hade en andra gång framställt en begäran om förhandsavgörande till domstolen. I sin dom lämnade domstolen flera viktiga förtydliganden angående hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, ska tolkas mot bakgrund av stadgan om de grundläggande rättigheterna.[12]
Såsom framgått ovan avgjorde domstolen under år 2024 ett ytterst stort antal mål. Antalet avgjorda mål understiger emellertid antalet inkomna mål under samma år, vilket får som logisk följd att antalet pågående mål vid domstolen ökat. Den 31 december 2024 var 1 206 mål pågående vid domstolen. Detta är det högsta antal pågående mål i domstolens historia. Detta vittnar otvivelaktigt om det förtroende som EU-medborgarna och domstolarna i EU:s medlemsstater har för domstolen och dess arbete med att avgöra de frågor om tolkningen av EU-rätten som de ställs inför. Samtidigt belyser detta betydelsen av den reform som trädde i kraft i september 2024, eftersom den reformen syftar till att omfördela arbetsbördan mellan domstolen och tribunalen genom att överföra en del av domstolens behörighet att avgöra mål om förhandsavgörande till tribunalen.
Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser beträffande denna reform, men domstolen kommer uppmärksamt att följa antalet inkomna mål, i synnerhet på de specifika rättsområden som omfattas av överföringen av behörighet, för att bedöma reformens inverkan på både tribunalens handläggning av de aktuella målen och på domstolens arbetsbörda och målens handläggningstid, vilket utgjorde ett av skälen till att begära en ändring av stadgan.
*****
[1] Det är fråga om följande sex rättsområden: 1) det gemensamma systemet för mervärdesskatt, 2) punktskatter, 3) tullkodexen, 4) tullklassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen, 5) kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning eller vid försenad eller inställda transporttjänster, och 6) systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.
[2] Mål C‑553/24, Assemblée nationale/Europaparlamentet och rådet Denna talan avser ogiltigförklaring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1351 av den 14 maj 2024 om asyl- och migrationshantering, om ändring av förordningarna (EU) 2021/1147 och (EU) 2021/1060 och om upphävande av förordning (EU) nr 604/2013 (EUT L, 22.5.2024).
[3] EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
[4] Mål C‑892/24, kommissionen/Förenade kungariket.
[5] Dom av den 6 mars 2018, Achmea, C‑284/16 (EU:C:2018:158).
[6] Mål C‑894/24, kommissionen/Förenade kungariket.
[7] Mål C‑202/24 Alchaster (dom av den 29 juli 2024, EU:C:2024:649), och mål C‑743/24 Alchaster II.
[8] Förenade målen C‑244/24 och C‑290/24, Kaduna (dom av den 19 december 2024, EU:C:2024:1038).
[9] Förenade målen C‑758/24 och C‑759/24, Alace och Canpelli.
[10] Förenade målen C‑541/20–C‑555/20, Litauen m.fl. mot parlamentet och rådet (mobilitetspaketet), EU:C:2024:818.
[11] Se rådets uttalande av den 20 december 2007 i samband med antagandet av beslutet om ändring av protokollet om domstolens stadga. Enligt detta uttalande bör ”förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande … slutföras inom tre månader” (EUT L 24, 29.1.2008, s. 44).
[12] Mål C‑470/21, La Quadrature du Net m.fl. (Personuppgifter och bekämpning av upphovsrättsintrång), EU:C:2024:370.
Verksamhetsstatistik för tidigare år finns också på webbplatsen Curia, under "Historik".