OSKÄLIGA AVTALSVILLKOR

Enligt ett EU-direktiv är konsumenter inte bundna av oskäliga villkor i avtal som ingås med näringsidkare. EU-domstolen har i ett flertal mål om dessa frågor preciserat innebörden och räckvidden av direktivets bestämmelser.

Till att börja med har EU-domstolen klargjort att de nationella domstolarna är skyldiga att på eget initiativ undersöka om ett avtalsvillkor eventuellt är oskäligt. Denna regel, som gäller även i insolvensförfaranden, ger inte domstolarna behörighet att ändra avtalsvillkorets innehåll utan ska endast leda till att domstolarna inte tillämpar villkoret (dom av den 4 juni 2009, Pannon GSM, C-243/08, dom av den 21 april 2016, Radlinger och Radlingerová, C-377/14 , och dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito, C-618/10).

Dessutom är det inte möjligt att begränsa verkningarna i tiden av en ogiltigförklaring av så kallade räntegolv-villkor (villkor som innebär att konsumenten måste betala en viss minimiränta) som införs i avtal om hypotekslån med konsumenter (dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo, C-154/15, C-307/15 och C-308/15). Slutligen, när ett finansinstitut beviljar ett lån uttryckt i en utländsk valuta ska det ge låntagaren sådan information som gör det möjligt för honom eller henne att fatta försiktiga och välgrundade beslut (dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl., C-186/16).