STUDENTERS RÄTTIGHETER

Fler och fler unga genomför en del av sina studier i en annan medlemsstat än den de kommer ifrån och det har därför uppkommit en mängd tvister på det området som EU- domstolen har fått avgöra. Bland annat har den behandlat följande frågor: Rör det sig om diskriminering när tillträde till universitet i en medlemsstat begränsas för studenter från andra medlemsstater? Får en medlemsstat neka studenter från andra medlemsstater vissa ekonomiska bidrag? Har barn till gränsarbetare rättigheter i den medlemsstat där deras föräldrar arbetar?

Tillträde till högre utbildning

År 2004 slog EU-domstolen fast att Belgien diskriminerade studenter från andra medlemsstater (till exempel innehavare av den franska studentexamen baccalauréat eller den tyska motsvarigheten Abitur), på grund av att de inte gavs tillträde till högre utbildning i Belgien på samma villkor som personer med belgisk studentexamen (dom av den 1 juli 2004, kommissionen/Belgien, C-65/03). Ett år senare, alltså 2005, konstaterade EU-domstolen att sådan diskriminering även förekom i Österrike (dom av den 7 juli 2005, kommissionen/Österrike, C-147/03).

I en dom från 2010 beslutade EU-domstolen också att en medlemsstat i princip inte får begränsa antalet studenter från andra medlemsstater som skriver in sig vid medicinska universitetsutbildningar om det inte är motiverat av hänsyn till skyddet av folkhälsan. Medlemsstaten måste då med hjälp av seriösa och överensstämmande uppgifter visa att det finns en risk för en minskning av antalet högskoleutbildade personer som kan säkerställa att sjukvård finns tillgänglig inom landet (dom av den 13 april 2010, Bressol m.fl, C-73/08).

Finansiering av studierna och bidrag till studenter

En medlemsstat får inte neka studielån eller studiebidrag till studenter som är bosatta i den medlemsstaten och som uppfyller villkoren för att uppehålla sig   där (dom av den 15 mars 2005, Bidar, C-209/03). En medlemsstat får dock besluta att rätten till sådana lån eller bidrag endast gäller för studenter som kan påvisa en viss grad av integration i samhället i den staten och som har varit bosatta där en viss tid. År 2008 slog EU-domstolen fast att ett krav på fem års föregående bosättning är i överensstämmelse med unionsrätten (dom av den 18 november 2008, Förster, C-158/07).

I en dom från 2012 konstaterade EU-domstolen att Österrike diskriminerade studenter från andra medlemsstater, eftersom det nedsatta studentpriset på transporter endast medgavs studenter vars föräldrar mottog österrikiska familjebidrag (dom av den 4 oktober 2012, kommissionen/Österrike, C-75/11).

Barn till gränsarbetare

År 2013 slog EU-domstolen fast att en medlemsstat (i det aktuella fallet rörde det sig om Luxemburg) inte systematiskt får neka studerande barn till gränsarbetare studiebidrag och det gäller även om barnen inte är bosatta i den medlemsstaten. Det räcker nämligen att föräldrarna (eller en av dem) sedan lång tid arbetar där  för att det ska finnas en tillräcklig anknytning till den (dom av den 20 juni 2013, Giersch m.fl, C-20/12).

EU-domstolen har dessutom klarlagt att Nederländerna diskriminerade barn till gränsarbetare på grund av att den medlemsstaten endast beviljade studiemedel för studier utomlands till studenter som under de senaste sex åren hade vistats minst tre år där. Enligt domstolen var detta bosättningskrav alltför kategoriskt (dom av den 14 juni 2012, kommissionen/Nederländerna, C-542/09).