Åldersdiskriminering

Förbudet mot åldersdiskriminering gäller huvudsakligen i arbetslivet, och kan avse såväl anställning och utövandet av en verksamhet som rätten till pension.

Sedan år 2010 har domstolen i flera domar angett att det i allmänhet inte är tillåtet att fastställa en åldersgräns för anställning inom vissa yrken. Det kan dock förhålla sig annorlunda om vissa fysiska förmågor är väsentliga och avgörande för att kunna utöva ett yrke (exempelvis brandmän som direkt deltar i brandbekämpning eller poliser med uppgifter som kan kräva användning av fysisk styrka) (dom av den 12 januari 2010, Wolf, C-229/08, dom av den 13 november 2014, Vital Pérez, C-416/13 och dom av den 15 november 2016, Salaberria Sorondo, C-258/15).

Domstolen har däremot medgett att obligatorisk pensionering vid 65 års ålder kan vara tillåten om syftet är att bättre fördela tillgången på arbete mellan generationerna − särskilt att minska arbetslösheten − och under förutsättning att de personer som pensioneras har rätt till på pension på en skälig nivå (dom av den 16 oktober 2007, Palacios de la Villa, C-411/05). På samma sätt har domstolen funnit att den åldersgräns på 65 år som enligt EU-rätten gäller för piloter inom kommersiell flygtransport av passagerare, gods eller post är giltig. Åldersgränsen är berättigad med hänsyn till målet att garantera säkerheten inom den civila luftfarten (dom av den 5 juli 2017, Fries, C-190/16). Domstolen har dock ansett att ett totalförbud för piloter på trafikflygplan att fortsätta med sin yrkesverksamhet efter 60 års ålder utgör åldersdiskriminering, eftersom ett sådant förbud går utöver vad som är nödvändigt för att garantera flygsäkerheten (dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C-447/09).

Målet att hjälpa arbetslösa äldre att återinträda på arbetsmarknaden kan, enligt EU-domstolen, inte motivera nationella bestämmelser som utan begränsningar tillåter att avtal om visstidsanställning ingås med samtliga arbetstagare som fyllt 52 år, oavsett om de varit arbetslösa eller inte innan avtalet ingicks och oberoende av hur länge de varit utan arbete (dom av den 22 november 2005, Mangold, C-144/04).

Domstolen har likaså funnit att det föreligger diskriminering när det inte betalas ut avgångsvederlag till en arbetstagare med motiveringen att denne har rätt till ålderspension (dom av den 12 oktober 2010, Andersen, C-499/08).

Slutligen har EU-domstolen betonat att en nationell domstol ska se till att förbudet mot åldersdiskriminering upprätthålls, även i en tvist mellan enskilda, och att den följaktligen vid behov ska låta bli att tillämpa varje nationell bestämmelse som strider mot förbudet (dom av den 19 april 2016, Dansk Industri, C-441/14).